…sommaren som kom av sig lite..

I VINGÅRDEN

Denna sommar har det talats väder varje dag och detta är säkerligen ett bevis på att vädret inte varit som vi önskat oss. Den svala försommaren gjorde att blomningen var sen i år (runt den 7-9 juli) och väldigt utdragen. Många odlare rapporterar om 3 veckor lång blomning och ännu fler om en väldigt dålig fruktsättning. När medeltemperaturen är för låg så kan inte blomningen genomföras på ett korrekt sätt och då skapas något som kallas Hens and Chicken (engelska) och coulure (franska) vilket innebär att klasarna blir väldigt glesa med små och stora druvor i samma klase. Dessa olika druvor mognar väldigt olika, vilket ställer till problem när man ska välja skördetidpunkt.

Om man tittar på vädret som varit efter blomningen så måste man i uppriktighetens namn säga att det inte varit vad man önskat sig som vinbonde, svalt, regnigt, kallt, regnigt, svalt och så har det hållit på. Vad många försöker att trösta sig med är att 2015 så blommade vinstockarna 1 vecka senare och trots detta så skapades en hel del trevliga viner det året.

Den stora skillnaden mot 2015 är dock att efter blomningen och framförallt i mognadsfasen så hade vi torr och varm väderlek och just detta räddade upp årgången 2015.

Det är lätt att låta negativ, men jag tycker det är viktigt att vara realistisk, nu är vi där vi är och så får vi försöka göra det bästa av årgången. I och med det svala vädret och avsaknaden av soliga dagar, så var vi i år extremt noga med avlövningen och började med den någon vecka efter blomning. Först avlövades den östra sidan och då gjordes en ca 50 % avlövning, sedan gick vi över på västra sidan och tog bort alla blad vi tänkt ta bort denna säsong och senaste veckan så har vi tagit bort den resterande mängden av de blad vi ska ta bort på östra sidan i år.

Anledningen till att vi i år lagt extra mycket fokus på bladgallringen är för att vi tror att utmaningen i år blir att ”trolla” bort de gröna aromerna. I vissa vinstilar vill man absolut inte ha gröna toner och i andra så kan man acceptera dem. För ett mousserande vin så brukar man vilja ha bort de gröna tonerna och för ett krispigt fruktigt vin så kan de verka ”uppfräschande” om där är lite gröna stänk.

De gröna toner jag talar om är metoxypyrasiner, detta är ett ämne som finns i vissa druvsorter och som bryts ner allt eftersom druvorna mognar och ljuset träffar druvorna. Värme och solljus är alltså botemedlet mot för höga halter av metoxypyrasiner. Tonerna av svartvinbärsblad och nässlor i viner är indikationer på höga halter av pyrasiner i druvmaterialet och sådana toner är vanliga i t.ex Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Sauvignon Blanc.

Mjöldagg har varit ett ganska stort problem i år på en hel del odlingar. Sverige har varit förskonat de senaste åren med ett lågt smittotryck och detta kan vara anledningen till att många odlare ”sänkt garden” och inte jobbat tillräckligt förebyggande i år.

De senaste 3 veckorna så har odlare ringt dagligen och berättat om att de fått mjöldaggsangrepp och en dag i förra veckan så var det 5 odlare på samma dag som hörde av sig.

Även om vi i Sverige mestadels odlar sorter med god svampresistens, så innebär det inte att vi inte måste jobba förebyggande mot svampsjukdomar.

I VINERIET

Jag brukar passa på att åka till vineriet de dagar det är dåligt väder under sommarhalvåret och hade jag i år följt den filosofin så skulle jag kunnat vara i vineriet så gott som var och varannan dag, men så har inte varit fallet.

För ca 1 månad sedan så gjorde jag blandningarna till de flesta vinerna, detta innebär att jag blandar de fat och tankar som jag tycker ska ingå i de olika vinerna. När jag gör detta så vill jag inte ha någon runt omkring mig, jag går och provar alla vinerna och så sätter jag mig och funderar och så gör jag samma procedur igen och så håller jag på tills jag lyckats övertyga mig själv om att jag fått till rätt blandningar. Först därefter frågar jag min omgivning om synpunkter runt blandningarna och tar med deras åsikter i de definitiva blandningarna.

Steg 1 efter att man gjort blandningarna är att man är nöjd, sedan infinner sig så gott som alltid tanken, att hade man gjort si eller så, så kanske det blivit ännu lite bättre, men detta har säkerligen med att göra att ambitionen hela tiden är att utvecklas.

Senaste veckan så har det varit 2 tuffa buteljeringsdagar i vineriet. Ena dagen så buteljerades LEPORES CUVEE BARRIQUE 2016 (Flädies ena rödvin) och den andra dagen så kom INKOGNITO 2016 och EGO 4 på flaska. Närmare 6000 flaskor har buteljerats under veckan och detta kräver goda lagringsutrymmen.

