Skörden är bärgad….

KLAGSHAMN 16-10-09

Man brukar säga att man inte ska sälja skinnet innan man skjutit björnen och därför har jag varit ”försiktigt optimistisk” inför årgången 2016 , tills vi fått in alla druvorna. Nu har vi dock skördat de sista druvorna och då kan jag väl rakt ut säga det jag hoppats på sen säsongen började DETTA ÄR ÅRHUNDRADETS ÅRGÅNG !

Jag vet att det är oerhört starka ord att använda, men de är mer än befogade, jag har till och med svårt och tänka mig att en årgång kan bli bättre. Inte en enda vecka denna växtsäsong hade jag velat byta ut. Så gott som alla vinodlare jag talat med (och det är ett par hundra) har upplevt det på samma sätt som jag och så gott som alla har skördat Solaris druvor med 100 Oechsle (Tysk skala för att mäta socker i must) eller mer och detta är något som bara de bästa odlarna med bra odlingsläge klarar i vanliga fall. Många odlare har rapporterat om både 110 och 120 Oechsle och det skulle inte förvåna mig om någon odlare gör ett vin med 20 % potentiell alkoholhalt (kanske ett dessertvin med 13% alkoholhalt och 110 gram restsötma).

Jag påstår att hela växtsäsongen 2016 varit perfekt, men nu kom jag på att jag beklagade mig onsdagen den 14/9, när vi skördade Solaris druvor och det var 26 grader varmt ute, när druvorna avstjälkades så slog värmen emot en från stjälkarna och de måste varit minst 40 grader varma (jag retar mig att jag inte stack in en termometer i någon klase för att mäta lite mer precist). Oxidationen av musten kom omgående och här insåg jag snabbt att man måste vara flexibel i sitt vinmakande. Som tur var så hade jag inför skörden sett till att sänka temperaturen på kylanläggningen i vineriet , till den lägsta temperaturen som går att köra på rent vatten, så relativt snabbt kunde vi kyla ner musten.

BÖRJAR DET BLI FÖR VARMT FÖR VINODLING I SVERIGE ?

Frågeställningen kan nog spontant låta lite provokativ, men vi var i år tvungna att börja skörda våra druvor för mousserande vin den 30/8, och då låg de på gränsen till för högt i mognad och skulle kanske egentligen plockats 2 dagar tidigare för att vara helt optimala.

När man i Champagne inleder skörden i Augusti, så uttalar sig alla ”förståsigpåare” om att det börjar bli för varmt för att tillverka mousserande vin i Champagne, och med tanke på detta så är kanske inte ovanstående frågeställning särskilt provokativ.

1959 och nu 2016

Ja så långt är det mellan de riktigt fantastiska åren, man brukar säga att årtiondets årgång utropas 3 ggr på 10 år och århundradets årgång 3 ggr på 100 år. Det finns såklart inget år där det varit bra väder i alla vindistrikt, men det finns år som väldigt många vindistrikt haft ett gynnsamt väder, och just 1959 var ett sådant, och sådana årgångar tenderar ju såklart att bli legendariska.

VINODLARE MÖTE I KLAGSHAMN

I början på september så samlades 16 vingårdar , här i Klagshamn för att lyssna på Staffan Adin från Systembolaget.  Personligen så tycker jag att det var ett mycket givande möte och jag tror även att andra vinodlare delade mitt intryck. Innan vi fick till mötet så har jag fått höra mycket ”åsikter” angående Systembolaget bland vinodlarna och jag förväntade mig egentligen att en och annan vinodlare skulle dyka upp i boxningshandskar, men så blev det inte.

Staffan svarade ärligt och rakt på alla frågor som ställdes, och det behövs ibland inte mer än  detta för att man ska förstå saker och ting lite bättre. Ett av de svar som etsat sig fast starkast var när en kollega menade på att man bör väl ändå kunna ta lite mer betalt för en så fantastisk årgång som 2014 var i Sverige. Då svarar Staffan med att fråga hur många vinkännare i Sverige som han tror känner till att 2014 var en bra årgång i Sverige och till sist så puttar han in 2010 Barolo, det var en bra årgång och det känner vinkännare till.

Just detta med vad folk känner till om svenskt vin och svenska årgångar är något som vi svenska vinproducenter måste bli mycket bättre på att förmedla. Därför kommer jag att tjata om ÅRHUNDRADETS ÅRGÅNG 2016 varenda gång jag får möjlighet.

