Lite om våren såhär en regnig lördagsmorgon…

Idag kom våren…

…och det hade näst intill varit en kriminell handling att inte tillbringa den i vingården. Det gråa, regniga och milda vädret de senaste 7 veckorna har smått satt sig på psyket, men idag kände jag;  I´M ALIVE !

Idag den 11 mars så avslutade vi vinterbeskärningen och man kan inte annat än säga att det är en fröjd för ögat (funkar bra för själen också) och jag måste säga att människan är härligt funtad när man till och med kan känna glädje av att ogräset börjat växa, snacka om säkert vårtecken.

Vinterbeskuren Solaris. Mars 2017

I VINERIET

Hittills så har vi buteljerat ca 6000 flaskor av både Klagshamns vin och Flädie vin, så vi ligger nästan där vi bör ligga. Planen hade varit att vi skulle ha buteljerat drygt 2000 flaskor till, men på grund av ”leverans problem” så blev detta inte av.

Årets roséviner Klagshamn Rosé 2016 och Klagshamn Rosé Barrique 2016 kommer att börja säljas på Systembolaget den 3 april, så vi håller traditionen vid liv att vara först ut i landet med våra roséviner. Från och med 2018 tror jag dock att vi kommer att skjuta på lanseringen en månad, så att vi mer kan jobba i lugn och ro.

I och med att offerten måste vara inskickad så pass tidigt på året (16/1) så känns det som att man ”säljer skinnet innan björnen är skjuten” och detta är inte ett sätt jag gillar att jobba på. Vinerna kan många gånger hålla på att jäsa malolaktiskt fortfarande och att då bedöma vinernas kvalitet (som ska resultera i en prissättning) är inte helt lätt.

Årets roséviner är lite generösare i stilen, självklart är båda torra, men den lite högre mognaden i kombination med att jag 2016 valde att särskilja stilarna än mer genom att bland annat bara gå upp till 0,4 kg tryck på druvpressen till Klagshamns Rosé 2016. Klagshamns Rosé Barrique 2016 är för de vinälskare som tycker att ”MYCKET ÄR MER” och det skulle inte förvåna mig om någon väljer detta rosévin istället för ett lätt rödvin. Båda vinerna är tillverkade genom att pressa hela klasar och tanken med det är att endast få ut de finaste och bästa aromerna från druvorna.

Roséviner… På systembolaget den 3 april!

De vita vinerna har vi inte börjat buteljera än, sånär som på ett dessert vin och ett ståltankslagrat vin (båda från Flädie). Vad jag märker är att man som vinmakare lite grann har svårt att se ”skogen för alla träden”, då man hela tiden smakar vinerna genom alla stadier, och då brukar jag ta hjälp av utomstående kompetens, såsom kockar, sommelierer och andra som kan ge mig feedback och respons.

2016 års vita viner är om man ska beskriva dem med två ord, MYCKET och TILLGÄNGLIGA. Nu är självklart detta en extrem generalisering, men det är dessa ord som oftast dyker upp när folk provar vinerna. Det farliga med en sådan här årgång är dels att folk tar för givet att alla årgångar av förra årets vin ska smaka kanon balanserat i mars året efter, men även att man har för brått att göra vinerna klara för marknaden. För att här förtydliga mig, så menar jag att en årgång som denna nog behöver tid för att bygga kropp, så att den även har balans när frukten lagt sig (detta gäller de torra vinerna).

Jag ska inte sticka under stol med att jag har stora förhoppningar på de bästa vita vinerna från 2016, men jag ser också en intressant möjlighet att höja kvaliteten ytterligare på vårt solerasystem (fat som vi fyller på med nytt vin varje år), så det gäller att inte bli girig, utan att kanske passa på att bygga ut detta solerasystem med en riktigt bra årgång i grunden.

De röda vinerna ligger på ekfat och det ända som görs är att de fylls upp med jämna mellanrum för att ersätta avdunstningen och ibland så gör jag även lite battonage (omrörning av jästen), dock lite försiktigare än normalt, då vinernas PH-värde är väsentligt högre än normalt.

Som jag tidigare nämnt så är det en helt ny typ av doft och smak på årets ” Balders Blod” och därför ska vi ge ”Balder” all tid han vill ha innan han hamnar på flaska, om detta rör sig om 1 eller 2 år, har jag ingen aning om.

I VINGÅRDEN

Som jag inledningsvis nämnde så är vinterbeskärningen klar och nu kommer det att bli full fokus på gödslingen och att göra de sista justeringarna på uppbindningssystemet.

Solaris

Förra årets plantering är beskuren strax under understa tråden, detta gäller de plantor som växte minst 1,5 meter, resterande (1 %) kommer att beskäras efter första ogräs körningen och då beskärs de ner till 3 knoppar.

Ett moment som återstår i förra årets nyplantering är att sätta fast skottet med gummiband, men detta tänkte jag att vi skulle göra några dagar då det är riktigt fint väder, så att man går in i växt säsongen med en riktigt go känsla.

I VÄXTHUSET

Årets sticklingar (rotäkta plantor) har peppar, peppar tagit sig fantastiskt bra så här långt. De sattes i krukor i månadsskiftet januari/februari och i veckan så började vi att kruka om plantorna.

Rotäkta plantor används framförallt av odlare som har lite tuffare klimat och det är därför vi sätter igång med produktionen av plantor tidigt, så att odlarna ska få de absolut bästa och starkaste plantorna som man kan frambringa i landet. När väl plantorna växt till sig så ska de avhärdas, vilket innebär att de ska vänja sig vid lägre temperaturer, lägre luftfuktighet, vind och UV-ljus. Denna process är minst lika viktig som att driva fram tidiga och kraftiga plantor.

Det börjar gro och bli grönt på årets rotäkta plantor

Hos oss brukar denna avhärdning vara i cirka 4 veckor, lite beroende på om säsongen är tidig eller sen och beroende på var plantorna ska planteras.

Ska plantorna planteras på ett odlingsläge som är väsentligt svalare än vårt, så är en avhärdning i två steg att rekommendera, först här hos oss i några veckor, sedan på det tilltänkta odlingsläget.

Även odlare som har ett optimalt svenskt odlingsläge kan använda sig av rotäkta plantor (halva vår vingård är rotäkta plantor) och detta kan bero på att vingården har en viss filosofi, eller att man hoppas att detta ska resultera i en smakskillnad, som förstärker det unika med vingårdens viner.

Jag vill vara noga med att säga att det inte finns någon ”universal lösning” på vad som är det bästa plantvalet. Olika år presterar olika grundstammar olika bra och samma sak gäller de rotäkta plantorna. Generellt kan man säga att rotäkta plantor har ett finare rotnät i det övre lagret än vad ympade stockar har.

Inom olika grundstammar så är det dock stor skillnad och utomlands så brukar man prata om vilken vinkel rotstockens rötter har (men detta är över min kompetens), dock har jag märkt att den nya grundstam som vi håller på att testa (Sori) har ett väldigt fint rotsystem, som skiljer sig helt från de andra etablerade grundstammarna i Sverige.

2016 års planteringar av Rondo på sori-rot har tagit sig bra.

I SVERIGE

Det känns som att svensk vinodling befinner sig i en unik situation av febril aktivitet, både de svenska vingårdarna och även Föreningen Svenskt vin, verkar ha mobiliserat sig det senaste året. Det känns som att det ”kokar” av nya initiativ. Vinodlarna har så många projekt på gång och dessa projekt rör allt ifrån den egna vinodlingen, vineriet, vidare över effektivisering, lobbyverksamhet och marknadsföring. Under ytan om uttrycket får användas så ”kokar” det av otaliga initiativ, ovanför ytan ser jag dock inte en krusning och detta är lite frustrerande, även om jag vet att det kan ta tid att gå från plan till handling.

En av de fantastiska sakerna med 2016 årgången är att den tvingat fram att vinodlarna att börja marknadsföra sina vingårdar och sina viner (annars står man där med en hel del flaskor av god kvalitet som ingen vill köpa), den andra aspekten är att vinodlarna inspirerats av 2016 och därför känner att vägen är framåt och att man därför vill marknadsföra sig.

Idag säger jag till alla som har frågor om vår vingårds storlek, att vingården i Klagshamn är en ”medelstor svensk vingård”, men i samma mening så brukar jag nämna att om vi hade haft denna areal för 5 år sedan så hade vi varit en av de största.

Satsningarna i dag blir större och mer kostsamma än de varit tidigare och även om jag har svårt att greppa utvecklingen så visar utvecklingskurvan på att vi i Sverige inom 10 år har enskilda vingårdssatsningar som landar runt 100 miljoner kronor. Detta är stora siffror att ta in för en ”liten vinbonde” och säkerligen även för andra medel-Svenssons.

Kommer det då att gå bättre för dessa satsningar än det gått för de satsningar som gjorts hittills?

Tittar man bakåt i den svenska vinhistorien, så ser jag inte att kompetensen höjts i samma takt som investeringsvilligheten. Det som ansågs som en stor vingård för 10 år sedan (ca 1 ha) hade kanske en kostnad på runt 1 miljon, dag har en vingårdssatsning en kostnad av 10 miljoner. Självklart så har vi ökat vår kompetens, men detta gäller framförallt de som varit i branschen under dessa 10 år. När det gäller de som ”anländer” som nya optimistiska vingårdsetablerare, så har också de idag en bättre kunskapsnivå än den vi hade när vi startade, dock uppfattar jag inte att den har ökat i samma takt som investeringarna ökat.

När jag tvivlar på min egen ”profetia” om utvecklingen så brukar jag snegla västerut till vinlandet England (ja det är faktiskt ett vinland enligt de flesta vininitierades syn att se på ett vinland), där finns gott om vingårdar som landat på kostnader som överstiger 100 miljoner och jag har till och med hört om projekt som räknar med en kostnad på närmare 1 miljard.

När jag nämner dessa svindlande summor, så kan jag inte låta bli att tänka tillbaka till när allt var betydligt mer småskaligt och kostnaden för en svensk vingård landade på vad man var beredd att spela bort en tisdagskväll på Jägersro (den lokala travbanan). Året var 2001 och jag och Lena sitter nere i hamnen i Skillinge hos Percy och Anita Månsson och smakar det första svenska vinet vi någonsin smakat. Den glädje som vi alla kände över detta SVENSKA VIN kan inte köpas för pengar och då ska man beakta att EUs regelverk skulle kategoriserat vinet som OLAGLIGT och de flesta vinälskare, vinet som ODRICKBART.

Tillbaka till nutid.

Under sommaren kommer det att arrangeras ett par stycken svenska vinfestivaler i olika skepnader, alltifrån rena vinfestivaler (Skepparps vinfestival), till festivaler som både har svenskt vin och lokalproducerade livsmedel, till ett återkommande event på Radisson Blu i Helsingborg, där det finns möjlighet att nå ut även utländska besökare. Mer om dessa festivaler kommer i nästa månadsbrev.

Vinfestival i Skepparp

Härom veckan så var jag uppe på Ästad Vingård och då passade vi på att prova lite viner från Klagshamn och Ästad. Provningen blev lite mer omfattande än vad vi först tänkt oss, men desto fler ”pusselbitar” man provar desto roligare blir det ju.

Ästad Vingård – En fantastisk anläggning!

Största fokus var de mousserande vinerna, som ju är Ästad Vingårds specialitet och det är också här jag tycker man nått allra längst. Deras vanliga torra ekade vin är alltid snyggt och polerat i stilen, men det är de mousserande vinerna som jag verkligen går igång på.

De vinerna som lyste starkast denna dag var deras mousserande Solaris 2014 med 24 månaders lagring på jästen och varianten med 16 månader på jästen.

I dagsläget höll jag den med 16 månaders lagring på jästen/flaskan som den bättre, men det kan vara så att denna hade fått god tid på sig att hitta sig efter degorgeringen (när man skjuter ut jästen) och att jag ändrar min åsikt om 7-8 månader när den med 24 månaders lagring fått ligga till sig.

Ästad Vingårds mousserande är utan tvekan de bästa svenska mousserande viner jag provat så här långt och då fick jag ändå chans förra året att prova Lyngby vingårds mousserande på svensk vinbedömning och detta vin hade jag på ”FEM I TOPP” bland alla inlämnade viner.

Det ligger en massa mousserande viner i de svenska vingårds källarna och väntar på att nå marknaden och jag hoppas att någon/några av dessa ”utmanar” Ästad gällande kvalitet, så att vi får fortsätta se en kvalitetsutveckling inom mousserande viner i landet.

Svenskt mousserande vin

Det jag ser som en styrka med Ästad Vingård är att de verkar ha koll på processen och att de hittat riktningen i sin vinmakning. Hittills tror jag inte man kan spåra kvaliteten i varken klimatet eller jordmånen och allt eftersom stockarna blir äldre och man finjusterat vinmakningen ännu mer så kommer det nog att läggas till både kropp och längd på vinerna, STORT GRATTIS ÄSTAD!

Mousserande vin är den vinstil som procentuellt har fått dras tillbaka flest gånger av de svenska vinerna när den skulle ha lanserats på Systembolaget. En till synes lätt process att jäsa vinet en gång till på flaska, är i själva verket fyllt med en mängd osäkerheter

Här följer en del:

Har vinet jäst hela vägen, eller är det fortfarande socker kvar i vinet och i så fall i bara några flaskor eller alla?

Har vinet börjat jäsa malolaktiskt på flaskan, eller har det jäst halvvägs, eller har det inte jäst alls?

Har vinet tillräckligt med svavel för att inte dosagen också ska konsumeras till alkohol ?

Är där jämt tryck i flaskorna eller har man missat att röra runt basvinet under buteljeringen, så att vissa flaskor fått 20 g socker/liter och andra 30 g socker/liter ?

Går korken att få upp? (jag har varit inne på detta ämne innan)

Hur är kvaliteten på grimman? Går den sönder när man försöker öppna den ?

Jag är helt övertygad om att mousserande svenskt vin har en efterfrågan, men då gäller det att vi får ordning på bland annat de saker som jag nämnt ovan.

I MALMÖ

För ett tag sedan så läste jag att Malmö stad hade utfärdat 428 serveringstillstånd (under 2016), alltså det finns 428 ställen som serverar alkohol. Tanken som slår mig är hur mycket det hade påverkat folkhälsan om det funnits 429, istället för 428 (om även vingården i Klagshamn fått lov att sälja vin på gården) .

Det är en intressant tanke, men ännu intressantare är att man kräver att serveringsstället måste servera mat i samband med alkoholservering. Det är inte bara det att man måste servera mat, den måste även vara varm (det finns visst undantag för Sushi restauranger).

Till sist när man inte tror att det finns mer intressant att fundera över inser man att lagen även säger att det måste vara en speciell typ av varm mat, det går inte med en varm korv med bröd, nej det ska vara biff, torsk, pizza eller någon annan typ av mat som någon myndighetsperson tyckt ”kvalificerar” sig som ”bra tillbehör för alkohol”.

Att en pizzabagare anses mer kvalificerad att sälja vin under kontrollerade former än en vinproducent är nästan löjeväckande, inget ont om pizzabagaren (men HALLÅ, som jag skulle sagt om jag var 16 år), hur har man egentligen tänkt när man skrivit dessa lagar.

I KLAGSHAMN

Häromdagen höll Lena en utbildning för Munskänkarna och det blev lite vin över som jag fick prova på kvällen, denna provning transporterade mig tillbaka till mitten av 80-talet, rent ekonomiskt. 1986 hade jag fått en rekommendation att inhandla en flaska Classico Orvieto för 47 kr (istället för det vanliga Orvieto för 42 kr), med motiveringen att det är ju bara midsommar en gång om året.

I nutid 31 år senare så bjuder Lena mig blint (alltså utan att jag vet vad det är för vin) på första glaset i provningen och jag konstaterar att det är ett enkelt, men mycket välgjort vin, ja till och med förvånansvärt välgjort och jag skulle till och med sträcka mig så långt att jag skulle kunna tänkt mig att inhandla en flaska.

Vinet visar sig vara en Sauvignon Blanc från Chile som hette SANTA CAROLINA  GRAN RESERVA 2015 och kostade 49 kr. Min första tanke är EUFORI, LYCKA, VÄLBEHAG, DET FINNS HOPP FÖR MÄNSKLIGHETEN osv.. men efter ca 2 minuter så har jag kommit tillbaka till verkligheten och då börjar jag räkna hur det är möjligt att sälja ett sådant här vin för 49 kr.

Chilenskt vin för 49 spänn!

Efter avslutad uträkning har euforin, lyckan, välbehaget och hoppet om mänskligheten förbytts mot en känsla av obehag och olustighet. Den vinbonden/producenten som tillverkat detta vin får nog inte en känsla av eufori, lycka, välbehag och hopp om mänskligheten när den fakturerar sin vinagent eller Systembolaget.

LIBANON

Senaste tiden har vi druckit en del viner från länder som vi inte konstant regelbundet dricker viner ifrån, och därför är lyckan desto större när man märker hur STOR vinvärlden är och att man faktiskt gör bra viner så gott som överallt (lätt överdrivet) på jorden.

I januari så provade vi ett rödvin från Massaya Winery, Libanon, som inte bara var bra utan riktigt bra. Med denna positiva känsla i minnet så gav vi oss häromdagen på ännu ett vin från Libanon, denna gången ett vitt vin, som hette PRIVATE SELECTION 2006 som produceras av DOMAINE WARDY gjort på druvorna Muscat och Viognier.

Chateau Massaya

Alltså ett vitt vin drygt 10 år gammalt och wow vilket vin (nu snackar vi inte 49 kr vin), komplexitet och koncentration så det räcker och blir över, för mig är detta ett vin i 400-500 kr klassen, men jag vet inte vad vinet kostade då vi fått det som en present.

Domaine Wardy

SLOVENIEN

Det var i detta land jag smakade ”natur vin” för första gången, och spydigt fick mig förklarat att ”natur viner” krävde kompetens för att uppskattas. Då runt 2006 köpte vi med oss en massa konventionella viner som producenten Ivan BATIC producerade, då jag tyckte att de höll en god kvalitet. Generellt så hade jag åsikten att alla vinerna var en aning överekade, vilket ledde till att det tog några år innan jag kände mig sugen att prova dem, men allt eftersom åren gått så har vi plockat fram flaskorna en efter en och oftast blivit positivt överraskad av hur de utvecklats.

Nu sist var det en Bordeaux blandning (Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Merlot)från 2005, som visade sig vara hur trevlig som helst, och den hade säkerligen överlevt och utvecklats i 5 år till.