6000 flaskor innefattar drygt 20 gallerburar (man får plats med 288 st i en normal galler bur) och en gallerbur tar en SJ pall plats, dessa burar kan staplas två på höjden i vårt temperaturstyrda lager. Denna information är nog inte så intressant för den vanlige vinkonsumenten, men jag vill peka på vikten av goda och stora lagerutrymmen om man tänker sig att tillverka lagringsviner.

Både Vingården i Klagshamn och Flädie mat och vingård har i år valt att inte buteljera allt vin från 2016, utan spara en del för att ha att blanda med för framtida årgångar och med tanke på hur 2017 hittills ser ut så verkar detta vara rätt väg att gå.

Varje år hittills så har vi byggt ut vårt solera system (ekfat med vin som blandats från flera årgångar) och nu har vi 8-10 st fat som ingår i systemet. Alla fat utvecklas inte som man tänkt sig och då kan det bli så att de faten får ingå i ett annat vin eller i värsta fall kasseras.

När man ökar produktionen i samma takt som man ökar ”utbyggnaden” av solera systemet så har man goda möjligheter att hålla stilen intakt, men problemet uppstår om man har ett mål med en ännu lite mognare stil än den vi tillverkar idag, då vi har en begränsad genomsnittsålder i solera systemet, då det fylls på med föregående års vin.

EGO 4 var vid buteljeringstillfället ekfatspräglat och kraftigare än vad jag vill att de ska vara när de kommer ut på marknaden, men med lagring så tror jag att det ska harmonisera sig och utvecklas som de tidigare EGO vinerna. Fast Lena tyckte väldigt, väldigt mycket om det som det var nu.

INKOGNITO 2016 är ett kraftpaket som verkligen motiverar åldersgräns på inköp av vin, man blir både glad och rädd när man provar det och det är antagligen så folk måste känna som hoppar BUNGYJUMP, och det är därför de utsätter sig för det. Om man skulle tvingas att göra en jämförelse med något vi tillverkat innan så är det vårt samarbetsvin med Åhus vingård. INTERKARDINAL 2009. Detta vin var gjort på druvor från ett mycket lågt skördeuttag och hade en alkoholhalt på 15,8 % och en restsötma på 4 g/l.

I SVERIGE

Det senaste året så har svenskt vin andats optimism som aldrig tidigare, dels så har producenterna den fantastiska årgången 2016 i ryggen, då det dels var stora volymer, men även god kvalitet. Förutom detta, så verkar det som att svenskarnas medvetenhet (om att det finns svenska viner och att mycket av det håller god kvalitet) har ökat. Mediabevakningen av svenska vinproducenter har även den mångfaldigats flera gånger om det senaste året och till detta så kan man lägga den ”heta potatisen” gårdsförsäljning. Allt detta sammantaget har gjort att försäljningen av svenskt vin fördubblats, bara det senaste året.

Det satsas som aldrig förr i landet och jag ser att man idag oftare får höra frågor som HUR MÅNGA HEKTAR ODLAR NI? istället för som det var innan; HUR MÅNGA VINSTOCKAR HAR NI? Många börjar förstå att det är orimligt (nästan) att veta hur många vinstockar de har, utan mer tänker på vilken storlek odlingen omfattar, precis som i de etablerade vinländerna.

För någon vecka sedan så läste jag att familjen Ivarsson på Arilds vingård, beställt Sveriges första skördemaskin för plockning av druvor och detta talar också sitt tydliga språk om optimismen bland vinbönderna

Enligt Systembolagets siffror så såldes det 13000 liter svenskt vin 2016 och min gissning ovan om en fördubbling ligger antagligen i underkant, trots att jag tror att många producenter håller igen med släppen av 2016 års viner.

Folks attityd mot (eller ska jag säga för) svenskt vin är som omvänd jämfört med för 4-5 år sedan. Lovorden och stoltheten för det svenska vinet bland kunderna gör mig ibland en aning generad.

När folk säger att de känner stolthet för att man odlar vin, i ”deras” by, så är det verkligen en fantastisk känsla och man är inte van att främmande människor framkallar sådana känslor.

I DANMARK

Förra veckan så var jag på DANSK VINSKUE (den årliga Danska vinbedömningen) vilket var första gången på närmare 10 år. När vi var nystartade så åkte jag dit varje år för att skapa en referens på hur danska viner kunde smaka och vilka druvsorter och vinstilar man tillverkade.

