Månad: mars 2018

JAG BER OM URSÄKT…

Jag ska börja med att be om ursäkt till Systembolagets personal i Västra Hamnen, som den senaste tiden fått oförtjänt kritik, för att de påståtts diskriminera Svenska viner. Jag har nu förstått att personalen inte agerat diskriminerande mot Svenska viner utan att det varit slumpen som avgjort Vingården i Klaghamns viners placering, samt att personalen följt Systembolagets regler när det gäller exponering av olika viner. Jag har valt att lita på den information jag fått denna gång och vill därför ytterligare en gång be om ursäkt för det inträffade.

Upprinnelsen till ”kritiken” var ett facebook inlägg från en kund på Systembolaget som inledningsvis inte kunde hitta våra viner på Systembolaget i Västra Hamnen, men efter en tids letande så fann personen vinerna på en hylla längst nere vid golvet. Personen reflekterade över placeringen och iakttog samtidigt på vilket sätt boxviner exponerades framme vid kassorna. Detta inlägg gav Vingården i Klagshamn en ”like” på Facebook och bidrog på så sätt att det spreds.

”Kunden” på Systembolaget som gjorde inlägget på Facebook har gjort iakttagelser på Systembolaget och dragit sin egen fullt normala slutsats, Svenska viner längst ner, boxviner längst framme vid kassorna, jag tror alla normala människor skulle dragit samma slutsats.

Systembolaget är inte som ”andra” butiker (ICA, KONSUM, IKEA osv), vilket man med all tydlighet framhäver i sin TV reklam. Systembolaget vill inte likt alla andra företag, locka till merförsäljning, så man har sina storsäljare framme vid kassorna, alltså man ska inte behöva gå mer än 10 meter, så har man en 3 liters box eller två i händerna och sedan snabbt ut igen (ingen merförsäljning där inte).

Innan jag går vidare vill jag berätta att ag och Lena startade denna vingård för att vi ville ”sprida glädje” och ”ge tillbaka” lite grann till ”vinvärlden”, som vi tycker har gett oss fantastiska upplevelser och fantastiska minnen och därför känns det olustigt när kritiken blir missriktad, såsom i detta fall.

Vi ”firade” precis i veckan 10 års jubileum som leverantör till Systembolaget och jag vill ta tillfället i akt att berätta bakgrunden till att vi gav ett ”like” till inlägget.

När vi började att försöka sälja våra var det nästan omöjligt att sälja svenskt vin på Systembolaget. Vi fick inte finnas på hyllorna på något Systembolag i Sverige och Sveriges lagstiftning ger ytterst begränsade möjligheter att göra reklam för en liten vingård som oss, rent ekonomiskt

Första gången vi lyckades sälja en flaska vin utan en vinagent i Sverige, så hade en person i Lund beställt 1 flaska av vårt vin till ett Systembolag i Lund. Vi satte oss i bilen och levererade flaskan till Lund, detta gjorde självfallet att leveransen blev en förlustaffär, men glädjen i att någon ville köpa vin av oss övertrumfade den ekonomiska förlusten. Väl på plats fick jag mig noga förklarat av en av de butiksanställda, att hämtar inte kunden ut flaskan så skulle jag bli tvungen att hämta tillbaka den!  JAG OCH LENA SKULLE ALLTSÅ STÅ TILL SVARS IFALL ATT KUNDEN INTE FULLFÖLJDE SITT ÅTAGANDE!!

Detta var första gången jag förstod hur Systembolaget verkligen fungerade, vad som skulle bli en fantastisk dag, blev istället en ögonöppnare för hur monopolet fungerar.

Efter hand blev vi fler och fler vinproducenter i Sverige och då tillät Systembolaget att man skulle få finnas på ett (1) Systembolag (det närmaste)och detta var självklart bättre än noll, men trots detta en stor begränsning för hur mycket som gick att sälja och för ca 5 år sedan så blev det möjligt att sälja på tre (3) Systembolag. Sålde man bra fick man behålla dessa 3 Systembolag och sålde man för dåligt så blev det mindre.

