Mars gick snabbt och nu är det april helt plötsligt..

2016-04-06 Klagshamn

 

Den senaste ”dryga” månaden, kan lättast beskrivas med ett enda ord: TUNNELSEENDE.

Det känns som om svenskt vin har lagt i en ny växel och då är den stora frågan om vi är rustade för att klara av detta. Att vi skulle ha flera viner på Systembolaget har varit planen i många år, men det är först när man är där som ”polletten trillar ner”, igår så räknade jag det till 8 olika viner från Klagshamn, och närmare 20 Systembolag som har våra viner på hyllan.

10834092_10152970257732780_541435218_n v. Hamnen 2

Det känns som en enorm kick, att äntligen ha kommit till den punkten där svenskt vin har en ärlig chans att nå ut till den breda allmänheten, samtidigt så är det skrämmande, för våra krav på oss själva är fortfarande att vi ska kunna leverera minst samma kvalitét och service som vi gjort tidigare, men nu är det till så många fler.

Förutom försäljningen till Systembolaget, så verkar det nu som om även restaurangernas intresse har ökat och detta är enormt skoj. Jag kan i nuläget inte säga att vi tjänar några större pengar på de restauranger vi säljer till, dock vill jag här tillägga att det inte heller är planen, utan att vår närvaro på restauranger mer är för att sprida kännedomen om svenskt vin, i en miljö som förhoppningsvis skapar ett positivt minne.

Det tredje ”segmentet” som ökat enormt den senaste tiden är vinprovningar med svenska viner. För att förklara det enkelt kan man säga att antalet provningar fördubblats på bara ett år och att antalet deltagare också fördubblats på varje provning. Att det idag är 40 eller 50 personer på en svensk vinprovning, är mer regel än undantag och när jag för 2 veckor sedan var på Grand Hotel i Lund så var det 60 personer och fulltecknat. Detta kanske inte låter så stort (men det är det), för 3-4 år sedan så var man glad om 15 personer dök upp och då var kanske 5 av dessa de som arrangerade provningen. Jag vill ge ett stort tack till alla de vinklubbar och privatpersoner som arrangerade dessa vinprovningar, man måste börja någonstans, det var precis vad ni insåg och det är därför vi är där vi är idag.

För att förklara vikten av dessa svenska vinprovningar, så är det bara att tänka sig att 10 vingårdar  håller 20 vinprovningar var, med 50 deltagare på varje. Detta skulle ge 10 000 nya ambassadörer om året för svenskt vin. Nu är det kanske någon som tänker sig att det är orealistiskt att tro att alla deltagare skulle bli nöjda på en svensk vinprovning och att de därför inte heller blir ambassadörer för svenskt vin och detta kanske är sant, men min erfarenhet säger mig att väldigt många är nöjda, och en av de vanligaste kommentarerna är: DET HÄR HADE JAG INTE FÖRVÄNTAT MIG AV SVENSKA VINER!!!

Jag är alltid mycket noggrann med vilka viner jag väljer ut, både när det gäller våra egna men även våra kollegors.

Munskänkarna (Lund sektionen) arrangerade för 2 veckor sedan en svensk vinprovning på Grand Hotel med bara svenska viner och då blev det om jag minns rätt, viner från 5 Skånska vingårdar och sammanlagt 11 viner. Där fanns allt ifrån snustorr ståltanksjäst Solaris till fatjäst sött vin, allt ifrån Solaris årgång 2006, till Solaris 2014. Detta var en oerhört spännande och givande provning som visar på bredden och kvalitéten på de svenska vinerna. På middagen efter provningen så var det en i sektionens styrelse som sa att det är bara att revidera sin uppfattning och konstatera att det finns mycket, bra svenskt vin.

Ett av kvällens mest populära vin var Flyinge vingårds Pegasus 2014 (ett fatlagrat Solaris vin)och jag kan inte annat än att instämma. Attacken (den första känslan när man får in vinet i munnen) i detta vin var helt överväldigande, för att sedan gå över i mellanregistret till total harmoni, och det var först i slutet av upplevelsen som man kände att ekfaten bråkade lite och att det nog skulle må gott av lite lagring. När detta vin kommer ut på Systembolaget (förhoppningsvis till sommaren) så tycker jag att ni ska köpa en flaska, för att verkligen förstå vad en ambitiös vingård i Sverige kan prestera om man har en kunnig vinmakare och en god årgång.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

Många frågar mig om svenskt vin kan lagras, och i så fall hur länge, och de senaste veckorna så har jag verkligen fått bekräftat att min profetia, om i alla fall svenskt Solaris vins lagrings potential.

På provningen på Grand Hotel så hade vi en Solaris 2006 som hade en tydlig mognad, men den var på inget sätt passe´ och detta var ändå ett vin som var buteljerat med 7 mg/l  svavel, de vill säga så lite så att det till och med kvalar in under naturvins kriteriet.

Den ultimata bekräftelsen var dock förr förra helgen när vi hade bjudit hem en Göteborgsrestaurang och bland annat öppnade en Solaris 2007. Denna flaska var kvällens stjärna och alla konstaterade att det var kvällens bästa vin. Gästerna dök upp med en flaska Chassagne Montrachet (Bourgogne), men den var helt chanslös (jag vill dock tacka så hemskt mycket för flaskan, både vinet och tanken var god).  Jag önskar att ännu fler än oss 8 som var närvarande hade kunnat dela denna upplevelse och till de som tycker att svenskt vin är för dyrt, kan jag inte annat än le (och skratta inombords).

Vilka parametrar har skapat ett vin som Solarisvinet från 2007?

  1. Unga vinstockar
  2. Minimal vinmakningskompetens
  3. Inga pumpar i vineriet, bara omdragning med gravitation
  4. Inga tillsatser (sånär som jäst och minimalt med svavel)
  5. Vingårdens Terroir (klimat, jord, läge etc… )

Säger inte detta en hel del om Svensk vinodling möjligheter, hur många vita viner i världen klarar av att lagras och utvecklas i 10 år? Nu är där kanske en del som börjar räkna upp distrikt i huvudet, Bättre Bourgogne, Bättre Rheingau viner, bättre Bordeaux osv… PRECIS, jag kan bara instämma; ”bättre”, är det ord man måste börja med i alla dessa beskrivelser och det andra ordet är ett kvalitetsdistrikt.

