Andra fasen i vineriet… o lite sån´t

I VINERIET

Nu har vi tagit oss in i ”andra fasen” i vineriet och de flesta vinerna har jäst klart och vi håller på att dra om (förflytta dem till nya behållare) vinerna. Vinerna med restsötma står på konstant kylning för att motverka att de jäser vidare och de tankar som ska gå malolaktiskt har tillförts lite värme.

När väl vinerna dragits om så tillsätter vi första dosen svavel för att hålla vinerna skyddade från oxidation, men även för att göra vinerna bakteriologiskt stabila.

Vin som jäst på ståltankar drar vi om med hjälp av gravitation, d.v.s alla tankar hissas upp och får självrinna ner i en nytvättad tom tank och på så sätt så slipper vi pumpa vinerna. Endast de sista litrarna i varje tank pumpas vilket rör sig om mindre än 5 % av totalvolymen.

Några av ståltankarna i vineriet

Vad är då fördelen med detta sätt att förflytta vin?

Det helt uppenbara är att koldioxiden bevaras i vinet, en pump vispar vinet och ”slår” då ut koldioxiden (ungefär som att ni skulle kört med en visp i ett glas med champagne). Den koldioxid som bevaras i vinet skyddar vinet mot oxidation som i sin tur gör att man kan använda mindre svavel. Det kanske mindre uppenbara är att man bevarar primäraromer (aromer som är lättflyktiga), som kan vara tilltalande i unga viner och det kan vara positivt om man valt att tillverka vinstilar som ska komma ut på marknaden tidigt.

Oftast har jag varit själv i vineriet denna årstiden, men i år så har Jason varit där också och detta har resulterat i framförallt två saker. Nr 1 är självfallet att jag i år har ”gissat” mindre än jag brukar, då Jason get mig mycket mer tillgång till analyser och faktiska mätvärden än vad jag i normala fall har tillgång till. Nr 2 är att vi haft en dialog i ”nutid” runt alla viner och hur de utvecklas.

Ekfaten

Under de år vi samarbetade med Åhus vingård så hade jag och Göran Tuvesson (Åhus vinmakare under några år), fantastiska dialoger runt vinerna som vi tillverkade och detta var för mig enormt lärorikt. En av de största lärdomarna av det samarbetet var att man kan mäta hur mycket som helst, smakar inte vinet bra så kvittar det hur bra mätvärdena är.

Jag litar alltid på min intuition angående viner (hur fel den än är), detta kan låta konstigt, men jag tror det är ohållbart att ifrågasätta sig själv varje arbetsdag.

Vad jag däremot gör, är att i efterhand prova alla viner när de är färdiga för marknaden och då fråga mig själv om jag tagit rätt beslut i alla avseenden, eller om där är något som jag skulle gjort annorlunda om jag fått göra om vinet. Oftast så hittar man en eller två (eller fler) saker som man önskar att man hade gjort annorlunda, ibland kan orsaken vara att man helt enkelt tagit fel beslut, men ibland kan man härleda orsaken till att man valt att buteljera på fel tidpunkt, på grund av att man helt enkelt missbedömt vinet eller inte haft någon annan möjlighet att buteljera än vid det just specifika tillfället. Min tanke med att bedöma vinerna utifrån ett ”tillverkningsperspektiv” är inte att krossa mitt eget psyke eller boosta mitt eget ego, utan att försöka lära mig mer om vintillverkning.

Skulle min uppfattning vara att en viss vinstil måste buteljeras en annan period på året nästa årgång, så har jag ett år på mig att se till att förutsättningarna ändras i vineriet så att detta är möjligt, på detta sätt så har vi möjlighet att sakta men säkert utveckla kvaliteten på våra viner.

Som jag nämnde i förra månadsbrevet så är volymerna större än någonsin, så bara en så enkel sak som att dra om vinerna tar tid. En bra dag så kan vi dra om 3000-4000 liter vin, beroende på storlek på tankarna och andra dagar klarar vi bara av 2000 l, beroende på att tankarna inte utvecklats såsom vi tänkt oss. Ambitionen är att vi ska vara klara med ”andra fasen” i vineriet i månadsskiftet november/december för att kunna stänga ner vineriet i december, men vi får se.

