Sommaren 2018, behöver man säga mer, ja man kan nog säga hur mycket som helst men jag backar en bit till våren, för att ta det hela från början.
Intresset för svenskt vin har exploderat (ett starkt ord men jag tycker att det passar bra i sammanhanget) det senaste året och då talar jag om intresset från allmänheten.
Det är en helt annan attityd som jag möts av nu när vi har guidade turer, eller när jag är iväg på svenska vinprovningar. Folk är nyfikna och stolta över att det odlas vin av den kvalitén som det görs i Sverige. Allmänheten har gått från att vara på ”andra sidan” till att vara på vår sida och det är inte utan att det känns lite märkligt att höra folk tala om svenskt vin som att de jobbade på marknadsavdelningen hos en svensk vingård.
Min försiktiga gissning är att de svenska vingårdarna över lag haft dubbelt så många besökare som de hade 2017 och dessutom så får jag uppfattningen från mina kollegor att besökarna är ännu mer positivt inställda till besöken än tidigare.
Den 5:e juni så anordnade Aludden Providôre i Lerum en svensk vinmässa, som avslutades med mat och svenskt vin. Efter mässan så sitter vi svenska vinbönder i matsalen och äter och tittar ut på ett hundratal gäster som alla sitter och äter och dricker svenskt vin, SOM DET VAR DET HELT NATURLIGASTE I VÄRLDEN! Jag blev nästan rörd, det kändes som att jag hade transporterats in i framtiden till år 2030. Aludden Providôre ligger i den absoluta framkanten när det gäller svenska viner på restaurang och när jag sist tittade på deras vinlista så fanns det 26 olika svenska viner listade.
Munskänkarna i Mölnlycke hade arrangerat en svensk vinprovning med vin från 7 olika producenter (om jag minns det rätt), som jag fick förmånen att hålla. Vinprovningen var fulltecknad och det enda olyckliga var att brandmyndigheterna inte tillät fler personer i lokalen (missuppfatta mig rätt), så alla som ville kunde tyvärr inte delta. 7 olika producenter och kanske ett 10 tal viner, som ledningen för munskänksektionen valt ut och just detta gjorde mig en aning osäker på hur bemötandet av vinerna skulle bli.
Jag har fullt förtroende för ledningens kompetens, men tyckte kanske att man varit lite väl ambitiös då man skulle ha så många producenter och viner, istället för att välja ut det bästa i varje respektive vinstil.
Min osäkerhet var helt obefogad, alla viner presterade riktigt bra och det var endast ett vin som fick kommentarer om att det var en aning ordinärt.
De enda människor jag mött som haft en negativ bild av svenskt vin är de som byggt sina åsikter via information på nätet. Internet är både fantastiskt och en katastrof, fantastiskt för att all information är tillgängligt alltid och en katastrof för att nästan ingen information är korrekt. Kolla bara Wikipedia, sök på svenskt vin, eller svenska viner så får ni den mest missvisande bilden av svenskt vin som ni kan få. Dels är informationen ”uråldrig” och dels är den inkorrekt. Världens mest använda lexikon och man härleder till att informationen stått i någon dags eller kvällstidning och därför är det sanning som sprids.
VÅREN 2018
Stora delar av våren gick åt att buteljera och etikettera viner och om jag minns det rätt så var det runt 12000 flaskor som skulle etiketteras samt 15000 som skulle buteljeras (Klagshamns och Flädies viner).
Jag hade bestämt att allt skulle göras klart så att vi bara skulle behöva leverera när beställningarna dök in och med facit i hand så var detta ett genidrag.
De som tror att vinodlarna tar det lugnt på vintern och våren skulle varit med under denna tid. Då är jag ganska säkra på att de skulle ändrat uppfattning.
Vårt halvtorra fruktiga vin Öresund 2017 började säljas i Mars och våra två roséviner; Klagshamns Rosé 2017 och Klagshamns Rosé Barrique 2017 började säljas i April.
I Juni var det dags för vårt rödvin Balders blod 2016 att ställa sig på Systembolagets hyllor och även om det endast rörde sig om drygt 500 flaskor så är det skoj att kunna erbjuda ett rödvin från vår vingård. Detta var fjärde årgången vi släppt Balders Blod från Klagshamn. (2006,2009,20013 och så nu 2016).