Ibland måste man förtydliga det uppenbara. Hade jag sett en enhörning i trädgården, så hade inte det första jag tänkt varit att;  jag ser en enhörning i trädgården, utan första tanken hade varit att nu har det slagit slint i huvudet. Anledningen till detta är att vi alla vet att enhörningar inte finns, och då försöker vi hitta en logisk förklaring till det vi ser. Samma sak är det med svenskt vin ”alla” vinintresserade i Sverige för 10 år sedan ”visste” att det inte gick att göra bra svenska viner och då måste de hitta en förklaring till att det svenska vin de drack, faktiskt var gott, och detta mynnade nog många gånger ut i en osäkerhet och därför fick inte det svenska vinet den uppskattning det borde haft.

VINODLINGEN

Vinterbeskärningen är klar sedan ungefär 1 månad och likaså nerbindningen. Den första ogräsrensningen med radius (ogräsrensningsredskap) skedde i påskhelgen (som vanligt trots att påsken låg tidigt). Vi har även hunnit slänga ut ca 100 ton stallgödsel, samt 5 ton basaltmjöl, så de mest fysiska bitarna är avklarade.

Basaltmjöl sprids ut
Basaltmjöl sprids ut

Trådarna har justerats och spänts och de plantor som ska bytas ut, har grävts upp.

Det enda momentet i vingården som är kvar är en liten gödsling, samt att sätta gummiband på armarna på de stockar som beskärs till kordon (kort sporre).

Det är tänkt att vi ska utöka vår odling på norra fältet och bland annat så har vi en ny rot som ska testas för lämplighet i landet.

Vi har även sått in en bit gräsyta till på det nya fältet för att få symmetri och ett avbrott i raderna.

VINERIET

I vineriet så har det varit 2 filtreringar samt en buteljering av mousserande vin (Flädie mat och vingårds mousserande), vilket även innebar en del magnumflaskor, som alltid känns extra skoj (visst är man lättroad). För tillfället så fortsätter jag att prova av vinerna regelbundet och nu börjar jag närma mig punkten då jag måste bestämma vilka fat som ska ingå i de olika vinerna och detta är så gott som oftast förknippat med vånda.

Ekfat inne i vineriet
Ekfat inne i vineriet

Nästa vecka så är det tänkt att vi ska buteljera lite rosé mousserande och detta är premiär för oss, det dröjer nog något år innan dessa kan tänkas komma ut på marknaden.

VINVÄRLDEN

Jag fick en fråga om vilket som är nästa hippa vindistrikt. (nej jag ska inte tjata om Skåne och Sverige)  Jag blev lite ställd och började fundera, men kunde i alla fall inte komma på vad det skulle vara för vindistrikt/område och då slog det mig. Nästa HIPPA VINDISTRIKT, är inte ett distrikt utan en generation. De senaste 2 åren så har jag träffat en massa ”ca 30” åriga vinbönder/vinmakare i Europa och dessa 30 åringar är det ”hippaste” för tillfället i min värld. Det kan vara åldern som tar ut sin rätt, och gör att jag börjar bli bekväm, men jag tänker att jag även i framtiden kan fortsätta att åka till bland annat Mosel och Champagne, bara det att nu är det en ny generation som gör vinerna. Den nya generationen gör inte bara en ny stil på vin, utan de gör även många gånger bättre viner än sina föregångare. De är väl utbildade, miljömedvetna, kvalitetsmedvetna, vänliga, service minded, ja egentligen hur jäkla goa som helst.

Detta gäller inte bara vinbönder och vinmakare, detta gäller säkerligen även restaurangbranschen, de nya krögarna/sommeliererna är unga, orädda och verkar inte behöva någon nattsömn över huvud taget och de sprudlar av energi och idéer.

Ett lysande exempel på detta, är en ung driftig sommelier som brukar börja sina SMS till mig med ”TJENA GUBBEN”(man kan inte annat än att le), och sedan står antalet flaskor som han vill beställa. Charmigt och effektivt på samma gång.

Nu tänker kanske någon, vad hjälper det de svenska vinodlarna där genomsnittsåldern kanske ligger på +60, vi kan ju knappast bli yngre, och nästa år så är vi ett år äldre.

Den energi och entusiasm som ”30 åringarna” visar upp ska vi absolut försöka vara en del av, visar de intresse för våra viner, så ska vi backa upp dom alla dagar i veckan, och vi ska även lyssna på deras synpunkter.

Vi kommer inte att tycka samma sak som dom i alla avseende. och vissa saker kommer verka helt galna, men de vet säkerligen vad som uppskattas mest på deras restaurang, och är deras kunder glada, så är de glada och är det våra viner som skapat denna glädje, så bör vi vara glada.

SVENSK VINFESTIVAL

Den 7-8 juli 2016 kommer det att anordnas en Svensk vinfestival (det var på tiden) på Skepparps vingård. I dagsläget så tror jag det är 7-8  svenska vingårdar som är med på deltagarlistan, vilket gör den till en helt unik vinfestival. För 5-6 år sedan brukade man arrangera en Svensk vinfestival i Åhus, vilken var mycket välbesökt, tyvärr så gjorde ”den Svenska byråkratin” till sist det meningslöst att arrangera denna, men den var trevlig de år den fanns. Jag tycker det är på tiden att vi återupptar denna tradition, så att vi får chans att möta de mat och vinintresserade.

Tareq Taylor kommer att stå för maten, vilket garanterar att de svenska vinerna kommer att befinna sig i gott (dubbel bemärkelse) sällskap.

Skepparps vingård ligger på Österlen, för de som inte är bekanta med byn, och det passar ju perfekt då Österlen är Sveriges vingårdstätaste område, så man kan passa på att även besöka andra vingårdar i trakten. Ni som vill besöka andra vingårdar bör boka dessa besök i förväg, information om Skånska vingårdar hittar ni på www.vinvagen.com

SVENSK VINMÄSSA

Aludden Providore anordnar en Svensk vinmässa den 5/6 2016, och då har man chans att smaka vin från flera svenska vingårdar. Mattias Säfvenberg som förra året blev utsedd till ”Årets Svenska vinambassadör” håller i tillställningen.

SVENSK/DANSK VINFESTIVAL

Winetales arrangerar 22-23/4 2016 en vinfestival med internationella viner, men 3 svenska vingårdar kommer att finnas på plats, så det finns även här möjlighet att ”prova svenskt”.

Winetales är ett vinimportföretag som säljer viner direkt till konsumenter i Sverige och har sina lokaler i Dragör, Danmark.