2011 så lanserar vi Sveriges billigaste svenska rosévin 50 cl för 99 kr, som bland annat ska säljas på Systembolaget Mobilia (ett stort affärscentra i Malmö) och butiken valde att endast beställa 6 flaskor och jag frågar varför man valt att ta så lite flaskor (6 X 50 cl = 3 L )  butikschefen svara mig då;  (DETTA ÄR INTE SAMMA BUTIKS CHEF SOM IDAG OBS OBS! så det inte blir någon missuppfattning) ”detta vin är alldeles för dyrt, ingen kommer att vilja köpa det” blir hennes svar och då jag påpekar att det antagligen inte är upp till henne att bedöma sina kunders benägenhet att köpa svenskt vin så tar det hus i helvete. Första veckan så levererade jag 3 gånger, men butiken envisades med att endast beställa 6 flaskor åt gången, för att trötta ut oss, ekonomiskt. Vi skickade in vänner för att fråga efter vinet, för att höra vad personalen sade om vinet när det efterfrågades, alla fick berättat för sig hur dyrt vinet var.

Var butikschefens bedömning av vinet och prissättningen då korrekt? Som svar på den frågan kan jag svara att det är vår bäst säljande rosé någonsin och den sålde 2000 flaskor under 2 månader på de återstående  två (2) bolagen vi fick tilldelade. För att förtydliga mig så skulle detta innebära att rosén placerar sig bland Sveriges mest sålda alla kategorier oavsett prisklass (bland rosé på flaska) räknat per Systembolag.

Jag får alltid berättat för mig att EU sagt att Systembolaget inte får favorisera svenska viner och om någon från ”EU” läser detta så erbjuder jag mig att vara kronvittne på att Systembolaget inte favoriserar svenska viner.

Så går det ytterligare något år och nu erbjuder sig Systembolaget att distribuera våra viner kostnadsfritt i hela landet, detta innebär att någon i Pajala kan beställa vårt vin och vips så skickas det från ett av ”våra” tre (3) Systembolag.

Detta låter helt galet och för bra rent ekonomiskt och för dåligt rent miljömässigt, men vi hänger på.

Kronprinsens Systembolag blir den lyckliga vinnaren att distribuera våra viner, alltså direkt någon i Sverige beställer en flaska så ska de skicka den flaskan till kundens närmaste Systembolag.

Detta System fungerar såklart inte, utan Systembolaget på Kronprinsen blir såklart vansinniga, PÅ OSS! ”Fattar ni vad ni ställt till med?” får jag mig förklarat då jag ska leverera, ”fattar ni så mycket jobb ni ställt till med” osv…  Jag kan garantera att inte heller detta Systembolag kan ni anklaga för att favorisera svenskt vin, återigen så anmäler jag mig som kronvittne.

Efter en tid år så tar Systembolaget bort detta system och numera skickar vi till centrallagret i Örebro.

Livet går vidare som vinbonde och försäljningen ökar, tills jag märker att ett bolag inte sålt en enda flaska av två av våra viner på en månad, det är inte möjligt tänker jag, så jag åker in för att se om vi haft ”otur” och fått en dålig plats i butiken.

Jag letar, letar och letar men jag lyckas inte hitta vinerna, till sist ger jag upp och frågar personalen trots att jag vet att det är förbjudet att tala med Systembolagets personal, när man är leverantör. Personalen lyckas inte heller hitta våra viner och fler och fler i personalen börjar hjälpa till, då kommer en kille utspringande från lagret och säger att han hittat flaskorna, PÅ LAGRET!

Alltså vinerna hade aldrig satts ut i butiken utan låg ouppackade på lagret, snacka om svårsålt.

När jag ändå var på Systembolaget så tänkte jag att jag skulle passa på att sätta medaljer (små runda dekaler) på några viner som levererats innan medaljerna levererats till oss, men det skulle jag inte ha försökt. ”Jag ska anmäla dig” kläcker en i personalen ur sig och jag tror han skojar, han ska anmäla mig, efter det som just uppdagats, att man inte ens en gång satt ut våra viner i butiken.

