Den senaste månaden så har det varit en behaglig lunk i vineriet, ca 5 dagars jobb i veckan och onormala 8 timmars arbetsdagar.
Alla viner är nu omdragna (när man avlägsnar en del av bottenfällningen från vinet) åtminstone 1 gång, detta gäller de viner som ligger på ståltankar.
Vinerna på fat brukar jag inte dra om förrän tidigast till våren och många gånger inte förrän till sommaren, däremot så följer jag utvecklingen i alla fat med stor nyfikenhet och ibland så kan jag ägna en hel dag till att bara smaka av faten.
Beroende på hur faten doftar och smakar, så tar jag beslut om battonage (omrörning av jästen) ska utföras och på detta sätt så har man möjlighet att styra vinet i den riktningen som man tänkt sig.
4/11 så var vi på en Winemakers dinner på Gastro i Helsingborg, man hade då lyckats få hit Matt Sutherland som är vinmakare på den Nya Zeeländska vingården Dog Point och detta kände vi att det inte gick att missa.
Jag har tidigare berättat om deras vin SECTION 94, som är en vildjäst Sauvignon Blanc från Marlborough (längst upp på sydön). Detta vin är ett vin som är så tydligt i sin karaktär att jag tror att man hade upptäckt det på 10 meters avstånd i en blindprovning.
Matt kallade vinmakningsfilosofin för ”den late mannens filosofi”. De klarnar inte musten (man brukar låta den nypressade musten klarna 1 dygn innan man pumpar över den i en ny tank och startar jäsningen), utan låter den gå rakt på ekfaten (franska ca 5-8 år gamla) och sedan får vildjästen göra jobbet och det kan ta tid. Vinet ligger sedan på dessa ekfat i 18 månader och battonage görs i genomsnitt 2 ggr under hela denna lagringstid.
Section 94 är ett vin som bygger väldigt mycket på reduktiva (motsatsen till oxidativ) aromer och behöver således lite luft när man hällt upp det i glaset, men ger man det tid i glaset och är öppen för nya upplevelser så kan jag garantera en upplevelse utanför allfarsvägen.
Jag förstår att denna typ av vin inte är för alla, men om jag minns det rätt så stod Section 94 bara för några procent av Dog Points årliga produktion. Deras vanliga Sauvignon Blanc är vad jag skulle kalla oerhört ren och snygg och inte lika tydlig och aromatisk som många andra klassiska Marlborough Sauvignon Blanc. Deras Pinot Noir behöver tid, årgång 2010 var en trevlig Pinot Noir i lite kraftfull stil som börjat få en liten mognad, men 2014 var ”tokung” och kakaodoften från faten (15-25% nya fat om jag minns rätt) och fattanninerna bråkade med druvaromerna, så dessa viner behöver några års flaskmognad innan man ska öppna dem.
Förutom en trevlig kväll med goda viner, god mat och trevliga mänskor, så gillade jag Matts filosofi angående deras viner ”vi gör bara viner som vi själva tycker om, för går det åt skogen med allt, så är det stor risk att vi själva får dricka upp vinerna” och det är väl vad man kan kalla en avslappnad attityd.
ÅRETS SVENSKE VINAMBASSADÖR
Vi börjar närma oss utnämnandet av årets Svenske vinambassadör (detta är ett pris som Vingården i Klagshamn delar ut varje år till den, eller de som gjort en extraordinär insats för svenskt vin under året) och jag funderar på att nominera min kära mamma. Vid varje tillfälle som min mamma besöker en restaurang så frågar hon om de har svenskt vin på vinlistan. Skulle alla restauranggäster ställa denna fråga vid varje restaurangbesök, så skulle nog restaurangerna ganska snabbt ta in svenskt vin på sina vinlistor. Jag gillar även min mammas envishet, då hon inte nöjer sig med att de svarar att de inte har något svenskt vin, för då frågar hon vidare varför de inte har det och då blir svaret alltid detsamma; ”MEN DET FÖRSTÅR VÄL DAMEN, HÄR I SVERIGE KAN VI INTE GÖRA BRA VINER”. 9 av 10 människor hade säkerligen nöjt sig med detta svar, men envis som min kära mamma är, så är hon tvungen att fråga sommelieren om han/hon smakat svenskt vin och precis som förväntat så blir svaret 9 av 10 gånger att det har man inte.
