Tankar och funderingar samtidigt som det växer och är festival

KLAGSHAMN 2016-07-10

”RISK FÖR BAKSMÄLLA EFTER SEMESTERN”, ja detta citat läste jag för några dagar sedan i en dagstidning. Det är Systembolagets dotterbolag IQ som gjort en Sifo-undersökning om svenska folkets dryckesvanor under semestern.

I denna undersökning svarade 56 % att de dricker mer under semestern än annars och IQ´s VD Juan-Pablo Roa, konstaterar ”DET ÄR RÄTT HÖGA SIFFROR”.

Jag förstår varför inte jag är VD på IQ, jag tycker det är låga siffror. Om varannan svensk skulle ta sig 1 glas eller 2 mer, under semestern, så ringer det ytterst få varningsklockor i min värld.

Vad jag tycker är alarmerande siffror, är de 4 % som dricker mindre på semestern, än när de jobbar, här hade jag satt in samhällets resurser.

Jag undrar hur dessa 4 % tänker när de tar sig igenom vardagen… kanske såhär; ”jag får nog ta mig ett glas till, imorgon är det arbetsdag” eller såhär; ”ÄNTLIGEN SEMESTER; SÅ JAG KAN SLUTA DRICKA”, är inte detta ett rop på hjälp så vet jag inte vad som är det.

Häromdagen så hade vi besök av två norska vinodlare kollegor och då berättade de att i Norge så får man lov att sälja öl och fruktvin från gårdarna, men inte vin (gjort på druvor), vad detta visar är att ”alkoholmonopolet” handlar lika mycket om politik som folkhälsan.

Jag vill se den doktorsavhandling som konstaterat att alkohol framställt av druvor skulle vara skadligare än den alkohol som ingår i öl och fruktviner.

Innan jag kommer för djupt in i den norska alkoholpolitiken, vill jag vara noga med att förklara att jag bara har mina två norska kollegors ord om Norges regler och att jag inte dubbelkollat vad som gäller i Norge.

Nej jag tänker inte ge mig in i ”ALKOHOLDEBATTEN/GÅRDSFÖRSÄLJNINGS FRÅGAN”, om det nu var någon som trodde det. Jag har bestämt mig för att lägga så lite energi som möjligt på just detta ämne och jag märker att det ibland förvånar.

Jag har sett alldeles för många vänner/kollegor dräneras på sin passion för vinodling, då de gett sig i kast med detta.

Vi svenska vinodlare har satt oss i en ”OMÖJLIG SITS”, eller så är det kanske så att andra satt oss där vi är.

Alla journalister ställer frågan om vad som är viktigast för att svensk vinodling ska bli riktigt stort i Sverige och det är just genom denna fråga som vi satt oss i en ”omöjlig sits”. Vi måste svara gårdsförsäljning, annars så uppfattas vi inte som seriösa, för det är ju just detta svar vi gett journalisterna och politikerna de senaste 10 åren.

Jag fick denna fråga senast för 1 vecka sedan och jag gjorde misstaget, att tänka innan jag svarade och bara denna paus på 3 sekunder gjorde att personen, reagerade med att svara på sin egen fråga, med att det måste väl ändå vara gårdsförsäljning.

Jag tycker precis som alla andra svenska vinbönder att frågan om gårdsförsäljning är den viktigaste, om vi ska kunna få ekonomi i det vi gör, utan att vara krögare, städare, lekledare, clown, gycklare, osv…..  Kort och gott så är den viktigaste frågan för oss vinbönder, att vi ska få lov att konkurrera på samma villkor som alla andra vinbönder i EU.

Problemet är dock att om vi lägger all energi på just denna fråga så har vi ingen energi kvar till de andra sakerna som är viktiga för att svensk vinnäring ska utvecklas, så från och med nu så vill jag att alla vinbönder, ställer sig frågan: VAD ÄR DET NÄST VIKTIGASTE FÖR ATT SVENSK VINODLING SKA FRODAS?

För att få lite distans till ”gårdsförsäljningsfrågan”, så tycker jag bara att man behöver lyfta blicken och titta västerut, det vill säga mot Danmark. Många danskar har hjälpt mig genom åren och jag är evigt tacksam för detta, dock kvarstår fakta. I mina ögon så är inte Danmark ”the promised land” när det gäller vinodling, jag ser många vingårdar som börjat fokusera på alkohol istället för vin. Man tillverkar alla möjliga alkoholdrycker, alltifrån fruktviner, cider, öl  samt diverse spritsorter, i vingårdens namn och då känns det som man tappat både fokus och passion. Jag vet att man även utomlands säljer destillat på vissa kvalitetsvingårdar, men det är oftast ”en grappa” eller något som har ”druvanknytning” och inte en uppsjö av smaksatta spritsorter. Även bland de vinbönder som fokuserar på ”vinodling” har jag ibland ställt mig frågande till kvaliteten, kontra priset. I väldigt många år så tog man tokigt mycket betalt, för viner av väldigt enkel kvalitet, vilket lett till att man blivit tvungen att tokdumpa  priserna, när kunderna slutade dyka upp.

Det tragiska i det hela är att de danska vinodlare som var seriösa från starten, har också blivit tvungna att sänka sina priser och således har ekonomin också försämrats, vilket lett till att man inte kunnat investera för att fortsätta höja kvaliteten.

Problemet som jag ser det här i Norden är att vi har inga regler eller kontroller (missförstå mig rätt, jag är ingen vän av överdriven byråkrati) och ja jag vet att livsmedelsverket dyker upp hos de danska vinproducenterna (precis som de gör i Sverige, men här kostar det pengar till skillnad från Danmark), men deras huvudsakliga uppgift är att se till så att man ”INTE DÖDAR KUNDEN”. Att livsmedelsverket gör kontroll på vinerierna garanterar absolut inte någon som helst kvalitet och det finns inte heller någon som satt upp några övergripande regler eller krav på Norden när det gäller att fokusera på kvalitet. Med andra ord så är det helt upp till vinbondens samvete att korrelera pris/kvalitet och detta är en stor riskfaktor för kunden.

Det finns en tapper liten skara i Danmark (jag tror det är en handfull odlare), som satt upp egna regler som ska höja kvaliteten och jag kan inte annat än att imponeras av deras initiativ. Jag tror att sammanslutningen kallas för ”Genuint Danskt Vin”, men jag är lite osäker på detta namn.

VINODLING SVERIGE

Sol och värme i kombination med de senaste veckornas regn har gjort att tillväxt takten i vingården är enorm, vanliga år så räcker det att vi puttar in skotten 1 gång i veckan (måndag som standard), men nu har vi fått öka intervallet till nästan 2 ggr i veckan för att inte komma efter.

På de flesta delar av odlingen så kör vi med 4 dubbeltrådar, vilket gör att det inte är så långt mellan trådarna och då får man gå lite oftare, men i gengäld så klarar de vinden bättre.

I år så var det Rondo som var först med att blomma (17 Juni), sedan hade vi Solaris den 21 Juni. Ovanstående datum är när 70 % av blommorna blommat.

Rondo i full blom
Rondo i full blom

När jag nu går igenom väderdagböckerna, så märker jag att jag ljugit för så gott som varenda svensk vinbonde denna försommar, då jag påstått att ”JAG ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE”.

2002 var ett galet varmt år, då blommade Leon-Millot (blå druvsort) den 15 juni (om jag minns rätt) och vi hade mogna Siegerrebe druvor sista Augusti.

I år så har vi skrapat ihop 396 graddagar (ett sätt att mäta hur varmt det är under odlingssäsongen) till och med den sista Juni, vilket kan jämföras med 2002, då vi vid samma tillfälle skrapat ihop 417 graddagar.

De enda åren som är i närheten av dessa två, är 2011 (då många odlare drabbades av vårfrost efter knoppsprickning) och 2014 som gav rekordskörd i hela Skandinavien.

Så gott som alla vinodlare som har hört av sig är lyriska över årets inledning och det ska bli mycket spännande att se vad resten av sommaren har att erbjuda. När vi ligger så tidigt i blomningsfasen, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer att bli ”årets utmaning”. Jag har inte en tanke att slappna av en sekund, bara för att det råkar se mycket bra ut för tillfället. Det är bara desto större anledning att vara alert/observant, så att vi verkligen får möjlighet att ta ”skörden av denna fantastiska inledning”.

De kända farorna såsom svampsjukdomar, fåglar, skyfall, getingar osv…., finns med i riskanalysen, men vips så dyker ett nytt hot upp, SUZUKII FLUGAN.

Suzuki flugan-Drosophila suzukii
Suzuki flugan-Drosophila suzukii

Om jag förstår det rätt så har den funnits i Sverige sedan 2 år tillbaka. Jag hörde talas om den första gången för ca 4 år sedan i Tyskland och då spred den skräck bland vinbönderna där.

Det var till och med så att vi hörde historier om vinbönder som begått självmord för att ”flugan” förstört hela skörden och kört dem bankrutt.

Jag läste i morgontidningen att Alnarp har satt igång projekt för att få bukt med ”flugan” och vi får se om dessa ”projekt” kan hejda spridningen.

SVAMPTRYCK

Svamptrycket verkar hittills ha varit ganska lågt och jag har bara sett mjöldagg på en enda vinstock utomhus (stod vid en husvägg på österlen, en ren Vinifera), för ca 10 dagar sedan.

Men med tanke på att smittotrycket var så pass stort förra året på vissa ställen, så ska man nog vara vaksam.

Nu i Juni månad så har även KUMULUS (inte svavelnäring, men exakt samma sak) blivit godkänt mot mjöldagg i vinodling. Mig veterligen så är det godkänt för ekologisk vinodling i alla länder, men jag vet inte hur det är i Sverige, detta får man kolla upp om man är certifierad.

Ett råd är att följa er sprutplan med Kumulus, regnar det mer än 10 mm, efter att ni sprutat Kumulus, så är det bara att ge sig ut igen och spruta på nytt (upp till 10 kg sammanlagt/ha ska vara okej enligt den Biodynamiske ”pratkvarnen” Nicholas Joly).

Jag läste igenom godkännandet av Kumulus och där stod det att man rekommenderade 1000 l vatten/ha innan blomning. Nu vet jag inte om det är en kollega/preparatsäljare/kemikalieinspektionen som gjort ansökan, men jag säger bara LYCKA TILL!!! Det måste vara en omöjlighet i Sverige att få 1000 l vatten att fästa på bladmassan innan blomningen. Vi använder ca 400-500 l/ha innan blomningen och jag upplever att detta ger full täckning, vilket gör att vi således kan få in fler sprutningar och ändå hålla oss under den sammanlagda 10 kg gränsen. Har man ett underskott på svavel i odlingen, så är ”10 kg´s gränsen” såklart inget man behöver bry sig om.

Sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, ja så skulle man kunna sammanfatta dagarna de sista 6 veckorna, om man tar bort de dagar då vi puttar in skotten  mellan trådarna.

 

001

29/6 så hade vi tagit alla sidoskott upp till andra dubbeltråden (drygt 500 000 sidoskott så här långt).