I VINODLINGEN

Ute i vingården så har vi haft höstens första frost vilket innebär att vinstockarna tappat bladen.

Innan frosten så körde vi och skar av rötterna på vinstockarna, samt luckrade upp hjulspåren så att jorden blev porös. Det är inte alla år vi kan göra detta på hösten då det ibland är för blött för att köra med traktorn på hösten, men i år så var det mycket goda förutsättningar.

I vanliga fall så brukar jag göra detta ca 4 gånger under odlingssäsongen, men i år blev det bara en gång på våren och en gång på hösten beroende på årets väder.

Med vetskapen om att nästa års vinter/vår kommer innebära mycket jobb i vineriet så har vi satt igång med grovbeskärning av vinstockarna redan nu. Detta innebär att vi klipper av ca 40 % av skottlängden och river ner riset (de förvedade skotten). Riset läggs i varannan rad så vi halverar mängden rader vi måste köra i när vi slår sönder riset med slagan (maskin för att slå sönder riset).

När riset är nerdraget efter grovbeskärningen ser det ut såhär

När man nu varit i vineriet i snart 2 månader så är det riktigt skönt att få lite fysiskt utomhusarbete, när man kan slå av hjärnan och bara njuta av den friska luften.

Samtidigt som vi nu går och klipper stockarna så får vi en bra bild över de olika fälten och deras individuella tillväxt, när bladen är borta så ser man den ”nakna” sanningen.

Ute i vingården är det dock inte så mycket mer som ska göras i år, utan nu handlar det mer om att se till att vi har tillgång till de mängder hästgödsel som vi behöver nästa år, samt att vi ska ta en kontakt med Malmöstad och se om vi kan få köpa tång och alger från dem (Malmö stad rensar stranden i Malmö på tång varje år och då kan vi ha möjlighet att köpa denna ibland). När det gäller hästgödsel så gödslar vi mest med det för att få mer humus i jorden och när det gäller tång så har detta ett bredare näringsinnehåll (denna tång analyseras så att den inte innehåller för höga halter av tungmetaller)

Solaris och Rondo på gamla fältet

I SVERIGE

Som jag nämnt tidigare så har intresset för svenskt vin fullkomligt exploderat och det känns en aning surrealistiskt. Det känns som att ”alla” intresserar sig för svenskt vin och ”alla” har samma slogan: Svenskt vin för 10 år sedan var inget att ha, men nu är det något helt annat!

Om denna ”slogan” är sann så kan jag bara konstatera att vi går en fantastisk framtid till mötes, för de årgångar som inte var något att ha, skulle då t.ex innebära 2007 och 2009.

Vårt vin Silex 2007 smakade jag för 2 år sedan och min åsikt är att denna flaska är den mest komplexa flaska jag smakat från oss.

Härom veckan så smakade jag och Lena Interkardinal 2009, ett vin som vi gjorde i samarbete med Åhus vingård och vi överraskades totalt av hur vinet presenterade sig. För att förtydliga mig så vill jag säga att detta var ett vin som de flesta ”förståsigpåare” lovordade när vinet släpptes på marknaden 2011. Jag träffade en av dessa förra sommaren och han berättade om sin positiva bekantskap med detta vin, men hur han på senare år blivit besviken på dess utveckling. Jag erkände för honom att jag upplevde vinet precis som honom och att jag också blivit besviken de 3 senaste åren på hur vinet slutet sig och var lite undrande till hur det skulle utvecklas.

Magisk Interkardinal årgång 2009

Ingen vet hur högkvalitativa Solaris viner utvecklar sig, och då menar jag, verkligen ingen. Anledningen är att dessa viner inte funnits på marknaden under så lång tid så att folk fått möjlighet att skaffa sig en referensram. Många druvsorter är kända för att smaka bra när vinerna är unga och sedan sluta sig i t.ex 4-6 år för att sedan på riktigt blomma ut, framförallt då viner av högra kvalitet.

Detta är omöjligt att förutspå utvecklingspotentialen då det gäller nya druvsorter, då man endast kan referera till sin egen och andras erfarenhet.

Denna flaska av Interkardinal 2009 var ett av de kraftfullaste torra vita viner jag någonsin smakat, jag ska inte på något sätt säga att vinet var elegant, men för mig är det bara frågan om två olika stilar (kraft kontra elegans) och med 2-3 timmars luftning så fortsatte vinet att utvecklas för att bli mer och mer integrerat i sina beståndsdelar.