Jag och Fredrik Slotte (från Åland) åkte tillsammans vilket gjorde att vi hade 6 timmar i bil att prata vinodling och vintillverkning, då Dansk vinskue hölls i Middelfart (västra Fyn).

274 viner var inlämnade för bedömning och efter 4 hektiska timmar så hade jag lyckats prova mig igenom ca hälften, därefter tröt kraften, men jag tror ändå jag han skapa mig en uppfattning om trender och kvaliteten på vinerna.

När det gäller druvsorter, så är man i Danmark mycket mer experiment villig (lite oförskämt skulle man kunna säga att det är slutkonsumenten som får ta smällen om en sort inte visar sig lämplig), på både gott och ont. Muscaris, Sauvignon Gris, Cabernet Cantor är bara några av sorterna som dök upp i glaset, sorter som man även i Sverige odlar i mindre eller större skala, men planteringarna är då oftast väldigt unga.

Muscaris ger ett väldigt blommigt muscat-aktigt vin, som jag oftast tycker gör sig bäst med ett uns restsötma och det var också i denna stil de bästa var gjorda.

En positiv överraskning var ett rödvin gjort på Cabernet Cantor med en liten inblandning Regent från producenten VINHAVEN THRANE BENDORF. Till detta vin så hade man valt att använda en speciell jäst från Priorat (vindistrikt i Spanien) och jag vet inte om det var detta som hade bidragit att ge vinet en lite kraftfullare karaktär, eller om det var de extremt tunga (flaskorna vägde säkerligen 2 kg styck fulla) flaskorna som vinet var buteljerat i. Förutom denna cuvee så gjordes även Rondo vin som var av god kvalitet.

Det stora problemet med Dansk vinskue är att desto fler viner producenterna skickar in desto billigare blir det för dem (i Sverige är det exakt tvärtemot) vilket leder till att Danskarna skickar in så gott som allt som är flytande, vilket gör det svårt att kalibrera sig när man ska prova flera viner.

Den största förändringen jämfört med för 10 år sedan är att de flesta producenterna producerar väldigt många olika viner, många producenter gör i princip alla stilar, vilket jag ser ett problem med.

Är man en duktig producent så har man ”koll på kemin” och ser till så att vinerna inte är undersvavlade eller översvavlade samt att de är stabila och redan här så gallras minst 50 % bort. Nästa problem är att de som har koll på kemin många gånger har glömt bort att smaka på sina viner, vilket gör att de i många fall helt saknar själ. En enda gång kände jag WOW VAD HÄFTIGT, och det är inte godkänt om man testar över 100 olika viner.

Vissa producenter hade en irriterande restsötma i alla sina viner, även de som hade för låg syra även för ett helt torrt vin. Jag säger inte att man i Danmark använder ”Tysk sussreserve” (koncentrerad must), men tyvärr kändes det många gånger som att man använt just detta.

När det gäller poäng bedömningen så kan jag konstatera att man i Danmark är mycket generösare i sin poängsättning i Danmark än i Sverige, och hur otroligt det än kan låta så är min uppfattning att skillnaden nog ligger närmare 4-5 poäng på en 20 gradig skala.

Ett av vinerna som fick runt 17 poäng smakade jag i efterhand och bedömde som underkänt, alltså under 8 poäng i Sverige. Vinet var ett rödvin från 2016 som var tegelfärgat/brunt i kanten, vilket tydligt indikerar mognad alternativt oxidering och smaken bekräftade synintrycket. I min värld kan aldrig ett rödvin, 9 månader efter skörd vara totaloxiderat om det är ett 17 poängs vin.

Innebär då detta att den Danska juryn är helt inkompetent? Absolut inte, skillnaden i våra bedömningar är alldeles för stor för att kompetens ska vara den avgörande faktorn, utan här är den troliga anledningen en flaskvariation, som antagligen kan härledas till dåliga rutiner i vineriet.

Alla vinstilar fanns representerade, till och med ett mousserande Orangea vin (detta missade jag dock att prova), starkviner kommer mer och mer, men här provade jag endast ett fåtal.

De danska odlarna har genom åren alltid behandlat mig väl och även om de brukar skoja om att jag är lite väl ambitiös (jag var den ende av säkerligen 300 personer som förde någon typ av anteckning), och jag kan därför konstatera att de danska vinodlarna vinner med 1-0 mot de danska vinerna.

Skämt åt sidan, en hel del av vinerna var av god kvalitet, en hel del andra var det inte, det jag mest saknade var personlighet i vinerna och det var kanske därför jag fick en personlig favorit i ett vin som även det antagligen skulle underkänts i Sverige.