Årets nyplantering är uppbundna för andra gången och jag upplever att de tagit sig bra och den senaste veckan så har de verkligen tagit fart, så nu gäller det att få upp de sista dubbeltrådarna, så att plantorna kan växa optimalt (förhoppningsvis inom 2-3 dagar)

Jag har inte haft tid att räkna hur många plantor vi planterat i år (bara det är ett bevis på att vi skulle planterat mindre), men jag gissar att det är runt 2000 plantor, och detta känns som den absoluta smärtgränsen om man samtidigt ska hinna med att sköta den etablerade odlingen.

SKÖRDEUTTAG

”Den eviga frågan” från vinodlare är hur mycket skörd man kan/ska ta ut på varje stock, och här finns definitivt inget enhetligt svar. Jag tycker man ska ställa sig själv några frågor innan man överhuvudtaget börjar fundera över vilket skördeuttag man kan/ska ta ut.

  1. Vilken typ/kvalitet vill man tillverka (vitt torrt, vitt fatlagrat, vitt ekchipslagrat, vitt halvtorrt, dessertvin, rosé, lätt rödvin, kraftfullt rödvin, mousserande osv)
  2. Vilka druvsorter har man att jobba med (är de tidigt, medel eller sent mognande i Sverige)
  3. Hur har säsongen varit så här långt (detta är en kontinuerlig frågeställning under hela säsongen
  4. Har man skött odlingen optimalt? (När man rannsakar sig själv, så inser man att man lyckats väl med en del moment och mindre bra med andra under den pågående säsongen)
  5. Hur var plantornas status föregående säsong (detta spelar stor roll för att avgöra skördemängden, framförallt på yngre plantor)

Tittar man internationellt så varierar skördeuttagen enormt, beroende på dels ovanstående frågeställningar, men man har även lagt till frågeställningarna;  VAD VILL FOLK KÖPA OCH HUR KAN VI TJÄNA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT PÅ DESSA FOLK ?

Om vi hoppar över de sistnämnda frågeställningarna, så är skördeuttaget lägst på ”dessertviner”, Chateau d`Yquem (Sauternes) lär ta ner till 900 l /ha och detta är extremt lågt, men det mest otroliga skördeuttag jag hört talas om är ISTVAN SZEPSY (Tokaj), som på vissa extrema viner är nere på 250 l/ha. Ovanstående är visserligen undantagsproducenter men de visar att vinstil oftast kräver ett lägre skördeuttag.

Istvan Szepsy
Istvan Szepsy

Ett rödvin kräver generellt ett lägre skördeuttag än torra vita viner. I Rhonedalen i Frankrike kan den lagliga maxskörden vara så lågt som 2500 l/ha och i Bordeaux pratar man om 4500 l/ha (baserat b.la på en högre plantdensitet).

När det gäller vita stilla viner så ligger man till exempel på 5500 l  som laglig gräns i Alsace och detta är inget ovanligt i andra kvalitetsdistrikt i heller. Genomsnittet i Tyskland på vita viner lär ligga på 10 000 l/ha, märk väl detta är genomsnittet inte maxskörd, vissa skördar uppemot 20 000 l/ha.

Alla ovanstående exempel är från Europa där vi har klimatologiska begränsningar, som fram till 2003 kompletterades med lagliga begränsningar (sedan dess så har det även i Europa blivit lagligt att bevattna vinodlingar).

I Sverige där vi framförallt gör vitt vin och rosé, (det tillverkas även rödviner men de ökar inte i samma snabba takt som vitt vin och rosé)  siktar en kvalitetsorienterad odlare på runt 3000 l/ha  i en perfekt skött vinodling på god vinodlingsmarkoch med en bra växtsäsong. Detta innebär om vi till exempel tar druvsorten Solaris, att man vill skörda runt 5500 kg på 1 Ha. Varje gram druvor som skördas bör drivas till full mognad av åtminstone 20 kvadratcentimeter fullt solbelyst bladyta.

004
Hög lövvägg-stor bladmassa

Låt oss för enkelhetens skull säga att man har 1 meter mellan plantorna och 2 meter mellan raderna, detta skulle innebära att man har 5000 stockar/ha och att man således har 5 km rader/ha. Vill vi landa på 5500 kg/ha så måste varje stock ge 1,1 kg.

Ska dessa 1,1 kg druvor mogna fullt ut, så måste de således ha minimum 2,2 kvadratmeter fullt solbelysta blad, detta brukar motsvara en perfektgallrad lövvägg av en höjd på åtminstone 1,1 meters höjd om allt i odlingen är perfekt (och det är det aldrig, så verkligheten ligger nog närmare 1,2-1,3 meters höjd).

Här i Klagshamn så har vi en lövvägg som brukar variera beroende på årgång, mellan 150-170 cm och då siktar vi generellt på ett skördeuttag på 3000 l/ha på fullt etablerade plantor ett bra år. Är det ett kallare år så går vi ner i skördeuttag med ca 30%  (som 2012 och 2015 )

Ett riktigt bra år så har man möjlighet att ta ett lite högre skördeuttag.  (med det så menar jag 10%-15%, ja till och med 20%-25%  högre skördeuttag, med nästan oförändrad kvalitet.)

Det riktigt spännande med dessa ”SUPERÅRGÅNGAR” är dock när man tar vara på årgången genom att försöka göra extraordinära viner som kan bli en upplevelse och ett samtalsämne för många år framåt. Har man denna ambition så bör man ligga kvar eller till och med gå ner lite i skördeuttag.

Årgångstabeller (bedömning av årgångens kvalitet och hållbarhet) har funnits i många år, men jag tycker att de som odlar vin i Sverige även bör skapa en ”årgångstabell” över sin egen insats, för vi vinbönder är i högsta grad med och påverkar slutresultatet. Till sist skulle denna ”årgångstabell” kunna kompletteras med vinmakningen, för att få ”hela bilden”.

Avslutningsvis så kom jag att tänka på en känd vinmakare i Italien, som 1998 (en bra årgång på många ställen i Italien) gjorde världen bästa vin, han hade rannsakat sig själv och kommit till slutsatsen ”JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN IGEN ATT KUNNA TILLVERKA ETT VIN AV DENNA KVALITE”.

SVENSKT VIN

Häromveckan så presenterade FÖRENINGEN SVENSKT VIN tio svenska viner på vinkällaren GRAPPE (Stockholm)och detta var ett arrangemang som många vinodlare kände en stor glädje över. Det var länge sedan jag upplevt ett sådant unisont ”WOW VA SKOJ” från samtliga svenska vinbönder. Enligt de artiklar som skrivits om provningen så verkar också de närvarande vinjournalisterna upplevt det som en mycket trevligt och intressant provning.

Jag märker en ny trend, eller rättare sagt en 3 årig trend som förstärkts, PRISDUMPNING !!!

Får vi en ny ”2014” årgång, det vill säga en årgång med bra volym/kvalitet, så är jag rädd för att vi kommer att se Sveriges första 99 kr/75 cl vin nästa sommar. Det är kanske någon som ser det här som något positivt, men det gör inte jag. Kan man inte ”ta betalt” för bra årgångar, hur gör man då med de enklare.

Har vi svenska vinbönder inte råd att investera i kunskap och kompetens, så gör vi snart allesammans, viner för 99 kr helflaskan, och då undrar jag om jag inte vill gå tillbaka till mitt gamla jobb som butiksbiträde istället.

Resten av Sverige och då är ”Bag in Box journalisterna” inräknade, har äntligen insett att man måste vara beredd att lägga åtminstone 100 kr/75 cl kvalitetsvin, detta är i princip en minimumgräns (om inte vinbonden eller leverantören bestämt sig för att gå back), och då utgår vi ifrån att detta vin kommer från ett låglöneland som till exempel Sydafrika, där en anställd vingårdsarbetare kostar 4000 kr i månaden.

Vill man här i Sverige ha kompetent personal och ge dem en skälig lön, så att de stannar kvar och kan utveckla vingården/branschen, så fattar ju vem som helst att man i Sverige inte kan sälja ett kvalitetsvin för 100 kr flaskan, utan att gå back och det tror jag att man tröttnar på ganska snabbt.

Jag tror det är mycket viktigt att vi hittar en seriös prissättning i Sverige, då vi tittar på varje enskilt vins kvalitet och inte minst var det ska säljas. Det sistnämnda är något som jag aldrig hört någon i Sverige diskutera, utan vi köper Systembolagets filosofi med hull och hår

Alla i Sverige accepterar att ett hotellrum i centrala Stockholm kostar, låt oss säga 2000 kr natten, men vi klagar om man begär 900 kr i Eslöv. När det gäller vin, så kostar en flaska kvalitetsvin på Systembolaget lika mycket på Östermalm, som den gör i Eslöv, och sedan gör Systembolaget bedömningen att det inte går att sälja ”kvalitetsvin” i Eslöv. Självklart blir denna profetia självuppfyllande, då varken lönebilden i Eslöv eller kundunderlaget är detsamma som i Stockholm.

Vi vinbönder kommer inte att kunna ändra detta, vad vi däremot kan göra är att vara strategiska i vår prissättning, Östermalm kanske tål ett annat pris än Eslövsborna? Eller vill vi få media att skriva positivt om ett visst vin, så kanske vi offererar vårt prestigevin till huvudstaden, till ett attraktivt pris?

Nu känns det som att jag varit ”gnällig” så det räcker, det mesta av ovanstående text är sånt som ”snurrar i mitt huvud”. Vad som dock är positivare och roligare att skriva om är vårt ”finbesök” för några veckor sedan.

Madeleine Stenwreth, en av Sveriges två MASTER OF WINE (antagligen den högsta titeln man kan få i vinvärlden, det finns drygt 300 i världen) kom på besök med sin man, och jag kan bara konstatera att vi hade några riktigt trevliga timmar.

Anledningen till att hon dök upp var att hon suttit i juryn på London International Wine Competition och då hade ett av våra viner dykt upp och efteråt så hade de andra jurymedlemmarna frågat henne om Vingården i Klagshamn och svenska viner. Med det stora vinintresse som hon har så kände hon att detta måste hon kolla upp, för i ärlighetens namn så fanns där kompetensluckor rörande den svenska vinnäringen.

012
Madeleine Stenwreth

Det är sällan man får möjlighet att träffa folk med den passionen/kunskapen, så det kändes enormt tillfredställande och egentligen så gick timmarna alldeles för fort. Vi provade igenom 6 viner och lite olika årgångar och diskuterade nyanser på en nivå som jag sällan, om aldrig fått möjlighet att göra. Madelaine jobbar som frilansande konsult med att just utveckla viner för olika marknader, så jag tror att hon har en annan infallsvinkel gentemot vin, men jag kände att hennes utgångspunkt var den samma som våran, dvs passion.

Vad jag hoppas på i framtiden, är att vinsverige ska få ta del av hennes kunskaper/kontaktnät, på ett eller annat sätt och om detta är som ambassadör för svenskt vin, eller som föreläsare, eller något annat spelar kanske mindre roll, men det kommer i så fall att ta oss närmare den etablerade vinvärlden med stormsteg.

Jag bugar och tackar Herr och Fru Stenwreth för besöket.