Batic Winery – Drivs numera av sonen Miha Batic

TILLBAKA TILL SVERIGE

En trend bland svenska vingårdar är att säga att man är ”NÅGOT MEST” (märklig formulering), och detta bottnar sig nog i att många av oss genom åren blivit ifrågasatta angående våra vinodlingar och då blir det lätt att man ”tar ifrån tårna”.

När ett gäng vinodlare träffades för ett tag sedan så skulle vi presentera oss och det blev en aning komiskt efter ett tag, när det verkar som många vingårdar har lagt till ett ADJEKTIV i sitt vingårdsnamn, typ STÖRST, MINST, VÄSTLIGAST, SYDLIGAST, NORDLIGAST, ÖSTLIGAST, LÄGST belägna, HÖGST belägna, ÄLDSTA, YNGSTA, FÖRSTA, NYASTE, SMALASTE, BREDASTE, MEST PREMIERADE, FÖRST PREMIERADE, BÄSTA (ingen har sagt sämsta, så det är nog ett av de få adjektiven som är lediga på patentverket) osv….

Och på tal om detta så ska jag i kväll prova ett vin från Sveriges ÄLDSTA vinodling (tillsammans med KEBBES på Gotland och GRÄNNA) som ligger på Ven.

Med tanke på stockarnas ålder och med tanke på att vinet är årgången 2016, så är förhoppningarna självklart uppskruvade, men detta får jag säkerligen anledning till att berätta mer om nästa gång.

Att se framåt men också att minnas lite…

VAD KAN MAN HOPPAS PÅ ÅR 2017?

I vanliga fall så brukar man drömma om århundradets årgång denna tid på året, men då man precis lämnat det makalösa 2016 bakom sig, så känns det som att man kan ”nöja” sig om 2017 blir en ”normal årgång”.

UTE I VINGÅRDEN

Ute i vingården så har vi klarat av ca 75 % av grovbeskärningen och jag räknar med att vi är klara med detta innan januari är över om vädret tillåter det. Häromdagen så körde jag över södra fältet med traktor och slaga, så nu är riset flisat och vi kan komma ut med stallgödsel när vädret tillåter det.

De senaste dagarna har gått åt att hämta stallgödsel på en hästgård i närheten och uppskattningsvis så har vi fått hem ca 50 ton, vilket är ungefär hälften av vad vi kommer att behöva i år.

Tage och Jesper slänger ut gödsel 2016

I höstas så gjorde vi en grundlig jordanalys av södra och norra fältet och vissa saker var bra och andra behövde bättras på.

Jordproverna togs på 30 respektive 60 cm djup och på det södra fältet där stockarna nu stått i drygt 15 år så var det framförallt intressant att se vilka näringsämnen som fanns i det djupare skiktet. Rötterna är såklart mycket djupare än 60 cm, men kortsiktigt så är det mycket svårt att påverka näringsinnehållet på så mycket större djup än 60 cm.

Det mest glädjande var att vi på 10 år lyckat dubbla humushalten i jorden, från 2 % till 4 %, det ligger många arbetstimmar bakom denna höjning, men när man ser analyserna så känns det som att det är värt varenda timme.

En sak som detta lett till är att jorden känns enormt ”levande”, det går nästan inte att ta ett spadtag med jord utan att man får upp en eller flera maskar vilket i sin tur leder till en bättre markstruktur.

Vad som även har märkts de senaste 8 åren är att vi verkar ha lättare och lättare att hålla svampsjukdomar borta utan att använda kemiska bekämpningsmedel, samtidigt som det blivit lättare att ”träffa rätt” i skördevolym både lätta och svåra år.

En vanlig missuppfattning är att vinplantor inte behöver näring, men vinplantor är som vilka andra plantor som helst, utan näring stannar tillväxten och vinplantorna blir försvagade och ett lätt byte för till exempel svampsjukdomar.

Precis som med näring till människor så ska det vara ”lagom” mycket, inte för lite och inte för mycket. Får vinplantorna för mycket näring så är detta lika skadligt som för lite och då blir de också ett lätt byte för svampsjukdomar.

En 2 % -ig ökning av humushalten låter kanske inte så ”dramatiskt” men om man räknar lite på vad det innebär så hamnar 2 % i en annan dager.

Hästgödsel- en naturlig resurs

Säg att matjordsskiktet är ca 40 cm och att 1 liter jord väger 1 kg (för enkelhetens skull). Då innebär det att jorden väger ca 400 kg per kvadratmeter. 2 % är alltså 8 kg humus per kvadratmeter och på ett hektar så innebär detta 80 000 kg. Tänker man då att stallgödsel ger ungefär 30 % humus, så innebär det att man skulle behöva tillföra ungefär 270 ton stallgödsel för att höja humushalten med 2 %. Detta ska man såklart inte göra vid ett tillfälle utan det handlar om att ha kontinuitet, annars är det stor risk för urlakning och att man får en växtkraft som är alldeles för stor.

Humus förbrukas kontinuerligt och detta är en anledning till att vi flisar det vi klipper bort vid vinterbeskärning (om riset inte varit sjukdomsangripet) så att även detta återvänder till jorden.

Ett sätt att tillföra jorden humus är att odla olika växtslag mellan raderna och sedan plöja/fräsa ner dessa i jorden och då har man möjlighet att välja olika växtslag som har en positiv ”bieffekt” såsom att de kanske är djupluckrande, kväve fixerande osv…

Mycket snack om gödsel blev det…..

 

När det gäller finbeskärningen (då vi bara sparar det som ska få växa till våren) så kommer vi att avvakta med detta tills vi tror att den värsta vintern är över. Uppbindningssystemet ska gås över så att alla stolpar/plantstöd/trådar är som de ska vara och först därefter så blir det finbeskärning och nedböjning.

I VINERIET

I vineriet så har det varit en lagom lunk. Svavelhalterna kollas av och vinerna provas och nu börjar tankar som, vilken flaskmodell?  Ska vi ändra korkmodell på något vin?  Kan magnum flaska vara ett alternativ? Och framförallt; när ska vinet lanseras?

Vad blir bra? Vad blir bäst?

Samtidigt som alla dessa tankar går runt i huvudet, så försöker man komma ihåg Systembolagets deadline för alla offertförfrågningar.

Magnum flaskor verkar ha fått ett enormt uppsving och det känns som att det är prestige i att kunna erbjuda sina kunder denna 1,5 liters förpackning. I monopolets Sverige är det dock så att vi får endast erbjuda varje vin vi tillverkar i en förpackningsstorlek (detta gäller såklart inte alla andra vinproducenter i världen utan bara de svenska som säljer lokalproducerat) och därför är det ett stort risktagande att buteljera hela mängden av ett vin på magnum flaskor och detta är nog anledningen till att bara ett svenskt vin funnits på magnumflaska de senaste 15 åren.

Om man väl bestämmer sig för att buteljera på magnumflaska så tillkommer en del andra beslut, såsom att välja flaskmodell, beställa flaskorna, beställa kork i lämplig storlek, lämplig hätta och framförallt införskaffa maskiner som kan hantera de nya flask/kork storlekarna. När man tagit dessa beslut så känns det oftast bra, då tycker man att man har haft framförhållning och varit noggrann, men då trillar ”polletten” plötsligt ner och man inser att flaskmodellen inte passar i buteljeringsmaskinen och man har inte fått tillverkat nya lådor för leverans av magnum flaskorna som uppfyller speditörens och Systembolagets krav.

Lite olika flaskstorlekar

Jag kanske låter lite väl negativ (och det är inte min mening), men jag har missat att göra så gott som alla ovanstående saker minst en gång och missar man en enda sak så blir det problem, antingen för producenten eller för kunden, eller för båda.

Trots ovanstående så måste jag säga att jag gillar magnumflaskor (ej att förväxlas med halvbox), mognaden går långsammare (och ska således bli bättre) och jag kan inte erinra mig om en dålig magnumflaska (förutom kork defekt) som jag smakat de senaste åren.

En anledning till att magnum flaskor oftast smakar bra är antagligen att det är den ultimata storleken för att vinet ska få utvecklas till fulländning, det andra är att jag tror att de flesta producenter väljer att sätta sina bästa viner på magnum flaska, så ingångs materialet hjälper självklart till att förstärka känslan av fulländning.

Mycket av vineri arbetet så här års består av att ta beslut, vissa är enkla och vissa är definitivt svårare.

När det gäller 2016 års viner, så är dessa lite utanför ens referens, i vanliga fall så ”inväntar” man en viss smak/balans i ett vin och då vet (eller gissar) man att nu är det dags att dra om vinet eller buteljera.

Vinerna har inte den syran (ryggraden) som de brukar ha, utan bärs mer upp av koncentration/frukt/kropp/alkohol och då handlar det väldigt mycket om att få balans mellan dessa beståndsdelar.

Årets syra och PH värden är mer i paritet med vad man brukar sträva efter i de sydländska vinländerna. Solaris med en syra nivå under 7 gram/l tappar identitet och personligen så tycker jag gärna att syran får vara 7,5-9 beroende på stil, ja till och med upp mot 10 g/l om det är tal om sötare viner.

Ph värde runt 3,45 på Solaris viner är inget ovanligt i år och det gör att de spontant känns väldigt tillgängliga och vad jag då för tillfället lägger fokus på är att se till så att där är tillräckligt med frukt/koncentration/kropp för att balansera alkoholen.

I och med att vi har så många olika vita viner i år, så är det oerhört spännande att jämföra dem och följa utvecklingen.

BALDERS BLOD 2016

Det blev bara 2 fat Balders Blod 2016, men jag måste säga att de är helt unika i sin karaktär. Jag tror att ytterst få i Sverige skulle kunna gissa att detta vin till huvuddelen tillverkats på Rondo, om detta är en för eller nackdel får framtiden utvisa. För mig är det helt nya aromer och jag undrar om det är ”field blenden” som börjar tala.

Asaguden Balder- det sades att han var den bästa av alla asar.

”Field blend” talar man om när en vingårdslott är planterad med mer än en sort och vinet blir således en blandning av vad de olika sorterna ger ett visst år. Alsace producenten Marcel Deiss är en av fanbärarna för field blends och hans motto är: DRUVSORTEN ÄR INGET, VINGÅRDEN ÄR ALLT.

GRAVITATION

Har man för mycket pengar och är vinproducent utomlands så bygger man sitt vineri i etager så att varken druvor, must eller vin behöver pumpas under processen.

Detta är självfallet helt optimalt och vineribyggnaderna brukar dessutom bli ganska estetiskt imponerande och i ögon fallande.

Dit har vi inte kommit men vi har från första början använt oss av gravitation vid omdragningar av vår must och våra viner. Anledningen till att vi började med det var egentligen att vi hade en pump som jag tyckte var för dålig, så alternativet blev att inte använda pump. Från början var det alltså ingen filosofi eller tanke bakom det, men efter att vi mer eller mindre använt pump i 5 år så ville vi gå tillbaka och jobba mer med gravitation.

Nu gör jag precis som vi gjorde de första åren, det vill säga jag lyfter upp tankarna och låter vinet rinna ner i nästa tank, enda skillnaden är väl egentligen att tankarna blivit lite större.

Detta har gjort att vi har börjat leta efter en truck som kan lyfta högre, så att även de största tankarna kan dras om med gravitation helt och hållet.

Filosofin med att jobba med gravitation istället för pumpar bygger på att man anser att pumparna är mer eller mindre aggressiva i sin behandling av vinet/musten/druvorna och att det således är bättre att använda gravitation för att få fram vinets fulla potential.

Jag är ingen ingenjör eller tekniker men jag har redan från början haft filosofin att det finns bättre och sämre pumpar och har man inte möjlighet att använda sig av de absolut bästa pumparna, så är gravitation ett intressant alternativ.

Albert Einstein- hans allmänna relativitetsteori är den geometriska teorin om gravitation

I december så var vi i Slovenien och besökte då EDI SIMCIC, som gör i min mening intressanta viner. Vineri lokalerna är dock så tungarbetade att jag inte förstår hur de orkar.

Vad det handlar om är antagligen prioriteringar, där i källaren såg jag en perilstatisk pump (som är den skonsammaste jag känner till och således har en prislapp därefter) och deras tanke är nog att HUVUDSAKEN ÄR ATT VINET HAR DET BRA!

Nere i den enorma källaren hos Edi Simcic, Slovenien

En annan aspekt med att jobba med gravitation är att det är ganska harmoniskt även för vinmakaren. Inga surrande pumpar och mot slutet så går det långsammare (när nivå skillnaden minskar) och jag har nog samma filosofi angående gravitation som andra har med religion DET KOSTAR INGET ATT TRO!

ÅRETS VINAMBASSADÖR 2016

Varje år så utser Vingården i Klagshamn;  Årets svenska vinambassadör och detta går till den eller de personer som under året visat ett engagemang utöver det vanliga och att sprida kännedom om svenskt vin.

Så det är med stor glädje som vi tilldelar VICTOR FUENTES utmärkelsen Årets Svenska vinambassadör 2016.

MOTIVERING: Victor har med hjärta, lekfullhet och kompetens tagit in svenskt vin i finrummet. Med sin brinnande entusiasm och sitt opretentiösa sätt har han satt svenskt vin i rampljuset och visat på dess förträfflighet som måltidsdryck.

Victor Fuentes

Människor som ger av sig själva på det sätt som Victor gör är alltid värda uppskattning, vad de än sysslar med och detta karaktärsdrag delar han med förra årets vinambassadör Mattias Säfwenberg. Människor som inte bara delar med sig av sin stora kunskap, utan i ännu mer utsträckning delar med sig av sin passion.

 

I somras ringde Föreningen Svenskt vins tidigare ordförande mig och berättade att han varit på Swedish Taste i Göteborg. Väl där så hade sommelieren (Victor) rekommenderat honom och hans sällskap att prova svenskt vin till maten.

Förutom några trevliga svenska viner, trevlig mat, så ledde detta även till en hel del trevliga diskussioner på restaurangen och det är precis i sådana sällskap svenskt vin ska finnas med.

EKOLOGISKT

Svenska vinbönder tillhör nog de som använder minst gift (kemiska bekämpningsmedel) i vinvärlden (även om det är stor skillnad mellan respektive gårdar) och en anledning till detta är att de flesta valt att odla sorter som har en god svampresistens.

I Klagshamn har vi inte använt kemiska bekämpningsmedel på minst 8 år och filosofin har blivit mer och mer ”miljömedveten” för varje år.

Jag har alltid sagt att vinet kommer i första hand och det kan ju tyckas lätt skrämmande, att man tycker att det är viktigare att vinet blir bra än att jorden inte går under.

Det kräver stor kompetens att odla miljömedvetet och samtidigt få ihop den ekonomiska biten, därför har vi förbehållit oss friheten att kunna spruta med ett kemiskt gift om det skulle behövas.

Detta är inte det samma som integrerad odling som innebär att man i princip inte sprutar mer än det behövs (det här kommer jag nog att få skit för), men man gör inte så mycket ansträngningar för att man ska klara sig helt från kemisk bekämpning.

Som ni märker har jag inte använt ordet EKOLOGISKT en enda gång i texten, för jag har nyligen upptäckt att någon (eller ska jag säga några företag) verkar ha tagit patent på detta ord.

Det kvittar hur ekologisk man är som odlare, är man inte godkänd av någon organisation (läs företag), så får man inte säga att man är ekologisk. Detta för mig är helt galet, hur i helvete kan någon/några ta patent på ett sätt att agera i sin odling. Detta är lika galet som att någon skulle ta patent på att vara snäll, god, generös osv… och har andra inte blivit certifierade av det företag som tagit patenten, så får dom inte säga att dom är snälla, goda eller generösa.

Motargumentet mot ovanstående är antagligen att om det inte finns ett kontrollorgan, så kan vem som helst svänga sig med ordet ekologiskt, men detsamma gäller ju för orden snäll och generös också och jag tror ingen tycker att man bör skaka galler för att man missbrukat dessa ord.

Varför ska odlare som inte använder gift eller konstgödsel betala en årlig avgift till en organisation, bara för att berätta att de inte använder gifter eller konstgödsel?

SYSTEMBOLAGETS MILJÖPOLICY

Häromdagen summerade jag 2016 års försäljning på Systembolaget och det var intressant fakta som trädde fram.

80 % av alla Systembolagets orders bestod av en volym på mellan 6 och 9 l vin, alltså en volym jämförbar med 2 eller 3 Bag in Box. Ett företag som har monopol på vinförsäljning beställer alltså, samma mängd som vissa privat personer konkar hem en fredag eftermiddag.

Har man jobbat miljömedvetet i hela kedjan från odling till tillverkning, så är Systembolagets beställnings system förödande ur miljö hänseende.

Att få Systembolaget att ändra sig, tänker jag inte lägga kraft på (lycka till, om det är någon som försöker), utan vi har istället satt som mål att 35 % av alla transporter ska ske med ”grön el” och därför har vi införskaffat ”THE BLACK PEARL”, en el lådcykel.

The Black Pearl!

INTERNATIONELLT

I början av december så deltog vi på International Wine Challenge i London och detta var 4:e gången vi deltog.

Denna gång hade vi skickat in våra viner tillsammans med Flyinge vingård, så där fanns fyra viner som representerade Sverige, två från oss två från Flyinge vingård.

Alla årgångar av vårt vita vin INKOGNITO har erhållit ”COMMENDED” sedan årgång 2012, så förhoppningarna var ”lika bra eller bättre” (man vill ju inte bryta en sådan fantastisk svit) och till vår glädje så erhöll INKOGNITO 2015 nu en silvermedalj. Detta är första gången ett svenskt vin tilldelas denna utmärkelse på IWC och inte nog med det så vann vi även ett silver för vårt vita vin EGO 3.

Båda Flyinge Vingårds viner fick ”COMMENDED” och med tanke på att detta är blott den andra årgången från denna vingård, så är det smått fantastiskt, STORT GRATTIS FLYINGE!

Summa summarum ledde detta till att IWC pressrelease omnämnde Sverige som en av de stora överraskningarna på årets tävling.

Juryns beskrivningar på vinerna är som följer:

EGO 3 – Intense, grassy, floral, good balance of acidity and fruit with long finish. Some oak complexity.

INKOGNITO 2015 –  Complex and well integrated, reminiscent of a good white Bordeaux – mineral, mouth-watering acidity, lemon grass and herbal notes. Great length and linearity.

