…lite om juli och augusti…

Nu känns det som att man äntligen fått tid att ta några steg tillbaka och titta hur det verkligen står till i vingården. Det känns som att det varit ”tunnelseende/skygglappar på” i åtminstone 6 månader och då är det en njutning att ”lyfta blicken” och njuta av vad man ser.

2016 har hela tiden sett mycket lovande ut och fram till sista juli så har vi fått ihop 668 graddagar, detta är den 4:e högsta siffran sedan vi startade 2001.

Om man bortser från 2002, som är i en liga för sig själv, så har vi 2006 och 2014 som ligger före rent siffermässigt, men båda dessa år så drabbades många odlare i Skåne av 200 mm regn i augusti, så jag är fortfarande mycket hoppfull att årgång 2016 ska kunna överträffa dessa årgångar.

2006 och 2014 var/är årgångar som uppskattats väldigt mycket av kunderna, båda årgångarna var/är mycket tillgängliga och generösa och den största utmaningen var dessa årgångar att försöka hålla nere skördeuttaget (vilket är svårt när det regnar 200 mm i augusti och druvorna sväller upp som ballonger).

Även om graddagarna visar att vi ligger efter (rent matematiskt), så tycker jag att vi ligger före i mognaden 2016 jämfört med 2006 och 2014 och detta är på grund av att värmen har fördelats på ett bättre sätt 2016. En annan anledning är att graddagar (enligt mig) endast är ett extremt förenklat verktyg för att kategorisera olika odlingsförhållande. Om man vill använda sig av graddagar så tycker jag att JOHN GLADSTONE har den bästa justeringen av denna och då har han satt en gräns vid att ingen månad kan tillräkna sig mer än 279 stycken graddagar och hade vi i Sverige följt detta sätt att räkna så hade 2016 varit näst bästa året efter 2002.

Är man intresserad av klimatdata för odling, så sök efter John Gladstones böcker, de är utan tvekan det bästa jag hittat inom området.

Dr John Gladstones
Dr John Gladstones

 

2:a Juli så gjorde vi andra toppningen och jag gissar att vi i år behöver göra 2 stycken till, men det kan vara att vi ligger så pass långt fram i årets växtcykel att det stannar vid en, på vissa block i odlingen. De senaste veckorna så har vi fortsatt med klasgallring och att trimma lövväggen och jag måste säga att jag är ytterst nöjd med årets lövväggar.

Mjöldaggstrycket har varit lugnt i så gott som hela landet, dock började det i mitten på juli dyka upp enstaka angrepp och senaste veckan verkar det som att trycket så försiktigt börjar öka. Ett fåtal odlare har redan ”tappat” druvor till mjöldaggen, men är man utan angrepp fram till färgskiftningen så brukar man klara sig ganska gott. Med detta sagt så ska man inte bara förlita sig på tur, fortsätt spruta med bikarbonat (vi använder Kaliumbikarbonat), tills ni är i hamn.

Ute i odlingen så har ca 20% av Rondo druvorna ändrat färg, så jag gissar att vi har 1 vecka kvar innan det är full färgskiftning, och de som inte har ändrat färg då klipper vi bort (detta är ju de senast mognande klasarna och dessa kan vi vara utan).

Rondo den 15 augusti 2016
Rondo den 15 augusti 2016

I veckan så hade vi två vinintresserade på besök från Trollhättan och då gick vi ut på det norra fältet och där hittade vi en 2 årig planta som hade sin klase nästan ända nere vid marken.  Vi smakade på några druvor och de var så söta och jag blev bara så överraskad att jag var tvungen att jaga rätt på refraktometern (sockermätare)  och den visade 67 Oeschle!!! Jag fick smått panik! När jag sedan mätte runt i odlingen så låg sockret på ca 35-36 Oeschle, idag är det kanske runt 40.