När folk letade efter svenskt vin de första fem (5) åren, så kunde de aldrig hitta våra viner under bokstaven S som i Sverige, de sprang fram och tillbaka mellan Sydafrika och Spanien (vinerna står i alfabetisk ordning efter respektive land). Det geniala i Systembolagets exponering var att Sverige stod i kategorin Övriga länder, och på de flesta Systembolag så innebar det sidan om Grekland med sitt mästerverk Retzina (kåda tillsatt vin på dispens från EU), jag avslutar meningen här.

Vi använder oss av en lite högre modell av 50 cl flaskor för vissa viner, detta innebar att de i vissa av Systembolagets hyllor, inte fick plats längst ner, för det var faktiskt där vi hamnade osannolikt ofta, sett ur ett statistiskt perspektiv. Lösningen på detta blev att Systembolagen la flaskorna ner så att det såg ut som att något (skit) slängts längst ner och man inte kunde se etiketterna. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kommit på tanken att lägga flaskorna ner, nere vid golvet, man tror då självklart att det är något skit eller ett extra lager av något av de vinerna som STÅR på hyllorna.

Ovanstående saker är bara en bråkdel (och det menar jag verkligen) av vad vi fått vara med om i vår relation till Systembolaget men jag tänker inte trötta ut folk med att göra listan längre, idag.

Med denna text så vill jag ge er bakgrunden till varför vi gav en ”like” till inlägget på Facebook, lägger man sedan till den statistiska sannolikheten för att 4 viner från en vingård, ska hamna längst ner i en modul med 4X4 fack (vilket bilden på Facebook faktiskt visade), så förstår ni kanske lättare att vi gjorde det vi gjorde.

THE BEAST FROM THE EAST, ja det är inte utan att man ryser till när den Sibiriska kylan stormar in över Skåne. När man kommer fram emot Mars månad så vill man att temperaturen ska stiga succesivt för varje vecka, men igår och idag så har temperaturen legat på 7-9 minusgrader.

I VINGÅRDEN

Grovbeskärningen är klar sedan länge men ”nerböjning” och finbeskärningen är kvar på ungefär halva arealen.

Vi vill inte göra finbeskärning under tiden det är så kallt som det är nu, dels för vinstockarnas skull, men även för vår egen del. Direkt vädret blir lite varmare så kommer vi dock att slutföra detta arbetsmoment.

I VINERIET

I vineriet så har det varit full rulle, med buteljeringar och etiketteringar, samt omdragningar av 2017 års viner.

De flesta stora producenter i världen skulle nog skratta när jag säger att det varit körigt, men de gör inte heller alla arbetsmoment manuellt.

Ca 8000 flaskor har buteljerats och ca 14 000 flaskor har etiketterats; FÖR HAND!

I vår lilla värld så inbillar vi oss att vi är ganska ”effektiva”, när det gäller att jobba manuellt och det innebär att 10 personer kan buteljera och etikettera (samt paketera) ca 2500 flaskor, om allt går som det ska.

Detta system innebär dock att man måste ha tillgång till 10 personer och det har vi alltid när Flädie Mat & Vingårds viner ska buteljeras, med hjälp av deras ”vinvänner”. Dessa vinvänner har en enorm lojalitet och arbetsmoral, så oftast är där fler intresserade än vad vi kan ta emot i vineriet.

Många av dessa vinvänner har varit med i många år och alla som deltar har genomgått en utbildning innan de får lov att delta.

När Vingården i Klagshamn buteljerar, så är vi max 5 personer och ibland endast 4 och det resulterar i att vi genomför endast själva buteljeringen, för att sedan nästa dag sätta igång med etikettering och paketering.

Vi brukar vilja göra flaskorna helt leverans klara, vilket innefattar att de är paketerade i lådor, med streckkod på varje låda så att det bara är att gå in i ”skattelagret/vinkällaren”, när det är dags för leverans. På detta sätt så är det enklare, snabbare att sköta logistiken, samt att man minimerar ”misstagen”.