Silvermedalj!! x 2 stycken!!

WANNBORGA VINGÅRD

Det jag skriver under denna fliken på hemsidan ska ju handla om vad en vinbonde gör och tänker samt reflektioner om Sverige och resten av vinvärlden.

Det är inte alltid lätt att finna ord för att beskriva sina tankar och därför har jag dragit mig till slutet av detta månadsbrev, innan jag hittat kraft att berätta om Gunnar Dahlbergs bortgång.

Familjen Dahlberg och då framförallt Gunnar och Ingrid, var några av pionjärerna inom svensk vinodling och i början av 2000-talet när jag lärde känna dem, så var det alltid med stor glädje jag åkte upp till Öland och Wannborga.

Mitt första år som vinbonde (på heltid), hade jag hälften av alla mina inkomster att tacka Gunnar och Ingrid för, hade det inte varit för dem så har jag svårt att se att vi skulle fått hjulet att snurra för att fortsätta detta äventyr.

Det är enormt mycket goda minnen som far igenom tankarna när jag tänker på dessa nästan 15 år som jag känt Gunnar och Ingrid.

Oftast när jag åkte upp till Öland så satte jag mig i bilen 03.30 och styrde från Klagshamn med fulltankad kaffekanna och mängder med idéer som jag ville lufta med Gunnar och Ingrid

Gunnar och Ingrid hade stort odlingskunnande efter att de drivit gårdar både i Skåne och Sörmland och detta hade de stor glädje av i sin etablering av Wannborga vingård.

Gunnar var en av de mest ödmjuka människor jag har träffat, han skulle aldrig få för sig att skryta, knappt ens berätta om en framgång som han varit med om. Därför tycker jag det är viktigt att någon berättar om den bedrift som Wannborga åstadkommit. Vingården har vunnit åtskilliga internationella medaljer genom åren för sina viner samt destillat. 2011 (tror jag det var) så blev man utsedd till Sveriges bästa vingård.

Gunnar och Ingrid har varit fantastiska entreprenörer inom allt de tagit sig för, trots detta så känns denna egenskap som sekundär i sammanhanget, då det framförallt är personerna, människorna Gunnar och Ingrid som jag uppskattat.

Varje gång jag var på Öland så skulle jag och Gunnar smaka igenom alla fat och tankar med deras vin och det starkaste minnet av dessa provningar var att de alltid genomsyrades av en passion och glädje över att umgås och lära sig mer.

Det är med stor saknad som människan och vinodlaren Gunnar lämnat oss.

Gunnar Dahlberg.

År 2017 nalkas men först var det en resa….

Klagshamn 2016-12-26

Som vanligt så har vi varit iväg under december månad på vår årliga ”utbildningsresa”.

I år så skulle det vara fokus på mousserande viner och tanken var att prova allt som hade bubblor, men som inte var Champagne eller läsk. Ganska snabbt märkte jag dock att jag tappade fokus och anledningen till det var att jag har så otroligt svårt att passera en producent eller ett distrikt utan att prova deras viner. Österrike blev första stoppet och där bodde vi hos Bründlmayer i Langenlois, som räknas till en av de bättre producenterna i Österrike.

I Langenlois har man byggt ett futuristiskt och spektakulärt vinmuseum som heter LOISIUM (som även har en hyfsad vinbutik) och detta har lockat till sig massvis med turister, så nu är där även ett större hotell i anslutning till museet.  Detta museum uppfattades för 10 år sedan, när vi var där senast, som en jättesatsning för den förhållandevis lilla byn Langenlois.

Loisium i Langenlois.
Loisium i Langenlois.

 

Med facit i hand, så här 10 år senare så visar det sig att vill man framåt så måste man satsa, detta är den slutsats jag kommer till varje gång jag besöker ett vindistrikt.

Vinerna var bra redan när jag var i Langenlois för 10 år sedan, så jag kan inte säga att jag uppfattar att de blivit bättre, men de bästa vinerna från denna region är, och har varit så i många år, världsklass viner. Grüner Veltliner och Riesling från dessa trakter är i sina bästa stunder essensen av vad ”Terroir” (ett Franskt ord som är omöjligt att översätta, men som alla vinnördar talar om) handlar om. När man smakar en Riesling från vingårdsläget HEILIGENSTEIN i Kamptal, så känns det som att mungiporna drar sig uppåt, axlarna söker sig neråt och man får en andningsrytm som gör en yoga instruktör full av avund.

En vinväg på runt 6 kilometer där diverse konstverk satts ut. Här en gigantisk druvklase.
En vinväg på runt 6 kilometer där diverse konstverk satts ut. Här en gigantisk druvklase.

Jag blir så lycklig när människor väljer rätt druvsort för rätt odlingsläge, istället för att fråga vad turisterna vill dricka.

På LOISIUM så hittade jag information om en vinproducent som gjorde AMFORA VINER (kallas ibland kvevri eller qvevri viner, men jag ska inte fördjupa mig i detta då jag vet att detta är känsligt bland kännarna) som höll till i Östra Österrike (Thermenregionen).

Denna producent var en familjeägd vingård vid namn WINZERHOF LANDAUER-GISPERG och sonen i huset hade praktiserat i Kalifornien, så han talade bra Engelska vilket alltid underlättar. 5 minuter efter att vi kom dit så stod jag på ”alla fyra” och sniffade i hans nergrävda amforor. Detta är första gången jag upplevt detta och jag måste säga att hygienen inte riktigt levde upp till min egen standard, men WOW VAD SKOJ. En anledning till min glädje var att detta skulle man aldrig kunna uppleva i Sverige, Livsmedelverket hade satt stopp för detta förfarande redan innan man hunnit komma igång med produktionen, men en annan var att, det är just det här jag gillar med vin, just när man tror att man kommit till vägs ände så överraskas man av att vissa tittar bakåt i tiden och återuppfinner saker som inte gjorts i västvärlden på väldigt många år.

Amfororna nergrävda.
Amfororna nergrävda.

HUR VAR DÅ VINERNA?

Man märker att de flesta ”Amfora vin producenter” provar sig fram och då det ofta är en stil på viner som behöver åtminstone 4-5 år på sig innan de är redo för marknaden, så fattar man att det minst tar 10 år innan man fått något sånär koll på hur man ska tillverka vinerna.

Vinerna var allt ifrån smått fantastiska till ”NEJ TACK JAG HAR EN FAMILJ SOM ÄR BEROENDE AV MIG”. Vad som slog mig just där och då, var att prissättningen på det som folk kallar Amfora/Kvevri/Natur viner är precis som med Svenska viner, ett högt pris ger ingen som helst garanti, tvärtemot så är det många gånger de lägre prisade vinerna som är de bästa.

Detta visar att när saker och ting är i sin linda så är det många gånger okunskapen som styr, jag tror inte det är så att dessa vinodlare är opportunistiska, utan det är nog mer så att det är en sådan merkostnad att tillverka vinerna i Amfora (i kombination med den långa lagringen) att de upplever att vinerna borde kosta det pris de satt.

Under resan så var jag hos andra som tillverkade dessa Amfora viner som kostade 50-60 Euro, ja till och med 100 Euro, men som jag inte ens en gång hade tagit emot gratis. Andra gånger så tyckte jag att 50-60 Euro var rena fyndpriset och hade jag bara haft en tjockare plånbok och större bil så hade jag handlat för kung och fosterland.

Det verkar som att folk har bestämt sig för att vara ”FÖR ELLER MOT” dessa Amfora viner och där med basta. Man kan jämföra detta med min egen inställning till MFF (stans fotbollslag), det kvittar om MFF förlorar med 0-4, det är inte MFF det är fel på, det är bollen, domaren, planen, vädret osv…, man skulle aldrig erkänna att MFF var det sämre laget.

En amfora som ej var i bruk.
En amfora som ej var i bruk.

På INTERNATIONAL WINE CHALLENGE i London så hade man nu senast lagt till kategorin Orangea viner (antagligen för att hänga på naturvinstrenden), dock visade det sig att inget Orange vin (gröna druvor som har fått jäsa med sina skal) fick någon utmärkelse på denna tävling.

Frågan är då självklar, var inget vin tillräckligt bra? Eller hade inga viner lämnats in?

Jag får många gånger känslan (dock inte alltid) att producenterna till Amfora viner, många gånger är människor som söker alternativa vägar och då passar formatet vintävling inte riktigt in, de tycker inte det känns rätt att bedöma ett vin utifrån de kriterier som vintävlingar gör.

STEIERMARK

Kullahalvöns vingård (utanför Nyhamnsläge) förstärkte i somras sin styrka med Franz från Österrike och han rekommenderade oss att besöka hans hemtrakter, så det gjorde vi.

I sydöstra Österrike på gränsen mot Ungern och Slovenien så ligger Steiermark som är ett väldigt kuperande landskap med alla möjliga odlingar (fläder odlingarna var det som förvånade mig mest, där är det bären man skördar).

Steiermark-så vackert
Steiermark-så vackert

4 timmar efter ankomst så värkte benhinnorna hos denna plattfotade Skåning, men wow vad vackert.

Man gör i dessa trakter ett vin som man lägger stort fokus på som heter VULCAN (finns i både vitt och rött), detta vin ska vara ”topp off the line” i dessa trakter, och det tillverkas bara av de mest kvalitetsorienterade sägs det. De VULCAN viner jag smakade var helt okej, men jag kan inte säga att det gick rätt in i hjärtat. Sauvignon Blanc vinerna var nog de jag gillade mest, enkla trevliga fräscha och generösa på en gång, denna typ av viner ska inte underskattas.

Vad som överraskade mig var att man i dessa trakter odlade lite Muscaris och detta är ju en sort som man börjat odla även här i Skandinavien. Vinodlarna blev klart förvånade då jag sa att jag kände till sorten och då var man ju tvungen att berätta att man var vinbonde i Sverige. En sak som var lite ny på denna resa var att nästan varje gång det var en yngre vinbonde man besökte som insåg att man var vinbonde i Sverige, så undrade de om jag inte hade någon flaska med mig av Svenskt vin som de kunde få byta till sig.

 

KROATIEN

I somras så var vi i Slovenien och blev positivt överraskad av Slovenska viner, och i höstas så var jag och Lena bortbjudna på middag och under kvällen så bjöds det på fantastiska viner och då bland annat från Kroatien. Min erfarenhet/kunskap om Kroatiska viner är ytterst begränsad och skulle nog innan resan kunna sammanfattas PLAVAC MALI (blå druvsort, som sägs vara kusin med Zinfandel) och därför bestämde vi oss för att denna resa skulle innefatta även Kroatien.

Nordvästra Kroatien (Istrien) hade en del intressanta producenter, men starkaste intrycket gjorde en producent som heter ROXANICH, deras viner tror jag går att beställa via beställningssortimentet i Sverige. Vinerna var i genomsnitt lagrade i 6 år innan de släpptes, vinerna var åt naturvinshållet men man använde ekfat och inte amforor. Vinerna var häftiga, men de kräver nog ett lite extra stort vinintresse och är inte helt lätta att förklara, tänk er berså vin, men tvärt emot.

Roxanich! Vilken vinprovning vi fick hos dem!
Roxanich! Vilken vinprovning vi fick hos dem!

Därifrån begav det sig söderut till halvön Peljesac och det mytomspunna DINGAC läget.

Redan uppe i Istrien hade vi firat min födelsedag några dagar innan med ”lillebrorsan” POSTUP (detta läge ligger några km längre ut på halvön), och jag kunde nöjt konstatera att detta blev en av mina billigare födelsedagar då vinkostnaden stannade på drygt 100 kr.

Dingac läget är en brant sluttning, på sydvästra sidan av halvön Peljesac och sluttningen fortsätter rakt ner i havet, vilket gör att solinstrålningen blir enorm. Detta gör att Kroatiens stolthet, den blå druvan PLAVAC MALI, mognar till fulländning. Marken är karg torr och vindutsatt, vilket gör att druvorna blir väldigt små och den tillåtna mängden av 1 kg druvor per stock uppnås i praktiken aldrig utan brukar istället ligga närmare 0,5 kg/stock.

Man ser inte hur brant det är på bilden, men det är brant! Här är spår efter branden som härjade sommaren 2015
Man ser inte hur brant det är på bilden, men det är brant! Här är spår efter branden som härjade sommaren 2015

När jag såg denna sluttning så fick jag samma känsla som jag fick i Priorat (vindistrikt sydväst om Barcelona), hade man inte odlat vin i Sverige så skulle man gjort det här. Enda skillnaden är att Dingac läget är så mycket mindre, än priorat som har utökats och nyplanterats enormt de senaste 20 åren.

Sluttningen är en fantastisk sydsluttning, men alla vinerierna/vinproducenterna ligger på norra sidan av berget och därför har man gjort en tunnel rakt igenom berget, för att transportera druvorna.

När jag står och tittar ut över odlingarna så ser jag att man håller på att bygga nya terrasser på en del av läget, så jag frågar vilken producent dessa tillhörde och de svarade NICO BURA.

Här syns byn Trstenik, på andra sidan berget finns Dingac.
Här syns byn Trstenik, på andra sidan berget finns Dingac.

Det var precis den producenten som vi hade letat efter men inte lyckats hitta så jag frågar efter en vägbeskrivning och får den. När vi anländer till vineriet så är där inga skyltar och det ser ytterst oansenligt ut och framförallt så verkar det igenbommat. Detta händer oss ganska ofta, då jag inte kan planera mina resor, för det räcker med att jag träffar en producent och så leder denna producent min resa i en annan riktning. Till sist kommer en man ut och jag förstår att han undrar vad vi gör där men efter en viss betänketid så släpper han in oss. Det visar sig att herr Bura inte talar Engelska, men hans systerdotter(som talar Engelska) är på plats så vi lyckas få prova ett vin där, och vilket vin det är. Herr Bura ser på mitt kroppsspråk att jag uppskattar hans vin och jag ser att han känner sig ganska nöjd.

Niko Bura.
Niko Bura.

Det är sällan man ser människor med sådan integritet som Nico Bura, det bara lyser harmoni om honom och man fattar att så mår man inte som vinbonde om man inte gör riktigt bra vin.

Självklart så vill vi köpa några flaskor och frågar vad de kostar, men jag märker att det tar ett tag innan prislistan kommer fram, ungefär som att dom inte vill sälja något vin och då jag frågar om de även säljer äldre årgångar så blir svaret något i stil med, INTE EN CHANS.

Till sist lyckas vi få köpa 4 flaskor för den försiktiga summan av 150 kr/st. Detta måste vara första gången jag inte fått handla så många flaskor jag velat, trots att flaskorna fanns i lager. Man fick en känsla av att han inte ville skiljas från sina viner, men när han packar ner vinerna så slinker en ”present” ner i form av en extra flaska.

Den här typen av möten är lätträknade, man träffar många trevliga vinbönder, men de där extra stolta vinbönderna är rariteter lika sällsynta som isbjörnar i Sahara. Jag kan inte låta bli att tänka på vinodlaren Herr Brejon i Muscadet som bjöd mig på ett fantastiskt vin, men vägrade att sälja mig en flaska av det, utan bara skrattade och sa att det var hans och det inte var till salu.

Man önskar alltid att man har mer tid och skulle vi haft det så hade vi åkt upp till Slavonien (nordöstra delen av Kroatien), där odlar man en grön druvsort som heter GRASEVINA som jag skulle velat prova mer av. Det ska vara samma druvsort som Welschriesling, Laski rizling), som jag provat i Ungern, men då har jag inte blivit lika imponerad som jag blivit av de Kroatiska.

 

VAR BLEV DET MOUSSERANDE AV?

Efter Kroatien så var det dags att fokusera på det mousserande, så första stopp skulle bli det hippaste av det hippaste, PROSECCO.

I England så sälj det 1 miljon flaskor prosecco, I VECKAN!!!!!!!  Jag tror det är svårt att inse vilken dunder succé Prosecco blivit.  Man har utökat arealerna (området där druvorna måste komma ifrån för att ingå i Prosecco) till den grad att det närmast bör liknas vid en parodi. Man har ett skördeuttag på 5-6 kg druvor per stock på många ställen och jag kan inte erinra mig att jag har sett vinrankorna så vildvuxna någon annan stans i vinvärlden (skulle i sådana fall vara i Sverige, hos någon ny vinodlare som inte insett att en vinodling kräver skötsel).

En producent berättade att det tillverkades ca 1 miljard flaskor årligen och av dessa så kom ca 1 promille från CARTIZZE som är det finaste läget i appellationen. Detta drygt 100 ha stora område är enastående vackert och landskapet ser ut som små sockertoppar med vinodlingar i alla väderstreck. Marken är oerhört värdefull och jag talade med en medelstor producent som tillverkade ca 1 miljon flaskor och de ägde 3 rader i detta läge, min gissning är att detta innebär ca 100 vinstockar sammanlagt.

Cartizzekullen!
Cartizzekullen!

Det är sådana oerhörda volymer som tillverkas så man kan inte fatta det, tillverkade producenterna 500 000 flaskor så uppfattade de sig själva som småskaliga.

Anledningen till att vi ville besöka Prosecco vinernas epicentrum från början, är att några av mina värsta vinminnen de senaste åren varit just prosecco viner. De har varit så orena och sliskiga och saknat allt som ett vin bör ha, och innehållit allt man inte önskar sig.

Det är med utgångspunkt från detta som vi hoppar in på en vinbar i Valdobbiadene första kvällen för att lära oss grunderna inom Prosecco.

De 3 första vinerna är bra, bättre och riktigt trevligt och jag fattar ingenting, dessa viner har ingenting med de Proseccoviner jag smakat i Sverige eller England.

Vinerna är rena fruktiga, lättdruckna och det sista vinet har t.o.m ett visst djup, och det är då kvällens misstag begås, jag frågar efter en VINTAGE (årgångs)PROSECCO, och servitrisen ser ut som ett frågetecken.

För att förklara vad jag menar så säger jag ”vintage som i Champagne”, tjejen tittar på mig och säger: CHAMPAGNE IS COMPLICATED, PROSECCO IS NOT.

Denna korta mening säger enormt mycket och är säkerligen en stor del i framgångssagan Prosecco, man kan ursäkta sig med att Prosecco är mycket billigare än Champagne och att det är därför det har blivit en sådan succé, men detta är inte hela sanningen. Vad jag hört från England är dock att idag så säljer varuhusen Prosecco för närmare 3 miljarder och motsvarande siffra för Champagne lär ligga på 1,5 miljarder.