För att få perspektiv på årgången, så kan jag säga att den har plockat fram mina absolut sämsta sidor. När jag provade 2 av de första vinerna som hade jäst klart, så fick jag rysningar i hela kroppen och jag kände hur tårarna nästan fick hållas tillbaka (detta är väl inga ”dåliga” sidor tänker  ni), men sedan så tittar jag runt i vineriet och börjar räkna tankar, och liter innehåll i varje och konstaterar DETTA RÄCKER TILL MIG (och Lena) resten av livet , om vi inte säljer  något av det.

Ska man hissa något varningens finger, så är det samma sak som jag sagt sedan midsommar, att vissa odlare inte hunnit (eller velat) gallra bort klasar och att stockarna således burit för mycket druvor och aromerna blivit för utspädda. Ett år som detta så uppnår ändå druvorna höga sockervärden trots att de blivit överbelastade, men då aromerna är utspädda så är det stor risk att den höga alkoholhalten som vinerna kommer att ha 2016, känns eldig och malplacerad.

Till de vita vinerna så började vi skörda den 13/9 och då så var det de yngsta stockarna på sandjord. Unga stockar får högre sockervärden och mognar snabbare. Lägger man sedan till att det är ren sand på denna del av det nya fältet (som gör att det mognar ännu snabbare), samt att jag 5-6 ggr om året skär av ytliga rötter ( ner till drygt 50 cm djup), plus att hösten var ovanligt torr, så får ni nog bilden ganska klar; DRUVORNA BÖRJADE FÖRVANDLAS TILL RUSSIN!  När jag mätte musten så låg den på 110 Oechsle och 9g syra, den 13e september !!!  Folk som är vinodlare i andra länder, har nog mycket svårt att tro på dessa värden och det har jag respekt för (det skadar inte att vara lite källkritisk i dessa facebook tider) och det är ungefär som att jag alltid undrat om man verkligen mätte rätt i Mexiko City 1968 när Bob Beamon studsade iväg 8,90 m i längdhoppsgropen.

När vi tog beslutet att skörda SOLARIS druvorna från det nya norra fältet, så var det så stor skillnad på druvorna från den bit med sandjord mot druvorna från lerjorden (samma ålder på stockarna , men de första 25-30 metrarna är lerjord ), så att vi beslutade att separera de från sandjorden och göra ett eget vin av dessa druvor (i slutänden så tror jag att det blir 2 viner av detta)

Då många av mina kollegor har sandjordar så har jag genom åren lärt mig att dessa skiljer sig markant mot lerjordar, men jag måste säga att skillnaden trots detta är ännu större än jag föreställt mig, dels odlingsmässigt, men även vinmässigt.

I vintras var jag i Muscadet (vid Loires mynning i Frankrike) och där berättade en vinodlare att han kunde se vilket vin som låg i tankarna bara genom att se på vinkristallerna (vinsten/vinkristaller är det som brukar kunna finnas på botten av vissa vinflaskor) och jag kommer ihåg min tanke, JA NÅGON SKA JU ALLTID VARA VÄRST!

Men nu fattar jag vad han menade, vinkristallerna är helt annorlunda i ”sandjordstankarna” än de är i ”lerjordstankarna”. Jag skäms lite över min tanke om vinbonden i Muscadet, men skulle man lita på allt som sägs av vinbönder/vinproducenter och inte minst vinförsäljare, så hade man snart varit chefsredaktör på tidningen EN DING DING VÄRLD.

I VINERIET

I vineriet i Flädie så har vi i år tagit in ca 30 000 kg druvor (från Klagshamn och Flädie) och detta har inneburit en enorm arbetsbörda och under en 9 dagars period så låg snittet på arbetstimmarna på 19 timmar per dygn och ett dygn så jobbade jag 25 timmar (jag vet att det är omöjligt, men vissa säger även att vinodling är omöjligt i Sverige och ändå gör vi det) och oftast så är det på arbetsdagens  sista arbetstimmar som avgörande beslut ska tas och jag måste säga att det är så långt ifrån skoj man kan komma. Tröttheten och  osäkerheten  tär på en enormt, jag har planer för alla viner, men det utgår ifrån att all must ska ha precis de värden som man föreställt sig samt att alla pressfragment ska smaka precis som man tänkt sig, samt även de ha de värden man föreställt sig, och det gör de aldrig.