VÄXTSÄSONGEN 2018
Detta är första gången på 19 år som jag inte hunnit anteckna högsta och lägsta temperaturen under säsongen, jag har inte ansett mig ha 2 minuter per dag över och det säger nog en hel del om hur säsongen varit. Maj var galet varm och SMHI sa att en sådan majmånad får man endast räkna med att uppleva 3-4 gånger på en miljon år, juni var inte galet varm, men dock riktigt varm i alla fall och sedan har vi haft juli månad som bara gjort en helt matt. I början på sommaren så tyckte inte ”kontorsnissarna” att det var speciellt varmt, juni månad började de ”erkänna” att sommaren nog var rätt varm och i Juli månad så har nog även de som jobbar inomhus insett att sommaren varit helt galen, om inte annat så märker de det när de inser att de inte får lov att tända grillen längre i sin egen trädgård.
I början på sommaren så hörde jag en del som drog paralleller till den makalösa sommaren 1959, men dessa jämförelser har mattats av de senaste veckorna. Sommaren 2018 går helt enkelt inte att jämföra med något som någon nu levande människa varit med om i Sverige.
Varje dag kommer folk och säger till mig hur bra detta väder är för vinodling och hur glad jag måste vara. I värmen tryter både ens ork och tålamod och jag känner att jag inte orkar förklara för alla att vinrankor även kräver vatten. Låt mig göra en jämförelse med att jag skulle ta mig ner till det lokala segelsällskapet och vandra in i deras klubblokal mitt under ett orkan oväder och säga: ”NU MÅSTE NI VÄL ÄNDÅ VARA GLADA, DET BLÅSER JU!”
Vi startade vingården i Klagshamn för att vi ansåg att detta läge och de druvsorter vi odlar hade potential att skapa en hög kvalitet i det klimat som området har. Hittills har årets väder varit bra för dem som har lerjordar eller lätta sandjordar med bevattningssystem, och som velat ha fram stora volymer per hektar.
Satsar man på ett lågt skördeuttag (för att få bättre koncentration i musten), så innebär detta att den mindre mängden druvor på varje stock mognar snabbare och en sommar som denna, kan alltså resultera att druvorna ”brådmognar” och därför kan det innebära att aromerna inte utvecklas som de brukar.
Något jag lagt märke till de senaste åren är hur lite alkohol som krävs, för att utländska vita viner ska smaka spritigt, redan vid 13 % alkohol börjar t.ex Sancerre vinerna smaka eldiga.
Jag har testat ett av våra viner på ett 25 tal personer, för att se om de ansåg smaken som alkoholrik i ett vin som vi gjort med 16,5 % alkohol. Ingen ansåg att alkoholen stack ut eller att smaken var eldig och detta är ytterst anmärkningsvärt. Ett vin tillverkat av druvor från ett lågt skördeuttag ger druvor med mer smak, som kan bära mer alkohol utan att bli eldigt.
För att ingen ska tro att jag baktalar alla utländska vita viner så ska jag förtydliga mig med att säga att man även kan tillverka bra smakrika vita viner utomlands och vissa av dem är också fantastiskt smakrika, det är bara en hake, då är de också fantastiskt mycket dyrare än de svenska.
Jag förstår att många tycker att detta låter helt fel, många ”förståsigpåare” säger ju att Svenskt vin är dyrare än jämförbara utländska viner.
När Föreningen Svenskt vin skulle ha årsmöte i maj månad så hade man arrangerat en middag på Ronneby Brun och till det så serverades Flyinge vingårds PEGASUS ORIGINAL 2014. Detta vin var en av de bästa vinupplevelser som jag upplevt på restaurang i Sverige och lägger man ihop vinupplevelsen med priset (110 kr glaset), så är det frågan om det inte skulle placera sig på första plats.
Säsongen 2018 har helt klart väckt känslor och en anledning till att tålamodet är kortare än vanligt är säkerligen värmen, men även osäkerhetskänslan av att vara mitt i något som man inte har någon referens till.
Sedan 1:a maj har vi fått under 10 mm regn, så inget regn har egentligen kommit ner till rötterna utan all nederbörd har i princip bara avdunstat.