Drycken Prosecco har blivit så framgångsrik så att de små kvalitetsodlarna ”drunknar” i deras framgång. En odlare berättade att han inte ville kalla sitt vin Prosecco utan Valdobbiadene (efter byn, som räknas som en av de bästa), för att ordet Prosecco fått en dålig klang, då det i mångas ögon ses som en industriprodukt, som Coca Cola.

Självklart så väljer alla producenter sina ord väl, då man inte vill göra sig ovän med grannar som säljer sina druvor till ”de stora drakarna”, men man ser också en frustration när där inte finns utrymme för någon yrkesstolthet.

HUR HITTAR MAN RÄTT I EN PROSECCO DJUNGEL?

En fantastisk ung vinodlare förklarade för mig, så som man förklarar för ett barn att man ska leta efter flaskor med DOCG (detta är ett klassificeringssystem, som innebär att kunden får en ”viss” garanti om kvaliteten) lappen klistrad på sig. Just den här sista bokstaven G, innebär att någon kontrollant smakat vinet och antagligen konstaterat att vinet inte har några defekter och detta ger säkerligen en viss trygghet.

Nästa tips bör vara att gå efter de olika söthetsgraderna BRUT 0-12 g socker/l, EXTRA DRY 12-17g socker/l, DRY 17-32 g socker/l.

Vill man ha en riktigt fräsch Prosecco så är min uppfattning att man ska leta upp en CARTIZZE, dessa kostar kanske bara någon tia mer men levererar en känsla av ursprung och genuinitet.

Min uppfattning är att BRUT och EXTRA DRY kan vara trevliga, men vill man ha så mycket restsötma som det är i en DRY, så är det lika bra om inte bättre att lägga sina pengar på en ASTI SPUMANTE istället.

En sista kommentar är att vill man ha ett mousserande vin och det är oftast det man är på jakt efter om man vill dricka prosecco så är det en PROSECCO SPUMANTE och inte en PROSECCO FRIZZANTE man ska leta upp. Frizzante är ett mer pärlande vin med lägre koldioxidtryck och ofta så har det jästfällningen kvar, samt att det oftast görs utan restsötma.

Vinet bör serveras kallt, de flesta rekommenderade att man serverar vinet vid en temperatur av +4 grader och när temperaturen stigit i glaset till +8 grader så skulle vinet så gott som vara uppdrucket.

Väldigt kuperat i Valdobbiadene!
Väldigt kuperat i Valdobbiadene!

 

FÖR 10 ÅR SEDAN

2007 så fick jag besök av ett gäng Italienare som jobbade med marknadsföring av Italienska viner (i norra Italien), och de berättade att de med hjälp av EU bidrag hade lyckats marknadsföra Norra Italiens viner på ett fantastiskt sätt. Tittar man i backspegeln så är det bara att buga och säga ”WELL DONE”, Amarone vinernas och Proseccos succé är nog utan jämförelse i vinvärlden och båda dessa viner kommer från den lilla nordöstra delen i Italien, saker och ting händer inte av sig själv, även om man ibland kan tro det.

När jag berättade för detta Italienska ”gäng” att vi i Sverige hade ytterst begränsade möjligheter att marknadsföra svenskt vin och att Systembolaget definitivt inte fick rekommendera svenska viner, så tittar den ene mannen på mig totalt oförstående och säger BIZZAROOOOOO………, det var helt omöjligt för dem att förstå att man inte fick rekommendera ett vin från sitt eget land.

FRANCIACORTA NÄSTA

Nästa vinstil som skulle provas, tillverkas söder om ISEO sjön (nordväst om Garda sjön), nu skulle det äntligen bli lite mer ”komplicerat” (för det skulle ju inte Prosecco vara). Här tillverkar man de mousserande vinerna enligt den traditionella metoden (Champagne metoden) och här var det också fullt tryck (6 kg) i flaskorna om man inte valde en SATÉN, som är en Blanc de Blanc med 4 kg tryck.

2168

Vinerna här ligger runt 200 kr för ”standard” Franciacortan och med det prisläget så är man ett alternativ som bör ligga mellan Cava och Champagne i kvalitet om det ska bli en internationell succé.

Jag vet att man inte ska jämför med Champagne, men jag kan inte låta bli och om man skulle ha en tävling mellan dessa två distrikt/vinstilar, så hade det blivit 10-0 till Champagne.

Anledningen till detta är inte att vinerna på något sätt är dåliga, utan mer att det verkar som att konceptet FRANCIACORTA inte hittat sin form. Det var nästan hopplöst att besöka producenterna och då var huvuddelen väldigt stora producenter som borde haft en väl fungerande besöksanläggning. Vinoteket som skulle representera hela regionen, var förvisso öppet, men det liknade en blandning mellan loppis och julmarknad, där man även sålde vodka (purity vodka för under 400 kr) och champagne och ville man prova någon Franciacorta, så fick man stå i cafeterian under lysrörsbelysningen.

De senaste 15 åren så har jag så smått irriterat mig över att alla som producerar mousserande vin i världen, jämfört sig med Champagne, men nu börjar trenden att vända och då är det väldigt viktigt att man skapar något eget och det känner jag inte riktigt att man lyckats med när det gäller Franciacorta.

I den svenska tidningen LIVETS GODA så kunde man i senaste numret läsa hur den engelske vinproducenten sa ”EMBRACE THE ACCIDITY”, just sådana här ”oneliners” i stil med denna eller ”CHAMPAGNE IS COMPLICATED, PROSECCO IS NOT”, är framtiden för mousserande viner. Innan har man alltid försvarat sig mot Champagne eller smutskastat Champagne, nu börjar man att ignorera Champagne och skapa sig en egen identitet och detta är något som både Franciacorta och de svenska vinodlarna bör ta efter.

Ett annat problem med Franciacorta var att de flesta producenterna verkade väldigt nystartade och hade ett ekonomiskt tänk som mer liknar det man kanske finner i börsnoterade industri/teknologi företag, där kvartalsrapporten är det enda som räknas. Självklart måste alla vingårdar/producenter bära sig, men har man ett för kortsiktigt tänk, så fungerar det dåligt om man har fokus på att producera kvalitets mousserande viner, då dessa kräver en lång lagring på jästfällningen.

Det som kanske var mest intressant med Franciacorta var kanske stilen som jag nämnde ovan det vill säga SATÉN, som ska föra tankarna till siden/mjuk och trots att det är ett vin som bara görs på gröna druvor, så är det ett passande namn och det lägre trycket föringar inte vinet på något sätt.

Ca´ d`Or - Blanc de Blanc
Ca´ d`Or – Blanc de Blanc

I Champagne så tillverkar man ett liknande vin i byn Cramant, men i Champagne så uppfattas vinet som enklare när man gör det i denna stil, men så upplever jag det inte i Satén.

SUMMERING AV ”ROADTRIP” 2016

Denna resa innebar mycket nya intryck och som alltid när något är helt nytt, så är det lätt att man får saker och ting om bakfoten och att man överreagerar på vissa saker, men för utom att den har varit lärorikt så har den framförallt varit inspirerande.

Jag brukar alltid försöka var noggrann när det gäller fakta om det jag skriver, men idag känner jag att jag inte kan lämna någon docGARANTIA på fakta, så finner ni något distrikt eller druvsort som nämnts som intressant, sök i så fall information på egen hand, så har ovanstående text fyllt sitt syfte, dvs att inspirera.

Vi hann även med en superb vinprovning hos Edi Simcic´ i Slovenien.
Vi hann även med en superb vinprovning hos Edi Simcic´ i Slovenien.

Den mest uppenbara trenden på resan är att alla kvalitetsproducenter påpekar klimatförändringen, och hur detta påverkar skördedatum, druvsorter, odlingssätt osv.. . Klimatförändringen har gjort att man är tvungen att blanda druvsorter för vinproduktion som man tidigare gjort separata viner av, eller att man börjat odla nya sorter som inte odlats i trakten tidigare. Jag vill intala mig själv att klimatförändringen, bara skapar nya möjligheter (med detta inte sagt att klimatförändringen är god, tvärtemot), dock upplever jag inte detta i de etablerade vindistrikten i Europa. Oftast presterar de nya sorterna sämre, eller rättare sagt att vinerna blir sämre, om detta beror på att man har mindre erfarenhet av att odla dessa druvsorter eller om det beror på mindre erfarenhet av vinmakningen på dessa sorter, eller om det är en kombination låter jag vara osagt. Så gott som alla duktiga vinbönder/producenter säger att de ”inhemska” sorterna klarar av årgångsvariationen under säsongen på ett bättre sätt än ”importerade” sorter, men att skörden måste göra mycket tidigare idag än för 30 år sedan.

Vad som kanske talar emot svensk vinodling när det gäller ”klimatförändringen” är att i ett klimat med mer extremt väder så finns det risk att de vindistrikt som satsar på 4-5, eller ännu fler olika druvsorter, således har bättre chans att kompensera för vädrets nyckfullhet.

Bordeaux är ett lysande exempel på detta, ett vindistrikt som varit känt i flera hundra år för kvalitets viner, en sådan kontinuitet klarar man sällan av om man endast har 1 eller 2 druvsorter som man förlitar sig på.

En del av de bästa vinerna jag provade var druvblandningar som var ganska fantasifulla, men där man tagit de bästa druvorna från olika druvsorter och skapat ett vin, som man satt ett fantasifullt namn på, helt mot traditionen i respektive vindistrikt.

November månad är här…

Den senaste månaden så har det varit en behaglig lunk i vineriet, ca 5 dagars jobb i veckan och onormala 8 timmars arbetsdagar.

Alla viner är nu omdragna (när man avlägsnar en del av bottenfällningen från vinet) åtminstone 1 gång, detta gäller de viner som ligger på ståltankar.

Vinerna på fat brukar jag inte dra om förrän tidigast till våren och många gånger inte förrän till sommaren, däremot så följer jag utvecklingen i alla fat med stor nyfikenhet och ibland så kan jag ägna en hel dag till att bara smaka av faten.

Beroende på hur faten doftar och smakar, så tar jag beslut om battonage (omrörning av jästen) ska utföras och på detta sätt så har man möjlighet att styra vinet i den riktningen som man tänkt sig.

Ett av många ekfat som finns i vineriet....
Ett av många ekfat som finns i vineriet….

 

4/11 så var vi på en Winemakers dinner på Gastro i Helsingborg, man hade då lyckats få hit Matt Sutherland som är vinmakare på den Nya Zeeländska vingården Dog Point och detta kände vi att det inte gick att missa.

Matt Sutherland från Dog Point
Matt Sutherland från Dog Point

Jag har tidigare berättat om deras vin SECTION 94, som är en vildjäst Sauvignon Blanc från Marlborough (längst upp på sydön). Detta vin är ett vin som är så tydligt i sin karaktär att jag tror att man hade upptäckt det på 10 meters avstånd i en blindprovning.

Matt kallade vinmakningsfilosofin för ”den late mannens filosofi”. De klarnar inte musten (man brukar låta den nypressade musten klarna 1 dygn innan man pumpar över den i en ny tank och startar jäsningen), utan låter den gå rakt på ekfaten (franska ca 5-8 år gamla) och sedan får vildjästen göra jobbet och det kan ta tid. Vinet ligger sedan på dessa ekfat i 18 månader och battonage görs i genomsnitt 2 ggr under hela denna lagringstid.

Section 94 är ett vin som bygger väldigt mycket på reduktiva (motsatsen till oxidativ) aromer och behöver således lite luft när man hällt upp det i glaset, men ger man det tid i glaset och är öppen för nya upplevelser så kan jag garantera en upplevelse utanför allfarsvägen.

Section 94
Section 94

Jag förstår att denna typ av vin inte är för alla, men om jag minns det rätt så stod Section 94 bara för några procent av Dog Points årliga produktion. Deras vanliga Sauvignon Blanc är vad jag skulle kalla oerhört ren och snygg och inte lika tydlig och aromatisk som många andra klassiska Marlborough Sauvignon Blanc. Deras Pinot Noir behöver tid, årgång 2010 var en trevlig Pinot Noir i lite kraftfull stil som börjat få en liten mognad, men 2014 var ”tokung” och kakaodoften från faten (15-25% nya fat om jag minns rätt) och fattanninerna bråkade med druvaromerna, så dessa viner behöver några års flaskmognad innan man ska öppna dem.

Förutom en trevlig kväll med goda viner, god mat och trevliga mänskor, så gillade jag Matts filosofi angående deras viner ”vi gör bara viner som vi själva tycker om, för går det åt skogen med allt, så är det stor risk att vi själva får dricka upp vinerna” och det är väl vad man kan kalla en avslappnad attityd.

ÅRETS SVENSKE VINAMBASSADÖR

Vi börjar närma oss utnämnandet av årets Svenske vinambassadör (detta är ett pris som Vingården i Klagshamn delar ut varje år till den, eller de som gjort en extraordinär insats för svenskt vin under året) och jag funderar på att nominera min kära mamma. Vid varje tillfälle som min mamma besöker en restaurang så frågar hon om de har svenskt vin på vinlistan. Skulle alla restauranggäster ställa denna fråga vid varje restaurangbesök, så skulle nog restaurangerna ganska snabbt ta in svenskt vin på sina vinlistor. Jag gillar även min mammas envishet, då hon inte nöjer sig med att de svarar att de inte har något svenskt vin, för då frågar hon vidare varför de inte har det och då blir svaret alltid detsamma; ”MEN DET FÖRSTÅR VÄL DAMEN, HÄR I SVERIGE KAN VI INTE GÖRA BRA VINER”. 9 av 10 människor hade säkerligen nöjt sig med detta svar, men envis som min kära mamma är, så är hon tvungen att fråga sommelieren om han/hon smakat svenskt vin och precis som förväntat så blir svaret 9 av 10 gånger att det har man inte.

Jag har aldrig varit en fan (inte han med horn i pannan utan han som tjoar och tjimmar på fotbollsmatcher) av slogans som talar om det uppenbara, men jag får nog ändra inställning.

KVINNOR KAN! TJEJER KAN OCKSÅ! sådana slogans har tidigare varit saker jag irriterat mig på, varför berätta det uppenbara, självklart kan ni kvinnor och tjejerna också för den delen. Jag har aldrig tidigare förstått mig på de kvinnor och tjejer som känt sig tvungna att berätta att de också ”KAN”, men nu efter 15 år som vinbonde så trillar äntligen ”polletten” ner.

Jag ska starta en ny webbsida som heter SVERIGEKAN.SE sedan ska jag starta en folkrörelse som heter SVERIGE KAN OCKSÅ, och resterande tid ska jag stå utanför förskolor och värva nya medlemmar till UNGA SVENSKAR KAN OCKSÅ.

Det som förvånar mig är att personalen på många restauranger nästan visar en stolthet i att konstatera att vi i Sverige ”INTE KAN”.

 

SVENSKA DRYCKESAKADEMIEN

För några veckor sedan så blev jag invald i Svenska Dryckesakademien, med ansvarsområde ”Svenskt vin” och man kan inte annat än att känna sig hedrad. Förhoppningen om att Sverige ska etablera sig som ett vinland, dels i svenskars ögon, men även internationellt, är något jag brinner för och då jag blivit invald på livstid så hade det varit själve fan (nu är det han med hornen i pannan jag talar om) om vi inte skulle kunna lyckas med det.

Svenska Dryckasakademien
Svenska Dryckasakademien

Att vara delaktig i Svenska Dryckesakademien ger mig fantastiska möjligheter att möta människor med stor kunskap inom olika områden och då Akademien valt att slå ett slag för svensk mjölk under 2016, så var jag på ett evenemang om just mjölk på Lunds Universitet, nu i veckan. Där var bönder, forskare, egna företagare, studenter, innovatörer, ja alla möjliga helt enkelt som hade någon kompetens och som kunde tillföra och förbättra mjölkindustrin.

En av föredragshållarna var Kimmo Rumpunen från ”Centrum för innovativa drycker”. Han var ett lysande exempel på hur man kommer utifrån och ser mjölkbranschen med helt andra ögon än de som jobbat inom branschen i 30 år. Han förundrades över att det inte fanns smaksatt mjölk, sedan rättade han sig själv genom att konstatera att det fanns det ju visst, 1957 (ungefär) lanserades chockladmjölken pucko.

Håkan Jönsson, docent i Etnologi, kanske höll dagens mest intressanta föredrag då han berättade om mjölkens historia och där han belyste med tydlighet om hur våra värderingar ändrats genom historien. När standard mjölken kom/uppfanns så var det guds gåva till mänskligheten, eller som vi svenskar såg det, Sveriges gåva till världen.

MELLAN MJÖLKENS SVERIGE

När mellanmjölken var kung i livsmedelsbutikerna, och varje glas mjölk innehöll exakt lika mycket näring och ordet STANDARD var det finaste ord som någonsin funnits på jorden, då gick det bra för mjölkindustrin.

Idag på 2000-talet tror jag inte ordet ”standard” har samma dragningskraft. Standard vill man ha på jobbet möjligtvis, men direkt man stämplat ut är antagligen standard det sista folk vill ha. Titta hur man valt att ta bort ordet STANDARD CHAMPAGNE för några år sedan och ersatt det med MULTI VINTAGE CHAMPAGNE. Folk snackar om ”vardagslyx”, och så går de ut och dricker standard champagne, nä då låter det mycket lyxigare om man kan unna sig en multivintage champagne som vardagslyx.

Ska man få yngre mänskor att intressera sig för drycker så är nog ”standard” de sista man ska erbjuda dem. Bara titta på när folk går på Mc Donalds eller Burger King. Dessa mat ställen har säkerligen 10 olika sorters hamburgare var, ändå verkar huvuddelen av kunderna inte kunna hitta 1 enda hamburgare de vill ha. Resultatet blir att de beställer 1 av dessa 10 hamburgare, men de vill ha den modifierad och en beställning låter ungefär så här: Dubbel whopper, med ost, utan gurka, utan lök, plus sallad, BBQ sås extra allt.

Detta kräver till eftertanke och då snackar vi om en vara som kostar kanske 70 kr, det är alltså ingen lyxprodukt. Sitter vi på restaurang och beställer in en köttbit, så förväntar vi oss att de ska fråga om vi vill ha den rare, medium eller well done. Jag tror att få människor hade accepterat ett svar som följande : KÄRA KUND VI HAR FAKTISKT EN STEKSTANDARD HÄR PÅ RESTAURANGEN OCH PASSAR INTE DEN SÅ FÅR JAG BE ER ATT LÄMNA LOKALEN.

medium-rare

TÄTARE PLANTERINGAR

Nyligen så läste jag i en trädgårdstidning om äppelodlingar i Sverige och då reflekterade jag över att man ökat plantdensiteten (antal träd per hektar) med 36 % de senaste 10 åren och vad som slog mig är att denna ökning av plantdensiteten ligger väldigt nära den som vi haft inom vinodling i Sverige under samma tidsperiod.