Madeleine och Torbjörn Stenwreth
Madeleine och Torbjörn Stenwreth

 

SKEPPARPS SVENSKA VINFESTIVAL 2016

Den 7/7 och den 8/7 så var det vinfestival i Skepparp med 6 svenska vinproducenter på plats, SKEPPARPS VINGÅRD, FLYINGE VINGÅRD, ÖSTERLEN VIN; FLÄDIE VINGÅRD, STORA BORÅKRA VINGÅRD och så vi. Detta är första gången som denna festival anordnas och personligen måste jag säga att det var en dunder succé. Vad som slog en var folks enorma nyfikenhet inför svenskt vin och den enormt positiva stämning som hela evenemanget utstrålade. Upplägget på festivalen verkade passa folk som handen i handsken, jag vet inte hur Tareq Taylor hade lyckats få ihop maten, men jag hörde inte en enda person som beklagade sig över maten, utan de var lyriska över hur god den var, samt hur bra den gick ihop med de svenska vinerna. Man brukar snacka om WIN WIN situation och det var nog precis vad denna festival var för alla. Ska man ”nyktert” sammanfatta framgångskonceptet, så är det nog följande saker som sticker ut:

  1. Bra till mycket bra viner (hur ofta har man möjlighet att smaka 20 olika Svenska viner av denna kvalitet)
  2. Tareqs Gäng
  3. Idylliskt läge
  4. Välorganiserat (det fanns säkerligen ett 30-40 tal fantastiska volontärer på plats)
  5. Besökarna (de kändes nästan handplockade)
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-

För att sätta festivalen i perspektiv, så var vi förra året med på Älska mat mässan i Malmö (2 dagars) och denna tyckte vi blev en stor succé. Första dagen på Skepparps svenska vinfestival så serverade vi nästan lika många besökare som vi gjorde på 2 dagar på mässan i Malmö och denna festival hade sammanlagt 7000 besökare om jag inte missminner mig.

Jag hoppas definitivt att denna festival blir återkommande, stort tack alla inblandade.

…och sedan gick det ännu snabbare….

Klagshamn 2016-06-16

Jag brukar ”alltid” inleda månadsbrevet med att berätta hur stressigt det varit, men det ska jag inte göra denna gången, det är ingen mening, för årets majväder är utanför alla referenser som jag tidigare haft.

Knoppsprickningen (gröna blad på vinstockarna) var den 9/5, vilket var imponerande med tanke på den svala april, och genomsnittet de senaste 15 åren brukar ligga runt den 11/5.

Så skirt och så vackert
Så skirt och så vackert

Sedan dess så har det varit ”HÖGSOMMARVÄRME DELUXE” och vädret har varit så bra att man nästan inte kunnat njuta av det fullt ut, utan känt att detta är för bra för att vara sant. Precis när vi började bli oroliga för att nyplanteringarna skulle börja lida av torkan så fick vi som på beställning 22 mm regn, och strax därefter så var värmen tillbaka och vinstockarna bara ”exploderade” i tillväxt.

När det är en varm försommar så gynnar det oss här i Klagshamn extra mycket, då kloros (problem med näringsupptagning) problemen då i princip försvinner och den kalkrika jorden fullt ut blir en tillgång. På andra hållet är det svala försomrar då våra stockar kan stå och ”stampa” utan att riktigt vilja gå igång, trots att vi gör allt i vår makt.

De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.
De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.

 

Igår, 31:a maj, så blev vi klara med andra skottgallringen och detta är såklart rekordtidigt, den 29/5 så började vi putta in skotten mellan trådarna i spaljésystemet (också detta rekordtidigt), och den 30/5 så gjordes årets sista nyplantering.

Rotäkta Solaris planterades ut sist.
Rotäkta Solaris planterades ut sist.

 

 

Nu har vi ca 8000 vinstockar, fördelat på i huvudsak Solaris och Rondo, med ca 75% Solaris och resterande Rondo.

Att sköta 8000 vinstockar på det sätt som vi vill sköta odlingen kräver att man sätter in resurserna vid exakt rätt tillfälle, är man 2-4 dagar för sent på ett arbetsmoment så tar momenten ibland dubbelt så långt tid.

 

I VINERIET

Den varma försommaren har gjort att vi inte kunnat lägga så mycket tid i vineriet, utan det har mer handlat om att vinerna utvecklas som de ska i vineriet och att ståltankarna och ekfaten håller tätt. Just den här tiden på året när temperaturen brukar gå upp i vineriet så kan det börja uppstå läckage på flytlockstankarnas packningar, eller att vattenlås ”går tomma” om man inte är observant. Detta innebär att vi minimum kollar igenom tankar och fat 1-2 ggr i veckan.

 

I VIN SVERIGE

Föreningen Svenskt vin hade årsmöte förra helgen och då hölls även den årliga vinbedömningen av svenska viner. I år så var det nytt rekord i antalet inlämnade viner (ca 60 st) så juryn, bestående av 9 personer, varav jag var en, delades upp i 2 grupper.

En grupp bedömde de vita vinerna och en grupp bedömde mousserande, rosé och rödviner.

 

Jag var med i gruppen som bedömde mousserande, rosé och rödviner och detta var mycket intressant.

Bland de mousserande vinerna så fastnade jag för LYNGBYVINS mousserande, tillverkat på druvan Saphira (nu hoppas jag att jag minns rätt). Vinet var välgjort och ambitiöst och till och med lite maffigt och min summering så här i efterhand är att vinet var bra för att odlaren är ambitiös och noggrann i allt han gör (han hade även med ett vin på 5 i topp listan förra året), och inte för att jag är övertygad om att druvan Saphira skulle vara direkt lämpad för varken Sverige eller vinstilen.

När det gällde rosévinerna så blev jag lite besviken (nu i efterhand så inser jag att jag kanske hade skruvat upp förväntningarna lite väl mycket på denna vinstil). Där fanns absolut en del roséviner som var okej, men även en del som inte var det. Den absoluta favoriten var KOCKA GÅRDEN (i Vallda på västkusten) Rosé som var tillverkad av druvsorten Rondo, vinet hade en fräschör och charm som var helt outstanding och hade gårdsförsäljning varit tillåten så hade jag besökt denna vingård och handlat med mig en låda hem direkt. STORT GRATTIS!!

Bland de röda vinerna så var det viner från hela spektrumet, från ej korrekta via bra kvalitet till riktigt bra.

Till sist så provade båda grupperna de söta vinerna, och här märks det extra mycket om man inte har koll på svavlingen av vinerna. Om man ska lista 3 ledord som jag letar efter i ett ungt vin med restsötma så är det FRÄSCHÖR, BALANS och RENHET. Har man dessa 3 saker så tror jag att många människor uppskattar denna stil. Utmaningen/problemet när man tillverkar denna vinstil är att vinerna många gånger måste filtreras och svavlas lite mer än med stilla viner. Personligen så tycker jag också att man ska lägga ett stort fokus på att lagra dessa viner svalt hela vägen, från vinmakning till kund. När vi gör viner i denna stil så har vinerna aldrig varit över 10 grader efter det att vinerna jäst klart, fram tills samma dag som de levereras till Systembolaget/restauranger. Är vinet ett mer komplext t.ex fatjäst vin med restsötma, så har vi dock lite andra kriterier.

Min favorit bland de söta vinerna var ett vin som var aningen defekt, då det var för reduktivt/svavelväte (motsatsen till oxidation) och detta kan ha berott på olika saker, dels att man jobbat väldigt reduktivt men även att man inte tillsatt tillräckligt med näring för att jäsningen skulle fortgå optimalt. Det kan tyckas märkligt att man har ett defekt vin som ”favorit”, men om man ser bortom denna defekt så hade vinbonden gjort många saker rätt och druvkvaliteten kändes hög. I sådana här fall så tycker jag det är viktigt att denna producent får höra både ”ris och ros”, så att personen känner att man är på rätt spår, men att där finns förbättringsmöjligheter.

När det gäller de vita vinerna så var det som sagt den andra gruppen som bedömde dessa och här infann sig även ÅRETS BÄSTA VIN 2016, tillverkat av den förr förra ordföranden i föreningen, tillika även förra årets vinnare, men då vann han med ett rödvin, STORT GRATTIS SVENERIC SVENSSON.

Bland de vinerna som jag smakade efter provningen, så stack bland annat FLYINGE VINGÅRDS ”PEGASUS viner” ut och jag vidhåller att detta är en av Sveriges mest ambitiösa vingårdar.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

En annan favorit (som jag alltid ser fram emot att smaka) var LYNGBY 5:s (inte samma vingård som Lyngby) SOLARIS 2015. Jag vet inte varför deras solarisviner blir så bra, men jag tror att det har att göra med passion och noggrannhet (odlingen har jag tyvärr inte hunnit besöka än). De är alltid så försynta när de presenterar sina viner. Jag har bara ett råd att ge er; RÄTA PÅ RYGGEN OCH KLAPPA ER PÅ AXELN! Jag blir glad när jag smakar sådana viner som er Solaris.

AKADEMISKA VÄRLDEN

Den akademiska världen är många gånger som ett ”parallellt universum” för oss som är verksamma i ”verkligheten” och jag kan inte låta bli att tänka på det svenska universitet som planterat en liten vinodling med fel sorter, fel förarbete, fel skötsel osv……  och deras svar till mig när jag undrade hur man tänkt här, blev; DET ÄR INTE FEL ATT VISA HUR MAN INTE SKA GÖRA !!! .

Jag är inte dummare än att jag förstår att även den akademiska världen behövs om vi ska etablera den svenska vinnäringen och därför tycker jag att det är extra roligt att HVILAN UTBILDNING ( i Åkarp där jag fick min trädgårdsutbildning för 30 år sedan) valt att starta en vinodling i lite större skala. Detta är en milstolpe för den svenska vinnäringen. Här kommer det förhoppningsvis att skapas möjlighet att lära upp framtidens vinbönder.

Min förhoppning på sikt är att det ska finnas både längre utbildningar, men även kortare kurser med specialinriktning på de olika områdena inom svenskt vin.

Dock tror jag att denna typ av utbildningsställen bör kompletteras med universitet och här hoppas jag att Alnarps universitet och Lunds universitet parallellt startar forskningsprojekt och utbildningar.

I Brighton (England), hölls för några veckor sedan en Cool Climate Convention och enligt ”ryktena”, var det den mest påkostade/välorganiserade konferensen hittills, med duktiga talare och ändlösa möjligheter till att prova (cool) vin. Jag hade inte möjlighet att vara där, hur gärna jag än hade velat, men som jag förstod det så var det rekordmånga deltagare från Skandinavien och detta visar säkerligen hur den Skandinaviska vinodlingen utvecklas. Självklart så var det säkerligen många som tog chansen då konferensen hölls i England, dels för att det ligger förhållandevis nära, men även för att klimatet ”liknar” det skandinaviska mer än det amerikanska eller australiensiska.

INTERNATIONELLT

Jag brukar sära på Sverige och den övriga vinvärlden när jag skriver, men nu börjar de ”sammanflätas” och det är riktigt roligt.

1:a juni så öppnades världens största kulturella centra för vin La Cite Du Vin i Bordeaux och bland annat så är vårt vin PHANTASMAGORIA 2013 med och representerar Sverige.

Tanken med centrat är att besökarna ska kunna lära sig mer om vin, men även att de ska kunna smaka vin från hela världen. Detta ”skyltfönster” räknar med att ha 450 000 besökare om året och infrias förväntningarna, så har jag svårt att se att man ska kunna ha ett bättre skyltfönster mot vinvärlden än detta.