Den senaste månaden har jag smakat både svenskt, engelskt, åländskt och nya zeeländskt mousserande och det har varit från dåligt till okej. Mest besviken blev jag på det nya zeeländska, då det var från en känd producent (Stoneleigh), i och för sig kanske inte en producent som tillverkar absolut högsta kvalitéten, men deras senaste årgång av deras stilla Sauvignon Blanc var fullt drickbar. Nej som sagt deras mousserande klarar jag mig utan. Det bästa mousserande (ej champagne inräknat) var absolut MATTAS ROSÉ 2013 med 4,5 grams dosage. Vinet kändes en aning ungt och lite spretigare än de andra flaskorna jag smakat från MATTAS vingård, men flaskan degorgerades (jästen avlägsnades) i december 2015, så man kan inte förvänta sig att flaskan ska ha hunnit bli helt harmonisk.

Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland
Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland

Till de svenska producenterna av mousserande vin så vill jag ytterligare en gång säga: SÄTT I RIKTIGA CHAMPAGNEKORKAR!!!  Ni förstör festen genom att använda dessa ”smulkorkar”. En riktig champagne kork är förvisso tillverkad av smulor, men de ska självfallet ha skivor av hel kork i botten. Det här användadet av ”smulkork” gör att ingen normal människa kan få upp korken utan verktyg, typ polygriptång. Det gör också att personen som köpt flaskan framstår som en jubelidiot, när man först stått och proklamerat ”svenskt vins ljusa framtid” och sedan går det inte att få upp korken.

Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.
Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.

Jag tänker inte hänga ut producenten i fråga, utan bara konstatera att innehållet var i en helt egen stil och att den säkerligen kräver att kunderna är väldigt öppna för nya intryck.

Det engelska mousserande var från Ridgeview Estate och innehöll alla 3 champagne druvorna, men vinet var aggressivt syrligt och varken jag eller min magmun, uppskattade vinet.

Till sist ska jag tillkännage mitt nya smeknamn; SVERIGES HERR BREGOTT. Det var ett gäng på besök här i Klagshamn, från Vinkupan i Västerås, som för 20 år sedan varit på vinresa i Muscadet och då träffat vinbonden Michel Bregeon , då en långhårig passionerad vinbonde i Muscadet, som klättrade omkring på faten och ståltankarna för att bjuda på prover av sina viner. Denne Michel Bregeon träffade jag i vintras och han hade fortfarande kvar sin passion, men nu var det en krokig man med spatserkäpp, men passionen fanns kvar. Västeråsbornas begränsade franska gjorde att de kallade honom HERR BREGOTT och de tyckte att min passion påminde om hans, så jag tar det som en komplimang, trotts att jag inte ätit smör de senaste 30 åren.

Gamla, gamla stockar i Muscadet
Gamla, gamla stockar i Muscadet

 

2016-02-20

I ett år så har jag kört ”vinbondens år och lite sånt” via en mailinglista och det har varit intressant att se (och ibland även höra) vilka som läser mina ”funderingar”, men nu är det slut med denna mailinglista och jag tänker börja skriva här under ”fliken” på hemsidan igen.

Vintern har varit superintressant och hektisk, och jag har egentligen ända sedan december kört på för fullt, för att ligga ”före”. Trots detta så känns det för tillfället att vi ”bara” ligger precis där vi bör vara med våra arbetsinsatser.

Vinterbeskärningen är klar till 95% och vi har mindre än 10 % kvar av finbeskärningen och nedbindningen. Vädret har varit fantastiskt (med svenska mått mätt) och det har gjort att man de flesta dagar suttit och njutit ute i odlingen.

005 Nästa vecka hoppas jag kunna gå på ”underhållet” i vingården, trådar ska spännas, klips sättas på plats och vissa plantor behöver kompletteras med nya gummiband (till plantstödet).

009

Plantorna ser ut att ha klarat vintern på ett bra sätt och här har säkerligen den fantastiska hösten 2015 hjälpt till. Ett tag var jag lite orolig att dagstemperaturerna skulle bli för höga och att detta skulle locka ur plantorna ur vintervilan.  Vintern 2003 är fortfarande i friskt minne, 12-13 grader varmt i januari och sedan -17 grader i mitten på mars ställde till det för många odlare i Sverige och Danmark. Rondo är en av de sorter som är känsligast när vädret beter sig på detta sätt, de rena vitis vinifera sorterna verkar klara detta mycket bättre.

I VINERIET

Jag talade med en kollega i början av januari och frågade hur hans viner utvecklade sig  och han svarade bedrövat att de var vresiga, fruktlösa och allmänt tråkiga, men sedan la han till att ”det brukar vara så här denna tiden på året”.

Jag kan bara instämma. Oftast är det bara vinerna med restsötma som bjuder på sig runt nyår. Från mitten av januari till mitten av februari, så brukar dock vinerna förändras enormt, i positiv riktning.

I och med att jag känner till fenomenet så har jag smakat våra viner lite mer sparsamt under januari och istället fokuserat på ”jobbet” i vineriet.  2 viner har buteljerat, ÖRESUND 2015 och ROSÉ BARRIQUE 2015.

Öresund 2015  är ett ståltanksjäst, vitt, halvtorrt vin.  När vi gjorde detta vinet så bestämde vi oss för att ”flörta” lite med internationella vinstilar, inperationen har kommit från både Mosel och Nya Zeeland. Vinet har jäst svalt och sedan hållits kallt ända fram tills buteljeringen. Detta gör att vinet innehåller en hel del kolsyra samt är lite mer fruktdrivet än de viner vi gör i vanliga fall. Druvorna till vinet kommer dels från det nya ”norra” fältet och dels från den gamla västra delen. Druvorna från den västra delen har även fått ca 18 timmars skalkontakt, för att förstärka stilen ytterligare.

Öresund 15

Det ska bli mycket skoj att se responsen på detta vin när det släpps på systembolaget den 4/4

Rosé Barrique 2015 är en rose som vi jäst på amerikanska ekfat. Detta vin smakade i januari ”meningslöst”, men då jag vet att det kan hända en hel del på bara några veckor under denna period, så var jag inte speciellt nedstämd. 2 veckor senare så testade jag om vinet för att bestämma buteljeringsdatum, och då infann sig den där härliga känslan ”I LIKE”. Vinet hade fått den där lilla tiden på jästfällningen samt fällt ut en hel del vinkristaller, vilket bidragit med kropp och rondör.

VINKRISTALLER= vinkristaller är kaliumbitartrat och kan fälla ut som kristaller, antingen i tankar eller fat, men kan även fälla ut i flaskan om man inte kylstabiliserat vinet (inte ens en gång då är man säker). Vinkristaller är helt ofarliga, och det är inte sällsynt att man kan hitta dem i våra flaskor.

rosé B 2015

Även Rosé Barrique 2015 kommer att släppas på Systembolaget den 4/4

Vi fick nyligen information om att förra årgången av detta vin, var den mest säljande rosén i sitt segment på de systembolag som vi säljer till.