Den enda producenten som sa till mig att han inte var nöjd med det vin han skulle hälla upp i mitt glas, var dagens absolut största positiva överraskning. NIELS MALMSKOV hette producenten och vinet hette FRAMTIDEN ROSE 2014 och var ett mousserande vin på Rondo och Regent. När man luktar på vinet så kan man tro att det är en bättre Bourgogne, stall och läder i massor och här kan man tro att Brettanomyces (brukar kallas Brett och är en jäst svamp som idag anses ge en defekt i viner) spelat stor roll. När jag nämner detta så sa han att han tyvärr blivit tvungen att kassera alla viner från 2015 pga Brettanomyces. Problemet med ”Brett” är att det är svårt om inte omöjligt att kontrollera och har man fått en infektion i ett ekfat så är det mycket svårt att få bort den.

Det är idag väldigt inne att säga att man inte gillar Brett i viner och självklart så kan det vara så att folk inte gillar denna doft, personligen tycker jag dock att denna stallton/sadel läder är hur läcker som helst. Efter bedömningen gick jag fram till Niels och frågade om det gick att köpa en flaska (och jag hade plockat upp 300 kr, för att jag hoppades att priset skulle ligga ungefär där), men han vägrade att ta emot pengarna utan gav mig en flaska.

Niels generösitet (Tack Niels) är inte poängen med ovanstående text, utan det är att jag var beredd att betala mellan 300-500 kr för vinet.

STORT GRATTIS Slotte till bronsmedaljen för ditt Solaris vin!

I VÄRLDEN

När jag var på mässa i Bordeaux (Tack Ästad) för 4 år sedan så blev utställningens näst bästa innovation en silikonpropp (som man har till ekfat). Denna silikonpropp är ”uppkopplad” vilket innebär att den kan mäta olika parametrar i vinet som fatet innehåller utan att man tar ut något vin. Denna uppfinning håller på att vidareutvecklas så att den ska kunna mäta ännu fler saker, men silikonproppen är så pass dyr att man i dagsläget får hyra dessa proppar och betala en månadsavgift till företaget.

Det lär nog dröja ett tag innan denna produkt börjar användas i Sverige, men det är intressant hur det hela tiden kommer nya produkter.

I höst kommer Jesper (som jobbar hos oss) att åka till Central Otago (världen sydligaste vindistrikt) på Nya Zeeland för att där praktisera hos FELTON ROAD. Felton Road är en av Södra halvklotets bästa producenter av Pinot Noir och jag hoppas såklart att han ska plocka hem lite erfarenheter och kompetens. Central Otago är ett nytt vindistrikt och om jag minns rätt så fanns det endast 7 registrerade producenter i mitten på 1990-talet. Det spännande med denna praktik plats är att de ska etablera ett nytt fält med Pinot Noir och att han då får vara med om allt från etablering av detta fält, till det dagliga jobbet med skötsel av de andra redan etablerade fälten, samt skörden.

Jesper berättade att några producenter på Nya Zeeland tänkte börja producera PROSECCO och därför planterat druvan GLERA, som är bas för vinet Prosecco. I Europa så får man bara producera Prosecco i Nord östra Italien, men i och med att Nya Zeeland ligger utanför EU så kan man ”stjäla” detta varumärke. Det är samma med Champagne som i EU måste komma ifrån just Champagne i Frankrike, men i USA och Sydamerika kan dom kalla det för Champagne även om det inte kommer ifrån Frankrike.

Att Nya Zeeländarna har siktet inställt på den engelska marknaden är nog ingen vild gissning, då man redan idag säljer stora delar av sina viner där och då Brexit genomförs, så förbättras  förutsättningarna att konkurrera ytterligare.

Ibland så kommer ”världen” till Klagshamn och så hände nyligen, då jag blev kontaktad av ”Jason” från Kina. I dag så bor han i Lund och av en slump så hade han passerat vår vingård och trodde då inte sina ögon. ”Jason” har studerat Oenologi på Kinas första Oenologi universitet och sedan jobbat på vinerier i Kina och hans studie arbete har handlat om Vitis Amurensis (vilkas gener både Solaris och Rondo har).

Vad som slog mig när vi pratade, var hur otroligt stort Kina är och hur olika marknaden är. Han berättade om Kinas största vingård (20 000 ha) och hur han gjort praktik i Tibet och odlat vin på 3000 meters höjd.

Som present hade han tagit med en flaska ORANGE WINE (det är ju trendigt bland unga att dricka orangea viner, alltså vita viner som fått jäsa med skalen), som inte var det jag först trodde, utan ett APELSINVIN!!!  Om jag förstod honom rätt så ville han dels visa sin respekt (ett ord som återkom med jämna mellanrum), men även visa sina tekniska kompetenser inom processen. Den entusiasm som Jason visade vid sitt besök smittar av sig, så vi kom överens om att försöka hjälpa varandra framöver.