För ett tag sedan så deltog vi på den internationella vintävlingen CUVEE 2016 OSTRAVA i Tjeckien och där erhöll vårt vita vin NORDIC LIGTH 2014; DOUBLE GOLD, ett pris som endast delats ut 11 gånger tidigare (på 14 år).

Nordic Light premierades med ett "Double Gold"
Nordic Light premierades med ett ”Double Gold”

Deras pressmeddelande som gick ut efter tävlingen, säger egentligen allt: THE SENSATION FROM THE POLAR REGION. Dels så säger det en del om deras förvåning, men även övriga Europas uppfattning på sverige/skandinaviens klimatologiska förutsättningar.

Öresund 2015 fick en silvermedalj.
Öresund 2015 fick en silvermedalj.

Den fräschör som skandinaviska druvor kan frambringa (jag vill här vara noga med att jag inte talar om omogna druvors sura syra, utan långsamt mognande perfekt mogna druvor) tillför vinvärlden något unikt och blir en sådan tydlig kontrast till majoriteten av övriga viner i världen, att den är svår att inte reagera/imponeras över.

Jag har slutat försöka övertyga folk om det uppenbara, det svenska klimatets potential för frukter och bär (man pekar inte på en bil och tjatar om att det är en bil, det ser folk själva, och ser de inte det så är det inte bilens fel, utan att man valt att inte besöka sin optiker i tid).

På det personliga planet så blev jag mycket glad över det pris vi erhöll för vårt vin KLAGSHAMN BARRIQUE 2015 , Prix FIJEV CZ, som delas ut av INTERNATIONAL FEDERATION OF JOURNALIST AND WRITERS ON WINE AND SPIRITS.

Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset
Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset

Kriteriet för detta vin är som de själva beskriver: EXEPTIONELL VINOUS QUALITIES AS BY THEIR SHOWING THE TRUE PATH WINEMAKING SHOULD BE TAKING.

Med tanke på att vi tagit ”ett steg tillbaka” i vår vinmakning (extremt förenklat minimal inblandning/ maximal övervakning), så känns det extra bra att detta uppskattas och premieras.

Även Danmark visade framfötterna på CUVEE OSTRAVA, Danmarks mest premierade vingård SKAERSÖGAARD vann silver medalj för sitt mousserande vin DONS CUVEE BRUT 2014 , (STORT GRATTIS SVEN ).

Detta vin var ett av mina två favoriter när jag provade ett 10 tal viner från Skaersögaard i vintras, den andra var den lite sötare varianten, vilket ytterligare poängterar det jag skrev om tidigare angående den skandinaviska fräschören/syran.

För ca 7-8 år sedan så skulle jag presentera några viner för restauranger och en vinagent och jag började lite ursäktande med att ”beklaga” mig att vinerna hade en del restsötma, men till min stora förvåning så reagerade inte de andra över restsötman utan fokus låg istället på fräschören, syran och renheten , och de räknade upp otaliga allternaiv på olika maträtter som skulle kunna gifta sig med vinets smak. Trots att de som provade vinerna hade min största respekt, (då jag visste att de tillhörde eliten i Sverige inom sina områden), så tog det ett tag innan jag kunde bortse från EU´s regelverk för vad som är ett sött vin/dessertvin. Enligt EU så är ett sött vin ett vin med en restsötma som överstiger 45 g/l, men de flesta som t.ex skulle smakat vårt vin PHANTASMAGORIA 2013, skulle nog inte placera vinet i kategorin sött vin/dessertvin, utan snarare någonstans mellan halvtorrt till halvsött.

På länken härunder kan ni se vad Världsmästare sommelieren Andreas Larson säger om PHANTASMAGORIA 2013

https://www.youtube.com/watch?v=Mdsbx668Lrs

Idag känns det som att VINGÅRDEN I KLAGSHAMN tagit över hela utrymmet under rubriken internationellt och det är inte för att det på något sätt speglar våra tillförda volymer i världens vinsjö, utan mer för att vi haft väldigt fullt upp och således inte haft tid att lyfta blicken och se vad som hänt i vinvärlden.

Det enda som nått mig är att många områden i Europa drabbats av både regn/hagel/snö, de senaste månaderna och jag kan inte annat än att lida med dem.

Mattias gallrar sidoskott.
Mattias gallrar sidoskott.

Mars gick snabbt och nu är det april helt plötsligt..

2016-04-06 Klagshamn

 

Den senaste ”dryga” månaden, kan lättast beskrivas med ett enda ord: TUNNELSEENDE.

Det känns som om svenskt vin har lagt i en ny växel och då är den stora frågan om vi är rustade för att klara av detta. Att vi skulle ha flera viner på Systembolaget har varit planen i många år, men det är först när man är där som ”polletten trillar ner”, igår så räknade jag det till 8 olika viner från Klagshamn, och närmare 20 Systembolag som har våra viner på hyllan.

10834092_10152970257732780_541435218_n v. Hamnen 2

Det känns som en enorm kick, att äntligen ha kommit till den punkten där svenskt vin har en ärlig chans att nå ut till den breda allmänheten, samtidigt så är det skrämmande, för våra krav på oss själva är fortfarande att vi ska kunna leverera minst samma kvalitét och service som vi gjort tidigare, men nu är det till så många fler.

Förutom försäljningen till Systembolaget, så verkar det nu som om även restaurangernas intresse har ökat och detta är enormt skoj. Jag kan i nuläget inte säga att vi tjänar några större pengar på de restauranger vi säljer till, dock vill jag här tillägga att det inte heller är planen, utan att vår närvaro på restauranger mer är för att sprida kännedomen om svenskt vin, i en miljö som förhoppningsvis skapar ett positivt minne.

Det tredje ”segmentet” som ökat enormt den senaste tiden är vinprovningar med svenska viner. För att förklara det enkelt kan man säga att antalet provningar fördubblats på bara ett år och att antalet deltagare också fördubblats på varje provning. Att det idag är 40 eller 50 personer på en svensk vinprovning, är mer regel än undantag och när jag för 2 veckor sedan var på Grand Hotel i Lund så var det 60 personer och fulltecknat. Detta kanske inte låter så stort (men det är det), för 3-4 år sedan så var man glad om 15 personer dök upp och då var kanske 5 av dessa de som arrangerade provningen. Jag vill ge ett stort tack till alla de vinklubbar och privatpersoner som arrangerade dessa vinprovningar, man måste börja någonstans, det var precis vad ni insåg och det är därför vi är där vi är idag.

För att förklara vikten av dessa svenska vinprovningar, så är det bara att tänka sig att 10 vingårdar  håller 20 vinprovningar var, med 50 deltagare på varje. Detta skulle ge 10 000 nya ambassadörer om året för svenskt vin. Nu är det kanske någon som tänker sig att det är orealistiskt att tro att alla deltagare skulle bli nöjda på en svensk vinprovning och att de därför inte heller blir ambassadörer för svenskt vin och detta kanske är sant, men min erfarenhet säger mig att väldigt många är nöjda, och en av de vanligaste kommentarerna är: DET HÄR HADE JAG INTE FÖRVÄNTAT MIG AV SVENSKA VINER!!!

Jag är alltid mycket noggrann med vilka viner jag väljer ut, både när det gäller våra egna men även våra kollegors.

Munskänkarna (Lund sektionen) arrangerade för 2 veckor sedan en svensk vinprovning på Grand Hotel med bara svenska viner och då blev det om jag minns rätt, viner från 5 Skånska vingårdar och sammanlagt 11 viner. Där fanns allt ifrån snustorr ståltanksjäst Solaris till fatjäst sött vin, allt ifrån Solaris årgång 2006, till Solaris 2014. Detta var en oerhört spännande och givande provning som visar på bredden och kvalitéten på de svenska vinerna. På middagen efter provningen så var det en i sektionens styrelse som sa att det är bara att revidera sin uppfattning och konstatera att det finns mycket, bra svenskt vin.

Ett av kvällens mest populära vin var Flyinge vingårds Pegasus 2014 (ett fatlagrat Solaris vin)och jag kan inte annat än att instämma. Attacken (den första känslan när man får in vinet i munnen) i detta vin var helt överväldigande, för att sedan gå över i mellanregistret till total harmoni, och det var först i slutet av upplevelsen som man kände att ekfaten bråkade lite och att det nog skulle må gott av lite lagring. När detta vin kommer ut på Systembolaget (förhoppningsvis till sommaren) så tycker jag att ni ska köpa en flaska, för att verkligen förstå vad en ambitiös vingård i Sverige kan prestera om man har en kunnig vinmakare och en god årgång.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

Många frågar mig om svenskt vin kan lagras, och i så fall hur länge, och de senaste veckorna så har jag verkligen fått bekräftat att min profetia, om i alla fall svenskt Solaris vins lagrings potential.

På provningen på Grand Hotel så hade vi en Solaris 2006 som hade en tydlig mognad, men den var på inget sätt passe´ och detta var ändå ett vin som var buteljerat med 7 mg/l  svavel, de vill säga så lite så att det till och med kvalar in under naturvins kriteriet.

Den ultimata bekräftelsen var dock förr förra helgen när vi hade bjudit hem en Göteborgsrestaurang och bland annat öppnade en Solaris 2007. Denna flaska var kvällens stjärna och alla konstaterade att det var kvällens bästa vin. Gästerna dök upp med en flaska Chassagne Montrachet (Bourgogne), men den var helt chanslös (jag vill dock tacka så hemskt mycket för flaskan, både vinet och tanken var god).  Jag önskar att ännu fler än oss 8 som var närvarande hade kunnat dela denna upplevelse och till de som tycker att svenskt vin är för dyrt, kan jag inte annat än le (och skratta inombords).

Vilka parametrar har skapat ett vin som Solarisvinet från 2007?

  1. Unga vinstockar
  2. Minimal vinmakningskompetens
  3. Inga pumpar i vineriet, bara omdragning med gravitation
  4. Inga tillsatser (sånär som jäst och minimalt med svavel)
  5. Vingårdens Terroir (klimat, jord, läge etc… )

Säger inte detta en hel del om Svensk vinodling möjligheter, hur många vita viner i världen klarar av att lagras och utvecklas i 10 år? Nu är där kanske en del som börjar räkna upp distrikt i huvudet, Bättre Bourgogne, Bättre Rheingau viner, bättre Bordeaux osv… PRECIS, jag kan bara instämma; ”bättre”, är det ord man måste börja med i alla dessa beskrivelser och det andra ordet är ett kvalitetsdistrikt.

Ibland måste man förtydliga det uppenbara. Hade jag sett en enhörning i trädgården, så hade inte det första jag tänkt varit att;  jag ser en enhörning i trädgården, utan första tanken hade varit att nu har det slagit slint i huvudet. Anledningen till detta är att vi alla vet att enhörningar inte finns, och då försöker vi hitta en logisk förklaring till det vi ser. Samma sak är det med svenskt vin ”alla” vinintresserade i Sverige för 10 år sedan ”visste” att det inte gick att göra bra svenska viner och då måste de hitta en förklaring till att det svenska vin de drack, faktiskt var gott, och detta mynnade nog många gånger ut i en osäkerhet och därför fick inte det svenska vinet den uppskattning det borde haft.