Så gott som alla som hör av sig är smått lyriska (om de inte drabbats av mjöldagg) och de flesta säger att de aldrig haft så mycket druvor tidigare och det är detta som jag tror blir årets utmaning. Klasgallring tar mycket tid och det är inte lätt att hinna göra denna om man har en större odling, om man inte börjar i tid. Unga plantor sätter mycket druvor och om man inte gallrar bort en del, så är det stor risk att man stressar dem och sedan tar det många år innan de återhämtar sig. Förutom att det kan skada vinplantorna så är där såklart också aspekten med att ett lägre skördeuttag ökar kvaliteten.

Klasgallring av Solaris på norra fältet.
Klasgallring av Solaris på norra fältet.

I VINERIET

I vineriet så har vi 3 buteljeringar kvar 1 rött (Flädie vingårds) och 2 vita från Klagshamn och dessa kommer att ske i mitten på augusti. Det är alltid lite osäkerhet när det är dags för buteljering och osäkerheten smyger sig in om man tagit rätt beslut, både för vinets kvalitet, men även för vinets stabilitet.

Vi håller även på att se över vad som behövs för att ta emot årets skörd, dels utrustning, men även förbrukningsartiklar, som ska införskaffas.

För varje år som går så skaffar jag fler och fler ”reservdelar” till diverse apparater och maskiner som vi använder, för att försäkra mig om att vi ska kunna ta in och processa druvorna så problemfritt det går.

I SVERIGE

Det är märkligt hur ett monopol (Systembolaget) även skaffat sig monopol på självgodhet här i Sverige (möjligtvis med konkurrens av Zlatan), deras senaste TV reklam, där man visar hur miljömedvetna Systembolaget är och hur goda de är, så kan jag bara gratulera deras PR byrå, vilken vanlig BONDJÄVEL, skulle kunna komma på meningen ”THE INVIRONMENT DONT HAVE A CREDIT CARD” (som konsulten säger i TV reklamen).

Systembolaget säger att man kämpar för miljön och detta är sant en hel del gånger men inte alltid, dock är det så att det är väldigt lätt att kämpa för miljön om någon annan betalar. För ett halvår sedan så infördes en extraavgift på alla flaskor som väger över 430 g (tror jag det var), DENNA AVGIFT BETALAR VI!!! Inte Systembolaget, alltså det är jäkligt lätt att klappa sig själv på axeln och säga att man är duktig när andra betalar. HADE SYSTEMBOLAGET VARIT EN MÄNNISKA SÅ TROR JAG INGEN HADE VELAT UMGÅS MED DENNA PERSON, man gör inte som Systembolaget gör.

Hade Systembolaget agerat ärligt, så hade de i TV reklamen visat ödmjukhet istället för självgodhet, och berättat att Systembolaget och Sveriges dryckesproducenter/leverantörer, tar ansvar för miljön.

RESTAURANGER

Man hör mycket rykte när det gäller alkoholhantering och om jag förstått det rätt så måste en restaurang lägga på minst 25 % påslag på de viner man säljer på restaurangen. Just det här med 25 % är för att det är vad myndigheterna kommit fram till är ett SKÄLIGT PÅSLAG (håll kvar dessa ord i tankarna).

Är det någon som kan gissa vad ett genomsnittspåslag på vin är på en restaurang?  300 %!

Orden; ”SKÄLIGT PÅSLAG” ringer i mitt huvud och var man barn på 1970 talet så ringer även Brasses ord FEL, FEL, FEL! (5 myror är fler än 4 elefanter). Om en myndighet räknat ut att 25 % ska kunna täcka personalkostnader och hyra, så tror jag att många skulle anse 300 % påslag som oskäligt.

När vi är i vindistrikt i Tyskland eller Frankrike så brukar de jobba med ett påslag på 50 %, jämfört med det pris vi turister får betala på respektive vingård (detta gäller då de lokala vinerna). I vintras var vi på en restaurang som på vinlistan hade Tysklands 300 ”bästa” viner och bland annat så kommer jag ihåg att de sålde ett 100- poängsvin (av vinjournalisten bedömt som det ultimata vinet) för 1000 kr flaskan och ville man handla med sig flaskan hem så tog de 800 kr, alltså 200 kr mer för att dricka vinet på restaurangen.

