Den senaste månaden har nästan helt och hållet vigts till vineriarbete, förutom en del konsult uppdrag och Sthlm Food & Wine festival, samt Vin och Sprit museets 50 års jubileum.
Med detta sagt så fattar vem som helst att det varit fullt upp. I vineriet så försöker jag få alla viner som ska gå ”malo” (malolaktisk jäsning som omvandlar äppelsyran till mjölksyra) att bli klara, så att jag kan svavla dem och stänga ner vineriet några veckor.
Det som jag upplever som märkligast med 2017 års viner (och det gäller inte bara våra) är att pH värdena är förvånansvärt höga och syra värdena förhållandevis låga, om man beaktar årets väder.
2017 års graddagar (alla sammanlagda grader över 10, under växtsäsongen) landade på 859 st, detta är i linje med följande årgångar:
2004 848 st
2007 822 st
2008 833 st
2015 842 st
Dock var det så att 43 av graddagarna kom i Oktober då vi redan skördat det mesta, så för våra skördade druvor så blir det en av de absolut svalaste årgångarna.
Om man tittar på ovanstående årgångar så kan jag konstatera att 2004 tillverkade vi inte en enda flaska, självklart kan man skylla på vädret, men i efterhand så är det bara att konstatera att jag inte hade tillräcklig kunskap för att hantera en ”utmanande” växtsäsong.
Både 2007 och 2008, resulterade i trevliga till mycket trevliga viner, dock i begränsad volym.
2015 så hade vi god kvalitet och 70 % av planerad års volym, vilket nästan är maxutdelning ett år med 842 graddagar.
2017 har vi skördat 9500 kg, på en yta som jag brukar uppskatta till 1,8 ha (18000 kvadratmeter) och det innebär att vi skördat knappt 5300 kg per ha. När vi tillverkar vin på Solaris så brukar vi räkna med att 1 kg druvor ger 55 cl färdigt vin och det skulle således resultera i drygt 2900 l Solaris vin.
I vanliga fall så brukar jag säga att vi i Klagshamn siktar på ett skördeuttag på mellan 25-30 hl (hl=100 l), ett kallare år så får man räkna med att gå ner ca 30 % om man inte kan tänka sig att ändra vinstil markant.
Vart jag vill komma med dessa siffror är att om man kan tänka sig att ändra vinstilar och titta på lågalkoholsviner med lätt restsötma, eller mousserande viner, de år då vädret är lite svalare, så kan man nästan bevara sin skördemängd gentemot normalåren.
Med detta sagt så gäller detta så länge man kan plocka in druvorna lika tidigt eller tidigare än de normala åren. Det sista man vill göra är att lämna druvorna på stockarna ända till bladfall, då detta är en typ av rovdrift som kommer att slå tillbaka i vårt klimat.
Tillbaka till årets höga pH värden; jag har ingen aning vad dessa beror på, men det sista man vill att det ska bero på är att druvorna varit vattenfyllda och således spätt ut syrorna. Det känns inte som att detta är svaret, då jag uppfattade som att smakerna dock kom allt efter som druvorna mognade och inte heller storleken på druvorna indikerade att druvorna sugit till sig ovanligt mycket vatten.
Vi kommer säkerligen att få reda på anledningen, men i nuläget så kan jag bara konstatera att en del viner gått igång att jäsa malolaktiskt (då pH värdena varit fördelaktiga) vilket inte varit min plan. Lättast inträffar detta på ekfat, dels för att jag oftast inte svavlar vinet som ligger på fat, men även för att behållaren har en gynnsam effekt på malolaktisk jäsning.
Har man ett vin som jäser malolaktiskt så är det alltid intressant att dofta och smaka på det, men tro inte att det ska bli en positiv upplevelse. Jag upplever att vinet är så gott som helt ”fruktlöst” och det är egentligen inte lätt att föreställa sig slutprodukten över huvud taget.