VINODLINGEN

Vinterbeskärningen är klar sedan ungefär 1 månad och likaså nerbindningen. Den första ogräsrensningen med radius (ogräsrensningsredskap) skedde i påskhelgen (som vanligt trots att påsken låg tidigt). Vi har även hunnit slänga ut ca 100 ton stallgödsel, samt 5 ton basaltmjöl, så de mest fysiska bitarna är avklarade.

Basaltmjöl sprids ut
Basaltmjöl sprids ut

Trådarna har justerats och spänts och de plantor som ska bytas ut, har grävts upp.

Det enda momentet i vingården som är kvar är en liten gödsling, samt att sätta gummiband på armarna på de stockar som beskärs till kordon (kort sporre).

Det är tänkt att vi ska utöka vår odling på norra fältet och bland annat så har vi en ny rot som ska testas för lämplighet i landet.

Vi har även sått in en bit gräsyta till på det nya fältet för att få symmetri och ett avbrott i raderna.

VINERIET

I vineriet så har det varit 2 filtreringar samt en buteljering av mousserande vin (Flädie mat och vingårds mousserande), vilket även innebar en del magnumflaskor, som alltid känns extra skoj (visst är man lättroad). För tillfället så fortsätter jag att prova av vinerna regelbundet och nu börjar jag närma mig punkten då jag måste bestämma vilka fat som ska ingå i de olika vinerna och detta är så gott som oftast förknippat med vånda.

Ekfat inne i vineriet
Ekfat inne i vineriet

Nästa vecka så är det tänkt att vi ska buteljera lite rosé mousserande och detta är premiär för oss, det dröjer nog något år innan dessa kan tänkas komma ut på marknaden.

VINVÄRLDEN

Jag fick en fråga om vilket som är nästa hippa vindistrikt. (nej jag ska inte tjata om Skåne och Sverige)  Jag blev lite ställd och började fundera, men kunde i alla fall inte komma på vad det skulle vara för vindistrikt/område och då slog det mig. Nästa HIPPA VINDISTRIKT, är inte ett distrikt utan en generation. De senaste 2 åren så har jag träffat en massa ”ca 30” åriga vinbönder/vinmakare i Europa och dessa 30 åringar är det ”hippaste” för tillfället i min värld. Det kan vara åldern som tar ut sin rätt, och gör att jag börjar bli bekväm, men jag tänker att jag även i framtiden kan fortsätta att åka till bland annat Mosel och Champagne, bara det att nu är det en ny generation som gör vinerna. Den nya generationen gör inte bara en ny stil på vin, utan de gör även många gånger bättre viner än sina föregångare. De är väl utbildade, miljömedvetna, kvalitetsmedvetna, vänliga, service minded, ja egentligen hur jäkla goa som helst.

Detta gäller inte bara vinbönder och vinmakare, detta gäller säkerligen även restaurangbranschen, de nya krögarna/sommeliererna är unga, orädda och verkar inte behöva någon nattsömn över huvud taget och de sprudlar av energi och idéer.

Ett lysande exempel på detta, är en ung driftig sommelier som brukar börja sina SMS till mig med ”TJENA GUBBEN”(man kan inte annat än att le), och sedan står antalet flaskor som han vill beställa. Charmigt och effektivt på samma gång.

Nu tänker kanske någon, vad hjälper det de svenska vinodlarna där genomsnittsåldern kanske ligger på +60, vi kan ju knappast bli yngre, och nästa år så är vi ett år äldre.

Den energi och entusiasm som ”30 åringarna” visar upp ska vi absolut försöka vara en del av, visar de intresse för våra viner, så ska vi backa upp dom alla dagar i veckan, och vi ska även lyssna på deras synpunkter.

Vi kommer inte att tycka samma sak som dom i alla avseende. och vissa saker kommer verka helt galna, men de vet säkerligen vad som uppskattas mest på deras restaurang, och är deras kunder glada, så är de glada och är det våra viner som skapat denna glädje, så bör vi vara glada.

SVENSK VINFESTIVAL

Den 7-8 juli 2016 kommer det att anordnas en Svensk vinfestival (det var på tiden) på Skepparps vingård. I dagsläget så tror jag det är 7-8  svenska vingårdar som är med på deltagarlistan, vilket gör den till en helt unik vinfestival. För 5-6 år sedan brukade man arrangera en Svensk vinfestival i Åhus, vilken var mycket välbesökt, tyvärr så gjorde ”den Svenska byråkratin” till sist det meningslöst att arrangera denna, men den var trevlig de år den fanns. Jag tycker det är på tiden att vi återupptar denna tradition, så att vi får chans att möta de mat och vinintresserade.

Tareq Taylor kommer att stå för maten, vilket garanterar att de svenska vinerna kommer att befinna sig i gott (dubbel bemärkelse) sällskap.

Skepparps vingård ligger på Österlen, för de som inte är bekanta med byn, och det passar ju perfekt då Österlen är Sveriges vingårdstätaste område, så man kan passa på att även besöka andra vingårdar i trakten. Ni som vill besöka andra vingårdar bör boka dessa besök i förväg, information om Skånska vingårdar hittar ni på www.vinvagen.com

SVENSK VINMÄSSA

Aludden Providore anordnar en Svensk vinmässa den 5/6 2016, och då har man chans att smaka vin från flera svenska vingårdar. Mattias Säfvenberg som förra året blev utsedd till ”Årets Svenska vinambassadör” håller i tillställningen.

SVENSK/DANSK VINFESTIVAL

Winetales arrangerar 22-23/4 2016 en vinfestival med internationella viner, men 3 svenska vingårdar kommer att finnas på plats, så det finns även här möjlighet att ”prova svenskt”.

Winetales är ett vinimportföretag som säljer viner direkt till konsumenter i Sverige och har sina lokaler i Dragör, Danmark.

Den senaste månaden har jag smakat både svenskt, engelskt, åländskt och nya zeeländskt mousserande och det har varit från dåligt till okej. Mest besviken blev jag på det nya zeeländska, då det var från en känd producent (Stoneleigh), i och för sig kanske inte en producent som tillverkar absolut högsta kvalitéten, men deras senaste årgång av deras stilla Sauvignon Blanc var fullt drickbar. Nej som sagt deras mousserande klarar jag mig utan. Det bästa mousserande (ej champagne inräknat) var absolut MATTAS ROSÉ 2013 med 4,5 grams dosage. Vinet kändes en aning ungt och lite spretigare än de andra flaskorna jag smakat från MATTAS vingård, men flaskan degorgerades (jästen avlägsnades) i december 2015, så man kan inte förvänta sig att flaskan ska ha hunnit bli helt harmonisk.

Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland
Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland

Till de svenska producenterna av mousserande vin så vill jag ytterligare en gång säga: SÄTT I RIKTIGA CHAMPAGNEKORKAR!!!  Ni förstör festen genom att använda dessa ”smulkorkar”. En riktig champagne kork är förvisso tillverkad av smulor, men de ska självfallet ha skivor av hel kork i botten. Det här användadet av ”smulkork” gör att ingen normal människa kan få upp korken utan verktyg, typ polygriptång. Det gör också att personen som köpt flaskan framstår som en jubelidiot, när man först stått och proklamerat ”svenskt vins ljusa framtid” och sedan går det inte att få upp korken.

Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.
Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.

Jag tänker inte hänga ut producenten i fråga, utan bara konstatera att innehållet var i en helt egen stil och att den säkerligen kräver att kunderna är väldigt öppna för nya intryck.

Det engelska mousserande var från Ridgeview Estate och innehöll alla 3 champagne druvorna, men vinet var aggressivt syrligt och varken jag eller min magmun, uppskattade vinet.

Till sist ska jag tillkännage mitt nya smeknamn; SVERIGES HERR BREGOTT. Det var ett gäng på besök här i Klagshamn, från Vinkupan i Västerås, som för 20 år sedan varit på vinresa i Muscadet och då träffat vinbonden Michel Bregeon , då en långhårig passionerad vinbonde i Muscadet, som klättrade omkring på faten och ståltankarna för att bjuda på prover av sina viner. Denne Michel Bregeon träffade jag i vintras och han hade fortfarande kvar sin passion, men nu var det en krokig man med spatserkäpp, men passionen fanns kvar. Västeråsbornas begränsade franska gjorde att de kallade honom HERR BREGOTT och de tyckte att min passion påminde om hans, så jag tar det som en komplimang, trotts att jag inte ätit smör de senaste 30 åren.

Gamla, gamla stockar i Muscadet
Gamla, gamla stockar i Muscadet

 

2016-02-20

I ett år så har jag kört ”vinbondens år och lite sånt” via en mailinglista och det har varit intressant att se (och ibland även höra) vilka som läser mina ”funderingar”, men nu är det slut med denna mailinglista och jag tänker börja skriva här under ”fliken” på hemsidan igen.

Vintern har varit superintressant och hektisk, och jag har egentligen ända sedan december kört på för fullt, för att ligga ”före”. Trots detta så känns det för tillfället att vi ”bara” ligger precis där vi bör vara med våra arbetsinsatser.

Vinterbeskärningen är klar till 95% och vi har mindre än 10 % kvar av finbeskärningen och nedbindningen. Vädret har varit fantastiskt (med svenska mått mätt) och det har gjort att man de flesta dagar suttit och njutit ute i odlingen.

005 Nästa vecka hoppas jag kunna gå på ”underhållet” i vingården, trådar ska spännas, klips sättas på plats och vissa plantor behöver kompletteras med nya gummiband (till plantstödet).

009

Plantorna ser ut att ha klarat vintern på ett bra sätt och här har säkerligen den fantastiska hösten 2015 hjälpt till. Ett tag var jag lite orolig att dagstemperaturerna skulle bli för höga och att detta skulle locka ur plantorna ur vintervilan.  Vintern 2003 är fortfarande i friskt minne, 12-13 grader varmt i januari och sedan -17 grader i mitten på mars ställde till det för många odlare i Sverige och Danmark. Rondo är en av de sorter som är känsligast när vädret beter sig på detta sätt, de rena vitis vinifera sorterna verkar klara detta mycket bättre.

I VINERIET

Jag talade med en kollega i början av januari och frågade hur hans viner utvecklade sig  och han svarade bedrövat att de var vresiga, fruktlösa och allmänt tråkiga, men sedan la han till att ”det brukar vara så här denna tiden på året”.

Jag kan bara instämma. Oftast är det bara vinerna med restsötma som bjuder på sig runt nyår. Från mitten av januari till mitten av februari, så brukar dock vinerna förändras enormt, i positiv riktning.

I och med att jag känner till fenomenet så har jag smakat våra viner lite mer sparsamt under januari och istället fokuserat på ”jobbet” i vineriet.  2 viner har buteljerat, ÖRESUND 2015 och ROSÉ BARRIQUE 2015.

Öresund 2015  är ett ståltanksjäst, vitt, halvtorrt vin.  När vi gjorde detta vinet så bestämde vi oss för att ”flörta” lite med internationella vinstilar, inperationen har kommit från både Mosel och Nya Zeeland. Vinet har jäst svalt och sedan hållits kallt ända fram tills buteljeringen. Detta gör att vinet innehåller en hel del kolsyra samt är lite mer fruktdrivet än de viner vi gör i vanliga fall. Druvorna till vinet kommer dels från det nya ”norra” fältet och dels från den gamla västra delen. Druvorna från den västra delen har även fått ca 18 timmars skalkontakt, för att förstärka stilen ytterligare.