Jag har aldrig varit en fan (inte han med horn i pannan utan han som tjoar och tjimmar på fotbollsmatcher) av slogans som talar om det uppenbara, men jag får nog ändra inställning.
KVINNOR KAN! TJEJER KAN OCKSÅ! sådana slogans har tidigare varit saker jag irriterat mig på, varför berätta det uppenbara, självklart kan ni kvinnor och tjejerna också för den delen. Jag har aldrig tidigare förstått mig på de kvinnor och tjejer som känt sig tvungna att berätta att de också ”KAN”, men nu efter 15 år som vinbonde så trillar äntligen ”polletten” ner.
Jag ska starta en ny webbsida som heter SVERIGEKAN.SE sedan ska jag starta en folkrörelse som heter SVERIGE KAN OCKSÅ, och resterande tid ska jag stå utanför förskolor och värva nya medlemmar till UNGA SVENSKAR KAN OCKSÅ.
Det som förvånar mig är att personalen på många restauranger nästan visar en stolthet i att konstatera att vi i Sverige ”INTE KAN”.
SVENSKA DRYCKESAKADEMIEN
För några veckor sedan så blev jag invald i Svenska Dryckesakademien, med ansvarsområde ”Svenskt vin” och man kan inte annat än att känna sig hedrad. Förhoppningen om att Sverige ska etablera sig som ett vinland, dels i svenskars ögon, men även internationellt, är något jag brinner för och då jag blivit invald på livstid så hade det varit själve fan (nu är det han med hornen i pannan jag talar om) om vi inte skulle kunna lyckas med det.
Att vara delaktig i Svenska Dryckesakademien ger mig fantastiska möjligheter att möta människor med stor kunskap inom olika områden och då Akademien valt att slå ett slag för svensk mjölk under 2016, så var jag på ett evenemang om just mjölk på Lunds Universitet, nu i veckan. Där var bönder, forskare, egna företagare, studenter, innovatörer, ja alla möjliga helt enkelt som hade någon kompetens och som kunde tillföra och förbättra mjölkindustrin.
En av föredragshållarna var Kimmo Rumpunen från ”Centrum för innovativa drycker”. Han var ett lysande exempel på hur man kommer utifrån och ser mjölkbranschen med helt andra ögon än de som jobbat inom branschen i 30 år. Han förundrades över att det inte fanns smaksatt mjölk, sedan rättade han sig själv genom att konstatera att det fanns det ju visst, 1957 (ungefär) lanserades chockladmjölken pucko.
Håkan Jönsson, docent i Etnologi, kanske höll dagens mest intressanta föredrag då han berättade om mjölkens historia och där han belyste med tydlighet om hur våra värderingar ändrats genom historien. När standard mjölken kom/uppfanns så var det guds gåva till mänskligheten, eller som vi svenskar såg det, Sveriges gåva till världen.
MELLAN MJÖLKENS SVERIGE
När mellanmjölken var kung i livsmedelsbutikerna, och varje glas mjölk innehöll exakt lika mycket näring och ordet STANDARD var det finaste ord som någonsin funnits på jorden, då gick det bra för mjölkindustrin.
Idag på 2000-talet tror jag inte ordet ”standard” har samma dragningskraft. Standard vill man ha på jobbet möjligtvis, men direkt man stämplat ut är antagligen standard det sista folk vill ha. Titta hur man valt att ta bort ordet STANDARD CHAMPAGNE för några år sedan och ersatt det med MULTI VINTAGE CHAMPAGNE. Folk snackar om ”vardagslyx”, och så går de ut och dricker standard champagne, nä då låter det mycket lyxigare om man kan unna sig en multivintage champagne som vardagslyx.