De flesta jag talat med i höst är förvånade över att 2017 års viner är så runda som de är och vissa har till och med sagt att de redan nu är nästan drickfärdiga. Nu är det såklart så att de flesta svenska vinodlare har en annan referensram än den slutliga kunden, när det gäller syror. Hur som helst ska det bli spännande att följa 2017 års viner och skulle det visa sig att det är en årgång att njuta av tidigt så bör inte detta innebära någon nackdel, då man då istället kan låta sina 2016 flaskor lagras lite längre innan de släpps.
STHLM FOOD & WINE
Till sist så lyckades vi ta oss igenom ”Stockholms tullar” (som rockgruppen Imperiet sjöng om i låten FAT CITY ), tillsammans med Kullabygdens vingård, Flyinge vingård, Flädie vingård, Stora Boråkra vingård samt föreningen SVENSKT VIN och intog ca 16 kvadrat meter monter i ”skitläge” (enligt de erfarna mässmänskorna).
Till detta ska man lägga att vi antagligen hade mässans mest oproffsiga monter (milt uttryckt) och hade det inte varit för att Flyinge vingård tagit med sig 3 ekfat som utsmyckning, så hade det nog inte varit många mässbesökare som förstått vad vi gjorde på mässan.
Nu har jag berättat förutsättningarna för de svenska viner som deltog på mässan, och hur blev då utfallet ? TOTALT, GALET, OTROLIGT, FANTASTISKT, DUNDERSUCCÉ (jag skulle kunna fortsätta i oändlighet med superlativen)
Det negativa med detta var att när halva mässan hade gått så var vi bara 2 vingårdar kvar med viner. Jag önskar att alla mänskor någon gång får uppleva denna hysteri, 97 % av besökarna hade aldrig smakat svenskt vin och 97 % (om inte 99%) var lyriska. Jag vet inte hur många av besökarna som sa till mig att de inte tyckte om vita viner i allmänhet, men att de svenska var fantastiska. Flädie vingårds mousserande vin, EBBA 2015 var kanske mässans mest provade vin (så länge det fanns) och inte ens en gång om vi delat ut gratis Champagne så hade vi lyckats hälla snabbare.
Då det endast var 2 vingårdar kvar på söndagen så ”extraknäckte” jag i Champagnebaren, där vi fick möjlighet att fronta de svenska vinerna och detta var intressant, för då var de svenska vinerna sida vid sida med alla andra vinländers viner. Det som förvånade mig var hur lätt det var att få folk att prova svenska viner. Missförstå mig nu inte, jag vet att många svenska viner håller hög kvalitet, men detta är ingen garanti för att folk ska prova dem. Jag frågade var alla besökare kom ifrån och så informerade jag om vilken vingård som låg närmast dem. Bodde besökaren i Norrland (eller åt det hållet), så undrade jag om de brukade ta sig ”söderöver” under semestern, och då berättade jag om vilken vingård som låg i de trakterna och då sa de ofta att det skulle bli nästa sommars utflyktsmål.
På söndagen höll Mikael Mölstad (Mikael skriver bland annat på Svenska dagbladet, samt drog igång White guide och har skrivit boken ”En värld av vin” osv…..) en svensk vinprovning på mässan, där jag var med som en ”sidekick” och även här var responsen positiv, dock i en mer sansad sinnesstämning.
En deltagare sa att vinerna var BRA I OLIKA STILAR, och det är nog så jag själv skulle uttryckt det.
På STHLM FOOD & WINE 2018, så hoppas jag att de svenska vinodlarna har monter på ”AVENYN”, dvs AA-läge och att monterns utseende kommer i alla fall i närheten av de Svenska vinernas kvalitet.
VIN OCH SPRIT MUSEET 50 år
Detta museum ligger på Djurgården och berättar om den svenska ”alkoholhistorien”, dessutom så sitter man på ABSOLUT vodkas konstskatt, dvs alla de tavlor som man marknadsfört Absolut vodka med sedan starten. Om jag förstod det hela rätt så var dessa tavlor några av de få saker som inte ingick i köpeskillingen när Pernod Ricard köpte Absolut.