Man odlar ju vin söderöver, ”hur går det till?” är en vanlig frågeställning jag får efter att jag förklarat att vi är kluvna till värmen/torkan. Den stora skillnaden är våra enorma lövväggar (mängden blad) och desto mer blad desto större avdunstningsyta (extremt förenklat, även bladens struktur spelar in). Åldern på stockarna spelar såklart också in, desto äldre stockar desto större chans att rötterna hittat sig neråt i jordlagren där fukten bevaras längre, eller till och med hela vägen ner till grundvattnet.
På de gamla stockarna brukar vi skära av rötterna som går i sidled ca 4 ggr per år, men i år har vi bara vågat göra det 1 gång (tidigt i våras), för att inte stressa plantorna.
På det norra fältet där vi har sandjord, har vi gått med slang och vattnat så gott som dagligen och detta förfarande är enormt tidskrävande. Upp klockan 04.00 varje morgon för att vattna, sedan jobba ”vanlig” arbetsdag och sedan gå på vattningen igen på kvällen.
Vi jobbar på att bygga upp humushalten i hela vingården och speciellt på sandjorden, problemet ett sådant här år är dock att inget vill växa i torkan så ingen humus byggs upp ett sådant här år, om det inte tillförs manuellt.
Vi får se hur vi summerar säsongen 2018 när den väl är över och fortfarande kan mycket hända, en sak är dock säker och det är att säsongen kommer att finnas i allas minne en lång tid framöver.
JESPER ÄR TILLBAKA och snart är han på väg igen.
Jesper kom hem i andra halvan av maj och då var det som frälsaren kom. Vi gick verkligen på knäna i våras och det var välkommet med ett par extra händer. Meningen var att han skulle kommit hem tidigare från Nya Zeeland, men han visade framfötterna så pass ute i odlingen att han fick jobb inne i vineriet på Felton Road.
Bra vin görs sällan av en slump och därför är det en ren njutning att höra noggranna man är på Felton Road. Ska man göra ett vin som kostar upp mot 600 kronor så får man vara beredd på att jobba lite hårdare.
Hur många vinodlare i världen räknar sina klasar? (inte ens en gång privat personen som odlar i trädgården tror jag gör detta), men det gör man på Felton Road. Hur många producenter klipper bort ”vingen”(den del som sticker ut på toppen av klasen) på alla klasar? Felton Road gör detta.
När jag hör dessa ”galenskaper” så bara njuter jag. Det finns hur många sätt som helst att förbättra kvaliteten ytterligare, den enda kvalitetsbegränsningen som finns är oss själva. Det svenska klimatet och jordmånerna har gett oss en fantastisk grundpotential i de svenska druvorna, men det är upp till oss vinodlare att förverkliga den fulla potentialen.
Förutom att Jesper skapat sig helt andra referenser inom vin, vinodling och vintillverkning, så märker jag att det är ett helt annat ”driv” i utförandet av momenten och det blir ytterst tydligt att vi i Sverige måste bli mer ”internationella” på vilket sätt vi utför våra arbetsmoment.
När man ser en filmsnutt från vingårdsarbete utomlands så ser det oftast ut som en filmsnutt från stumfilmsepoken, ni vet de här filmerna när människorna rör sig onaturligt snabbt och filmerna från svenska vingårdar ser mer ut som reklamfilmer för en rehab klinik för utbrända.
”Problemet” med folk som skaffar sig kompetens, är att de blir attraktiva på arbetsmarknaden och så är det också med Jesper, så nu i augusti så åker han ner till Marcel Lapierre i Beaujolais (en av medlemmarna i ”Gang of four”) och börjar jobba.
Jag tycker att det är en milstolpe som passeras när en svensk vingårdsarbetare får jobb hos en internationell producent av kvalitetsviner och vi kan inte göra annat än att lyckönska honom.
VINVÄRLDEN FÖRÄNDRAS I EN RASANDE TAKT
Det är få människor som motsäger mig om jag påstår at boken EN VÄRLD AV VIN, är den mest kompletta vinbok som skrivits på svenska (ej att förväxla med översatt till svenska). Författaren Mikael Mölstad berättade för mig att boken sålt i nästan 100 000 exemplar om jag minns det rätt.
Boken beskriver hela den kända vinproducerande världen och en del av dess producenter och tredje upplagan kom ut 2003. I denna upplaga så ges landet Kina 1 blad = 2 sidor och det var antagligen så att landet ”förtjänade” detta utrymme. I dag är Kina störst eller näst största producent av vin i världen och världen största inköpare av vin.