För 10 år sedan så var det vanligt med att man hade 2 meter mellan raderna och 1.25 m mellan plantorna. Idag så ser vi ofta radavstånd på 2,2 m och ett plantavstånd på ca 85 cm, vilket är drygt 36 % ökning av plantdensiteten.

Detta är nog rätt väg för svensk vinodling, högre antal stockar per hektar resulterar i mindre mängd druvor på varje stock och således bättre mognad.

Detta leder mig in på årets viner.

2016 års viner verkar utveckla sig till riktiga kraftpaket och den höga mognaden på druvorna vid skörden har resulterat i att vi har viner med upp till 16,5 % alkoholstyrka.

Detta gjorde att vi bestämde oss för att öppna 1 flaska av vårt samarbets vin (med Åhus vingård) INTERKARDINAL 2009. Detta vin hade en alkoholhalt av 15,8 %, så det skulle kunna ge oss en fingervisning om hur denna typ av vin utvecklas. Vinet var fortfarande enormt kraftfullt och fast jag druckit vinet ett flertal gånger så överraskas man av kraften. Det enda irritationsmomentet var att vinet hade en dov doft som skulle kunna förväxlas med korkdefekt, men som inte förvärrades med luftning. Vi lät vinet stå 1 vecka på karaff för att följa utvecklingen av vinet och den ”dova doften, men vinet verkade klara denna luftning på ett bra sätt. Vi valde även att skicka vinet till analys för att se om analysvärden förändrats sedan vi buteljerade vinet, men värdena var oförändrade.

BALDERS BLOD

I år så har vi beslutat att göra vårt rödvin Balders blod, det är ett vin vi bara gör de bästa åren och i år så valde vi att tillverka 2 fat. I bästa fall kan det resultera i 550 flaskor.

När vi senast tillverkade rödvin (2013), så valde vi att släppa det till försäljning 15 månader efter skörd, dels för att det var en tillgänglig stil, men även för att efterfrågan var så stor.

Samtidigt som vi vill att folk ska kunna köpa våra viner så vill vi att vinerna ska få bästa möjliga förutsättningar och tid för att kunna utvecklas till det som de har potential till och därför tror jag att 2016 års årgång av Balders Blod inte kommer att släppas förrän 2018.

Första årgången av detta vin var 2006, och då var det första svenska vin som sålts på Magnum flaska på Systembolaget. Om jag minns rätt så lagrades dessa flaskor 2,5 år innan de släpptes ut på marknaden och då var ändå 2006 en tidigt tillgänglig årgång.

Balders Blod, årgång 2013
Balders Blod, årgång 2013

INKOGNITO 2013

Detta är ett vin som jag haft som favorit bland våra viner det senaste halvåret. Den reduktiva tonen i doften har avtagit, faten är integrerade och vaxigheten börjar infinna sig i smaken, vinet är i runt och fylligt men med bibehållen citrusfräschör.

Jag har haft möjlighet att smaka många Solaris viner, men denna årgången har överraskat mig. Jag har alltid gillat doften för att den är så karakteristisk, men fram till i våras så var den aningen lätt och frisk i smaken. Jag har hört många vinkunniga säga att det här vinet når nog inte samma höjder som 2011, 2012 och 2014, men jag hoppas att de smakar vinet en gång till för då är det stor möjlighet att de reviderar sin åsikt.

Trevligaste beskrivningen av Inkognito 2013 fick jag för 1 månad sedan av årets vinambassadör 2015 Mattias Säfvenberg på Aludden Prôvidore: MAT ÄLSKAR DETTA VIN!

Inkognito årgång 2013
Inkognito årgång 2013

2015 stod vi på en vinmässa med en kollega och smakade Inkognito 2013 samt deras 2013 Solaris och vi var absolut inte övertygade om vart vinet skulle ta vägen och hur länge det skulle hålla. Dock verkar det som att Solaris odlad i Sverige, med lågt skördeuttag och noggrann skötsel, har en helt annan utvecklingspotential än vad den primärt visar.

ÄLSKA MAT OCH VIN MÄSSAN I MALMÖ

På denna mässa stod vi tillsammans med Flyinge vingård och Skepparps vingård. Jag gillade upplägget med att mässan satt upp montrar och kylmöjligheter samt loggor, så det var bara för oss att ställa in vinerna i kylarna och vänta på besökarna.

Det jag bl.a. gillade med denna mässa var att vi var flera svenska vingårdar som ställde ut. Visst; vi hade små montrar, men jag tycker att det harmonierade på ett trevligt sätt med vem vi är.

Den positiva reaktionen av besökarna gav energi till att stå på mässan 3 dagar i rad och det var inget som var givet på förhand.

Förutom allmänheten så var det även branschfolk och här var det också intressant hur de såg på de olika vinerna, bland restaurangfolket så var det skoj att de delade min uppfattning om Inkognito 2013 och bland ”branschfolket” blev detta favoriten.

malmoalskarmat

WANNBORGA VINGÅRD

Wannborga vingård och bränneri har fått nya ägare och detta är ju ett övertagande som förpliktigar. Detta destilleri och vingård är en av landets mest premierade och om jag förstått det rätt så är Daniel (vinmakaren) med och fortsätter utvecklingen under en övergångsperiod.

Jag tycker att Gunnar och Ingrid, som var en av pionjärerna inom Svensk vinodling, gjort ett fantastiskt jobb med denna vingård, för den har sannerligen inte skött sig själv. Dels är Gunnar och Ingrid mycket duktiga odlare, men de är även duktiga entreprenörer som insåg att skapa en helhet för besökarna, samtidigt så var man inte rädd att ta in kompetens när det väl behövdes.

Jag vill passa på att lyckönska de nya ägarna (vi har bara pratat på telefon) och hoppas att ni driver det vidare med samma kvalitetsambition (eller ännu högre).

Jag vill även passa på att önska Gunnar och Ingrid lycka till i framtiden, jag hoppas och tror att det är ett lättare steg, att gå från PRODUCENT till KONSUMENT, än det var att gå från KONSUMENT till PRODUCENT.

Skörden är bärgad….

KLAGSHAMN 16-10-09

Man brukar säga att man inte ska sälja skinnet innan man skjutit björnen och därför har jag varit ”försiktigt optimistisk” inför årgången 2016 , tills vi fått in alla druvorna. Nu har vi dock skördat de sista druvorna och då kan jag väl rakt ut säga det jag hoppats på sen säsongen började DETTA ÄR ÅRHUNDRADETS ÅRGÅNG !

Jag vet att det är oerhört starka ord att använda, men de är mer än befogade, jag har till och med svårt och tänka mig att en årgång kan bli bättre. Inte en enda vecka denna växtsäsong hade jag velat byta ut. Så gott som alla vinodlare jag talat med (och det är ett par hundra) har upplevt det på samma sätt som jag och så gott som alla har skördat Solaris druvor med 100 Oechsle (Tysk skala för att mäta socker i must) eller mer och detta är något som bara de bästa odlarna med bra odlingsläge klarar i vanliga fall. Många odlare har rapporterat om både 110 och 120 Oechsle och det skulle inte förvåna mig om någon odlare gör ett vin med 20 % potentiell alkoholhalt (kanske ett dessertvin med 13% alkoholhalt och 110 gram restsötma).

Förarbete i vingården innan skörd.
Förarbete i vingården innan skörd.

Jag påstår att hela växtsäsongen 2016 varit perfekt, men nu kom jag på att jag beklagade mig onsdagen den 14/9, när vi skördade Solaris druvor och det var 26 grader varmt ute, när druvorna avstjälkades så slog värmen emot en från stjälkarna och de måste varit minst 40 grader varma (jag retar mig att jag inte stack in en termometer i någon klase för att mäta lite mer precist). Oxidationen av musten kom omgående och här insåg jag snabbt att man måste vara flexibel i sitt vinmakande. Som tur var så hade jag inför skörden sett till att sänka temperaturen på kylanläggningen i vineriet , till den lägsta temperaturen som går att köra på rent vatten, så relativt snabbt kunde vi kyla ner musten.

BÖRJAR DET BLI FÖR VARMT FÖR VINODLING I SVERIGE ?

Frågeställningen kan nog spontant låta lite provokativ, men vi var i år tvungna att börja skörda våra druvor för mousserande vin den 30/8, och då låg de på gränsen till för högt i mognad och skulle kanske egentligen plockats 2 dagar tidigare för att vara helt optimala.

När man i Champagne inleder skörden i Augusti, så uttalar sig alla ”förståsigpåare” om att det börjar bli för varmt för att tillverka mousserande vin i Champagne, och med tanke på detta så är kanske inte ovanstående frågeställning särskilt provokativ.

1959 och nu 2016

Ja så långt är det mellan de riktigt fantastiska åren, man brukar säga att årtiondets årgång utropas 3 ggr på 10 år och århundradets årgång 3 ggr på 100 år. Det finns såklart inget år där det varit bra väder i alla vindistrikt, men det finns år som väldigt många vindistrikt haft ett gynnsamt väder, och just 1959 var ett sådant, och sådana årgångar tenderar ju såklart att bli legendariska.

Legendarisk årgång.
Legendarisk årgång.

VINODLARE MÖTE I KLAGSHAMN

I början på september så samlades 16 vingårdar , här i Klagshamn för att lyssna på Staffan Adin från Systembolaget.  Personligen så tycker jag att det var ett mycket givande möte och jag tror även att andra vinodlare delade mitt intryck. Innan vi fick till mötet så har jag fått höra mycket ”åsikter” angående Systembolaget bland vinodlarna och jag förväntade mig egentligen att en och annan vinodlare skulle dyka upp i boxningshandskar, men så blev det inte.

Staffan svarade ärligt och rakt på alla frågor som ställdes, och det behövs ibland inte mer än  detta för att man ska förstå saker och ting lite bättre. Ett av de svar som etsat sig fast starkast var när en kollega menade på att man bör väl ändå kunna ta lite mer betalt för en så fantastisk årgång som 2014 var i Sverige. Då svarar Staffan med att fråga hur många vinkännare i Sverige som han tror känner till att 2014 var en bra årgång i Sverige och till sist så puttar han in 2010 Barolo, det var en bra årgång och det känner vinkännare till.

Just detta med vad folk känner till om svenskt vin och svenska årgångar är något som vi svenska vinproducenter måste bli mycket bättre på att förmedla. Därför kommer jag att tjata om ÅRHUNDRADETS ÅRGÅNG 2016 varenda gång jag får möjlighet.

För att få perspektiv på årgången, så kan jag säga att den har plockat fram mina absolut sämsta sidor. När jag provade 2 av de första vinerna som hade jäst klart, så fick jag rysningar i hela kroppen och jag kände hur tårarna nästan fick hållas tillbaka (detta är väl inga ”dåliga” sidor tänker  ni), men sedan så tittar jag runt i vineriet och börjar räkna tankar, och liter innehåll i varje och konstaterar DETTA RÄCKER TILL MIG (och Lena) resten av livet , om vi inte säljer  något av det.

Några av faten i vineriet
Några av faten i vineriet

Ska man hissa något varningens finger, så är det samma sak som jag sagt sedan midsommar, att vissa odlare inte hunnit (eller velat) gallra bort klasar och att stockarna således burit för mycket druvor och aromerna blivit för utspädda. Ett år som detta så uppnår ändå druvorna höga sockervärden trots att de blivit överbelastade, men då aromerna är utspädda så är det stor risk att den höga alkoholhalten som vinerna kommer att ha 2016, känns eldig och malplacerad.

Till de vita vinerna så började vi skörda den 13/9 och då så var det de yngsta stockarna på sandjord. Unga stockar får högre sockervärden och mognar snabbare. Lägger man sedan till att det är ren sand på denna del av det nya fältet (som gör att det mognar ännu snabbare), samt att jag 5-6 ggr om året skär av ytliga rötter ( ner till drygt 50 cm djup), plus att hösten var ovanligt torr, så får ni nog bilden ganska klar; DRUVORNA BÖRJADE FÖRVANDLAS TILL RUSSIN!  När jag mätte musten så låg den på 110 Oechsle och 9g syra, den 13e september !!!  Folk som är vinodlare i andra länder, har nog mycket svårt att tro på dessa värden och det har jag respekt för (det skadar inte att vara lite källkritisk i dessa facebook tider) och det är ungefär som att jag alltid undrat om man verkligen mätte rätt i Mexiko City 1968 när Bob Beamon studsade iväg 8,90 m i längdhoppsgropen.

När vi tog beslutet att skörda SOLARIS druvorna från det nya norra fältet, så var det så stor skillnad på druvorna från den bit med sandjord mot druvorna från lerjorden (samma ålder på stockarna , men de första 25-30 metrarna är lerjord ), så att vi beslutade att separera de från sandjorden och göra ett eget vin av dessa druvor (i slutänden så tror jag att det blir 2 viner av detta)

img_7453
Mogen Solaris på norra fältet. Fotograf: Camilla Arvidsson

Då många av mina kollegor har sandjordar så har jag genom åren lärt mig att dessa skiljer sig markant mot lerjordar, men jag måste säga att skillnaden trots detta är ännu större än jag föreställt mig, dels odlingsmässigt, men även vinmässigt.

I vintras var jag i Muscadet (vid Loires mynning i Frankrike) och där berättade en vinodlare att han kunde se vilket vin som låg i tankarna bara genom att se på vinkristallerna (vinsten/vinkristaller är det som brukar kunna finnas på botten av vissa vinflaskor) och jag kommer ihåg min tanke, JA NÅGON SKA JU ALLTID VARA VÄRST!

Men nu fattar jag vad han menade, vinkristallerna är helt annorlunda i ”sandjordstankarna” än de är i ”lerjordstankarna”. Jag skäms lite över min tanke om vinbonden i Muscadet, men skulle man lita på allt som sägs av vinbönder/vinproducenter och inte minst vinförsäljare, så hade man snart varit chefsredaktör på tidningen EN DING DING VÄRLD.

I VINERIET

I vineriet i Flädie så har vi i år tagit in ca 30 000 kg druvor (från Klagshamn och Flädie) och detta har inneburit en enorm arbetsbörda och under en 9 dagars period så låg snittet på arbetstimmarna på 19 timmar per dygn och ett dygn så jobbade jag 25 timmar (jag vet att det är omöjligt, men vissa säger även att vinodling är omöjligt i Sverige och ändå gör vi det) och oftast så är det på arbetsdagens  sista arbetstimmar som avgörande beslut ska tas och jag måste säga att det är så långt ifrån skoj man kan komma. Tröttheten och  osäkerheten  tär på en enormt, jag har planer för alla viner, men det utgår ifrån att all must ska ha precis de värden som man föreställt sig samt att alla pressfragment ska smaka precis som man tänkt sig, samt även de ha de värden man föreställt sig, och det gör de aldrig.

025
Mattias skördar Solaris innan vineriarbetet

Man kan säkerligen ha en mall (på mätvärdena) att gå efter och så är det bra med det, men det gör jag inte, jag försöker att hela tiden lära mig mer, och man har bara en tid på året när man har möjlighet att jobba med Svenska druvor och därför orkar man pusha sig de där sista timmarna på varje dygn, men som sagt skoj är det inte när man står där mitt i natten och vet att man har 2 timmars städning kvar innan man kan åka hem och sova 3 timmar innan man ska tillbaka till vineriet igen.

Nu kanske det är någon som undrar varför man isåfall håller på med de man gör? Jo det kan jag förklara; denna ”galna tid” som kallas skörd är 1 månad om året och tar man sig igenom den så kan man 1,3,5 eller 10 år senare smaka dessa viner och reflektera över sina beslut och det tycker jag är skoj.

2016 blir första gången det skördas över 100 000 kg druvor i Sverige (detta är min gissning) och detta har vi aldrig varit i närheten av tidigare i Sverige.

Vad är då anledningen till detta ?

Arealerna har blivit större (dock är fortfarande en hel del av stockarna unga, eller rent av nyplanteringar), odlarna har blivit kunnigare, lågt smitto tryck från svampsjukdomar och sist men inte minst så har nästan alla vinodlare insett att man måste ha sorter som är lämpade för det svenska klimatet.

Årets nyplantering norra fältet

De flesta tänker säkerligen att ovanstående 5 rader bara är, just 5 rader av flyktiga reflektioner från en vinbonde, men i de 5 raderna så ligger ”nyckeln” för svensk vinodlings framtid.

  1. ”arealerna har blivit större”- med detta menar jag inte att vi ska plantera gigantiska vingårdar, men ska det finnas en kommersiell framtid så bör odlingarna vara så pass stora att det går att motivera inköp av maskiner så att odlingen kan skötas maskinellt i  de moment där kvaliteten inte påverkas negativt av detta. Är inte den egna arealen så pass stor att detta motiveras, så bör där finnas andra odlingar i närområdet så att man kan samverka, för hur man än vrider och vänder sig så måste en del av arbetsuppgifterna skötas maskinellt om vi ska kunna konkurrera med omvärlden.
  2. ”lågt smittotryck”- många tänker att detta kan man väl ändå inte påverka, det är ju väderberoende. Vädret kan vi inte ändra på ( jo det kan vi ju föressten och de flesta är överens om att vi redan gjort det) men vi kan plantera sorter som har en god svampresistes, jobba med luftiga lövväggar, samt ta hand om jorden så att plantorna står starka.
  3. ”odlarna har blivit kunnigare”-  dessa ord talar för sig själv och det är bara att fortsätta att skaffa sig kunskap.
  4. ”lämpliga sorter”- är de sorter som fungerar här i Sverige och detta kan låta självklart, men det har det inte varit innan inom svensk vinodling , utan då har man trott att ”lämpliga sorter” varit sådana som ”vinetablissemanget” påstått skulle vara lämpliga.

KLIMATFÖRÄNDRINGENS ANSIKTE

Jag läste nyligen en artikel om svenskt vin i tidningen Allt om vin och där hade man ställt frågan varför svenskt vin blir bättre och mer tillgängligt för varje år till Staffan Adin på Systembolaget. Hans svar var att de svenska vinodlarna nu skaffat sig mer kunskap om både odling och vinifiering och detta visade sig i vinerna och utbudet. Jag bugar och tackar Staffan för de värmande (och korrekta) orden. Det är ytterst få personer som skulle dra denna slutsats, att de svenska vinodlarna blivit kunnigare och att det är därför både kvaliteten och volymerna ökar.