Ovanstående viner tog mig 1 vecka att etikettera och paketera. Jag vet om att det är ”galenskap” att etikettera för hand, vika lådorna för hand, bygga kryssen i lådorna för hand, och att inget av detta gör vinerna bättre på något sätt, men jag måste säga att det är ren njutning att få hålla varje flaska och fundera över var och när dessa viner ska avnjutas.

DANMARK

Jag är med i en skandinavisk vinodlargrupp för produktion av mousserande vin och för några veckor sedan så hade vi en träff på SKAERSÖGAARD vingård på Jylland. Sven Moesgaard som äger denna vingård är skandinaviens mest diplomerade vinproducent (har vunnit drygt 150 internationella utmärkelser, om jag minns rätt), var värd för mötet  och jag måste säga att det var det mest givande mötet jag varit på , på väldigt, väldigt länge.

Oftast när man har träffar med skandinaviska vinodlarkollegor, så lägger man diskussionerna så att alla ska förstå, detta gör dock att man ”hela” tiden får börja från grunden och att träffarna inte blir så effektiva som de kunde blivit. Jag har full respekt för detta förfarande som ”LYSER AV SOLIDARITET” och har sina positiva sidor.

Från Sverige var vi endast 2 stycken (jag och Niclas från Särtshöga Vingård), men från Åland så hade Fredrik, från Mattas vingård flygit ner dagen innan, så vi 3 samåkte till Jylland.

Väl på plats så blev det rundvisning i anläggningen (vineri,lager och butik) och det gavs möjlighet att diskutera olika maskiner och tillverkningsmetoder. Skaersögard är en anläggning med resurser, så det var intressant att se ”maskinparken” som användes idag, men på vägen genom lokalerna så såg man alla gamla maskiner som använts tidigare och det var nästan som en utställning av den utrustningen som alla vi andra använder idag, vilket ytterligare lättade upp stämningen då alla kände igen sig.

6 timmar efter ankomst, så hade jag 10 helsidor fulla med anteckningar och man var fulltankad med entusiasm över sin ”nyfunna kunskap”.

Vi fick även möjlighet att prova lite av gårdens mousserande vin DONs (uppkallat efter byn) och vinerna gick tillbaka till 2002.

2002 Orion Brut  (Plastkork)

Äppeljuice färgad, lite bubblor

Tydlig oxidation, apelsinskal, romerska bågar, mogen banan

Smaken är oxiderad, frisk, doften bättre än smaken

När flaskan skulle öppnas, så råkade jag se plastkorken (man hade inte börjat använda naturkork än), så jag frågade om en plast kork verkligen kan hålla så länge, svaret på denna fråga blev typiskt danskt, DET LÄR VI SE NÄR VI DRICKER VINET

2006 ORION Cuvee Sec

Lätt gul färg med fina bubblor, tyvärr dock korkad

 

Madelaine Angevine 2008 Brut Nature

Lätt gul, ok bubblor , inte helt klar.

Gula äpplen, vita blommor, märklig citrus, päron

Blommig i en lätt stil, i eftersmaken en lätt orenhet

Vinet hade endast 10 % alkohol och ingen dosage (inget socker tillsatt) vilket gjorde att vinet uppfattades lite enkelt, dock ska erkännas att jag inte är så förtjust i den blommiga mousserande stilen när de är torra.

Dons Cuvee 2014

Ganska ljus, lite vilda bubblor

Ren fruktig, lite mineralisk, trevlig neutral doft (till skillnad från föregående vin)

Trevlig balans i smaken, dosagen är lite separerad för tillfället, men trevlig frukt och koncentration.

Vinet lovar gott för framtiden,och känns internationellt i stilen, Cuveen är gjord på Solaris, Orion och Zalas Perle.

 

Dons Orion Sec 2006

Viss gulnad, bra bubblor

Neutral trevlig internationell stil, lätt nougat, med luftning uppenbarar sig en viss komplexitet.

Perfekt balanserad smak syra/sötma balansen är perfekt och vinet avslutas med en läcker mognad

Detta vin är gjort i en lite sötare stil, vilket ger en läskande känsla, som kompletteras perfekt med mognaden, dagens bästa vin

 

Förutom ovanstående viner så provade vi även rosé mousserande DONs och årgång 2014 av detta vin hade fått mycket höga poäng både nationellt och internationellt om jag kommer ihåg det rätt.

De mousserande rosévinerna är välgjorda och vad jag brukar kalla ”publika” (med publika menar jag lätt inställsamma).

Vad som är intressant i sammanhanget är att  de flesta roséviner buteljeras på transparenta flaskor och Sven menade på att endast 6 veckor under en lampa totalförstör vinet. Att UV ljus förstör vin har sedan länge varit känt, men att det skulle gå så snabbt som på 6 veckor förvånade nog de flesta. För att stärka sin tes (Svens) fick vi smaka 2 flaska som stått under en lampa i 6 veckor, och det var bara att konstatera att de var förstörda, de tydligaste tonerna gick åt ”blomkålsdoft/ost”.

Min tanke runt ämnet är dock att detta inte kan vara fallet med alla viner, då hade ju de stora producenterna av mousserande vin slutat med transparenta flaskor, eller ??? .  Jag har en liten teori att det kan ha att göra med färgpigmenten i vissa av de druvor vi odlar i skandinavien, men det ska bli intressant att följa diskussionerna framöver.

När vi ändå är inne på ämnet ”transparenta flaskor” så provade jag och 11 andra lojala vinvänner  MATTAS ROSÉ 2011 non dosage, från Åland och detta vin väcker absolut diskussioner kring transparenta flaskor.

Vinet hade en doft av ”DANSK OST”  och det hördes mer som att man var i en ostbutik än på en vinprovning när personerna skulle beskriva doften.

Dagens aha upplevelse (nu överdriver jag en aning) i Danmark, var ett rött mousserande vin. Jag säger alltid till folk att de ska vara ”openminded” när de provar viner, men när Sven berättade att vi skulle prova rött mousserande så  hade jag redan en förutfattad mening, jag tänkte på de australiensiska exempel som jag provat, och inte gillat.

Vinet var från 2009 och gjort på Regent och Leon-Millot

Druvorna hade avstjälkats och jäst med skalen i 7 dagar, för att sedan lagras på ekfat.

Vinet ser ut som ett medelmörkt rödvin i färgen och har en hel del fatkaraktär i doften, trevliga gröna toner, lite lakrits, lite mint.