I VÄXTHUSET

Årets rotäkta plantor har satts i produktion i växthuset och detta är alltid intensiva dagar, då man vill att alla sticklingarna ska komma i jorden ungefär samtidigt.

Vi tar bara sticklingsmaterial från vinstockar som vi följt i många år, så att vi vet att materialet är bra och sjukdomsfritt. Det här med att göra bra rotäkta plantor är något som vi sätter stort värde på, då vi vet att många av plantorna kommer att hamna hos odlare som generellt har ett tufft klimat. Har man ett tufft odlingsläge så är plantmaterialet A och O, på ett ”bättre” odlingsläge kan man ibland komma undan med ”andra hands” kvalitet, men aldrig på ett tufft läge.

När vi började tillverka rotäkta plantor så var många gånger kunderna ”garden centra” och vi visste inte då var plantorna skulle planteras, det finns ju många människor från tex Småland, Östergötland osv som besöker vänner i Skåne och vips så hamnar de på ett Garden centra och känner sig inspirerade att köpa med en vinplanta till ”hembygden”.

Just detta var anledningen till att vi började produktionen av plantorna tidigt på året, så att de blev väletablerade innan vi levererade dem, dels ska plantorna vara kraftfulla, men de ska även vara ordentligt avhärdade och detta är minst lika viktigt.

Nu för tiden så säljer vi ytterst lite plantor till ”garden centra” butiker, men vi har fortfarande kvar ”rutinen” från då dessa var våra större kunder.

I STOCKHOLM

I februari hade SVENSKA HANTVERKSDRYCKER arrangerat en vinprovning på WINERY HOTEL och Flyinge vingård, Kullahalvöns vingård, Arilds vingård och vi var där för att vissa upp vad vi har att erbjuda.

Hotellets lokaler ger en ”internationell” atmosfär, som jag tycker gör sig bra med våra svenska personliga viner. Just denna känsla tror jag alla som var där gillade, nu var det ju inte så att vi blev nersprungna av besökare, men de som var där var fantastiskt intresserade och det var inte många sekunder man hade möjlighet att vila stämbanden.

På kvällen stannade vi kvar och åt och då berättade en servitris att hon antagligen var den servitris som sålde mest svenskt mousserande vin (Flädies EBBA brut) till gästerna och jag kunde såklart inte låta bli att fråga hur responsen var kontra kunderna som beställde Champagne. Kunderna är ungefär lika nöjda! blev svaret.

Mycket trevlig tillställning TACK HASSE!

…OCH ÅRETS SVENSKA VINAMBASSADÖR ÄR…

Varje år delar Vingården i Klagshamn ut priset ÅRETS SVENSKA VINAMBASSADÖR, till den eller de som under året gjort bedrifter utöver det vanliga för Svenskt vin.

De senaste åren så har priset gått till sommeliererna MATTIAS SÄFWENBERG på Aludden Providore och VICTOR FUENTES från Swedish Taste och numera hans egna restaurang SINTI.

Dessa två vinnare är ledande i Sverige, när det gäller att erbjuda, presentera och inspirera restaurangbesökare att välja svenskt vin till maten. Vad de gjort och gör, är att visa att, ”SVERIGE KAN OCKSÅ” och nu ska ni få chans att prova vad landet har att erbjuda.

Årets vinnare av titeln ÅRETS SVENSKA VINAMBASSADÖR 2018, har båda (ja i år så blev det för första gången två som fick dela på priset), har båda inspirerat folk att själva ”söka upp” svenskt vin.

Den första vinnaren är CARINA OLOFSSON GAVELIN, som genom sitt företag GAVELINWINE, ger privatpersoner, föreningar och företag möjlighet att upptäcka svenskt vin och de svenska vingårdarna, STORT GRATTIS CARINA!

Den andra vinnaren är SVENERIC SVENSSON, vinodlaren, författaren, och ordföranden i föreningen SVENSKT VIN. Sveneric har genom sina böcker inspirerat folk till att börja odla och producera vin i Sverige, samt genom sina utbildningar höjt kompetensen hos de svenska vinproducenterna, STORT GRATTIS SVENERIC!