Häromdagen så ringdes jag upp av en radiostation i Australien och där hade de fått reda på att det odlades vin i Sverige och därför ville de göra en intervju med mig, temat var såklart GLOBAL WARMING.

Samma sak gäller ATL tidningen här i Sverige, som gjorde ett reportage, där vi medverkade, med vinklingen GLOBAL WARMING.

global-warming

Tyvärr känner jag att vinklingen alltid blir OJ NU GÅR DET ÅT SKOGEN MED VÄRLDEN och SÅ ODLAR DE VIN I SVERIGE.

Jag önskar att Sverige hade samma status som Champagne… I början av detta månadsbrev så berättade jag att många säger att det håller på att bli för varmt för att göra Champagne i Champagne, vad folk är oroliga för då, är inte att jorden håller på att gå under av GLOBAL WARMING, utan hur ska man då få tag på bra Champagne i framtiden.

 

…lite om juli och augusti…

Nu känns det som att man äntligen fått tid att ta några steg tillbaka och titta hur det verkligen står till i vingården. Det känns som att det varit ”tunnelseende/skygglappar på” i åtminstone 6 månader och då är det en njutning att ”lyfta blicken” och njuta av vad man ser.

2016 har hela tiden sett mycket lovande ut och fram till sista juli så har vi fått ihop 668 graddagar, detta är den 4:e högsta siffran sedan vi startade 2001.

Om man bortser från 2002, som är i en liga för sig själv, så har vi 2006 och 2014 som ligger före rent siffermässigt, men båda dessa år så drabbades många odlare i Skåne av 200 mm regn i augusti, så jag är fortfarande mycket hoppfull att årgång 2016 ska kunna överträffa dessa årgångar.

2006 och 2014 var/är årgångar som uppskattats väldigt mycket av kunderna, båda årgångarna var/är mycket tillgängliga och generösa och den största utmaningen var dessa årgångar att försöka hålla nere skördeuttaget (vilket är svårt när det regnar 200 mm i augusti och druvorna sväller upp som ballonger).

Även om graddagarna visar att vi ligger efter (rent matematiskt), så tycker jag att vi ligger före i mognaden 2016 jämfört med 2006 och 2014 och detta är på grund av att värmen har fördelats på ett bättre sätt 2016. En annan anledning är att graddagar (enligt mig) endast är ett extremt förenklat verktyg för att kategorisera olika odlingsförhållande. Om man vill använda sig av graddagar så tycker jag att JOHN GLADSTONE har den bästa justeringen av denna och då har han satt en gräns vid att ingen månad kan tillräkna sig mer än 279 stycken graddagar och hade vi i Sverige följt detta sätt att räkna så hade 2016 varit näst bästa året efter 2002.

Är man intresserad av klimatdata för odling, så sök efter John Gladstones böcker, de är utan tvekan det bästa jag hittat inom området.

Dr John Gladstones
Dr John Gladstones

 

2:a Juli så gjorde vi andra toppningen och jag gissar att vi i år behöver göra 2 stycken till, men det kan vara att vi ligger så pass långt fram i årets växtcykel att det stannar vid en, på vissa block i odlingen. De senaste veckorna så har vi fortsatt med klasgallring och att trimma lövväggen och jag måste säga att jag är ytterst nöjd med årets lövväggar.

Mjöldaggstrycket har varit lugnt i så gott som hela landet, dock började det i mitten på juli dyka upp enstaka angrepp och senaste veckan verkar det som att trycket så försiktigt börjar öka. Ett fåtal odlare har redan ”tappat” druvor till mjöldaggen, men är man utan angrepp fram till färgskiftningen så brukar man klara sig ganska gott. Med detta sagt så ska man inte bara förlita sig på tur, fortsätt spruta med bikarbonat (vi använder Kaliumbikarbonat), tills ni är i hamn.

Ute i odlingen så har ca 20% av Rondo druvorna ändrat färg, så jag gissar att vi har 1 vecka kvar innan det är full färgskiftning, och de som inte har ändrat färg då klipper vi bort (detta är ju de senast mognande klasarna och dessa kan vi vara utan).

Rondo den 15 augusti 2016
Rondo den 15 augusti 2016

I veckan så hade vi två vinintresserade på besök från Trollhättan och då gick vi ut på det norra fältet och där hittade vi en 2 årig planta som hade sin klase nästan ända nere vid marken.  Vi smakade på några druvor och de var så söta och jag blev bara så överraskad att jag var tvungen att jaga rätt på refraktometern (sockermätare)  och den visade 67 Oeschle!!! Jag fick smått panik! När jag sedan mätte runt i odlingen så låg sockret på ca 35-36 Oeschle, idag är det kanske runt 40.

Så gott som alla som hör av sig är smått lyriska (om de inte drabbats av mjöldagg) och de flesta säger att de aldrig haft så mycket druvor tidigare och det är detta som jag tror blir årets utmaning. Klasgallring tar mycket tid och det är inte lätt att hinna göra denna om man har en större odling, om man inte börjar i tid. Unga plantor sätter mycket druvor och om man inte gallrar bort en del, så är det stor risk att man stressar dem och sedan tar det många år innan de återhämtar sig. Förutom att det kan skada vinplantorna så är där såklart också aspekten med att ett lägre skördeuttag ökar kvaliteten.

Klasgallring av Solaris på norra fältet.
Klasgallring av Solaris på norra fältet.

I VINERIET

I vineriet så har vi 3 buteljeringar kvar 1 rött (Flädie vingårds) och 2 vita från Klagshamn och dessa kommer att ske i mitten på augusti. Det är alltid lite osäkerhet när det är dags för buteljering och osäkerheten smyger sig in om man tagit rätt beslut, både för vinets kvalitet, men även för vinets stabilitet.

Vi håller även på att se över vad som behövs för att ta emot årets skörd, dels utrustning, men även förbrukningsartiklar, som ska införskaffas.

För varje år som går så skaffar jag fler och fler ”reservdelar” till diverse apparater och maskiner som vi använder, för att försäkra mig om att vi ska kunna ta in och processa druvorna så problemfritt det går.

I SVERIGE

Det är märkligt hur ett monopol (Systembolaget) även skaffat sig monopol på självgodhet här i Sverige (möjligtvis med konkurrens av Zlatan), deras senaste TV reklam, där man visar hur miljömedvetna Systembolaget är och hur goda de är, så kan jag bara gratulera deras PR byrå, vilken vanlig BONDJÄVEL, skulle kunna komma på meningen ”THE INVIRONMENT DONT HAVE A CREDIT CARD” (som konsulten säger i TV reklamen).

Systembolaget säger att man kämpar för miljön och detta är sant en hel del gånger men inte alltid, dock är det så att det är väldigt lätt att kämpa för miljön om någon annan betalar. För ett halvår sedan så infördes en extraavgift på alla flaskor som väger över 430 g (tror jag det var), DENNA AVGIFT BETALAR VI!!! Inte Systembolaget, alltså det är jäkligt lätt att klappa sig själv på axeln och säga att man är duktig när andra betalar. HADE SYSTEMBOLAGET VARIT EN MÄNNISKA SÅ TROR JAG INGEN HADE VELAT UMGÅS MED DENNA PERSON, man gör inte som Systembolaget gör.

Hade Systembolaget agerat ärligt, så hade de i TV reklamen visat ödmjukhet istället för självgodhet, och berättat att Systembolaget och Sveriges dryckesproducenter/leverantörer, tar ansvar för miljön.

RESTAURANGER

Man hör mycket rykte när det gäller alkoholhantering och om jag förstått det rätt så måste en restaurang lägga på minst 25 % påslag på de viner man säljer på restaurangen. Just det här med 25 % är för att det är vad myndigheterna kommit fram till är ett SKÄLIGT PÅSLAG (håll kvar dessa ord i tankarna).

Är det någon som kan gissa vad ett genomsnittspåslag på vin är på en restaurang?  300 %!

Orden; ”SKÄLIGT PÅSLAG” ringer i mitt huvud och var man barn på 1970 talet så ringer även Brasses ord FEL, FEL, FEL! (5 myror är fler än 4 elefanter). Om en myndighet räknat ut att 25 % ska kunna täcka personalkostnader och hyra, så tror jag att många skulle anse 300 % påslag som oskäligt.

När vi är i vindistrikt i Tyskland eller Frankrike så brukar de jobba med ett påslag på 50 %, jämfört med det pris vi turister får betala på respektive vingård (detta gäller då de lokala vinerna). I vintras var vi på en restaurang som på vinlistan hade Tysklands 300 ”bästa” viner och bland annat så kommer jag ihåg att de sålde ett 100- poängsvin (av vinjournalisten bedömt som det ultimata vinet) för 1000 kr flaskan och ville man handla med sig flaskan hem så tog de 800 kr, alltså 200 kr mer för att dricka vinet på restaurangen.

Många av de producenter vi besöker utomlands, är sådana som vi upptäckt på restauranger och vice versa, det vill säga att vinproducenterna rekommenderat en restaurang som saluför deras vin, det är vad jag skulle kalla WIN WIN, eller som Brasse kanske skulle sagt; RÄTT, RÄTT, RÄTT!

 

Detta månadsbrev har tagit mig nästan 2 veckor att skriva och idag är datumet den 17/8 och jag är ganska nyligen hemkommen från en vistelse i Italien och Slovenien. Alla Rondodruvor som inte ändrat färg har den 15/8 och 16/8 blivit bortgallrade för att vi endast ska ha de bäst mogna druvorna till vårt röda vin och vårt rosévin.

INTERNATIONELLT

Som sagt så är jag nyligen hemkommen från Italien (nordöstra delen) och Slovenien och det är bara att konstatera att det är en häftig ”REVOLUTION” som pågår i vinvärlden och just denna del av världen som vi var i kanske är naturvinernas starkaste fäste. Det här med ”naturviner” är hur skoj som helst. Vissa/ganska många är heltokiga, utifrån den vanlige vindrickarens referenser, men är man ”openminded” så öppnar sig en helt ny värld.

Vi hade nöjet att besöka Sloveniens kanske bästa restaurang (Hisa Franko) och där blev vi serverade av unga kunniga servitörer mellan 25 och 30 år och de märkte ganska snabbt att vi hade ett ”visst” vinintresse, så de delade med sig av all möjlig information om alla viner de serverade och gjorde sig även besväret att leta igenom vinkällaren efter ”MÄSTERVERK och GALENSKAPER”. Ett av de viner som etsade sig fast i minnet var ett vin gjort på Riesling, Chardonnay och Kerner (det måste vara det enda vinet i världen som innehåller dessa 3 druvor) och när sommelieren frågade mig vad jag tyckte så sa jag att både producenten och vinet var galet och då tittar han mig i ögonen och bara skrattar och säger: IT´S TOTALY CRAZY!

Organic Anarchy. Detta vinet är från 2011, men vinet vi hade på Hisa Franko var från 2007.
Organic Anarchy. Detta vinet är från 2011, men vinet vi hade på Hisa Franko var från 2007.

Ovanstående vin var inte mitt favoritvin, men jag måste säga att producenten trots allt lyckats förmedla något. Hur ofta är man på en restaurang och ser att personalen har minst lika roligt som gästerna? Just denna glädje är ytterst smittsam och då har man faktiskt lyckats beröra folk med det vin man har producerat och detta ska inte underskattas.

Nästan hälften av vinerna som jag smakade i Slovenien var så kallade ORANGEA VINER (tillverkat av gröna druvor som fått jäsa med skalen) och många av dom visade sig vara utomordentliga viner i kombination med mat. Jag tror säkerligen att man hade kunnat kombinera ihop ”vanliga” viner med de maträtter som serverades, men i och med att man serverade naturviner så blev det en helt annan totalupplevelse. Hade man valt att servera bra vanliga viner istället så hade det bara blivit en trevlig upplevelse på en bra restaurang, nu blev det istället fantastiskt, spännande och lärorikt.

Som ”fattig svensk vinbonde” vill jag knyta an till texten under ”restauranger” och tillägga att det dyraste vinet jag provade på restaurangen kostade 8,50 Euro per glas och en helflaska av  mästerverket EDI SIMCIC Rebula 2006 gick på 38 Euro.

Edi Simcic- Rebula 2006. Vilket fantastiskt vin!!!
Edi Simcic- Rebula 2006. Vilket fantastiskt vin!!!

Vad är naturvin? Svaret på denna fråga kan jag egentligen inte själv svara på, men tumregeln är att vinet inte ska innehålla mer än 10 mg svavel per liter och man ska inte ha använt några tillsatser. Vinet ska vara odlat ekologiskt eller biodynamiskt (alltså utan bekämpningsmedel och konstgödsel).

För att tillverka ett vin som endast får innehålla 10 mg svavel per liter så har man anpassat vinmakningen så att detta ska vara möjligt och min uppfattning är att man då väljer att skydda musten så mycket som möjligt från syre eller raka motsatsen med övertygelsen att vinet ska ”vänja” sig vid syre. Många viner är med min referensram väldigt reduktiva (motsatsen till oxidativ) och denna doft är jag inte helt förtjust i. Dock kan denna doft försvinna med luftning om man är lite tålmodig.

En sak som är säker är dock att de som säger att naturviner inte kan lagras, borde prova naturviner av högre kvalitet, många av vinerna vi smakade var 6,7 ja till och med 10 år gamla och inget av vinerna hade en oxidation. Vad jag tror är framgångsreceptet är HÖG KVALITET PÅ DRUVMATERIALET och kunskap om hur man tillverkar naturvin. ”Vanliga viner” med 10 mg svavel per liter klarar sällan flera års lagring och om de gör det så är det även här kvaliteten på druvmaterialet som varit avgörande och till skillnad från naturvinerna så är dessa viner så gott som undantagslöst väldigt högt prissatta.

Till de i Sverige som reagerar över att ett vingårdsbesök kostar pengar (ja det finns faktiskt vissa som reagerar över detta och då brukar jag fråga dem om jag får besöka deras arbetsplats och om de kan guida runt mig en timme eller två kostnadsfritt och var jag sedan på deras arbetsplats kan avnjuta min medhavda fika), så kan jag säga att jag planerade att besöka en vinodlare som heter JOSKO GRAVNER i Friuli (han lär ha varit en av dem som drog igång naturvinstrenden) och då berättade han att ett vingårdsbesök kostar 25 Euro, men att han tyvärr var på semester.

Josko Gravner med sina amphoror.
Josko Gravner med sina amphoror.

Så gott som alltid när vi har besök av folk i 25 30 årsåldern, så brukar de fråga mig vad jag tycker om naturviner och då brukar jag fråga dem vad de själva tycker och var de dricker dessa viner. 9 gånger av 10 så berättar de att de dricker dem på restauranger (för så gott jag vet så finns inga på Systembolaget och vad jag vet så har det endast en gång funnits där) och resten har köpt dem via Danmark eller något annat land utanför Sverige. De berättar också att de tyckt det varit en intressant upplevelse och många gånger kan de beskriva vinerna och just detta att de kommer ihåg vinet/vinerna bevisar ju att de fått en upplevelse.

Vad jag har svårt att fatta (jag vet att jag är trög, men jag jobbar på det) är hur kan man odla druvor av hög kvalitet ekologiskt, tillverka hantverksmässigt vin, sälja det till en restaurang i Sverige som lägger på 300 % påslag och sälja det till en student (begränsad inkomst) i 25 årsåldern.

Vad jag är rädd för är att just denna ”omöjliga ekvation” gjort att många människor är negativa till naturviner, de har suttit på en restaurang och känt sig lite ”wild and crazy” och sagt att ikväll ska vi ta ut svängarna och betala 350 kr för en flaska vin på restaurang (kanske ett 80 kr vin på Systembolaget) och så har det inte smakat bra.

Efter alla ”åsikter” om restauranger så ska jag ge en eloge till de som inte jobbar med procentuella påslag utan ett fast påslag på varje flaska.

Är det någon som tycker att det är spännande med naturviner så kan jag rekommendera Grand Hotel i Lund, de har en mycket duktig dryckesansvarig som heter Erik Berne och honom kan man fråga om både klassiska viner och naturviner.

Jag vill vara noga med att berätta att jag inte har någon som helst kompetens när det gäller naturviner, jag skulle vilja säga att jag är lyckligt okunnig, men jag tycker det är enormt spännande och det är därför jag lägger en liten del av min tid för att skriva om det.

Solaris en dag i juli.
Solaris en dag i juli.

Tankar och funderingar samtidigt som det växer och är festival

KLAGSHAMN 2016-07-10

”RISK FÖR BAKSMÄLLA EFTER SEMESTERN”, ja detta citat läste jag för några dagar sedan i en dagstidning. Det är Systembolagets dotterbolag IQ som gjort en Sifo-undersökning om svenska folkets dryckesvanor under semestern.

I denna undersökning svarade 56 % att de dricker mer under semestern än annars och IQ´s VD Juan-Pablo Roa, konstaterar ”DET ÄR RÄTT HÖGA SIFFROR”.

Jag förstår varför inte jag är VD på IQ, jag tycker det är låga siffror. Om varannan svensk skulle ta sig 1 glas eller 2 mer, under semestern, så ringer det ytterst få varningsklockor i min värld.

Vad jag tycker är alarmerande siffror, är de 4 % som dricker mindre på semestern, än när de jobbar, här hade jag satt in samhällets resurser.

Jag undrar hur dessa 4 % tänker när de tar sig igenom vardagen… kanske såhär; ”jag får nog ta mig ett glas till, imorgon är det arbetsdag” eller såhär; ”ÄNTLIGEN SEMESTER; SÅ JAG KAN SLUTA DRICKA”, är inte detta ett rop på hjälp så vet jag inte vad som är det.

Häromdagen så hade vi besök av två norska vinodlare kollegor och då berättade de att i Norge så får man lov att sälja öl och fruktvin från gårdarna, men inte vin (gjort på druvor), vad detta visar är att ”alkoholmonopolet” handlar lika mycket om politik som folkhälsan.

Jag vill se den doktorsavhandling som konstaterat att alkohol framställt av druvor skulle vara skadligare än den alkohol som ingår i öl och fruktviner.