När jag smakar viner som Interkardinal 2009, så känner jag glädje och eufori, detta är för mig 100 % druvkvalitet. Om någon hade befunnit sig i vårt vardagsrum när denna flaska konsumerades, så hade det mer kunnat jämföras med ett Fotbollsderby mellan MFF och Helsingborg, långt ifrån den stilla vinprovningsatmosfären som de flesta förknippar med vinprovningar. När man upprepar sig själv med att säga: DETTA ÄR INTE MÖJLIGT! fem gånger på 10 minuter, då har man verkligen ett vin som berör i glaset.

Som sagt jag hoppas att allas ”slogan” om svenska viner är korrekt, för smakar de ”dåliga” vinerna som ovanstående så kommer jag att få många tillfällen att skrika DETTA ÄR INTE MÖJLIGT i framtiden.

Vad jag märker nuförtiden när jag är ute och håller provningar med svenska viner, är att det är mycket lättare att stå rakryggad inför åhörarna, dels så är de mycket mer positivt inställda redan från början, men jag märker även att de har ett större intresse runt detaljerna som rör svenska viner.

När jag ska ut på en vinprovning så brukar jag rekommendera olika viner/årgångar/producenter, till de som ska inhandla viner för provningen och detta gör ju att jag kan få dem att välja ut det bästa i varje vinstil och det innebär ju också att respektive vingård får chans att presentera sig från sin bästa sida.

Detta innebär många gånger att det är viner som kostar ca 200-300 kr per 75 cl att köpa via Systembolaget och då har man också väldigt god möjlighet att få viner av hög klass (oavsett ursprung).

Detta gör att de flesta är rätt imponerade av de svenska vinerna, och framförallt när man sedan i förlängningen kanske ska äta en bit mat tillsammans och man till maten köpt in ett internationellt vin. Tillägas bör att en hel del av del av provningarna som jag är ute på sker på Restauranger och då får de välja de viner som restaurangen har på sin vinlista. Alltså faller valet ofta på ett internationellt vin som i bästa fall kostar 75 kr in för restaurangen och du och jag betalar kanske 320 kr.

Bild lånad från Vinbanken

Detta 75 kr vin serveras alltså i mer eller mindre direkt anslutning till vinprovningen och provningens viner ligger färskt i minnet. När folk har något så tydligt att jämföra med som de har i ovanstående fall, så blir reaktionen på de svenska vinerna ofta: HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?

Vad jag vill ha sagt med detta, förutom att jag tycker att många svenska viner håller mycket hög kvalitet, är att låt oss presentera våra viner i ett sammanhang där det är extra lätt att uppskatta dem.

I ENGLAND

Jag läste nyligen att 2 % av alla viner som säljs i England är engelska och detta var för mig en enorm överraskning. Detta skulle kunna jämföras med att vi i Skåne (det landskapet det tillverkas mest vin i Sverige) har en marknadsandel på 1,3 % av de exklusiva vinerna, vilka jag gissar står för 2 % av totalförsäljningen.

Champagne konsumtionen i England är den lägsta på 17 år p.g.a att många väljer engelskt mousserande före Champagne. När man kan visa upp sådana här siffror så har man ju faktiskt verkligen blivit en faktor att räkna med och blir nu Brexit av, så hamnar de engelska mousserande vinerna i en ännu bättre dager jämfört med Champagne, om man ser till priset.

Bara de tre senaste åren så har man i England planterat tre miljoner vinstockar och det känns verkligen som att bollen är i rullning. De vinintresserade jag talar med, säger idag bara gott om engelska mousserande viner, annat var det för 10 år sedan.

Bild lånad från Decanter

SYSTEMBOLAGET

Jag hade bestämt mig för att inte skriva om Systembolaget, men så råkade jag se deras fantastiska reklamkampanj på TV.

Denna reklamfilm utspelar sig i ett böljande vinlandskap där en man, som ser ut som en schablon bild av en Amerikan som samåker med en person från Systembolaget. ”Amerikanen” letar förvirrat efter byn Pinot Noir och den Systembolagsanställde får förklara att Pinot Noir inte är en by utan en druvsort.

Pinot Noir? Också en druva.