Smaken är trevligt balanserad med tydlig restsötma, som lindar in tanninerna på ett trevligt sätt. Eftersmaken ger en en känsla av jul då kanelsmaken från faten hänger kvar i gom och näsa.

Det här vinet smakar som en mousserande Amarone och med en restsötma på 48 gram så har detta vin alla förutsättningar att till- fredställa den skandinaviska publiken.  Jag ser en framtida  svensk julklassiker i vardande, VÖRTBRÖD; JULSKINKA och SVENSKT MOUSSERANDE RÖDVIN, detta måste ju vara smakernas CLASH OF THE TITANS.

I vanliga fall så har detta vin allt som jag inte gillar, ändå kan jag inte låta bli att bli road, och jag undrar om inte Sven skapat något som fler kommer att börja tillverka. Detta var första gången jag smakar ett skandinaviskt mousserande rödvin och det kan vara det där totala överraskningsmomentet, som gjort mig lite exalterad, men får ni chans att prova det så ska ni absolut göra det.

DONs mousserande viner ligger runt 400 danska kronor flaskan och detta är mig veterligen en bra bit över andra danska producenters priser, dock bör det nämnas att ingen har tillverkat mousserande vin lika länge i Danmark och ingen annan är heller i närheten av det internationella erkännandet som DONs har.

På SKAERSÖGAARDS hemsida läste jag att danskt mousserande vin serverats på FNs högkvarter i New York och anledningen var att man ville att alla 92 medlemsländer skulle servera vin från sitt land.

Det första som slår mig var såklart, vilket svenskt vin serverades ??? Jag har inte hört något om detta och om någon svensk producent haft sitt/sina viner där, skulle de inte berätta detta då? Detta får jag luska vidare i. Visar det sig att Sverige inte var representerade så skulle det inte förvåna mig, vi är generellt dåliga på att marknadsföra oss. För många år sedan så tänkte jag att vi delvis skulle sälja våra viner till olika svenska ambassader i världen, men det var tvärstopp, Jag undrar om det är likadant på de franska och italienska ambassaderna ???

SOMMELIERERNAS DAG 2016

För 2 veckor sedan var jag i Göteborg tillsammans med en representant för föreningen SVENSKT VIN , samt en representant från ÄSTAD VINGÅRD och höll ett föredrag på Sommelierernas dag.

Alltid när jag håller föredrag eller vinprovningar så brukar jag inleda med att fråga  hur många som smakat svenskt vin och för 10 år sedan så var det kanske 1-2 personer i varje grupp (alltså någon ynka %). Sedan dess så har jag sett en stigande kurva för varje år och nu händer det ganska ofta att hälften av deltagarna/åhörarna smakat svenskt vin, dock har det aldrig tidigare hänt att alla provat svenskt vin förrän NU, och jag säger som Gert Fylking , ÄNTLIGEN!!!

ALLTSÅ KÄRA VÄNNER, RISTA IN DATUMET 2016-02-06 i den Ssenska vinhistorikens runsten, detta är datumet som jag har väntat på ända sedan vi startade vår vingård.

001

 

 

 

Mailing lista 15-01-18

Hur skiljer man på vänner och bekanta ???? . Vänner är de som har lagt av att fråga vad en vinbonde gör på vintern, de har sedan länge insett att man jobbar minst lika mycket på vintern som på sommaren. Bekanta däremot är de som fortfarande frågar om det finns något att göra för en vinbonde på vintern.

Den absolut vanligaste frågan jag får från ”allmänheten” denna årstiden är om där är något att göra för en vinbonde, och då har jag ibland svårt att hålla fattningen. Många mänskor verkar tro att vinerna gör sig själva, offerterna skrivs av något övernaturligt väsen, logistiken går med änglarnas andel osv ………. . Jag har tänkt på det många gånger, varför folk tror att vinbönderna sitter och rullar tummarna på vintern, men inte hittat svaret.

När jag var i Tyskland för en månad sedan så frågade jag en vingård om de börjat med vinterbeskärningen, och svaret blev att de hade de börjat med för 3 veckor sedan och de körde 8 TIMMAR OM DAGEN.  Jag verkligen hörde på henne att krafterna började tryta och även hennes tålamod gentemot ”dumma” frågor.

I vineriet så har det varit fullt upp hela vintern, och anledningen till det är att jag hela tiden gör experiment och försöker lära mig nya saker, och dessa experiment tar väldigt mycket tid.

I vineriet så har vi ett kylsystem som vi använder under jäsningen, men sedan har vi också ett litet kylagregat som jag har börjat använda för att kylstabilisera vissa viner. När man kylstabiliserar viner så brukar man ta  ner tankarna till ungefär -4 grader celsius, detta gör man för att ”vinsten” ska fälla ut i tankarna och inte i flaskorna. Dessa vinstenar är helt ofarliga men då vissa kunder inte vet om detta, kan detta leda till reklamationer.

I de flesta viner så har jag inga bekymmer om där är lite vinsten i botten på flaskorna, men har man däremot ett moussernade vin så blir vinsten en defekt, då dessa då såklart skummar runt i flaskan och i glaset, så här är det extra viktigt att kylstabilisera vinerna.

2014 års viner fortsätter att utvecklas positivt och nu är där bara 1 fat som fortfarande jäser. Rosevinerna har filtrerats försiktigt en gång, och vi får se om detta är tillräkligt, en Rose buteljeras ju i en transperant flaska och då är det viktigt med synintrycket (tycker jag), det innebär inte att vinet måste ha en briljans, men man vill kanske inte heller att det är oklart i färgen.

Förhoppningen är att de båda Rose vinerna ska komma ut till våren och vi får se lite längre fram om detta är rätt ambition.

Ett projekt som jag har stora förhoppningar på är vårt Solera system (kanske till stor del för att jag gillar denna stil personligen). I ett Solera system så går det inte att skynda på processen och samtidigt bibehålla kvalliten och bara det i sig själv känns behagligt. De Svenska druvor som vi skördar mår oftast bra av lagring och i ett Solera System så ges de full möjlighet att utvecklas till de fantastiska viner som de har potential till.

Första utgåvan från solera systemet heter Ego och kommer att lanseras till våren 2015 och är egentligen ”publikare” i stilen än vad jag hade tänkt mig från början, men så kan det ibland bli när man testar nya projekt.