Båda årets vinambassadörer har fått svenska folket att ta sig till svenskt vin, den ena genom att transportera folk till ”händelsernas centrum” och den andre genom det skrivna ordet.

Åter igen STORT GRATTIS CARINA OCH SVENERIC.

SKÅNSKA GASTRONOMI PRISET 2017

I år så hade man för första gången instiftat ett vinpris och vi tillsammans med SKEPPARPS VINFESTIVAL och NORDIC SEA WINERY var nominerade.

Hela tillställningen hölls i Knutssalen på  Malmö Rådhus och man hade lyckats samla ihop större delen av den skånska mat och dryckeseliten.

På ena sidan så hade jag Nordic seas representant Johanna Härd och på den andra Mischa Billing (Grythyttan). Johanna berättade att Nordic sea Winery hade en kapacitet att buteljera 6000 l i timmen (dvs hela vår årsproduktion) och det sätter saker och ting i ett perspektiv och nu fattar ni kanske varför jag har svårt att se mig själv som ett hot mot folkhälsan.

Denna information, i kombination med att jag vet att Skepparps vinfestival är det största och bästa svenska vinevenemang, gjorde att jag satt avkopplat och njöt av glädjen att vara nominerad.

Jag hamnade i TOTAL CHOCK när jag hörde mitt namn läsas upp som vinnare av ÅRETS SKÅNSKA VINPRIS 2017 och juryns motivering var så välformulerad att det nästan borde komponeras musik till den.

JURYNS MOTIVERING

Det omöjligas konst fängslar alltid de stora mästarna. Att göra Sverige till ett vinland sades vara en uppgift lika omöjlig som att bygga en bro till Köpenhamn. Murre Sofrakis banade väg, bröt mark och fick vinrankornas rötter att leta sig djupt ner i den Skånska myllan. Murres viner tjusar numera de mest kräsna konnässörer. Föregångaren har blivit en förebild och bron till världen är byggd.

OJ oj oj, man ska lägga av när man är på topp.

Skämt åt sidan, det finns inte en chans att en person kan uppnå ”juryns motivering”, utan vad det hela handlar om är ett ”lagarbete”, d.v.s att en massa människor sluter upp och hjälper till. Mina föräldrar som gett mig och Lena möjligheten att starta vingården, istället för att stycka av marken till tomter och flytta utomlands. Mattias, Jesper och nu Jason som lägger ner tid och engagemang i odlingen och produktionen, samt alla de frivilliga som hjälper till vid skörden.

Ovanstående är bara de uppenbara personerna, alla de som handlat våra viner har bidragit till detta pris, så det är bara för mig att ta av hatten och buga och tacka.

I ENGLAND

Det är rätt fantastiskt hur snabbt saker och ting kan förändras, Englands mest ambitiösa vingård NYETIMBER startade1988 och om jag minns det rätt så kom de första vinerna 1994 eller 1995. Engelska viner hade vid denna tidpunkt så dåligt ryckte att man sa att det krävdes fem personer för att dricka en flaska engelskt vin, tre som höll den som skulle dricka och en som hällde.

Knappt 25 år senare kan jag läsa i tidningen LIVETS GODAs nyhetsbilaga:

Nyetimber Tillington Single vineyard 2010: 1055 kr 93 poäng av 100 möjliga

Om någon för 25 år sedan, eller för 10 år sedan sagt att man skulle behöva betala över 1000 kr för en flaska engelskt vin, så hade man betraktats som totalt KOKO.

”Hypen” runt engelskt mousserande vin är så stor för tillfället att man inte längre ifrågasätter produkten. Som vän av nya vinländer känns det lite ”tråkigt”, att jag inte bara kan ryckas med och skrika wow, tjohoo, nu dricker vi…

Jag ska villigt erkänna att Tillington är den bäst belägna vingården jag sett i  England och producenten bakom vinet är den mest ambitiösa.