Nu vet ni på vilken nivå reklaminslaget befinner sig.

Låt oss leka med tanken att byggsektorn skulle varit monopoliserad i Sverige och att de skulle göra ett reklaminslag i svensk TV.

Det första man ser är en schablon bild av en polsk snickare som letar förvirrat på sin vägkarta och säger att han/hon letar efter byn hammare och då kommer den svenska monopol byggarbetaren till undsättning och förklarar att hammare inte är en by utan ett verktyg.

Jag hade kunnat skriva mycket mer om detta reklaminslag, men nöjer mig med att konstatera att jag är glad att det endast finns ett monopol kvar i Sverige.

STOCKHOLM FOOD AND WINE

I år så hade var vi fem skånska vingårdar som visade upp våra viner på Stockholm food & Wine mässan i Älvsjö och i år så hade vi slagit på stort. Förra året stod vi ”längst nere i hörnan” och montern såg ut som jag vet inte vad, i år så var det läge mitt på ”Avenyn” och vi hade bestämt oss att monterns utseende skulle ligga mer i linje med kvaliteten på våra viner.

Monterbygge på torsdagen

Responsen var fantastisk, numera känner fler till svenskt vin, men trots detta så är det väldigt många som inte hört talas om svenska viner. Mötet med besökarna har varit fantastiskt och då ska ändå tillägas att jag inte är en mässmänniska. Många frågar vad som är speciellt med svenska och det är ju inte lätt att göra på ett par sekunder på en mässa, men mitt svar har de senaste åren varit ”FRÄSCHÖR”, detta är såklart en extrem förenkling, men ska det gå snabbt så blir det gärna så. Den vanligaste responsen bland besökarna var ”oj vad smakrikt” eller ”oj vad mycket smak”, många gånger såg jag att de var helt förvånade och jag såg i deras ögon hur de hade svårt att förstå att vinet fortsatte smaka trotts att de svalt det för 15 sekunder sedan. Denna glädje i deras ögon, var en oerhörd kick för mig och ibland så kände jag att jag skulle betalt dem en ”smakkupong” istället för tvärt emot. Den glädje/förvåning som många besökare visade påminner mig mer om blickarna på folk som brukar titta på en trollkonstnär som precis trollat upp en kanin ur hatten än om en som provat ett vin.

I framtiden ska jag kanske komplettera det ordet ”FRÄSCHÖR” med ”SMAKRIKT”, för att beskriva de svenska vinerna kortfattat.

Stort

Marcus och Martin från Flädie Vingård, Fuffe från Skepparps Vingård, Lena från Vingården i Klagshamn, Victor från Kullabergs Vingård, Magnus från Flyinge Vingård, Hasse från Svenska Hantverksdrycker och Murre från Vingården i Klagshamn. Vilket gäng vi var!

I DANMARK

När jag och Lena 1999 läste ett reportage i Sydsvenska Dagbladet om en vinodlande dansk man i Köpenhamns södra förorter, så var det som ett ”AHA MOMENT”, honom måste vi besöka!

Direkt efter vi läst reportaget så satte vi oss i samma bil som brukade ta oss till våra vinresor i Europa, men nu bar det av till vindistriktet Köpenhamn istället. Detta var innan Öresundsbron var färdigställd, så det blev Limhamn-Dragör färjan över sundet, för att sedan köra runt i Köpenhamns förorter i ett par timmar innan vi hittade vingården.

Att komma till en vingård i Danmark en gråmulen höstdag när fukten ligger tung i luften är nog ingen större upplevelse för de flesta människor, men vi var igång på alla cylindrar och struntade fullständigt i vädret. Bara åsynen av en vingård i Skandinavien gjorde att vi fylldes med energi, alla otaliga vinböcker vi läst påstod ju att det skulle vara omöjligt att göra vin norr om 50:e breddgraden, och ändå så fanns det en rakt framför våra ögon.

Enda problemet var att vi inte såg en kotte på hela vingården och det var kanske inte så konstigt då det var en gråmulen söndag som vi stod i vingården.

Precis när vi ska till och köra hem igen så ser vi en person komma ut från en avsides liggande byggnad (som vi senare förstod var vineriet) och han vandrar emot oss.

Denna person var Jens Michael Gundersen, en kille i vår egen ålder, som utstrålade en vänlighet och ett lugn som gjorde att man kände sig välkommen.