Att en så gammal jordbruksprodukt som vin, kan vara i konstant förändring i sådan hastighet är helt otroligt, vinländer kommer från ingenstans och vinstilar poppar upp ur tomma intet, informationen om vinländer och stilar blir nästan omodern samtidigt som bläcket torkat på pappret man skrivit om dem.
SVENSKA RESTAURANGER
Som vinälskare är detta mitt återkommande problem, häromdagen så var Lena och jag med två vänner på Restaurang Lyran i Malmö och efter god mat och några flaskor trevliga viner, så kom vi att prata om våra restaurangupplevelser utomlands. Efter en stunds funderande så kom vi överens om att 90 % av restaurangbesöken utomlands hade gett oss positiva minnen, oavsett om det var den lokala kvarterskrogen eller finrestaurang. Samma reflektion gjorde vi över våra svenska restaurangbesök, men då hade jag bara positiva minnen i 20 % av fallen.
Vi kanske är inskränkta och tråkiga när vi går på restaurang hemma, försökte jag förklara det hela med, men det kändes inte som att bara detta kunde förklara den enorma skillnaden i tillfredställelse mellan utländska och svenska restaurangbesök. Är utländska kockar så mycket bättre än svenska? Eller är utländska råvaror så mycket bättre? Vår ene vän är själv kock och kände sig ganska säker på att inget av ovanstående frågeställningar förklarade känslan av våra restaurangbesök.
Jag fick frågan vad jag brukade dricka på restauranger utomlands, något lokalt och något av de dyraste alternativen, vinpåslagen på restaurang är så låga så jag brukar passa på, blev mitt svar. Där har vi det, får man gott vin till maten så blir man självklart positiv sa han.
För ett tag sedan så gick jag in på hemsidan till vad vissa anser vara Malmös bästa restaurang, för att kolla vinlistan. Billigaste vinet kostade 695 kr och det kan väl vara högst rimligt när man tänkt unna sig Malmös bästa matupplevelse i fantastisk miljö och kompetent personal. Problemet var bara att jag aldrig hade hört talas om producenten så jag bad Lena Googla på producenten och vinet. Vinet visade sig vara ett vin som kunde köpas för 50 kr!!! Okej tänkte jag, de har väl lägre påslag på de lite exklusivare vinerna då för att folk verkligen ska satsa på att få hela upplevelsen.
Inte för att tanken var att ta ut svängarna hela vägen, men jag var nyfiken på vad vinet man begärde 14700 kr kostade att köpa om man nu skulle valt att dricka det hemma istället för på denna eminenta restaurang, 1000 kr i runda slängar blev svaret och vinet hade getts 90 poäng av 100 av en känd vinbedömare, så även för en 1000 lapp så skulle nog många tycka att vinet varit överprisat.
GREAT GOLD TYRINGE
Fredholms Vingård lyckades med det högst osannolika att erövra en GREAT GOLD för Solaris vinet ELSA 2017, på den Spanska vintävlingen INTERNATIONAL WINE AWARD i Rioja.
Vissa säger att 2017 var en katastrofårgång i Sverige, men trots detta så verkar Tyringes stolthet ha sopat banan med den internationella vineliten. Skämt åt sidan stort grattis alla på Fredholms vingård, sådana prestationer inspirerar oss andra.
Jag hade kunnat betala hur mycket som helst för att se minerna på jurymedlemmarna, när de inser att svensk Solaris från Tyringe placerat sig i topp.
FESTIVALER OCH VINPROVNINGAR
Det har varit en hel del arrangemang i år med svenska viner och extra roligt har det varit att intresset för dem varit så stort (jag har stått på en scen och haft 3 personer som åhörare, och den ene satt bara där för att han var trött i benen och ville vila upp sig innan han skulle vidare).
Nu i helgen var det Skepparps Vinfestival SMAKA SVENSKA VINER 2018 Fredag, Lördag 27/7 och 28/7. På denna festival så har man möjlighet att smaka viner från nio svenska vinproducenter och blir man hungrig så lagar Tareq Taylor festival maten, kan inte bli annat än trevligt.
HAMNFESTEN PÅ LIMHAMN började på Torsdagen 26/7 och höll på till den 29/7, och där hittade ni oss i tältet tillsammans med LIMHAMNS BRYGGERI och SURF SHACK.