Ska man få yngre mänskor att intressera sig för drycker så är nog ”standard” de sista man ska erbjuda dem. Bara titta på när folk går på Mc Donalds eller Burger King. Dessa mat ställen har säkerligen 10 olika sorters hamburgare var, ändå verkar huvuddelen av kunderna inte kunna hitta 1 enda hamburgare de vill ha. Resultatet blir att de beställer 1 av dessa 10 hamburgare, men de vill ha den modifierad och en beställning låter ungefär så här: Dubbel whopper, med ost, utan gurka, utan lök, plus sallad, BBQ sås extra allt.
Detta kräver till eftertanke och då snackar vi om en vara som kostar kanske 70 kr, det är alltså ingen lyxprodukt. Sitter vi på restaurang och beställer in en köttbit, så förväntar vi oss att de ska fråga om vi vill ha den rare, medium eller well done. Jag tror att få människor hade accepterat ett svar som följande : KÄRA KUND VI HAR FAKTISKT EN STEKSTANDARD HÄR PÅ RESTAURANGEN OCH PASSAR INTE DEN SÅ FÅR JAG BE ER ATT LÄMNA LOKALEN.
TÄTARE PLANTERINGAR
Nyligen så läste jag i en trädgårdstidning om äppelodlingar i Sverige och då reflekterade jag över att man ökat plantdensiteten (antal träd per hektar) med 36 % de senaste 10 åren och vad som slog mig är att denna ökning av plantdensiteten ligger väldigt nära den som vi haft inom vinodling i Sverige under samma tidsperiod.
För 10 år sedan så var det vanligt med att man hade 2 meter mellan raderna och 1.25 m mellan plantorna. Idag så ser vi ofta radavstånd på 2,2 m och ett plantavstånd på ca 85 cm, vilket är drygt 36 % ökning av plantdensiteten.
Detta är nog rätt väg för svensk vinodling, högre antal stockar per hektar resulterar i mindre mängd druvor på varje stock och således bättre mognad.
Detta leder mig in på årets viner.
2016 års viner verkar utveckla sig till riktiga kraftpaket och den höga mognaden på druvorna vid skörden har resulterat i att vi har viner med upp till 16,5 % alkoholstyrka.
Detta gjorde att vi bestämde oss för att öppna 1 flaska av vårt samarbets vin (med Åhus vingård) INTERKARDINAL 2009. Detta vin hade en alkoholhalt av 15,8 %, så det skulle kunna ge oss en fingervisning om hur denna typ av vin utvecklas. Vinet var fortfarande enormt kraftfullt och fast jag druckit vinet ett flertal gånger så överraskas man av kraften. Det enda irritationsmomentet var att vinet hade en dov doft som skulle kunna förväxlas med korkdefekt, men som inte förvärrades med luftning. Vi lät vinet stå 1 vecka på karaff för att följa utvecklingen av vinet och den ”dova doften, men vinet verkade klara denna luftning på ett bra sätt. Vi valde även att skicka vinet till analys för att se om analysvärden förändrats sedan vi buteljerade vinet, men värdena var oförändrade.
BALDERS BLOD
I år så har vi beslutat att göra vårt rödvin Balders blod, det är ett vin vi bara gör de bästa åren och i år så valde vi att tillverka 2 fat. I bästa fall kan det resultera i 550 flaskor.
När vi senast tillverkade rödvin (2013), så valde vi att släppa det till försäljning 15 månader efter skörd, dels för att det var en tillgänglig stil, men även för att efterfrågan var så stor.