Öresund 15

Det ska bli mycket skoj att se responsen på detta vin när det släpps på systembolaget den 4/4

Rosé Barrique 2015 är en rose som vi jäst på amerikanska ekfat. Detta vin smakade i januari ”meningslöst”, men då jag vet att det kan hända en hel del på bara några veckor under denna period, så var jag inte speciellt nedstämd. 2 veckor senare så testade jag om vinet för att bestämma buteljeringsdatum, och då infann sig den där härliga känslan ”I LIKE”. Vinet hade fått den där lilla tiden på jästfällningen samt fällt ut en hel del vinkristaller, vilket bidragit med kropp och rondör.

VINKRISTALLER= vinkristaller är kaliumbitartrat och kan fälla ut som kristaller, antingen i tankar eller fat, men kan även fälla ut i flaskan om man inte kylstabiliserat vinet (inte ens en gång då är man säker). Vinkristaller är helt ofarliga, och det är inte sällsynt att man kan hitta dem i våra flaskor.

rosé B 2015

Även Rosé Barrique 2015 kommer att släppas på Systembolaget den 4/4

Vi fick nyligen information om att förra årgången av detta vin, var den mest säljande rosén i sitt segment på de systembolag som vi säljer till.

Ovanstående viner tog mig 1 vecka att etikettera och paketera. Jag vet om att det är ”galenskap” att etikettera för hand, vika lådorna för hand, bygga kryssen i lådorna för hand, och att inget av detta gör vinerna bättre på något sätt, men jag måste säga att det är ren njutning att få hålla varje flaska och fundera över var och när dessa viner ska avnjutas.

DANMARK

Jag är med i en skandinavisk vinodlargrupp för produktion av mousserande vin och för några veckor sedan så hade vi en träff på SKAERSÖGAARD vingård på Jylland. Sven Moesgaard som äger denna vingård är skandinaviens mest diplomerade vinproducent (har vunnit drygt 150 internationella utmärkelser, om jag minns rätt), var värd för mötet  och jag måste säga att det var det mest givande mötet jag varit på , på väldigt, väldigt länge.

Oftast när man har träffar med skandinaviska vinodlarkollegor, så lägger man diskussionerna så att alla ska förstå, detta gör dock att man ”hela” tiden får börja från grunden och att träffarna inte blir så effektiva som de kunde blivit. Jag har full respekt för detta förfarande som ”LYSER AV SOLIDARITET” och har sina positiva sidor.

Från Sverige var vi endast 2 stycken (jag och Niclas från Särtshöga Vingård), men från Åland så hade Fredrik, från Mattas vingård flygit ner dagen innan, så vi 3 samåkte till Jylland.

Väl på plats så blev det rundvisning i anläggningen (vineri,lager och butik) och det gavs möjlighet att diskutera olika maskiner och tillverkningsmetoder. Skaersögard är en anläggning med resurser, så det var intressant att se ”maskinparken” som användes idag, men på vägen genom lokalerna så såg man alla gamla maskiner som använts tidigare och det var nästan som en utställning av den utrustningen som alla vi andra använder idag, vilket ytterligare lättade upp stämningen då alla kände igen sig.

6 timmar efter ankomst, så hade jag 10 helsidor fulla med anteckningar och man var fulltankad med entusiasm över sin ”nyfunna kunskap”.

Vi fick även möjlighet att prova lite av gårdens mousserande vin DONs (uppkallat efter byn) och vinerna gick tillbaka till 2002.

2002 Orion Brut  (Plastkork)

Äppeljuice färgad, lite bubblor

Tydlig oxidation, apelsinskal, romerska bågar, mogen banan

Smaken är oxiderad, frisk, doften bättre än smaken

När flaskan skulle öppnas, så råkade jag se plastkorken (man hade inte börjat använda naturkork än), så jag frågade om en plast kork verkligen kan hålla så länge, svaret på denna fråga blev typiskt danskt, DET LÄR VI SE NÄR VI DRICKER VINET

2006 ORION Cuvee Sec

Lätt gul färg med fina bubblor, tyvärr dock korkad

 

Madelaine Angevine 2008 Brut Nature

Lätt gul, ok bubblor , inte helt klar.

Gula äpplen, vita blommor, märklig citrus, päron

Blommig i en lätt stil, i eftersmaken en lätt orenhet

Vinet hade endast 10 % alkohol och ingen dosage (inget socker tillsatt) vilket gjorde att vinet uppfattades lite enkelt, dock ska erkännas att jag inte är så förtjust i den blommiga mousserande stilen när de är torra.

Dons Cuvee 2014

Ganska ljus, lite vilda bubblor

Ren fruktig, lite mineralisk, trevlig neutral doft (till skillnad från föregående vin)

Trevlig balans i smaken, dosagen är lite separerad för tillfället, men trevlig frukt och koncentration.

Vinet lovar gott för framtiden,och känns internationellt i stilen, Cuveen är gjord på Solaris, Orion och Zalas Perle.

 

Dons Orion Sec 2006

Viss gulnad, bra bubblor

Neutral trevlig internationell stil, lätt nougat, med luftning uppenbarar sig en viss komplexitet.

Perfekt balanserad smak syra/sötma balansen är perfekt och vinet avslutas med en läcker mognad

Detta vin är gjort i en lite sötare stil, vilket ger en läskande känsla, som kompletteras perfekt med mognaden, dagens bästa vin

 

Förutom ovanstående viner så provade vi även rosé mousserande DONs och årgång 2014 av detta vin hade fått mycket höga poäng både nationellt och internationellt om jag kommer ihåg det rätt.

De mousserande rosévinerna är välgjorda och vad jag brukar kalla ”publika” (med publika menar jag lätt inställsamma).

Vad som är intressant i sammanhanget är att  de flesta roséviner buteljeras på transparenta flaskor och Sven menade på att endast 6 veckor under en lampa totalförstör vinet. Att UV ljus förstör vin har sedan länge varit känt, men att det skulle gå så snabbt som på 6 veckor förvånade nog de flesta. För att stärka sin tes (Svens) fick vi smaka 2 flaska som stått under en lampa i 6 veckor, och det var bara att konstatera att de var förstörda, de tydligaste tonerna gick åt ”blomkålsdoft/ost”.

Min tanke runt ämnet är dock att detta inte kan vara fallet med alla viner, då hade ju de stora producenterna av mousserande vin slutat med transparenta flaskor, eller ??? .  Jag har en liten teori att det kan ha att göra med färgpigmenten i vissa av de druvor vi odlar i skandinavien, men det ska bli intressant att följa diskussionerna framöver.

När vi ändå är inne på ämnet ”transparenta flaskor” så provade jag och 11 andra lojala vinvänner  MATTAS ROSÉ 2011 non dosage, från Åland och detta vin väcker absolut diskussioner kring transparenta flaskor.

Vinet hade en doft av ”DANSK OST”  och det hördes mer som att man var i en ostbutik än på en vinprovning när personerna skulle beskriva doften.

Dagens aha upplevelse (nu överdriver jag en aning) i Danmark, var ett rött mousserande vin. Jag säger alltid till folk att de ska vara ”openminded” när de provar viner, men när Sven berättade att vi skulle prova rött mousserande så  hade jag redan en förutfattad mening, jag tänkte på de australiensiska exempel som jag provat, och inte gillat.

Vinet var från 2009 och gjort på Regent och Leon-Millot

Druvorna hade avstjälkats och jäst med skalen i 7 dagar, för att sedan lagras på ekfat.

Vinet ser ut som ett medelmörkt rödvin i färgen och har en hel del fatkaraktär i doften, trevliga gröna toner, lite lakrits, lite mint.

Smaken är trevligt balanserad med tydlig restsötma, som lindar in tanninerna på ett trevligt sätt. Eftersmaken ger en en känsla av jul då kanelsmaken från faten hänger kvar i gom och näsa.

Det här vinet smakar som en mousserande Amarone och med en restsötma på 48 gram så har detta vin alla förutsättningar att till- fredställa den skandinaviska publiken.  Jag ser en framtida  svensk julklassiker i vardande, VÖRTBRÖD; JULSKINKA och SVENSKT MOUSSERANDE RÖDVIN, detta måste ju vara smakernas CLASH OF THE TITANS.

I vanliga fall så har detta vin allt som jag inte gillar, ändå kan jag inte låta bli att bli road, och jag undrar om inte Sven skapat något som fler kommer att börja tillverka. Detta var första gången jag smakar ett skandinaviskt mousserande rödvin och det kan vara det där totala överraskningsmomentet, som gjort mig lite exalterad, men får ni chans att prova det så ska ni absolut göra det.

DONs mousserande viner ligger runt 400 danska kronor flaskan och detta är mig veterligen en bra bit över andra danska producenters priser, dock bör det nämnas att ingen har tillverkat mousserande vin lika länge i Danmark och ingen annan är heller i närheten av det internationella erkännandet som DONs har.

På SKAERSÖGAARDS hemsida läste jag att danskt mousserande vin serverats på FNs högkvarter i New York och anledningen var att man ville att alla 92 medlemsländer skulle servera vin från sitt land.

Det första som slår mig var såklart, vilket svenskt vin serverades ??? Jag har inte hört något om detta och om någon svensk producent haft sitt/sina viner där, skulle de inte berätta detta då? Detta får jag luska vidare i. Visar det sig att Sverige inte var representerade så skulle det inte förvåna mig, vi är generellt dåliga på att marknadsföra oss. För många år sedan så tänkte jag att vi delvis skulle sälja våra viner till olika svenska ambassader i världen, men det var tvärstopp, Jag undrar om det är likadant på de franska och italienska ambassaderna ???

SOMMELIERERNAS DAG 2016

För 2 veckor sedan var jag i Göteborg tillsammans med en representant för föreningen SVENSKT VIN , samt en representant från ÄSTAD VINGÅRD och höll ett föredrag på Sommelierernas dag.

Alltid när jag håller föredrag eller vinprovningar så brukar jag inleda med att fråga  hur många som smakat svenskt vin och för 10 år sedan så var det kanske 1-2 personer i varje grupp (alltså någon ynka %). Sedan dess så har jag sett en stigande kurva för varje år och nu händer det ganska ofta att hälften av deltagarna/åhörarna smakat svenskt vin, dock har det aldrig tidigare hänt att alla provat svenskt vin förrän NU, och jag säger som Gert Fylking , ÄNTLIGEN!!!

ALLTSÅ KÄRA VÄNNER, RISTA IN DATUMET 2016-02-06 i den Ssenska vinhistorikens runsten, detta är datumet som jag har väntat på ända sedan vi startade vår vingård.

001

 

 

 

Mailing lista 15-01-18

Hur skiljer man på vänner och bekanta ???? . Vänner är de som har lagt av att fråga vad en vinbonde gör på vintern, de har sedan länge insett att man jobbar minst lika mycket på vintern som på sommaren. Bekanta däremot är de som fortfarande frågar om det finns något att göra för en vinbonde på vintern.