Innan jag kommer för djupt in i den norska alkoholpolitiken, vill jag vara noga med att förklara att jag bara har mina två norska kollegors ord om Norges regler och att jag inte dubbelkollat vad som gäller i Norge.

Nej jag tänker inte ge mig in i ”ALKOHOLDEBATTEN/GÅRDSFÖRSÄLJNINGS FRÅGAN”, om det nu var någon som trodde det. Jag har bestämt mig för att lägga så lite energi som möjligt på just detta ämne och jag märker att det ibland förvånar.

Jag har sett alldeles för många vänner/kollegor dräneras på sin passion för vinodling, då de gett sig i kast med detta.

Vi svenska vinodlare har satt oss i en ”OMÖJLIG SITS”, eller så är det kanske så att andra satt oss där vi är.

Alla journalister ställer frågan om vad som är viktigast för att svensk vinodling ska bli riktigt stort i Sverige och det är just genom denna fråga som vi satt oss i en ”omöjlig sits”. Vi måste svara gårdsförsäljning, annars så uppfattas vi inte som seriösa, för det är ju just detta svar vi gett journalisterna och politikerna de senaste 10 åren.

Jag fick denna fråga senast för 1 vecka sedan och jag gjorde misstaget, att tänka innan jag svarade och bara denna paus på 3 sekunder gjorde att personen, reagerade med att svara på sin egen fråga, med att det måste väl ändå vara gårdsförsäljning.

Jag tycker precis som alla andra svenska vinbönder att frågan om gårdsförsäljning är den viktigaste, om vi ska kunna få ekonomi i det vi gör, utan att vara krögare, städare, lekledare, clown, gycklare, osv…..  Kort och gott så är den viktigaste frågan för oss vinbönder, att vi ska få lov att konkurrera på samma villkor som alla andra vinbönder i EU.

Problemet är dock att om vi lägger all energi på just denna fråga så har vi ingen energi kvar till de andra sakerna som är viktiga för att svensk vinnäring ska utvecklas, så från och med nu så vill jag att alla vinbönder, ställer sig frågan: VAD ÄR DET NÄST VIKTIGASTE FÖR ATT SVENSK VINODLING SKA FRODAS?

För att få lite distans till ”gårdsförsäljningsfrågan”, så tycker jag bara att man behöver lyfta blicken och titta västerut, det vill säga mot Danmark. Många danskar har hjälpt mig genom åren och jag är evigt tacksam för detta, dock kvarstår fakta. I mina ögon så är inte Danmark ”the promised land” när det gäller vinodling, jag ser många vingårdar som börjat fokusera på alkohol istället för vin. Man tillverkar alla möjliga alkoholdrycker, alltifrån fruktviner, cider, öl  samt diverse spritsorter, i vingårdens namn och då känns det som man tappat både fokus och passion. Jag vet att man även utomlands säljer destillat på vissa kvalitetsvingårdar, men det är oftast ”en grappa” eller något som har ”druvanknytning” och inte en uppsjö av smaksatta spritsorter. Även bland de vinbönder som fokuserar på ”vinodling” har jag ibland ställt mig frågande till kvaliteten, kontra priset. I väldigt många år så tog man tokigt mycket betalt, för viner av väldigt enkel kvalitet, vilket lett till att man blivit tvungen att tokdumpa  priserna, när kunderna slutade dyka upp.

Det tragiska i det hela är att de danska vinodlare som var seriösa från starten, har också blivit tvungna att sänka sina priser och således har ekonomin också försämrats, vilket lett till att man inte kunnat investera för att fortsätta höja kvaliteten.

Problemet som jag ser det här i Norden är att vi har inga regler eller kontroller (missförstå mig rätt, jag är ingen vän av överdriven byråkrati) och ja jag vet att livsmedelsverket dyker upp hos de danska vinproducenterna (precis som de gör i Sverige, men här kostar det pengar till skillnad från Danmark), men deras huvudsakliga uppgift är att se till så att man ”INTE DÖDAR KUNDEN”. Att livsmedelsverket gör kontroll på vinerierna garanterar absolut inte någon som helst kvalitet och det finns inte heller någon som satt upp några övergripande regler eller krav på Norden när det gäller att fokusera på kvalitet. Med andra ord så är det helt upp till vinbondens samvete att korrelera pris/kvalitet och detta är en stor riskfaktor för kunden.

Det finns en tapper liten skara i Danmark (jag tror det är en handfull odlare), som satt upp egna regler som ska höja kvaliteten och jag kan inte annat än att imponeras av deras initiativ. Jag tror att sammanslutningen kallas för ”Genuint Danskt Vin”, men jag är lite osäker på detta namn.

VINODLING SVERIGE

Sol och värme i kombination med de senaste veckornas regn har gjort att tillväxt takten i vingården är enorm, vanliga år så räcker det att vi puttar in skotten 1 gång i veckan (måndag som standard), men nu har vi fått öka intervallet till nästan 2 ggr i veckan för att inte komma efter.

På de flesta delar av odlingen så kör vi med 4 dubbeltrådar, vilket gör att det inte är så långt mellan trådarna och då får man gå lite oftare, men i gengäld så klarar de vinden bättre.

I år så var det Rondo som var först med att blomma (17 Juni), sedan hade vi Solaris den 21 Juni. Ovanstående datum är när 70 % av blommorna blommat.

Rondo i full blom
Rondo i full blom

När jag nu går igenom väderdagböckerna, så märker jag att jag ljugit för så gott som varenda svensk vinbonde denna försommar, då jag påstått att ”JAG ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE”.

2002 var ett galet varmt år, då blommade Leon-Millot (blå druvsort) den 15 juni (om jag minns rätt) och vi hade mogna Siegerrebe druvor sista Augusti.

I år så har vi skrapat ihop 396 graddagar (ett sätt att mäta hur varmt det är under odlingssäsongen) till och med den sista Juni, vilket kan jämföras med 2002, då vi vid samma tillfälle skrapat ihop 417 graddagar.

De enda åren som är i närheten av dessa två, är 2011 (då många odlare drabbades av vårfrost efter knoppsprickning) och 2014 som gav rekordskörd i hela Skandinavien.

Så gott som alla vinodlare som har hört av sig är lyriska över årets inledning och det ska bli mycket spännande att se vad resten av sommaren har att erbjuda. När vi ligger så tidigt i blomningsfasen, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer att bli ”årets utmaning”. Jag har inte en tanke att slappna av en sekund, bara för att det råkar se mycket bra ut för tillfället. Det är bara desto större anledning att vara alert/observant, så att vi verkligen får möjlighet att ta ”skörden av denna fantastiska inledning”.

De kända farorna såsom svampsjukdomar, fåglar, skyfall, getingar osv…., finns med i riskanalysen, men vips så dyker ett nytt hot upp, SUZUKII FLUGAN.

Suzuki flugan-Drosophila suzukii
Suzuki flugan-Drosophila suzukii

Om jag förstår det rätt så har den funnits i Sverige sedan 2 år tillbaka. Jag hörde talas om den första gången för ca 4 år sedan i Tyskland och då spred den skräck bland vinbönderna där.

Det var till och med så att vi hörde historier om vinbönder som begått självmord för att ”flugan” förstört hela skörden och kört dem bankrutt.

Jag läste i morgontidningen att Alnarp har satt igång projekt för att få bukt med ”flugan” och vi får se om dessa ”projekt” kan hejda spridningen.

SVAMPTRYCK

Svamptrycket verkar hittills ha varit ganska lågt och jag har bara sett mjöldagg på en enda vinstock utomhus (stod vid en husvägg på österlen, en ren Vinifera), för ca 10 dagar sedan.

Men med tanke på att smittotrycket var så pass stort förra året på vissa ställen, så ska man nog vara vaksam.

Nu i Juni månad så har även KUMULUS (inte svavelnäring, men exakt samma sak) blivit godkänt mot mjöldagg i vinodling. Mig veterligen så är det godkänt för ekologisk vinodling i alla länder, men jag vet inte hur det är i Sverige, detta får man kolla upp om man är certifierad.

Ett råd är att följa er sprutplan med Kumulus, regnar det mer än 10 mm, efter att ni sprutat Kumulus, så är det bara att ge sig ut igen och spruta på nytt (upp till 10 kg sammanlagt/ha ska vara okej enligt den Biodynamiske ”pratkvarnen” Nicholas Joly).

Jag läste igenom godkännandet av Kumulus och där stod det att man rekommenderade 1000 l vatten/ha innan blomning. Nu vet jag inte om det är en kollega/preparatsäljare/kemikalieinspektionen som gjort ansökan, men jag säger bara LYCKA TILL!!! Det måste vara en omöjlighet i Sverige att få 1000 l vatten att fästa på bladmassan innan blomningen. Vi använder ca 400-500 l/ha innan blomningen och jag upplever att detta ger full täckning, vilket gör att vi således kan få in fler sprutningar och ändå hålla oss under den sammanlagda 10 kg gränsen. Har man ett underskott på svavel i odlingen, så är ”10 kg´s gränsen” såklart inget man behöver bry sig om.

Sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, ja så skulle man kunna sammanfatta dagarna de sista 6 veckorna, om man tar bort de dagar då vi puttar in skotten  mellan trådarna.

 

001

29/6 så hade vi tagit alla sidoskott upp till andra dubbeltråden (drygt 500 000 sidoskott så här långt).

Årets nyplantering är uppbundna för andra gången och jag upplever att de tagit sig bra och den senaste veckan så har de verkligen tagit fart, så nu gäller det att få upp de sista dubbeltrådarna, så att plantorna kan växa optimalt (förhoppningsvis inom 2-3 dagar)

Jag har inte haft tid att räkna hur många plantor vi planterat i år (bara det är ett bevis på att vi skulle planterat mindre), men jag gissar att det är runt 2000 plantor, och detta känns som den absoluta smärtgränsen om man samtidigt ska hinna med att sköta den etablerade odlingen.

SKÖRDEUTTAG

”Den eviga frågan” från vinodlare är hur mycket skörd man kan/ska ta ut på varje stock, och här finns definitivt inget enhetligt svar. Jag tycker man ska ställa sig själv några frågor innan man överhuvudtaget börjar fundera över vilket skördeuttag man kan/ska ta ut.

  1. Vilken typ/kvalitet vill man tillverka (vitt torrt, vitt fatlagrat, vitt ekchipslagrat, vitt halvtorrt, dessertvin, rosé, lätt rödvin, kraftfullt rödvin, mousserande osv)
  2. Vilka druvsorter har man att jobba med (är de tidigt, medel eller sent mognande i Sverige)
  3. Hur har säsongen varit så här långt (detta är en kontinuerlig frågeställning under hela säsongen
  4. Har man skött odlingen optimalt? (När man rannsakar sig själv, så inser man att man lyckats väl med en del moment och mindre bra med andra under den pågående säsongen)
  5. Hur var plantornas status föregående säsong (detta spelar stor roll för att avgöra skördemängden, framförallt på yngre plantor)

Tittar man internationellt så varierar skördeuttagen enormt, beroende på dels ovanstående frågeställningar, men man har även lagt till frågeställningarna;  VAD VILL FOLK KÖPA OCH HUR KAN VI TJÄNA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT PÅ DESSA FOLK ?

Om vi hoppar över de sistnämnda frågeställningarna, så är skördeuttaget lägst på ”dessertviner”, Chateau d`Yquem (Sauternes) lär ta ner till 900 l /ha och detta är extremt lågt, men det mest otroliga skördeuttag jag hört talas om är ISTVAN SZEPSY (Tokaj), som på vissa extrema viner är nere på 250 l/ha. Ovanstående är visserligen undantagsproducenter men de visar att vinstil oftast kräver ett lägre skördeuttag.

Istvan Szepsy
Istvan Szepsy

Ett rödvin kräver generellt ett lägre skördeuttag än torra vita viner. I Rhonedalen i Frankrike kan den lagliga maxskörden vara så lågt som 2500 l/ha och i Bordeaux pratar man om 4500 l/ha (baserat b.la på en högre plantdensitet).

När det gäller vita stilla viner så ligger man till exempel på 5500 l  som laglig gräns i Alsace och detta är inget ovanligt i andra kvalitetsdistrikt i heller. Genomsnittet i Tyskland på vita viner lär ligga på 10 000 l/ha, märk väl detta är genomsnittet inte maxskörd, vissa skördar uppemot 20 000 l/ha.

Alla ovanstående exempel är från Europa där vi har klimatologiska begränsningar, som fram till 2003 kompletterades med lagliga begränsningar (sedan dess så har det även i Europa blivit lagligt att bevattna vinodlingar).

I Sverige där vi framförallt gör vitt vin och rosé, (det tillverkas även rödviner men de ökar inte i samma snabba takt som vitt vin och rosé)  siktar en kvalitetsorienterad odlare på runt 3000 l/ha  i en perfekt skött vinodling på god vinodlingsmarkoch med en bra växtsäsong. Detta innebär om vi till exempel tar druvsorten Solaris, att man vill skörda runt 5500 kg på 1 Ha. Varje gram druvor som skördas bör drivas till full mognad av åtminstone 20 kvadratcentimeter fullt solbelyst bladyta.

004
Hög lövvägg-stor bladmassa

Låt oss för enkelhetens skull säga att man har 1 meter mellan plantorna och 2 meter mellan raderna, detta skulle innebära att man har 5000 stockar/ha och att man således har 5 km rader/ha. Vill vi landa på 5500 kg/ha så måste varje stock ge 1,1 kg.

Ska dessa 1,1 kg druvor mogna fullt ut, så måste de således ha minimum 2,2 kvadratmeter fullt solbelysta blad, detta brukar motsvara en perfektgallrad lövvägg av en höjd på åtminstone 1,1 meters höjd om allt i odlingen är perfekt (och det är det aldrig, så verkligheten ligger nog närmare 1,2-1,3 meters höjd).

Här i Klagshamn så har vi en lövvägg som brukar variera beroende på årgång, mellan 150-170 cm och då siktar vi generellt på ett skördeuttag på 3000 l/ha på fullt etablerade plantor ett bra år. Är det ett kallare år så går vi ner i skördeuttag med ca 30%  (som 2012 och 2015 )

Ett riktigt bra år så har man möjlighet att ta ett lite högre skördeuttag.  (med det så menar jag 10%-15%, ja till och med 20%-25%  högre skördeuttag, med nästan oförändrad kvalitet.)

Det riktigt spännande med dessa ”SUPERÅRGÅNGAR” är dock när man tar vara på årgången genom att försöka göra extraordinära viner som kan bli en upplevelse och ett samtalsämne för många år framåt. Har man denna ambition så bör man ligga kvar eller till och med gå ner lite i skördeuttag.

Årgångstabeller (bedömning av årgångens kvalitet och hållbarhet) har funnits i många år, men jag tycker att de som odlar vin i Sverige även bör skapa en ”årgångstabell” över sin egen insats, för vi vinbönder är i högsta grad med och påverkar slutresultatet. Till sist skulle denna ”årgångstabell” kunna kompletteras med vinmakningen, för att få ”hela bilden”.

Avslutningsvis så kom jag att tänka på en känd vinmakare i Italien, som 1998 (en bra årgång på många ställen i Italien) gjorde världen bästa vin, han hade rannsakat sig själv och kommit till slutsatsen ”JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN IGEN ATT KUNNA TILLVERKA ETT VIN AV DENNA KVALITE”.

SVENSKT VIN

Häromveckan så presenterade FÖRENINGEN SVENSKT VIN tio svenska viner på vinkällaren GRAPPE (Stockholm)och detta var ett arrangemang som många vinodlare kände en stor glädje över. Det var länge sedan jag upplevt ett sådant unisont ”WOW VA SKOJ” från samtliga svenska vinbönder. Enligt de artiklar som skrivits om provningen så verkar också de närvarande vinjournalisterna upplevt det som en mycket trevligt och intressant provning.

Jag märker en ny trend, eller rättare sagt en 3 årig trend som förstärkts, PRISDUMPNING !!!

Får vi en ny ”2014” årgång, det vill säga en årgång med bra volym/kvalitet, så är jag rädd för att vi kommer att se Sveriges första 99 kr/75 cl vin nästa sommar. Det är kanske någon som ser det här som något positivt, men det gör inte jag. Kan man inte ”ta betalt” för bra årgångar, hur gör man då med de enklare.

Har vi svenska vinbönder inte råd att investera i kunskap och kompetens, så gör vi snart allesammans, viner för 99 kr helflaskan, och då undrar jag om jag inte vill gå tillbaka till mitt gamla jobb som butiksbiträde istället.

Resten av Sverige och då är ”Bag in Box journalisterna” inräknade, har äntligen insett att man måste vara beredd att lägga åtminstone 100 kr/75 cl kvalitetsvin, detta är i princip en minimumgräns (om inte vinbonden eller leverantören bestämt sig för att gå back), och då utgår vi ifrån att detta vin kommer från ett låglöneland som till exempel Sydafrika, där en anställd vingårdsarbetare kostar 4000 kr i månaden.

Vill man här i Sverige ha kompetent personal och ge dem en skälig lön, så att de stannar kvar och kan utveckla vingården/branschen, så fattar ju vem som helst att man i Sverige inte kan sälja ett kvalitetsvin för 100 kr flaskan, utan att gå back och det tror jag att man tröttnar på ganska snabbt.

Jag tror det är mycket viktigt att vi hittar en seriös prissättning i Sverige, då vi tittar på varje enskilt vins kvalitet och inte minst var det ska säljas. Det sistnämnda är något som jag aldrig hört någon i Sverige diskutera, utan vi köper Systembolagets filosofi med hull och hår

Alla i Sverige accepterar att ett hotellrum i centrala Stockholm kostar, låt oss säga 2000 kr natten, men vi klagar om man begär 900 kr i Eslöv. När det gäller vin, så kostar en flaska kvalitetsvin på Systembolaget lika mycket på Östermalm, som den gör i Eslöv, och sedan gör Systembolaget bedömningen att det inte går att sälja ”kvalitetsvin” i Eslöv. Självklart blir denna profetia självuppfyllande, då varken lönebilden i Eslöv eller kundunderlaget är detsamma som i Stockholm.

Vi vinbönder kommer inte att kunna ändra detta, vad vi däremot kan göra är att vara strategiska i vår prissättning, Östermalm kanske tål ett annat pris än Eslövsborna? Eller vill vi få media att skriva positivt om ett visst vin, så kanske vi offererar vårt prestigevin till huvudstaden, till ett attraktivt pris?