Dock är där något som gnager, då jag ser att vinet ”endast” legat 5 år på flaska med jästen och detta i kombination med att årgången är 2010.  I Champagne (som man tidigare jämfört sig med), så var 2010 högst medioker och här i Klagshamn så var det kvalitativt den sämsta årgången vi haft.

Det var bara ett par tre år sedan jag hörde motiveringen för att inte handla engelska mousserande viner, DE KOSTAR JU NÄSTAN SOM CHAMPAGNE!

Idag kostar de inte ”NÄSTAN” som Champagne, utan lika mycket. Kan det vara så att jag ser fel på vinet, det är kanske inte ett prestige vin (även om alla säger det) utan ett CLOS vin (vin tillverkat från ett specifikt muromgärdat område), och därför är prisat som ett exklusivt clos vin.

Problemet är bara att vingården inte har någon mur runt sig, men hade jag jobbat på marknadsavdelningen för Nyetimber, så hade jag uppfunnit Englands motsvarighet till Frankrikes clos viner, HEDGE VINER, alltså häck viner = Specifikt häck omgärdat område.

Nu hoppas jag att ingen tror att jag är negativt inställd till engelskt mousserande, tvärtemot, jag rekommenderar er att köpa till exempel Nyetimbers Classic Cuvee för 399 kr (92 poäng av Livets Goda), eller Wiston Estates South Downs Cuvee brut 349 kr (91 poäng av Livets Goda).

Som en kuriositet kan nämnas att Dermot Sugrue som idag tillverkar vinerna på Wiston Estate, tidigare var vinmakare på Nyetimber.

NYA ZEELAND

Säsongen i Central Otago verkar ha varit den varmaste någonsin om jag ska tro Jesper. Temperaturer på upp mot 37-38 grader, för att sedan gå ner till ”bara” 30 grader, så gott som inget regn och sedan när det väl kom så fick man 70 mm på en dag.

Har man fått 70 mm regn på en dag så tror man att, det blir rejält blött i marken, men regnet bara rinner av odlingen som vatten på en gås, på vissa ställen hade vattnet inte trängt ner mer än 3 cm, men om inte annat så fylldes vatten magasinen.

Det torra och varma vädret har gjort att mjölkdaggstrycket är enormt och på vissa fält så måste man spruta var femte dag med bikarbonat (Felton Road använder inte kemiska bekämpningsmedel) och detta är verkligheten för de som odlar de klassiska druvsorterna år som detta.

På Felton Road verkar blomningen ha varit överväldigande bra, vilket gjort att man fått gallra bort stora mängder druvor, dels för kvalitetens skull, men även för att man inte har kapacitet i vineriet.

Det är skoj att höra ”filosofierna” när det gäller gallring, från en kvalitets producent som Felton Road. Gallrar man tidigare så ökar koncentrationen av smakämnena i druvorna och gallrar man senare så får man inte denna effekt. Vad man däremot får med en senare gallring är, en garanti att bara de bäst mogna druvorna hänger kvar tills skördetillfället. Så en tidig gallring behöver inte utesluta att man även gör en sen gallring.

Sen gallring är något vi brukar göra då vi ska tillverka roséviner i Klagshamn, druvorna måste inte vara superkoncentrerade till ett somrigt rosévin, men man vill inte ha omogna aromer, och därför gallrar vi bort de sista 30 % av de klasarna som inte ändrat färg när mognaden börjat.

Innan blomning så kan man också göra en lätt gallring av blomställningarna, men denna är mer riskfylld (man kan stå med för lite druvor i slutänden).

Den varma säsongen har gjort att man kommer att gå igång med skörden denna vecka och man räknar med att den ska ta ca 3 veckor.

Senaste tiden har ett stort fokus lagts på att komma i ordning i vineriet, de gamla vinerna ska tappas från fat till ståltankar och faten ska göras i ordning för den nya skörden.

Central Otago ska vara ett COOL CLIMATE, men då jag hör temperaturer på 30-35 grader så gäller det nog inte 2018.

TJUREN FERDINANDS KORKEK

Det kommer nya uppfinningar hela tiden, en del riktigt bra, andra totalt katastrof dåliga.