Den absolut vanligaste frågan jag får från ”allmänheten” denna årstiden är om där är något att göra för en vinbonde, och då har jag ibland svårt att hålla fattningen. Många mänskor verkar tro att vinerna gör sig själva, offerterna skrivs av något övernaturligt väsen, logistiken går med änglarnas andel osv ………. . Jag har tänkt på det många gånger, varför folk tror att vinbönderna sitter och rullar tummarna på vintern, men inte hittat svaret.

När jag var i Tyskland för en månad sedan så frågade jag en vingård om de börjat med vinterbeskärningen, och svaret blev att de hade de börjat med för 3 veckor sedan och de körde 8 TIMMAR OM DAGEN.  Jag verkligen hörde på henne att krafterna började tryta och även hennes tålamod gentemot ”dumma” frågor.

I vineriet så har det varit fullt upp hela vintern, och anledningen till det är att jag hela tiden gör experiment och försöker lära mig nya saker, och dessa experiment tar väldigt mycket tid.

I vineriet så har vi ett kylsystem som vi använder under jäsningen, men sedan har vi också ett litet kylagregat som jag har börjat använda för att kylstabilisera vissa viner. När man kylstabiliserar viner så brukar man ta  ner tankarna till ungefär -4 grader celsius, detta gör man för att ”vinsten” ska fälla ut i tankarna och inte i flaskorna. Dessa vinstenar är helt ofarliga men då vissa kunder inte vet om detta, kan detta leda till reklamationer.

I de flesta viner så har jag inga bekymmer om där är lite vinsten i botten på flaskorna, men har man däremot ett moussernade vin så blir vinsten en defekt, då dessa då såklart skummar runt i flaskan och i glaset, så här är det extra viktigt att kylstabilisera vinerna.

2014 års viner fortsätter att utvecklas positivt och nu är där bara 1 fat som fortfarande jäser. Rosevinerna har filtrerats försiktigt en gång, och vi får se om detta är tillräkligt, en Rose buteljeras ju i en transperant flaska och då är det viktigt med synintrycket (tycker jag), det innebär inte att vinet måste ha en briljans, men man vill kanske inte heller att det är oklart i färgen.

Förhoppningen är att de båda Rose vinerna ska komma ut till våren och vi får se lite längre fram om detta är rätt ambition.

Ett projekt som jag har stora förhoppningar på är vårt Solera system (kanske till stor del för att jag gillar denna stil personligen). I ett Solera system så går det inte att skynda på processen och samtidigt bibehålla kvalliten och bara det i sig själv känns behagligt. De Svenska druvor som vi skördar mår oftast bra av lagring och i ett Solera System så ges de full möjlighet att utvecklas till de fantastiska viner som de har potential till.

Första utgåvan från solera systemet heter Ego och kommer att lanseras till våren 2015 och är egentligen ”publikare” i stilen än vad jag hade tänkt mig från början, men så kan det ibland bli när man testar nya projekt.

Igår så satte jag så försiktigt igång med ”fin” vinterbeskärningen, solen lyste och jag njöt verkligen av att vara igång.  På något sätt så är det alltid mer avkopplande att jobba i vingården än i vineriet och anledningen kan nog vara att här har vi hittat vår filosofi och då kan man lite grann gå på ren rutin. I vineriet däremot så känns det som att vi fortfarnde har hundra saker vi vill testa för att till fullo utnyttja druvornas fulla potential .

Förra årets nyplantering beror bland annat på att vi tänker öka exporten av våra viner (för att sprida budskapet om Svenskt vin) och i slutet på förra året så gick första leveransen någonsin till Norge, och igår så fick vi en ny order från Hong Kong (som vi även levererade till 2014) .

Efter våra medaljer På London international wine challenge, så märker man att det så försiktigt börjar skapas ett intresse för Svenskt vin , utanför Sverige. Självklart så måste vi jobba ännu mer för att ”synas” internationellt om vi ska sätta Sverige på den internationella vinkartan, men jag känner att vi fått ”fäste” och nu gäller det bara att höja kvaliten ytterligare.

Jag har inte en aning om vem som läser det jag skriver under denna flik (vinbondens år och lite sånt…) och det är en anledning till att vi ska starta en MAILINGLISTA. Genom att anmäla sig till denna mailinglista (kostnadsfritt) (med namn ,adress och mailadress), så kommer man fortsatt att få till gång till denna FLIK, samt en del andra saker.

Genom att ni ger oss namn och adress, så får vi en bättre uppfatning var i landet ni befinner er, eller om ni rent av befinner er i ett annat land (och genom denna information så är ambitionen att jag ska kunna vara ”tydligare” i mina texter, på ett sätt som jag kanske inte har möjlighet till idag).

Är ni intresserad av att vara med på vår mailinglista så är det bara att maila oss på adressen vingardeniklagshamn@telia.com och skriv ner ert namn, adress och mailadress.

Jag ser det här som ett sätt att utvecklas, det har varit skoj att skriva och reflektera i ett år, men nu ska jag göra det via mailinglistan istället.

mvh

Murre

24 december

Varje år så försöker jag ta mig utomlands i december, för att besöka olika vindistrikt och producenter, och i år så var Mosel  i Tyskland målet.

Utöver Mosel så han  jag även med en blixtvisit till Rheingau och Nahe. Om man ska börja från början, så kändes det som att många odlare hade haft stora problem med 2014 årgången, precis som i Sverige så började säsongen strålande , men sedan fick man på många ställen väldigt stora regnmängder i slutet av mognadsfasen, vilket gjorde att en hel del druvor sprack , eller i ”bästa” fall blev utspädda. Skillnaden med Sverige var att man i Tyskland hade kommit längre i mognaden när regnet kom och därför fick större problem. Utöver detta så hade man en ny problematik med något kryp som man kallade KIRSH ASSIC FLIEGE ”säkerligen felstavat”, vilket ska vara något i stil med bananflugor (bananflugor kan däremot inte ta sig igenom druvskalen om de inte är skadade), som penetrerade skalen och förstörde druvorna. Allra värst drabbade verkade de blå druvorna ha blivit och generellt så var totalskördarna ner 30% på många ställen.

Jag lider med odlarna, för många av dem har haft det tufft de senaste åren med lägre skördar än normalt.

De flesta vingårdar jag besöker är sådana som fokuserar på hög eller mycket hög kvalite och på dessa vingårdar så märkte man av att det går bra för Tyskland för tillfället, ånga hade redan sålt slut på stora delar av 2013 års produktion och på ett ställe så var det även slutsålt på allt buteljerat vin från 2014, så här fick jag återkomma några dagar senare när de kört en ny buteljering.

När man besöker vingårdarna i December känns det som att vinbönderna har lite mer tid att lägga på en (och detta har jag full förståelse för) och då blir också besöken oerhört givande .

Bland annat besökte jag Schäfer-Fröhlich i Nahe, där vinmakaren Tim Fröhlich var på ett strålande pratsamt humör (inte så konstigt kanske då framgångarna avlöst varandra med utmärkelser som Tysklands bäste vinmakare  av både GAULT MILLAU och EICHELMANN och VINUMs Riesling Champion 2013).

Trotts att så gott som all Riesling var slutsåld så tog han sig tid  och bjöd på sina ”privata” viner och hade jag inte själv bett att få tacka för mig så kanske man hade suttit där än.  Just detta bemötande är ständigt återkommande bland topproducenterna i Tyskland.

En annan producent som överträffade förväntningarna var WEINGUT HEYMAN-LÖWENSTEIN i Mosel, här bjöds det på en mycket bra provning, med genomgående mycket hög kvalite, i en helt egen stil som jag kan tänka mig att många har åsikter om.

När jag frågade källarmästaren hur man jobbade och ”tänkte”, så blev det spontana svaret att här på Heyman-Löwenstein så jobbar vi ungefär tvärtemot det jag lärde mig under min Oenologiutbildning.

Just det här med att inte följa ett ”recept” är genomgående ibland topp producenterna, varje läge och årgång behandlas en aning annorlunda än den andra, och just detta förstärker också skillnaderna mellan de olika jordmånerna. Vad som kan vara frustrerande när man talar med topp producenter är att de inte kan ge en ”raka” svar på de frågor man ställer till dem. Anledningen till detta är säkerligen inte att de vill dölja något, men att frågeställningarna är så komplexa att det inte finns några ”raka” svar.

Många av de odlare/producenter jag möter är fantastiskt duktiga på 1 eller 2 saker, det kan vara , vita torra viner, vita söta viner, röda viner, mousserande viner osv…… , men det är ytterst sällan om någonsin, som jag mött en vinmakare som behärskat alla stilar, om detta är för att man inte har råmaterialet eller kunskapen, för att göra alla stilar, vill jag låta vara osagt, men det gör att man får sig en tankeställare.  Jag har varit inne och ”nosat” på det här ämnet tidigare, men denna reflektion är något att tänka på även för de Svenska vinproducenterna,  och det har de säkerligen gjort.

Problemet i Sverige är att vi inte har gårdsförsäljning och därför inte kan fånga kunder från när och fjärran, utan att vi måste producera det kunderna vill ha istället för det vi är bäst på. Nu hård drar jag det , men skulle vi i Sverige bara fokusera på det varje enskild producent är bäst på, så skulle den genomsnittliga kvaliten på alla producerade viner i Sverige höjas per automatik.

2014 har varit ett mycket spännande och intensivt år för oss och Svensk vinodling, och min tanke med denna ”flik” på hemsidan har varit att förmedla hur vi jobbar och tänker, och jag erkänner att ibland så har jag nog mer förmedlat mina tankar än det jobb jag faktiskt gör i praktiken.

Ett super stort tack till alla som hjälpt oss under året och till alla dem som handlat våra viner.

God jul och gott nytt år.

 

29 november

För 2 veckor sedan så satte jag igång med vinterbeskärningen, det är bara en enklare grovbeskärning då jag klipper bort omkring 80-100 cm på varje årsskott. Detta underlättar den ”riktiga” vinter beskärningen och frigör tid i en annars ganska intensiv period.

Tanken att gå på ”grovbeskärningen” tidigare än normalt är att hitta en cykel som är mer harmonisk och mer i linje med den man har på kontinenten.

Det här med att hitta en cykel och en lunk  i sin vinodling och vinproduktion är något som vi absolut kan bli bättre på och i slut änden så kommer det att påverka våra viner i en positiv riktning.

Jag har ca 1 dags beskärning kvar innan jag är klar och jämför man med 2013 så började vi inte förrän 23/12, så nu känns det som man är med från start inför 2015.

Om vinodlingen kan man säga att avhärdningen varit fantastisk och det känns som om vinstockarna gått in i vintervila starka.

Så gott som alla årets ny planterade vinstockar har tagit sig förträffligt och även dessa är grov beskurna, på 1,5 meters höjd och alla sidoskott är också bortklippta.

I vineriet så har det varit lugnare senaste veckan, livsmedelsverket var på sin årliga kontroll, och hur konstigt det än låter så tycker jag att det är intressant att ha dem på kontroll. För att förtydliga mig så vill jag säga att detta är så länge man märker att de har samma inställning som oss, dvs att de vill utvecklas.

Vi kollar alltid igenom vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre och hittills måste jag säga att det mer känns som att ha en konsult på besök än en kontrollant.