Vi berättade för honom att vi var vinnördar från Sverige och att vi blivit så inspirerade av reportaget att vi bara kände att vi var tvungna att se vingården med egna ögon.

Vi gick ut i försöksodlingen och han berättade om alla sorter som han provodlade för att se om de kunde vara lämpliga för det danska klimatet. När han räknat upp 20 olika namn på druvsorter som jag aldrig hört talas om, så kändes det som att en ny värld hade öppnat sig.

Inte nog med att jag lärde mig att det fanns oändligt många, för oss vinnördar, okända  druvsorter  men jag lärde mig även hur okunnig jag var inom vinets värld.

Just där och då bestämde jag mig för att jag skulle bli vinodlare i Sverige (innan dess så trodde jag det skulle ske utomlands), Jens Michaels kunnighet och vilja att dela med sig av sina kunskaper gick helt enkelt inte att säga nej till och skulle jag inte ta detta tillfälle i akt så skulle både jag och Lena ångra oss resten av livet.

Efter att vi vandrat runt i vinodlingen så gick vi ner i vineriet, inte ett vineri i traditionell bemärkelse utan ett pumphus som numera tjänstgjorde för de jäsnings experiment som vingården höll på med.

Väl där nere så såg vi säkerligen 40-50 glas behållare från 1 liter till 25 l i storlek, fulla med vin. Vissa jäste fortfarande och andra behållare hade börjat klarna. Vi fick smaka ett par viner och det som jag kommer ihåg starkast var ett Rondo vin som precis avslutat den malolaktiska jäsningen. Den doften var som något jag aldrig tidigare doftat och anledningen var att jag aldrig smakat ett rödvin i den fasen och självfallet inte Rondo för den delen heller. Vinet var med mina referenser ”helt okej”, inte bättre men inte sämre i heller och det visade framförallt att det gick att göra vin i Skandinavien.

Även om vi inte träffat Jens Michael den dagen så kanske vi försökt oss på att starta en vingård i Sverige, men jag är 100 % säker på att vi aldrig varit där vi är idag utan detta möte.

Anledningen till att jag berättar ovanstående historia är att Jens Michael Gundersen gick bort i våras, endast 52 år gammal.

Jag har tidigare inte ”orkat” skriva om det men känner nu att jag samlat kraft och vill då passa på att uppmärksamma hans minne.

Jens Michael Gundersen är framförallt känd för Skandinaviens vinodlare genom boken ”Vinavl i Danmark”, boken som av de flesta benämns ”Bibeln”, där han var en av författarna till boken. Detta var och är en bok som finns på de flesta Skandinaviska vinodlares nattduksbord och första upplagan kom ut 1997.

Bland annat var det i denna bok jag hittade förädlingsnumret till Solaris, sorten som idag är den helt dominerande druvan i Sverige, Jens Michael insåg redan när boken skrevs 1996/97 att den kunde vara av värde för Skandinavisk vinodling, men hade inte hunnit testa den. Det första kommersiella vinet på druvan kom inte förrän 2005 och detta visar hur långt i framkant han befann sig.

1993 var han även med och startade den Danska vinodlare föreningen.

1998 tilldelades han i La Morra, i Barolo distriktet i Italien utmärkelsen ”Vignaiolo del Mondo” för sitt arbete att främja och utveckla vinodling i Skandinavien.

Dagen efter så råkar jag och Lena helt ovetandes om utnämningen (då vi inte lärde känna Jens Michael förrän 1999) befinna oss i just La Morra och får då berättat för oss att ”ett” Danskt sällskap lämnat byn dagen innan.

Många Svenska vinodlare hade i början på 2000 talet Jens Michael som mentor, då det inte fanns någon i Sverige med tillnärmelsevis samma kunskap inom området vinodling i Skandinavien

Vad Jens Michael gjort och betytt för Skandinavisk vinodling, kan knappast sammanfattas i text, det är lätt att glömma bort historien och bara belysa den senaste årgången eller den bästa producenten, men inget av det hade varit aktuellt att belysa om det inte varit för pionjärer som Jens Michael Gundersen.

Jag lider med hans familj, men är glad att våra vägar möttes, tack Jens Michael.

Jens-Michael Gundersen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.