Många av de producenter vi besöker utomlands, är sådana som vi upptäckt på restauranger och vice versa, det vill säga att vinproducenterna rekommenderat en restaurang som saluför deras vin, det är vad jag skulle kalla WIN WIN, eller som Brasse kanske skulle sagt; RÄTT, RÄTT, RÄTT!

 

Detta månadsbrev har tagit mig nästan 2 veckor att skriva och idag är datumet den 17/8 och jag är ganska nyligen hemkommen från en vistelse i Italien och Slovenien. Alla Rondodruvor som inte ändrat färg har den 15/8 och 16/8 blivit bortgallrade för att vi endast ska ha de bäst mogna druvorna till vårt röda vin och vårt rosévin.

INTERNATIONELLT

Som sagt så är jag nyligen hemkommen från Italien (nordöstra delen) och Slovenien och det är bara att konstatera att det är en häftig ”REVOLUTION” som pågår i vinvärlden och just denna del av världen som vi var i kanske är naturvinernas starkaste fäste. Det här med ”naturviner” är hur skoj som helst. Vissa/ganska många är heltokiga, utifrån den vanlige vindrickarens referenser, men är man ”openminded” så öppnar sig en helt ny värld.

Vi hade nöjet att besöka Sloveniens kanske bästa restaurang (Hisa Franko) och där blev vi serverade av unga kunniga servitörer mellan 25 och 30 år och de märkte ganska snabbt att vi hade ett ”visst” vinintresse, så de delade med sig av all möjlig information om alla viner de serverade och gjorde sig även besväret att leta igenom vinkällaren efter ”MÄSTERVERK och GALENSKAPER”. Ett av de viner som etsade sig fast i minnet var ett vin gjort på Riesling, Chardonnay och Kerner (det måste vara det enda vinet i världen som innehåller dessa 3 druvor) och när sommelieren frågade mig vad jag tyckte så sa jag att både producenten och vinet var galet och då tittar han mig i ögonen och bara skrattar och säger: IT´S TOTALY CRAZY!

Organic Anarchy. Detta vinet är från 2011, men vinet vi hade på Hisa Franko var från 2007.
Organic Anarchy. Detta vinet är från 2011, men vinet vi hade på Hisa Franko var från 2007.

Ovanstående vin var inte mitt favoritvin, men jag måste säga att producenten trots allt lyckats förmedla något. Hur ofta är man på en restaurang och ser att personalen har minst lika roligt som gästerna? Just denna glädje är ytterst smittsam och då har man faktiskt lyckats beröra folk med det vin man har producerat och detta ska inte underskattas.

Nästan hälften av vinerna som jag smakade i Slovenien var så kallade ORANGEA VINER (tillverkat av gröna druvor som fått jäsa med skalen) och många av dom visade sig vara utomordentliga viner i kombination med mat. Jag tror säkerligen att man hade kunnat kombinera ihop ”vanliga” viner med de maträtter som serverades, men i och med att man serverade naturviner så blev det en helt annan totalupplevelse. Hade man valt att servera bra vanliga viner istället så hade det bara blivit en trevlig upplevelse på en bra restaurang, nu blev det istället fantastiskt, spännande och lärorikt.

Som ”fattig svensk vinbonde” vill jag knyta an till texten under ”restauranger” och tillägga att det dyraste vinet jag provade på restaurangen kostade 8,50 Euro per glas och en helflaska av  mästerverket EDI SIMCIC Rebula 2006 gick på 38 Euro.

Edi Simcic- Rebula 2006. Vilket fantastiskt vin!!!
Edi Simcic- Rebula 2006. Vilket fantastiskt vin!!!

Vad är naturvin? Svaret på denna fråga kan jag egentligen inte själv svara på, men tumregeln är att vinet inte ska innehålla mer än 10 mg svavel per liter och man ska inte ha använt några tillsatser. Vinet ska vara odlat ekologiskt eller biodynamiskt (alltså utan bekämpningsmedel och konstgödsel).

För att tillverka ett vin som endast får innehålla 10 mg svavel per liter så har man anpassat vinmakningen så att detta ska vara möjligt och min uppfattning är att man då väljer att skydda musten så mycket som möjligt från syre eller raka motsatsen med övertygelsen att vinet ska ”vänja” sig vid syre. Många viner är med min referensram väldigt reduktiva (motsatsen till oxidativ) och denna doft är jag inte helt förtjust i. Dock kan denna doft försvinna med luftning om man är lite tålmodig.