Livsmedelsverket kollar egentligen bara att kunderna inte utsätts för något farligt, dvs att våra produkter inte är hälsovådliga, men i denna dialog brukar jag  alltid kunna hitta saker som förbättrar slutprodukten, alltså våra viner.

Ambitionen är att i vinter skapa en kvalitetskontroll manual, som endast har med att göra, att säkra och höja kvaliten, och hur otroligt det än låter så har jag aldrig stött på en sådan. Det finns ingen instans i Sverige (utomlands har man ofta detta) som kontrollerar att vinerna håller en viss karaktär/kvalite.

Det finns säkerligen 100 saker som kan gå fel bara vid en buteljering och ändå har jag aldrig varit med om att någon vinprovare yttrat en kommentar likt ”HÄR HAR NOG PRODUCENTEN HAFT EN LITE SLITEN  O-RING NÄR HAN BUTELJERAT”, utan allt fokus ligger på druvsort, årgången, läget, jordmånen och vinmakningen.

Det är säkert någon som tycker att man är ”lätt överdriven” och det stämmer säkerligen, men jag tror att när man väl sitter där som kund, och har pröjsat 200-300 kr för en flaska vin, så är det en  trevligare upplevelse att njuta ett glas från en ”lätt överdriven” producent, än en som inte bryr sig ett skit.

Jag hade trott att alla vinerna skulle ha jäst färdigt nu, trotts detta så är det en del som fortfarande ”puttrar” på, jag upplever dock detta som något positivt, jag har aldrig varit med om att en lång jäsning skapat något negativt, tvärtemot.

Nästa vecka så är där en del tankar som ska dras om, och i samband med detta så ska en del viner också svavlas.

Förra fredagen så släppte vi vårt röda vin BALDERS BLOD 2013 och nu i veckan så var det premiär för den nya årgången av vårt vita vin INKOGNITO (2013) och det har varit en kick. Ett bolag hade t.o.m (ja jag skriver t.o.m, trotts att alla andra länder i världen har det) en SVENSK skylt, vid våra viner. Det här får vi se som en milstolpe, och då vill jag vara noga med att säga att Systembolaget inte favoriserar Svenska produkter, tvärtemot så bör vi se det som att Systembolaget tagit steget från att diskriminera, till att vara neutral.

Båda vinerna är unga, så de mår gott av att ligga till sig, framförallt BALDERS BLOD 2013, tycker jag man bör hälla på karaff åtminstone 1 timme innan man ska servera det, om man vill ha full valuta för pengarna.

Vi är inte ensamma om att släppa nya viner  bland de Svenska vinproducenterna, min rekommendation är att ni går in på Systembolagets hemsida och söker med sökordet SVERIGE, för det finns rekordmånga att tillgå för tillfället.

Var noga med att kolla att det är gjort på Svenska  frilandsodlade druvor, om det är det ni vill prova.

Jag skrev vänliga ord om Livsmedelsverket längre upp, lika trevliga ord skulle jag inte kunna skriva om alla andra VERK, men detta ska jag inte trötta någon med, vår bankkontakt sa dock att han var glad att han inte var vinodlare: FÖR DET HADE HAN ALDRIG ORKAT MED.

 

12 November

De senaste veckorna,  har jag mest varit i vineriet och det känns som att tiden aldrig räcker till, lukta,lukta smaka ,smaka, spotta spotta och så ska det antacknas, och så går man tillbaka i antackningarna och ser vad som förändrats. Sedan vill man så klart jämföra med andra årgångar och så ska man leta fram anteckningarna från de årgångarna och så sitter man och funderar på vad ”orsaken” är till skillnaderna.

Nu håller jag på att dra om de tankar som ”behöver” syre och samtidigt så avlägsnar jag en del av jästfällningen, andra tankar låter jag ligga kvar på jästfällningen, men då gör jag oftast battonage i dessa behållare.

Några viner med restsötma har jag filtrerat och då har jag kört en dubbelfiltrering (först lite grövre och sedan ett fint filter) , för att härigenom få bort så mycket jäst som möjligt, samt mindre partiklar som ”förbrukar svavlet”. Det här med filtrering är en hel vetenskap och jag hoppas att jag kan frigöra tid i vinter för att lära mig mer om ämnet.

Som jag säkert nämnt innan så verkar ”årgången” ovanligt tillgänglig , men med en kritig strävhet, denna kombination blir intressant att följa, det märkliga var att kritigheten/strävheten, fanns även i druvorna när man smakade dom.

Den malolaktiska jäsningen är så gott som klar på de flesta vinerna , på vissa rödviner så var den redan avslutad för en vecka sedan, vilket antagligen är rekordtidigt.

Några dagar har även gått åt att etikettera bla vårt Rödvin BALDERS BLOD 2013 som vi släpper på bolaget 21/11. Allt görs för hand så det tar sin lilla stund att sätta på hätta , framsides etikett, baksidesetikett, , streckkod, samt packa dem i lådor och sätta steck kod på lådan, nu ska jag dock inte beklaga mig då jag tycker att det är en ”kick”när vinerna väl kommer ut på marknaden.

Sakta men säkert sprider sig intresset för Svenskt vin och det verkar som att fler och fler systembolag har uppmärksammat detta (även om jag önskar att det kunde gå lite snabbare ).

Förra veckan var jag uppe och levererade vin på Systembolagets varudepå i Örebro, härifrån ska de sedan levereras ut till de olika bolagen i Sverige, så vi får se hur detta artar sig.

När jag ändå var i Örebro så passade jag på att besöka Torslunda kaggen. Johan är Sveriges ende (utbildade) tunnbindare och föreningen Svenska vinodlare var och besökte honom för ca 10 år sedan, och jag hade den bilden i mitt minne. Mycket har dock hänt, nya lokaler, annat läge och en handfull anställda har paret Torslund idag .

Jag ska erkänna att jag varit ganska skeptisk till ”Svensktillverkade ” ekfat( antagligen som allmänheten tidigare varit gentemot Svenska viner), men jag tror att det är dags att tänka om.

Johan var enormt vänlig och tog sig tid att visa runt i anläggningen samtidigt som han tillverkade 2 ekfat och rostade dem. Jag fick även möjlighet att bilda mig en egen uppfattning om den Svenska ekens inverkan på drycker och detta är absolut något vi kommer att prova framöver.

Det är först ny vi börjar skaffa oss en referens på hur de olika faten påverkar våra viner, så då kan det också vara motiverat att även prova Svenska ekfat från Torslundakaggen.

På Torslunda kaggen finns även ett ”museum” och jag tycker absolut att det är värt ett besök om man är dryckesintresserad.

 

 

 

30/10

Nu har de flesta vinerna jäst klart på ståltankarna, dock är där ett Rödvin och en Rose samt 2 vita ”late harvest” som fortfarande jäser alkoholjäsningen.

Den malolaktiska jäsningen fortgår dock fortfarande i alla viner som vi låter gå igenom detta förfarande och det kommer säkerligen att ta en månad till innan den är avslutad.

Alkoholjäsningen på fat fortgår fortfarande på alla fat detta trotts att vi alltid jäser faten vid högre temperatur än på ståltankarna. Jag upplever så gott som alltid att det är positivt med en långt jäsningsförlopp och det brukar bli minst problem då.

Så gott som dagligen kräver vinerna en tillsyn, det kan vara att något vin blivit reduktivt och behöver dras om eller att det kräver battonage (omrörning av jästfällningen) något annat behöver kanske näring och det tredje kräver kanske en syrajustering för att komma i balans.

Just det här med syrajustering är jag mycket försiktig med, dock är det oftast en justering vi talar om, jag kan sitta och ”diskutera” med mig själv (man blir lite skadad inom alla yrken) i timmar. frågan om jag ska justera 0,3 g/l eller 0,5g/l kan jag älta i dagar.

Har vinet ett ph värde på 2,8 så är det inte så mycket att ”diskutera”, utan problematiken dyker oftast upp när man är ganska nära det man vill uppnå.

Charm i viner är inte helt vanligt, det här med charm har inget med kvalite att göra utan ibland så känns bara ett vin charmigt, och detta gäller så klart både Svenska och utländska viner.

När ett vin upplevs som charmigt gör jag absolut ingenting, oftast så lever charmiga viner på rätt enkla kriterier och vad det här antagligen handlar om är, perfekt harmoni.

Jag vet att det är häftigt/coolt/populärt , som vinmakare ,att bara luta sig till och säga att man inte gör någonting i vineriet, och att ALLT REDAN FINNS I DRUVORNA.

Så brukade PAUL DRAPER på Ridge vineyard svara alla vinjournalister som skrev artiklar om honom och hans viner, men på senare tid så har han ”erkänt” att det även krävdes en närvaro i vineriet och att vinerna inte gjorde sig själva. Jag tycker att han har en ödmjuk approach , men att det är bra att han numera förklarar att inte ens en gång, bra viner tillverkar sig själv.

Motpoolen till Paul är nog MICHEL ROLAND, som i en intervju sa att, hade han tillverkat alla viner i världen, så hade det bara funnits bra viner.

När vi gör rose vin från Klagshamn (i huvudsak på Rondo) så pressar vi hela klasar för att få ut så fin must som möjligt (samma princip som i Champagne) och i år har vi valt att dela upp denna must i 2 fraktioner, dels en som vi tar i början av pressningen och sedan en av det som kommer i slutet av pressningen.

Skillnaden mellan dessa 2 fraktioner är enorm, rent utseendemässigt så är första fraktionen laxrosa som en Fransk rose i färgen och doften är mer åt det eleganta hållet och i smaken så märks det att det är den tidigast avlägsnade musten man har jobbat med och således en knivskarp syra.

Denna syra måste ”hanteras” och då har vi valt att jäsa den malolaktiskt, har man problem att få igång den malolaktiska jäsningen pga för lågt ph, så är det bara avsyra en del av vinet och sedan sätta igång den malolaktiska jäsningen och sedan mata på med den större mängden.

Den andra fraktionen är klarröd i färgen och så gott som alla tänker nog rödvin när de ser färgen. doften är lite grövre och mörkare/vildare och smaken är mycket rundare pga 2-3g/l syra mindre, samt en fruktighet som överaskar.

Till detta ska tilläggas att vi här använt oss av en vildjäst som backar upp frukten med en förstärkt munkänsla och man kan nästan få en förnimmelse av sötma trotts att vinet är torrt.

I  avslutet på smaken får man en känsla ”rödvinkaraktär” som känns skoj och dessa två viner är verkligen som natt och dag.

 

Jag har blivit dålig på att informera om vad jag provar för viner, men jag tror att det viktigaste med denna sidan är att förmedla vad som sker i vingård och vineri.

Dock måste jag säga att vinvärlden förändras hela tiden (vilket är självklart)  och häromdagen så drack jag en Syrah 2006 från Turkiet (världens 5e största vinodlings areal, dock till stor del för annat bruk än till vin) , från en firma som heter SEVILEN , och det var utan tvekan det absolut bästa vin jag druckit från Turkiet. Detta vin hade antagligen många satt som en riktigt bra Australiensare. Den dagen man får för sig att ändra beskattningssystemet på Turkiska viner, så kommer säkerligen vinproduktionen att explodera i Turkiet.