Igår så satte jag så försiktigt igång med ”fin” vinterbeskärningen, solen lyste och jag njöt verkligen av att vara igång.  På något sätt så är det alltid mer avkopplande att jobba i vingården än i vineriet och anledningen kan nog vara att här har vi hittat vår filosofi och då kan man lite grann gå på ren rutin. I vineriet däremot så känns det som att vi fortfarnde har hundra saker vi vill testa för att till fullo utnyttja druvornas fulla potential .

Förra årets nyplantering beror bland annat på att vi tänker öka exporten av våra viner (för att sprida budskapet om Svenskt vin) och i slutet på förra året så gick första leveransen någonsin till Norge, och igår så fick vi en ny order från Hong Kong (som vi även levererade till 2014) .

Efter våra medaljer På London international wine challenge, så märker man att det så försiktigt börjar skapas ett intresse för Svenskt vin , utanför Sverige. Självklart så måste vi jobba ännu mer för att ”synas” internationellt om vi ska sätta Sverige på den internationella vinkartan, men jag känner att vi fått ”fäste” och nu gäller det bara att höja kvaliten ytterligare.

Jag har inte en aning om vem som läser det jag skriver under denna flik (vinbondens år och lite sånt…) och det är en anledning till att vi ska starta en MAILINGLISTA. Genom att anmäla sig till denna mailinglista (kostnadsfritt) (med namn ,adress och mailadress), så kommer man fortsatt att få till gång till denna FLIK, samt en del andra saker.

Genom att ni ger oss namn och adress, så får vi en bättre uppfatning var i landet ni befinner er, eller om ni rent av befinner er i ett annat land (och genom denna information så är ambitionen att jag ska kunna vara ”tydligare” i mina texter, på ett sätt som jag kanske inte har möjlighet till idag).

Är ni intresserad av att vara med på vår mailinglista så är det bara att maila oss på adressen vingardeniklagshamn@telia.com och skriv ner ert namn, adress och mailadress.

Jag ser det här som ett sätt att utvecklas, det har varit skoj att skriva och reflektera i ett år, men nu ska jag göra det via mailinglistan istället.

mvh

Murre

24 december

Varje år så försöker jag ta mig utomlands i december, för att besöka olika vindistrikt och producenter, och i år så var Mosel  i Tyskland målet.

Utöver Mosel så han  jag även med en blixtvisit till Rheingau och Nahe. Om man ska börja från början, så kändes det som att många odlare hade haft stora problem med 2014 årgången, precis som i Sverige så började säsongen strålande , men sedan fick man på många ställen väldigt stora regnmängder i slutet av mognadsfasen, vilket gjorde att en hel del druvor sprack , eller i ”bästa” fall blev utspädda. Skillnaden med Sverige var att man i Tyskland hade kommit längre i mognaden när regnet kom och därför fick större problem. Utöver detta så hade man en ny problematik med något kryp som man kallade KIRSH ASSIC FLIEGE ”säkerligen felstavat”, vilket ska vara något i stil med bananflugor (bananflugor kan däremot inte ta sig igenom druvskalen om de inte är skadade), som penetrerade skalen och förstörde druvorna. Allra värst drabbade verkade de blå druvorna ha blivit och generellt så var totalskördarna ner 30% på många ställen.

Jag lider med odlarna, för många av dem har haft det tufft de senaste åren med lägre skördar än normalt.

De flesta vingårdar jag besöker är sådana som fokuserar på hög eller mycket hög kvalite och på dessa vingårdar så märkte man av att det går bra för Tyskland för tillfället, ånga hade redan sålt slut på stora delar av 2013 års produktion och på ett ställe så var det även slutsålt på allt buteljerat vin från 2014, så här fick jag återkomma några dagar senare när de kört en ny buteljering.

När man besöker vingårdarna i December känns det som att vinbönderna har lite mer tid att lägga på en (och detta har jag full förståelse för) och då blir också besöken oerhört givande .

Bland annat besökte jag Schäfer-Fröhlich i Nahe, där vinmakaren Tim Fröhlich var på ett strålande pratsamt humör (inte så konstigt kanske då framgångarna avlöst varandra med utmärkelser som Tysklands bäste vinmakare  av både GAULT MILLAU och EICHELMANN och VINUMs Riesling Champion 2013).

Trotts att så gott som all Riesling var slutsåld så tog han sig tid  och bjöd på sina ”privata” viner och hade jag inte själv bett att få tacka för mig så kanske man hade suttit där än.  Just detta bemötande är ständigt återkommande bland topproducenterna i Tyskland.

En annan producent som överträffade förväntningarna var WEINGUT HEYMAN-LÖWENSTEIN i Mosel, här bjöds det på en mycket bra provning, med genomgående mycket hög kvalite, i en helt egen stil som jag kan tänka mig att många har åsikter om.

När jag frågade källarmästaren hur man jobbade och ”tänkte”, så blev det spontana svaret att här på Heyman-Löwenstein så jobbar vi ungefär tvärtemot det jag lärde mig under min Oenologiutbildning.

Just det här med att inte följa ett ”recept” är genomgående ibland topp producenterna, varje läge och årgång behandlas en aning annorlunda än den andra, och just detta förstärker också skillnaderna mellan de olika jordmånerna. Vad som kan vara frustrerande när man talar med topp producenter är att de inte kan ge en ”raka” svar på de frågor man ställer till dem. Anledningen till detta är säkerligen inte att de vill dölja något, men att frågeställningarna är så komplexa att det inte finns några ”raka” svar.

Många av de odlare/producenter jag möter är fantastiskt duktiga på 1 eller 2 saker, det kan vara , vita torra viner, vita söta viner, röda viner, mousserande viner osv…… , men det är ytterst sällan om någonsin, som jag mött en vinmakare som behärskat alla stilar, om detta är för att man inte har råmaterialet eller kunskapen, för att göra alla stilar, vill jag låta vara osagt, men det gör att man får sig en tankeställare.  Jag har varit inne och ”nosat” på det här ämnet tidigare, men denna reflektion är något att tänka på även för de Svenska vinproducenterna,  och det har de säkerligen gjort.

Problemet i Sverige är att vi inte har gårdsförsäljning och därför inte kan fånga kunder från när och fjärran, utan att vi måste producera det kunderna vill ha istället för det vi är bäst på. Nu hård drar jag det , men skulle vi i Sverige bara fokusera på det varje enskild producent är bäst på, så skulle den genomsnittliga kvaliten på alla producerade viner i Sverige höjas per automatik.

2014 har varit ett mycket spännande och intensivt år för oss och Svensk vinodling, och min tanke med denna ”flik” på hemsidan har varit att förmedla hur vi jobbar och tänker, och jag erkänner att ibland så har jag nog mer förmedlat mina tankar än det jobb jag faktiskt gör i praktiken.