Om man skulle börja med en uppfinning som jag inte är så begeistrad i så är det HELIX korken som vissa producenter nu valt att använda sig av (jag har dock inte sett den själv i verkligheten). Helix korken är tillverkad av korksmulor och fortsätter upp över kanten på flaskan, så att man kan dra upp korken utan korkskruv och sedan försluta flaskan genom att trycka ner den igen.

En bättre uppfinning är NDtech cork som är vanliga korkar som blivit screenade med en ny snabb teknik, vilket gör att de är garanterat TCA fria (korkskadefria) , alltså under 0,5 nanogram/liter vilket är gränsen för att en människa ska känna av kork defekten.

Detta tycker jag låter helt lysande, min uppfattning är att de flesta andra alternativ för att komma ifrån korkskada har fler nackdelar än fördelar. De korkar som tillverkas av kontrollerade smulor, ser tyvärr inte trevliga ut och de är hårdare att sätta i, för oss som gör arbetsmomentet manuellt. Smul kork ala DIAM och andra producenter, är som fotvänliga skor från 1970 talet, de tar bort problemet, men de ser så jäkla tråkiga ut, att man hellre har ont än använder dem.

I SVERIGE

Vad som slog mig efter vi varit uppe på THE WINERY hotell i Stockholm, var att man tillverkade ett italienskt rödvin som kostade 180 kr flaskan på Systembolaget, alltså i paritet med vad ett liknande vin jäst i Italien skulle kostat. Finns det ett mervärde i att produkten är jäst i Sverige? Inte för mig som vin nörd tänker jag. Det är inte heller så som Nordic sea (i Simrishamn) arbetar, utan deras affärs idé är att tillverka precis det som Systembolaget efterfrågar, till ett lägre pris än det skulle kostat att tillverka det utomlands (om jag förstått det hela rätt).

När jag tänker lite mer på ”konceptet” (är man trög så behöver man lite mer tid att tänka), så inser jag att ”alla” andra finner ett mervärde att produkten (vinet i det här fallet) är jäst i Sverige, detta är ju själva affärs idén med alla mikrobryggerier. Mikro bryggerier köper ingredienser från alla världens hörn och jäser sedan ölen i sina egna lokaler och så tycker folk att de dricker något LOKALT (man ska uttala ordet lokalt som att det är något magiskt med det).

Vad jag hade tyckt var roligt, var om THE WINERY hotell hade köpt svenska druvor och tillverkat ett vin på dessa. Detta tror jag hade blivit ett mycket bra skyltfönster för svenskt vin, samtidigt som det blivit bra reklam för THE WINERY.

Jag träffade en av grundarna till hotellet och han nämnde att det funnits tankar att ”komplettera” med svenska druvor via en egen odling. Detta tror jag dock inte är rätt väg att gå, för hur duktig man än är så är det en viss startsträcka innan man får kontinuitet i kvaliteten. Det är enormt viktigt att man redan från första årgången hittar rätt i kvaliteten, annars är det stor risk att man förstör för svenskt vin för lång tid framöver.

Jag ser en intressant möjlighet för svenska vingårdar att ha ett samarbete med en aktör som THE WINERY hotell, vi har bra odlingsförutsättningar och de har närheten till marknaden.

A PROMISE IS A PROMISE

När vi var på Stockholm food and wine förra året så sprang jag på ägaren till PUFZ innovativa silikonprodukter och såg en vinkork/vinstopper i silikon, som verkade göra jobbet otroligt bra, om man nu skulle få för sig att inte dricka upp hela flaskan på en gång.

Ett annat användningsområde, och det var egentligen det jag tänkte på när jag såg ”korken”, var att man skulle kunna ha den på mässor och liknande när man ska hälla upp vin.

Dessa korkar finns med älgar, dalahästar och Gotlandsbaggar (för att nämna några varianter. Om detta är bra eller dåligt får ni själva avgöra, men jag tror nog att det kan bli en snackis om man använder den på mässor.

Gå in på www.pufz.se, så får ni själva bilda er en uppfattning.

Som sagt jag lovade att informera om produkten och nu är det gjort