Man kan säkerligen ha en mall (på mätvärdena) att gå efter och så är det bra med det, men det gör jag inte, jag försöker att hela tiden lära mig mer, och man har bara en tid på året när man har möjlighet att jobba med Svenska druvor och därför orkar man pusha sig de där sista timmarna på varje dygn, men som sagt skoj är det inte när man står där mitt i natten och vet att man har 2 timmars städning kvar innan man kan åka hem och sova 3 timmar innan man ska tillbaka till vineriet igen.

Nu kanske det är någon som undrar varför man isåfall håller på med de man gör? Jo det kan jag förklara; denna ”galna tid” som kallas skörd är 1 månad om året och tar man sig igenom den så kan man 1,3,5 eller 10 år senare smaka dessa viner och reflektera över sina beslut och det tycker jag är skoj.

2016 blir första gången det skördas över 100 000 kg druvor i Sverige (detta är min gissning) och detta har vi aldrig varit i närheten av tidigare i Sverige.

Vad är då anledningen till detta ?

Arealerna har blivit större (dock är fortfarande en hel del av stockarna unga, eller rent av nyplanteringar), odlarna har blivit kunnigare, lågt smitto tryck från svampsjukdomar och sist men inte minst så har nästan alla vinodlare insett att man måste ha sorter som är lämpade för det svenska klimatet.

De flesta tänker säkerligen att ovanstående 5 rader bara är, just 5 rader av flyktiga reflektioner från en vinbonde, men i de 5 raderna så ligger ”nyckeln” för svensk vinodlings framtid.

1. ”arealerna har blivit större”- med detta menar jag inte att vi ska plantera gigantiska vingårdar, men ska det finnas en kommersiell framtid så bör odlingarna vara så pass stora att det går att motivera inköp av maskiner så att odlingen kan skötas maskinellt i  de moment där kvaliteten inte påverkas negativt av detta. Är inte den egna arealen så pass stor att detta motiveras, så bör där finnas andra odlingar i närområdet så att man kan samverka, för hur man än vrider och vänder sig så måste en del av arbetsuppgifterna skötas maskinellt om vi ska kunna konkurrera med omvärlden.
2. ”lågt smittotryck”- många tänker att detta kan man väl ändå inte påverka, det är ju väderberoende. Vädret kan vi inte ändra på ( jo det kan vi ju föressten och de flesta är överens om att vi redan gjort det) men vi kan plantera sorter som har en god svampresistes, jobba med luftiga lövväggar, samt ta hand om jorden så att plantorna står starka.
3. ”odlarna har blivit kunnigare”-  dessa ord talar för sig själv och det är bara att fortsätta att skaffa sig kunskap.
4. ”lämpliga sorter”- är de sorter som fungerar här i Sverige och detta kan låta självklart, men det har det inte varit innan inom svensk vinodling , utan då har man trott att ”lämpliga sorter” varit sådana som ”vinetablissemanget” påstått skulle vara lämpliga.

KLIMATFÖRÄNDRINGENS ANSIKTE

Jag läste nyligen en artikel om svenskt vin i tidningen Allt om vin och där hade man ställt frågan varför svenskt vin blir bättre och mer tillgängligt för varje år till Staffan Adin på Systembolaget. Hans svar var att de svenska vinodlarna nu skaffat sig mer kunskap om både odling och vinifiering och detta visade sig i vinerna och utbudet. Jag bugar och tackar Staffan för de värmande (och korrekta) orden. Det är ytterst få personer som skulle dra denna slutsats, att de svenska vinodlarna blivit kunnigare och att det är därför både kvaliteten och volymerna ökar.

Häromdagen så ringdes jag upp av en radiostation i Australien och där hade de fått reda på att det odlades vin i Sverige och därför ville de göra en intervju med mig, temat var såklart GLOBAL WARMING.

Samma sak gäller ATL tidningen här i Sverige, som gjorde ett reportage, där vi medverkade, med vinklingen GLOBAL WARMING.

Tyvärr känner jag att vinklingen alltid blir OJ NU GÅR DET ÅT SKOGEN MED VÄRLDEN och SÅ ODLAR DE VIN I SVERIGE.

Jag önskar att Sverige hade samma status som Champagne… I början av detta månadsbrev så berättade jag att många säger att det håller på att bli för varmt för att göra Champagne i Champagne, vad folk är oroliga för då, är inte att jorden håller på att gå under av GLOBAL WARMING, utan hur ska man då få tag på bra Champagne i framtiden.