Ett super stort tack till alla som hjälpt oss under året och till alla dem som handlat våra viner.

God jul och gott nytt år.

 

29 november

För 2 veckor sedan så satte jag igång med vinterbeskärningen, det är bara en enklare grovbeskärning då jag klipper bort omkring 80-100 cm på varje årsskott. Detta underlättar den ”riktiga” vinter beskärningen och frigör tid i en annars ganska intensiv period.

Tanken att gå på ”grovbeskärningen” tidigare än normalt är att hitta en cykel som är mer harmonisk och mer i linje med den man har på kontinenten.

Det här med att hitta en cykel och en lunk  i sin vinodling och vinproduktion är något som vi absolut kan bli bättre på och i slut änden så kommer det att påverka våra viner i en positiv riktning.

Jag har ca 1 dags beskärning kvar innan jag är klar och jämför man med 2013 så började vi inte förrän 23/12, så nu känns det som man är med från start inför 2015.

Om vinodlingen kan man säga att avhärdningen varit fantastisk och det känns som om vinstockarna gått in i vintervila starka.

Så gott som alla årets ny planterade vinstockar har tagit sig förträffligt och även dessa är grov beskurna, på 1,5 meters höjd och alla sidoskott är också bortklippta.

I vineriet så har det varit lugnare senaste veckan, livsmedelsverket var på sin årliga kontroll, och hur konstigt det än låter så tycker jag att det är intressant att ha dem på kontroll. För att förtydliga mig så vill jag säga att detta är så länge man märker att de har samma inställning som oss, dvs att de vill utvecklas.

Vi kollar alltid igenom vad som gjorts bra och vad som kan göras bättre och hittills måste jag säga att det mer känns som att ha en konsult på besök än en kontrollant.

Livsmedelsverket kollar egentligen bara att kunderna inte utsätts för något farligt, dvs att våra produkter inte är hälsovådliga, men i denna dialog brukar jag  alltid kunna hitta saker som förbättrar slutprodukten, alltså våra viner.

Ambitionen är att i vinter skapa en kvalitetskontroll manual, som endast har med att göra, att säkra och höja kvaliten, och hur otroligt det än låter så har jag aldrig stött på en sådan. Det finns ingen instans i Sverige (utomlands har man ofta detta) som kontrollerar att vinerna håller en viss karaktär/kvalite.

Det finns säkerligen 100 saker som kan gå fel bara vid en buteljering och ändå har jag aldrig varit med om att någon vinprovare yttrat en kommentar likt ”HÄR HAR NOG PRODUCENTEN HAFT EN LITE SLITEN  O-RING NÄR HAN BUTELJERAT”, utan allt fokus ligger på druvsort, årgången, läget, jordmånen och vinmakningen.

Det är säkert någon som tycker att man är ”lätt överdriven” och det stämmer säkerligen, men jag tror att när man väl sitter där som kund, och har pröjsat 200-300 kr för en flaska vin, så är det en  trevligare upplevelse att njuta ett glas från en ”lätt överdriven” producent, än en som inte bryr sig ett skit.

Jag hade trott att alla vinerna skulle ha jäst färdigt nu, trotts detta så är det en del som fortfarande ”puttrar” på, jag upplever dock detta som något positivt, jag har aldrig varit med om att en lång jäsning skapat något negativt, tvärtemot.

Nästa vecka så är där en del tankar som ska dras om, och i samband med detta så ska en del viner också svavlas.

Förra fredagen så släppte vi vårt röda vin BALDERS BLOD 2013 och nu i veckan så var det premiär för den nya årgången av vårt vita vin INKOGNITO (2013) och det har varit en kick. Ett bolag hade t.o.m (ja jag skriver t.o.m, trotts att alla andra länder i världen har det) en SVENSK skylt, vid våra viner. Det här får vi se som en milstolpe, och då vill jag vara noga med att säga att Systembolaget inte favoriserar Svenska produkter, tvärtemot så bör vi se det som att Systembolaget tagit steget från att diskriminera, till att vara neutral.

Båda vinerna är unga, så de mår gott av att ligga till sig, framförallt BALDERS BLOD 2013, tycker jag man bör hälla på karaff åtminstone 1 timme innan man ska servera det, om man vill ha full valuta för pengarna.

Vi är inte ensamma om att släppa nya viner  bland de Svenska vinproducenterna, min rekommendation är att ni går in på Systembolagets hemsida och söker med sökordet SVERIGE, för det finns rekordmånga att tillgå för tillfället.

Var noga med att kolla att det är gjort på Svenska  frilandsodlade druvor, om det är det ni vill prova.

Jag skrev vänliga ord om Livsmedelsverket längre upp, lika trevliga ord skulle jag inte kunna skriva om alla andra VERK, men detta ska jag inte trötta någon med, vår bankkontakt sa dock att han var glad att han inte var vinodlare: FÖR DET HADE HAN ALDRIG ORKAT MED.

 

12 November

De senaste veckorna,  har jag mest varit i vineriet och det känns som att tiden aldrig räcker till, lukta,lukta smaka ,smaka, spotta spotta och så ska det antacknas, och så går man tillbaka i antackningarna och ser vad som förändrats. Sedan vill man så klart jämföra med andra årgångar och så ska man leta fram anteckningarna från de årgångarna och så sitter man och funderar på vad ”orsaken” är till skillnaderna.

Nu håller jag på att dra om de tankar som ”behöver” syre och samtidigt så avlägsnar jag en del av jästfällningen, andra tankar låter jag ligga kvar på jästfällningen, men då gör jag oftast battonage i dessa behållare.

Några viner med restsötma har jag filtrerat och då har jag kört en dubbelfiltrering (först lite grövre och sedan ett fint filter) , för att härigenom få bort så mycket jäst som möjligt, samt mindre partiklar som ”förbrukar svavlet”. Det här med filtrering är en hel vetenskap och jag hoppas att jag kan frigöra tid i vinter för att lära mig mer om ämnet.

Som jag säkert nämnt innan så verkar ”årgången” ovanligt tillgänglig , men med en kritig strävhet, denna kombination blir intressant att följa, det märkliga var att kritigheten/strävheten, fanns även i druvorna när man smakade dom.

Den malolaktiska jäsningen är så gott som klar på de flesta vinerna , på vissa rödviner så var den redan avslutad för en vecka sedan, vilket antagligen är rekordtidigt.