Museet ringde och hörde om vi ville vara med på deras arrangemang och vi tyckte det lät som en trevlig tillställning.
Väl på plats så upplevde jag att allt var väldigt proffsigt (är rätt man på rätt plats för mycket begärt) och en go känsla infann sig, men säg den lycka som varar för evigt. Allt var proffsigt, utom de vinglasen jag skulle servera vårt vin ur och precis när jag ser detta så kommer Riedels (av vissa ansedda som världens bästa vinglasmärke) representant och ser glasen och vi bara tittar på varandra.
20 minuter senare står 100 Riedelglas (budade med Ryska posten) bredvid våra flaskor och hädanefter kommer jag att tilltala Jane (representanten), som JANE FRÄLSAREN.
Idel ädel adel och så jag, så skulle man kunna sammanfatta deltagarna på detta evenemang, men det som slog mig mest var hur engagerade och kunniga alla var inom mat och dryck. Tommy Myllimäki (bl.a tvåa på matlagnings WM), håller på att utbilda sig till Sommelier och berättade att han dagen innan hade varit på en svensk vinprovning på Restaurang Akademien och hans uppfattning var att kvaliteten hade gått upp och priserna ner.
Jag tänker inte räkna upp alla deltagarna men Anna Malmhake som är VD på Absolut vodka berättade att deras turistcentra i Åhus, kommer att stå klart 2018 och att de räknar med runt 100 000 besökare och den stora utmaningen blir nog hur man ska förklara för besökarna att man inte får handla med sig en ”souvenir”.
Som present fick jag med mig 3 böcker om svensk sprithistoria, som jag ska ha som vinterläsning. Redan nu har jag smygläst lite och då insett att det här med att ”BORDERSHOPA” gjordes redan för 100 år sedan. Sveriges brännvinskung L O Smith var förbjuden att sälja sprit innanför Stockholms stadsgräns och började erbjuda gratis transport med ångbåt från Riddarholmskajen varje kvart, till sin spritfabrik på Reimersholme. Vissa dagar besökte så många som 25 000 mänskor hans spritfabrik.
Den enda som var tillåten att sälja sprit inom Stockholms stadsgräns var STOCKHOLMS UTSKÄNKNINGSAKTIEBOLAG (dåtidens Systembolag, som det står i boken).
Frälsaren (Jane) berättade att Riedel kommer med ett glas för druvsorten Solaris inom kort, så det ska bli mycket spännande att prova svenska Solaris viner i detta glas.
BORDERSHOPPA
Reklambladet från Bordershoppen i Puttgarden damp ner i brevlådan och då konstaterade jag att nu kan man handla Norrlands Guld för 3 kr burken. Skulle man bjuda sina vänner på en ”riktig” fest så skulle antagligen alkoholnotan landa på 24 kr per gäst (extremt storväxta vänner kan kosta upp till 30 kr att behålla nöjda).
Alla förståsigpåare säger att prislappen är det bästa sättet att påverka konsumtionen, hur ska då svenska vinbönder kunna konkurrera med redan befintliga ”HOT MOT FOLKHÄLSAN”. Skulle svenska vinodlare ”lyckas” att bli ett hot mot folkhälsan så skulle vi bli tvungna att sänka våra priser, så till den grad att vi skulle gå i konkurs och då försvinner ju hotet mot folkhälsan av sig själv.
Z4-11A1
Smaka på det namnet, och det kommer att smaka dåligt. Alla har säkerligen varit med om att en bananfluga landat i vinglaset och att vinet luktar illa och nu har forskare på Alnarp lyckats identifiera varför så är fallet. Peter Witzgall, professor i Kemisk ekologi, vid SLU Alnarp har med kollegor lyckats konstatera att den doft som vi människor tycker är vedervärdig är hon- bananflugornas signal substans för att berätta för hanarna att de är parningsvilliga eller att det finns mat att tillgå (tänk om vi människor hade haft samma ord för dessa två saker, då hade vi nog fått se en hel del förvånande miner hos den manliga delen av befolkningen).