Samtidigt som vi vill att folk ska kunna köpa våra viner så vill vi att vinerna ska få bästa möjliga förutsättningar och tid för att kunna utvecklas till det som de har potential till och därför tror jag att 2016 års årgång av Balders Blod inte kommer att släppas förrän 2018.
Första årgången av detta vin var 2006, och då var det första svenska vin som sålts på Magnum flaska på Systembolaget. Om jag minns rätt så lagrades dessa flaskor 2,5 år innan de släpptes ut på marknaden och då var ändå 2006 en tidigt tillgänglig årgång.
INKOGNITO 2013
Detta är ett vin som jag haft som favorit bland våra viner det senaste halvåret. Den reduktiva tonen i doften har avtagit, faten är integrerade och vaxigheten börjar infinna sig i smaken, vinet är i runt och fylligt men med bibehållen citrusfräschör.
Jag har haft möjlighet att smaka många Solaris viner, men denna årgången har överraskat mig. Jag har alltid gillat doften för att den är så karakteristisk, men fram till i våras så var den aningen lätt och frisk i smaken. Jag har hört många vinkunniga säga att det här vinet når nog inte samma höjder som 2011, 2012 och 2014, men jag hoppas att de smakar vinet en gång till för då är det stor möjlighet att de reviderar sin åsikt.
Trevligaste beskrivningen av Inkognito 2013 fick jag för 1 månad sedan av årets vinambassadör 2015 Mattias Säfvenberg på Aludden Prôvidore: MAT ÄLSKAR DETTA VIN!
2015 stod vi på en vinmässa med en kollega och smakade Inkognito 2013 samt deras 2013 Solaris och vi var absolut inte övertygade om vart vinet skulle ta vägen och hur länge det skulle hålla. Dock verkar det som att Solaris odlad i Sverige, med lågt skördeuttag och noggrann skötsel, har en helt annan utvecklingspotential än vad den primärt visar.
ÄLSKA MAT OCH VIN MÄSSAN I MALMÖ
På denna mässa stod vi tillsammans med Flyinge vingård och Skepparps vingård. Jag gillade upplägget med att mässan satt upp montrar och kylmöjligheter samt loggor, så det var bara för oss att ställa in vinerna i kylarna och vänta på besökarna.
Det jag bl.a. gillade med denna mässa var att vi var flera svenska vingårdar som ställde ut. Visst; vi hade små montrar, men jag tycker att det harmonierade på ett trevligt sätt med vem vi är.
Den positiva reaktionen av besökarna gav energi till att stå på mässan 3 dagar i rad och det var inget som var givet på förhand.
Förutom allmänheten så var det även branschfolk och här var det också intressant hur de såg på de olika vinerna, bland restaurangfolket så var det skoj att de delade min uppfattning om Inkognito 2013 och bland ”branschfolket” blev detta favoriten.
WANNBORGA VINGÅRD
Wannborga vingård och bränneri har fått nya ägare och detta är ju ett övertagande som förpliktigar. Detta destilleri och vingård är en av landets mest premierade och om jag förstått det rätt så är Daniel (vinmakaren) med och fortsätter utvecklingen under en övergångsperiod.
Jag tycker att Gunnar och Ingrid, som var en av pionjärerna inom Svensk vinodling, gjort ett fantastiskt jobb med denna vingård, för den har sannerligen inte skött sig själv. Dels är Gunnar och Ingrid mycket duktiga odlare, men de är även duktiga entreprenörer som insåg att skapa en helhet för besökarna, samtidigt så var man inte rädd att ta in kompetens när det väl behövdes.
Jag vill passa på att lyckönska de nya ägarna (vi har bara pratat på telefon) och hoppas att ni driver det vidare med samma kvalitetsambition (eller ännu högre).
Jag vill även passa på att önska Gunnar och Ingrid lycka till i framtiden, jag hoppas och tror att det är ett lättare steg, att gå från PRODUCENT till KONSUMENT, än det var att gå från KONSUMENT till PRODUCENT.