En sak som är säker är dock att de som säger att naturviner inte kan lagras, borde prova naturviner av högre kvalitet, många av vinerna vi smakade var 6,7 ja till och med 10 år gamla och inget av vinerna hade en oxidation. Vad jag tror är framgångsreceptet är HÖG KVALITET PÅ DRUVMATERIALET och kunskap om hur man tillverkar naturvin. ”Vanliga viner” med 10 mg svavel per liter klarar sällan flera års lagring och om de gör det så är det även här kvaliteten på druvmaterialet som varit avgörande och till skillnad från naturvinerna så är dessa viner så gott som undantagslöst väldigt högt prissatta.

Till de i Sverige som reagerar över att ett vingårdsbesök kostar pengar (ja det finns faktiskt vissa som reagerar över detta och då brukar jag fråga dem om jag får besöka deras arbetsplats och om de kan guida runt mig en timme eller två kostnadsfritt och var jag sedan på deras arbetsplats kan avnjuta min medhavda fika), så kan jag säga att jag planerade att besöka en vinodlare som heter JOSKO GRAVNER i Friuli (han lär ha varit en av dem som drog igång naturvinstrenden) och då berättade han att ett vingårdsbesök kostar 25 Euro, men att han tyvärr var på semester.

Josko Gravner med sina amphoror.
Josko Gravner med sina amphoror.

Så gott som alltid när vi har besök av folk i 25 30 årsåldern, så brukar de fråga mig vad jag tycker om naturviner och då brukar jag fråga dem vad de själva tycker och var de dricker dessa viner. 9 gånger av 10 så berättar de att de dricker dem på restauranger (för så gott jag vet så finns inga på Systembolaget och vad jag vet så har det endast en gång funnits där) och resten har köpt dem via Danmark eller något annat land utanför Sverige. De berättar också att de tyckt det varit en intressant upplevelse och många gånger kan de beskriva vinerna och just detta att de kommer ihåg vinet/vinerna bevisar ju att de fått en upplevelse.

Vad jag har svårt att fatta (jag vet att jag är trög, men jag jobbar på det) är hur kan man odla druvor av hög kvalitet ekologiskt, tillverka hantverksmässigt vin, sälja det till en restaurang i Sverige som lägger på 300 % påslag och sälja det till en student (begränsad inkomst) i 25 årsåldern.

Vad jag är rädd för är att just denna ”omöjliga ekvation” gjort att många människor är negativa till naturviner, de har suttit på en restaurang och känt sig lite ”wild and crazy” och sagt att ikväll ska vi ta ut svängarna och betala 350 kr för en flaska vin på restaurang (kanske ett 80 kr vin på Systembolaget) och så har det inte smakat bra.

Efter alla ”åsikter” om restauranger så ska jag ge en eloge till de som inte jobbar med procentuella påslag utan ett fast påslag på varje flaska.

Är det någon som tycker att det är spännande med naturviner så kan jag rekommendera Grand Hotel i Lund, de har en mycket duktig dryckesansvarig som heter Erik Berne och honom kan man fråga om både klassiska viner och naturviner.

Jag vill vara noga med att berätta att jag inte har någon som helst kompetens när det gäller naturviner, jag skulle vilja säga att jag är lyckligt okunnig, men jag tycker det är enormt spännande och det är därför jag lägger en liten del av min tid för att skriva om det.

Solaris en dag i juli.
Solaris en dag i juli.

Ett svar på ”…lite om juli och augusti…”

  1. Hej Murre!
    Hur kan du använda Kaliumbikarbonat (VitiSan) som inte är godkänt av KEMI annat på dispens för skorv i äppelodlingar och mjöldagg i tunnelodling av jordgubbar under en dispens tid mellan 4/5 2016 och 31/8-2016? Enl. brev mellan KEMI och LRF med diarienr. 5.1.2.a-H16-04247

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.