Några dagar har även gått åt att etikettera bla vårt Rödvin BALDERS BLOD 2013 som vi släpper på bolaget 21/11. Allt görs för hand så det tar sin lilla stund att sätta på hätta , framsides etikett, baksidesetikett, , streckkod, samt packa dem i lådor och sätta steck kod på lådan, nu ska jag dock inte beklaga mig då jag tycker att det är en ”kick”när vinerna väl kommer ut på marknaden.

Sakta men säkert sprider sig intresset för Svenskt vin och det verkar som att fler och fler systembolag har uppmärksammat detta (även om jag önskar att det kunde gå lite snabbare ).

Förra veckan var jag uppe och levererade vin på Systembolagets varudepå i Örebro, härifrån ska de sedan levereras ut till de olika bolagen i Sverige, så vi får se hur detta artar sig.

När jag ändå var i Örebro så passade jag på att besöka Torslunda kaggen. Johan är Sveriges ende (utbildade) tunnbindare och föreningen Svenska vinodlare var och besökte honom för ca 10 år sedan, och jag hade den bilden i mitt minne. Mycket har dock hänt, nya lokaler, annat läge och en handfull anställda har paret Torslund idag .

Jag ska erkänna att jag varit ganska skeptisk till ”Svensktillverkade ” ekfat( antagligen som allmänheten tidigare varit gentemot Svenska viner), men jag tror att det är dags att tänka om.

Johan var enormt vänlig och tog sig tid att visa runt i anläggningen samtidigt som han tillverkade 2 ekfat och rostade dem. Jag fick även möjlighet att bilda mig en egen uppfattning om den Svenska ekens inverkan på drycker och detta är absolut något vi kommer att prova framöver.

Det är först ny vi börjar skaffa oss en referens på hur de olika faten påverkar våra viner, så då kan det också vara motiverat att även prova Svenska ekfat från Torslundakaggen.

På Torslunda kaggen finns även ett ”museum” och jag tycker absolut att det är värt ett besök om man är dryckesintresserad.

 

 

 

30/10

Nu har de flesta vinerna jäst klart på ståltankarna, dock är där ett Rödvin och en Rose samt 2 vita ”late harvest” som fortfarande jäser alkoholjäsningen.

Den malolaktiska jäsningen fortgår dock fortfarande i alla viner som vi låter gå igenom detta förfarande och det kommer säkerligen att ta en månad till innan den är avslutad.

Alkoholjäsningen på fat fortgår fortfarande på alla fat detta trotts att vi alltid jäser faten vid högre temperatur än på ståltankarna. Jag upplever så gott som alltid att det är positivt med en långt jäsningsförlopp och det brukar bli minst problem då.

Så gott som dagligen kräver vinerna en tillsyn, det kan vara att något vin blivit reduktivt och behöver dras om eller att det kräver battonage (omrörning av jästfällningen) något annat behöver kanske näring och det tredje kräver kanske en syrajustering för att komma i balans.

Just det här med syrajustering är jag mycket försiktig med, dock är det oftast en justering vi talar om, jag kan sitta och ”diskutera” med mig själv (man blir lite skadad inom alla yrken) i timmar. frågan om jag ska justera 0,3 g/l eller 0,5g/l kan jag älta i dagar.

Har vinet ett ph värde på 2,8 så är det inte så mycket att ”diskutera”, utan problematiken dyker oftast upp när man är ganska nära det man vill uppnå.

Charm i viner är inte helt vanligt, det här med charm har inget med kvalite att göra utan ibland så känns bara ett vin charmigt, och detta gäller så klart både Svenska och utländska viner.

När ett vin upplevs som charmigt gör jag absolut ingenting, oftast så lever charmiga viner på rätt enkla kriterier och vad det här antagligen handlar om är, perfekt harmoni.

Jag vet att det är häftigt/coolt/populärt , som vinmakare ,att bara luta sig till och säga att man inte gör någonting i vineriet, och att ALLT REDAN FINNS I DRUVORNA.

Så brukade PAUL DRAPER på Ridge vineyard svara alla vinjournalister som skrev artiklar om honom och hans viner, men på senare tid så har han ”erkänt” att det även krävdes en närvaro i vineriet och att vinerna inte gjorde sig själva. Jag tycker att han har en ödmjuk approach , men att det är bra att han numera förklarar att inte ens en gång, bra viner tillverkar sig själv.

Motpoolen till Paul är nog MICHEL ROLAND, som i en intervju sa att, hade han tillverkat alla viner i världen, så hade det bara funnits bra viner.

När vi gör rose vin från Klagshamn (i huvudsak på Rondo) så pressar vi hela klasar för att få ut så fin must som möjligt (samma princip som i Champagne) och i år har vi valt att dela upp denna must i 2 fraktioner, dels en som vi tar i början av pressningen och sedan en av det som kommer i slutet av pressningen.

Skillnaden mellan dessa 2 fraktioner är enorm, rent utseendemässigt så är första fraktionen laxrosa som en Fransk rose i färgen och doften är mer åt det eleganta hållet och i smaken så märks det att det är den tidigast avlägsnade musten man har jobbat med och således en knivskarp syra.

Denna syra måste ”hanteras” och då har vi valt att jäsa den malolaktiskt, har man problem att få igång den malolaktiska jäsningen pga för lågt ph, så är det bara avsyra en del av vinet och sedan sätta igång den malolaktiska jäsningen och sedan mata på med den större mängden.

Den andra fraktionen är klarröd i färgen och så gott som alla tänker nog rödvin när de ser färgen. doften är lite grövre och mörkare/vildare och smaken är mycket rundare pga 2-3g/l syra mindre, samt en fruktighet som överaskar.

Till detta ska tilläggas att vi här använt oss av en vildjäst som backar upp frukten med en förstärkt munkänsla och man kan nästan få en förnimmelse av sötma trotts att vinet är torrt.

I  avslutet på smaken får man en känsla ”rödvinkaraktär” som känns skoj och dessa två viner är verkligen som natt och dag.

 

Jag har blivit dålig på att informera om vad jag provar för viner, men jag tror att det viktigaste med denna sidan är att förmedla vad som sker i vingård och vineri.

Dock måste jag säga att vinvärlden förändras hela tiden (vilket är självklart)  och häromdagen så drack jag en Syrah 2006 från Turkiet (världens 5e största vinodlings areal, dock till stor del för annat bruk än till vin) , från en firma som heter SEVILEN , och det var utan tvekan det absolut bästa vin jag druckit från Turkiet. Detta vin hade antagligen många satt som en riktigt bra Australiensare. Den dagen man får för sig att ändra beskattningssystemet på Turkiska viner, så kommer säkerligen vinproduktionen att explodera i Turkiet.