STORT GRATTIS PETER!
Peter har varit med om att ta fram världen första feromonfällor för skadegörare i vinodlingar (detta var ett tag sedan) och han var också den som initierade Alnarps första vinodlingskurs (trots att han är född i ett öldistrikt)
INTERNATIONELLT
För en månad sedan så hade jag besök av en Master of Wine student och det var superintressant, hon ställde frågor som jag oftast inte får och då blev jag tvungen att tänka till och detta är alltid inspirerande. När vi suttit några timmar så började jag berätta om Daniel Lund (Konsulterande vinmakare på Öland) och jag såg hur hon häpnade en aning, du menar inte den Daniel Lund som är verksam i trakterna runt Madrid? Jodå han jobbar mestadels där, men är även konsult i Sverige fick jag förklara och då berättade hon hur aktad han var som vinmakare och att han ofta anlitades vid vinbedömningar i Spanien.
Nu är det säkerligen en del som undrar varför jag berättar detta, jo Daniel jobbade som vinmakare i Sverige i säkerligen 7-8 år och trots det så var det sällan jag hörde den uppskattning för hans kompetens som denna MW student visade. Det kräver kompetens för att uppskatta kompetens och jag vill inte på något sätt vara otrevlig mot mina kollegor, men vi måste bli bättre på att ta tillvara den kompetens som finns ”runt hörnet”.
KIWI JESPER
Ja det är väl så jag får tilltala ”vår” Jesper när han kommer tillbaka från Nya Zeeland. Han berättade nyligen att det var 30 grader varmt på dagarna i Central Otago och att man var rädd för frost på nätterna. Skotten växer så det knakar och man ska hinna skottgallra och putta in skott, SAMTIDIGT som man håller på att etablera ett nytt fält med Pinot Noir.
Förutom att det är ”hårt jobb”, så hade Felton Road nyligen sina återförsäljare på besök och då handlade hans ”jobb” om att mingla och dricka vin och det är inte utan att jag blir en aning avundsjuk när han berättar att han har druckit FELTON ROAD BLOCK 3 från den första årgången 1997.
I CYBER RYMDEN
Lena och Marianne (som översätter texten till engelska) lägger en hel del tid på vår hemsida och därför är det fantastiskt glädjande att så många människor besöker den. Idag gick jag in och kollade lite statistik på vårt web hotell, för att få en uppfattning om vi lyckats nå ut med hemsidan och jag måste säga att jag blev positivt överraskad.
60 000 besökare om året, i min värld är det många men jag förstår att det har säkerligen IKEA innan frukost, VARJE DAG!
10 % av besökarna stannar mer än en halvtimme och den senaste månaden är det 15 % av besökarna som stannar mer än en halvtimme på hemsidan.
Våra svenska kollegor har nog både högre och lägre besöksantal men jag tror detta är ett bevis på att det är ett stort intresse för svenska viner och svensk vinodling och därför är det viktigt att förmedla så mycket information som vi bara hinner, utan att försöka sälja på folk det ena eller det andra. Får folk tillgång till information så skapas ett intresse att fördjupa sig och då blir det en självklarhet att man vill prova svenskt vin.
När man själv sitter och läser om ett vindistrikt eller en vingård, så väcks ju lusten av att prova ett vin från just det distriktet eller producenten och därför tror jag det är viktigt att man lägger lite tid på sina hemsidor.
Tills sist vill jag berätta om ett vinintresserat par från Oregon som kom på besök häromveckan. De berättade att de googlat efter de bästa svenska vinproducenterna och att de bara fått en enda träff!
Jag ser det som att vi svenska vinodlare sitter i en fantastisk sits, VI KAN BARA BLI BÄTTRE.