Nu känns det som att jag varit ”gnällig” så det räcker, det mesta av ovanstående text är sånt som ”snurrar i mitt huvud”. Vad som dock är positivare och roligare att skriva om är vårt ”finbesök” för några veckor sedan.

Madeleine Stenwreth, en av Sveriges två MASTER OF WINE (antagligen den högsta titeln man kan få i vinvärlden, det finns drygt 300 i världen) kom på besök med sin man, och jag kan bara konstatera att vi hade några riktigt trevliga timmar.

Anledningen till att hon dök upp var att hon suttit i juryn på London International Wine Competition och då hade ett av våra viner dykt upp och efteråt så hade de andra jurymedlemmarna frågat henne om Vingården i Klagshamn och svenska viner. Med det stora vinintresse som hon har så kände hon att detta måste hon kolla upp, för i ärlighetens namn så fanns där kompetensluckor rörande den svenska vinnäringen.

012
Madeleine Stenwreth

Det är sällan man får möjlighet att träffa folk med den passionen/kunskapen, så det kändes enormt tillfredställande och egentligen så gick timmarna alldeles för fort. Vi provade igenom 6 viner och lite olika årgångar och diskuterade nyanser på en nivå som jag sällan, om aldrig fått möjlighet att göra. Madelaine jobbar som frilansande konsult med att just utveckla viner för olika marknader, så jag tror att hon har en annan infallsvinkel gentemot vin, men jag kände att hennes utgångspunkt var den samma som våran, dvs passion.

Vad jag hoppas på i framtiden, är att vinsverige ska få ta del av hennes kunskaper/kontaktnät, på ett eller annat sätt och om detta är som ambassadör för svenskt vin, eller som föreläsare, eller något annat spelar kanske mindre roll, men det kommer i så fall att ta oss närmare den etablerade vinvärlden med stormsteg.

Jag bugar och tackar Herr och Fru Stenwreth för besöket.

Madeleine och Torbjörn Stenwreth
Madeleine och Torbjörn Stenwreth

 

SKEPPARPS SVENSKA VINFESTIVAL 2016

Den 7/7 och den 8/7 så var det vinfestival i Skepparp med 6 svenska vinproducenter på plats, SKEPPARPS VINGÅRD, FLYINGE VINGÅRD, ÖSTERLEN VIN; FLÄDIE VINGÅRD, STORA BORÅKRA VINGÅRD och så vi. Detta är första gången som denna festival anordnas och personligen måste jag säga att det var en dunder succé. Vad som slog en var folks enorma nyfikenhet inför svenskt vin och den enormt positiva stämning som hela evenemanget utstrålade. Upplägget på festivalen verkade passa folk som handen i handsken, jag vet inte hur Tareq Taylor hade lyckats få ihop maten, men jag hörde inte en enda person som beklagade sig över maten, utan de var lyriska över hur god den var, samt hur bra den gick ihop med de svenska vinerna. Man brukar snacka om WIN WIN situation och det var nog precis vad denna festival var för alla. Ska man ”nyktert” sammanfatta framgångskonceptet, så är det nog följande saker som sticker ut:

  1. Bra till mycket bra viner (hur ofta har man möjlighet att smaka 20 olika Svenska viner av denna kvalitet)
  2. Tareqs Gäng
  3. Idylliskt läge
  4. Välorganiserat (det fanns säkerligen ett 30-40 tal fantastiska volontärer på plats)
  5. Besökarna (de kändes nästan handplockade)
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-

För att sätta festivalen i perspektiv, så var vi förra året med på Älska mat mässan i Malmö (2 dagars) och denna tyckte vi blev en stor succé. Första dagen på Skepparps svenska vinfestival så serverade vi nästan lika många besökare som vi gjorde på 2 dagar på mässan i Malmö och denna festival hade sammanlagt 7000 besökare om jag inte missminner mig.

Jag hoppas definitivt att denna festival blir återkommande, stort tack alla inblandade.

…och sedan gick det ännu snabbare….

Klagshamn 2016-06-16

Jag brukar ”alltid” inleda månadsbrevet med att berätta hur stressigt det varit, men det ska jag inte göra denna gången, det är ingen mening, för årets majväder är utanför alla referenser som jag tidigare haft.

Knoppsprickningen (gröna blad på vinstockarna) var den 9/5, vilket var imponerande med tanke på den svala april, och genomsnittet de senaste 15 åren brukar ligga runt den 11/5.

Så skirt och så vackert
Så skirt och så vackert

Sedan dess så har det varit ”HÖGSOMMARVÄRME DELUXE” och vädret har varit så bra att man nästan inte kunnat njuta av det fullt ut, utan känt att detta är för bra för att vara sant. Precis när vi började bli oroliga för att nyplanteringarna skulle börja lida av torkan så fick vi som på beställning 22 mm regn, och strax därefter så var värmen tillbaka och vinstockarna bara ”exploderade” i tillväxt.

När det är en varm försommar så gynnar det oss här i Klagshamn extra mycket, då kloros (problem med näringsupptagning) problemen då i princip försvinner och den kalkrika jorden fullt ut blir en tillgång. På andra hållet är det svala försomrar då våra stockar kan stå och ”stampa” utan att riktigt vilja gå igång, trots att vi gör allt i vår makt.

De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.
De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.

 

Igår, 31:a maj, så blev vi klara med andra skottgallringen och detta är såklart rekordtidigt, den 29/5 så började vi putta in skotten mellan trådarna i spaljésystemet (också detta rekordtidigt), och den 30/5 så gjordes årets sista nyplantering.

Rotäkta Solaris planterades ut sist.
Rotäkta Solaris planterades ut sist.

 

 

Nu har vi ca 8000 vinstockar, fördelat på i huvudsak Solaris och Rondo, med ca 75% Solaris och resterande Rondo.

Att sköta 8000 vinstockar på det sätt som vi vill sköta odlingen kräver att man sätter in resurserna vid exakt rätt tillfälle, är man 2-4 dagar för sent på ett arbetsmoment så tar momenten ibland dubbelt så långt tid.

 

I VINERIET

Den varma försommaren har gjort att vi inte kunnat lägga så mycket tid i vineriet, utan det har mer handlat om att vinerna utvecklas som de ska i vineriet och att ståltankarna och ekfaten håller tätt. Just den här tiden på året när temperaturen brukar gå upp i vineriet så kan det börja uppstå läckage på flytlockstankarnas packningar, eller att vattenlås ”går tomma” om man inte är observant. Detta innebär att vi minimum kollar igenom tankar och fat 1-2 ggr i veckan.

 

I VIN SVERIGE

Föreningen Svenskt vin hade årsmöte förra helgen och då hölls även den årliga vinbedömningen av svenska viner. I år så var det nytt rekord i antalet inlämnade viner (ca 60 st) så juryn, bestående av 9 personer, varav jag var en, delades upp i 2 grupper.

En grupp bedömde de vita vinerna och en grupp bedömde mousserande, rosé och rödviner.

 

Jag var med i gruppen som bedömde mousserande, rosé och rödviner och detta var mycket intressant.

Bland de mousserande vinerna så fastnade jag för LYNGBYVINS mousserande, tillverkat på druvan Saphira (nu hoppas jag att jag minns rätt). Vinet var välgjort och ambitiöst och till och med lite maffigt och min summering så här i efterhand är att vinet var bra för att odlaren är ambitiös och noggrann i allt han gör (han hade även med ett vin på 5 i topp listan förra året), och inte för att jag är övertygad om att druvan Saphira skulle vara direkt lämpad för varken Sverige eller vinstilen.

När det gällde rosévinerna så blev jag lite besviken (nu i efterhand så inser jag att jag kanske hade skruvat upp förväntningarna lite väl mycket på denna vinstil). Där fanns absolut en del roséviner som var okej, men även en del som inte var det. Den absoluta favoriten var KOCKA GÅRDEN (i Vallda på västkusten) Rosé som var tillverkad av druvsorten Rondo, vinet hade en fräschör och charm som var helt outstanding och hade gårdsförsäljning varit tillåten så hade jag besökt denna vingård och handlat med mig en låda hem direkt. STORT GRATTIS!!

Bland de röda vinerna så var det viner från hela spektrumet, från ej korrekta via bra kvalitet till riktigt bra.

Till sist så provade båda grupperna de söta vinerna, och här märks det extra mycket om man inte har koll på svavlingen av vinerna. Om man ska lista 3 ledord som jag letar efter i ett ungt vin med restsötma så är det FRÄSCHÖR, BALANS och RENHET. Har man dessa 3 saker så tror jag att många människor uppskattar denna stil. Utmaningen/problemet när man tillverkar denna vinstil är att vinerna många gånger måste filtreras och svavlas lite mer än med stilla viner. Personligen så tycker jag också att man ska lägga ett stort fokus på att lagra dessa viner svalt hela vägen, från vinmakning till kund. När vi gör viner i denna stil så har vinerna aldrig varit över 10 grader efter det att vinerna jäst klart, fram tills samma dag som de levereras till Systembolaget/restauranger. Är vinet ett mer komplext t.ex fatjäst vin med restsötma, så har vi dock lite andra kriterier.

Min favorit bland de söta vinerna var ett vin som var aningen defekt, då det var för reduktivt/svavelväte (motsatsen till oxidation) och detta kan ha berott på olika saker, dels att man jobbat väldigt reduktivt men även att man inte tillsatt tillräckligt med näring för att jäsningen skulle fortgå optimalt. Det kan tyckas märkligt att man har ett defekt vin som ”favorit”, men om man ser bortom denna defekt så hade vinbonden gjort många saker rätt och druvkvaliteten kändes hög. I sådana här fall så tycker jag det är viktigt att denna producent får höra både ”ris och ros”, så att personen känner att man är på rätt spår, men att där finns förbättringsmöjligheter.

När det gäller de vita vinerna så var det som sagt den andra gruppen som bedömde dessa och här infann sig även ÅRETS BÄSTA VIN 2016, tillverkat av den förr förra ordföranden i föreningen, tillika även förra årets vinnare, men då vann han med ett rödvin, STORT GRATTIS SVENERIC SVENSSON.

Bland de vinerna som jag smakade efter provningen, så stack bland annat FLYINGE VINGÅRDS ”PEGASUS viner” ut och jag vidhåller att detta är en av Sveriges mest ambitiösa vingårdar.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

En annan favorit (som jag alltid ser fram emot att smaka) var LYNGBY 5:s (inte samma vingård som Lyngby) SOLARIS 2015. Jag vet inte varför deras solarisviner blir så bra, men jag tror att det har att göra med passion och noggrannhet (odlingen har jag tyvärr inte hunnit besöka än). De är alltid så försynta när de presenterar sina viner. Jag har bara ett råd att ge er; RÄTA PÅ RYGGEN OCH KLAPPA ER PÅ AXELN! Jag blir glad när jag smakar sådana viner som er Solaris.

AKADEMISKA VÄRLDEN

Den akademiska världen är många gånger som ett ”parallellt universum” för oss som är verksamma i ”verkligheten” och jag kan inte låta bli att tänka på det svenska universitet som planterat en liten vinodling med fel sorter, fel förarbete, fel skötsel osv……  och deras svar till mig när jag undrade hur man tänkt här, blev; DET ÄR INTE FEL ATT VISA HUR MAN INTE SKA GÖRA !!! .

Jag är inte dummare än att jag förstår att även den akademiska världen behövs om vi ska etablera den svenska vinnäringen och därför tycker jag att det är extra roligt att HVILAN UTBILDNING ( i Åkarp där jag fick min trädgårdsutbildning för 30 år sedan) valt att starta en vinodling i lite större skala. Detta är en milstolpe för den svenska vinnäringen. Här kommer det förhoppningsvis att skapas möjlighet att lära upp framtidens vinbönder.

Min förhoppning på sikt är att det ska finnas både längre utbildningar, men även kortare kurser med specialinriktning på de olika områdena inom svenskt vin.

Dock tror jag att denna typ av utbildningsställen bör kompletteras med universitet och här hoppas jag att Alnarps universitet och Lunds universitet parallellt startar forskningsprojekt och utbildningar.

I Brighton (England), hölls för några veckor sedan en Cool Climate Convention och enligt ”ryktena”, var det den mest påkostade/välorganiserade konferensen hittills, med duktiga talare och ändlösa möjligheter till att prova (cool) vin. Jag hade inte möjlighet att vara där, hur gärna jag än hade velat, men som jag förstod det så var det rekordmånga deltagare från Skandinavien och detta visar säkerligen hur den Skandinaviska vinodlingen utvecklas. Självklart så var det säkerligen många som tog chansen då konferensen hölls i England, dels för att det ligger förhållandevis nära, men även för att klimatet ”liknar” det skandinaviska mer än det amerikanska eller australiensiska.

INTERNATIONELLT

Jag brukar sära på Sverige och den övriga vinvärlden när jag skriver, men nu börjar de ”sammanflätas” och det är riktigt roligt.

1:a juni så öppnades världens största kulturella centra för vin La Cite Du Vin i Bordeaux och bland annat så är vårt vin PHANTASMAGORIA 2013 med och representerar Sverige.

Tanken med centrat är att besökarna ska kunna lära sig mer om vin, men även att de ska kunna smaka vin från hela världen. Detta ”skyltfönster” räknar med att ha 450 000 besökare om året och infrias förväntningarna, så har jag svårt att se att man ska kunna ha ett bättre skyltfönster mot vinvärlden än detta.

För ett tag sedan så deltog vi på den internationella vintävlingen CUVEE 2016 OSTRAVA i Tjeckien och där erhöll vårt vita vin NORDIC LIGTH 2014; DOUBLE GOLD, ett pris som endast delats ut 11 gånger tidigare (på 14 år).

Nordic Light premierades med ett "Double Gold"
Nordic Light premierades med ett ”Double Gold”

Deras pressmeddelande som gick ut efter tävlingen, säger egentligen allt: THE SENSATION FROM THE POLAR REGION. Dels så säger det en del om deras förvåning, men även övriga Europas uppfattning på sverige/skandinaviens klimatologiska förutsättningar.

Öresund 2015 fick en silvermedalj.
Öresund 2015 fick en silvermedalj.

Den fräschör som skandinaviska druvor kan frambringa (jag vill här vara noga med att jag inte talar om omogna druvors sura syra, utan långsamt mognande perfekt mogna druvor) tillför vinvärlden något unikt och blir en sådan tydlig kontrast till majoriteten av övriga viner i världen, att den är svår att inte reagera/imponeras över.

Jag har slutat försöka övertyga folk om det uppenbara, det svenska klimatets potential för frukter och bär (man pekar inte på en bil och tjatar om att det är en bil, det ser folk själva, och ser de inte det så är det inte bilens fel, utan att man valt att inte besöka sin optiker i tid).

På det personliga planet så blev jag mycket glad över det pris vi erhöll för vårt vin KLAGSHAMN BARRIQUE 2015 , Prix FIJEV CZ, som delas ut av INTERNATIONAL FEDERATION OF JOURNALIST AND WRITERS ON WINE AND SPIRITS.

Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset
Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset

Kriteriet för detta vin är som de själva beskriver: EXEPTIONELL VINOUS QUALITIES AS BY THEIR SHOWING THE TRUE PATH WINEMAKING SHOULD BE TAKING.

Med tanke på att vi tagit ”ett steg tillbaka” i vår vinmakning (extremt förenklat minimal inblandning/ maximal övervakning), så känns det extra bra att detta uppskattas och premieras.

Även Danmark visade framfötterna på CUVEE OSTRAVA, Danmarks mest premierade vingård SKAERSÖGAARD vann silver medalj för sitt mousserande vin DONS CUVEE BRUT 2014 , (STORT GRATTIS SVEN ).

Detta vin var ett av mina två favoriter när jag provade ett 10 tal viner från Skaersögaard i vintras, den andra var den lite sötare varianten, vilket ytterligare poängterar det jag skrev om tidigare angående den skandinaviska fräschören/syran.

För ca 7-8 år sedan så skulle jag presentera några viner för restauranger och en vinagent och jag började lite ursäktande med att ”beklaga” mig att vinerna hade en del restsötma, men till min stora förvåning så reagerade inte de andra över restsötman utan fokus låg istället på fräschören, syran och renheten , och de räknade upp otaliga allternaiv på olika maträtter som skulle kunna gifta sig med vinets smak. Trots att de som provade vinerna hade min största respekt, (då jag visste att de tillhörde eliten i Sverige inom sina områden), så tog det ett tag innan jag kunde bortse från EU´s regelverk för vad som är ett sött vin/dessertvin. Enligt EU så är ett sött vin ett vin med en restsötma som överstiger 45 g/l, men de flesta som t.ex skulle smakat vårt vin PHANTASMAGORIA 2013, skulle nog inte placera vinet i kategorin sött vin/dessertvin, utan snarare någonstans mellan halvtorrt till halvsött.

På länken härunder kan ni se vad Världsmästare sommelieren Andreas Larson säger om PHANTASMAGORIA 2013

https://www.youtube.com/watch?v=Mdsbx668Lrs

Idag känns det som att VINGÅRDEN I KLAGSHAMN tagit över hela utrymmet under rubriken internationellt och det är inte för att det på något sätt speglar våra tillförda volymer i världens vinsjö, utan mer för att vi haft väldigt fullt upp och således inte haft tid att lyfta blicken och se vad som hänt i vinvärlden.

Det enda som nått mig är att många områden i Europa drabbats av både regn/hagel/snö, de senaste månaderna och jag kan inte annat än att lida med dem.

Mattias gallrar sidoskott.
Mattias gallrar sidoskott.

Mars gick snabbt och nu är det april helt plötsligt..

2016-04-06 Klagshamn

 

Den senaste ”dryga” månaden, kan lättast beskrivas med ett enda ord: TUNNELSEENDE.

Det känns som om svenskt vin har lagt i en ny växel och då är den stora frågan om vi är rustade för att klara av detta. Att vi skulle ha flera viner på Systembolaget har varit planen i många år, men det är först när man är där som ”polletten trillar ner”, igår så räknade jag det till 8 olika viner från Klagshamn, och närmare 20 Systembolag som har våra viner på hyllan.

10834092_10152970257732780_541435218_n v. Hamnen 2

Det känns som en enorm kick, att äntligen ha kommit till den punkten där svenskt vin har en ärlig chans att nå ut till den breda allmänheten, samtidigt så är det skrämmande, för våra krav på oss själva är fortfarande att vi ska kunna leverera minst samma kvalitét och service som vi gjort tidigare, men nu är det till så många fler.

Förutom försäljningen till Systembolaget, så verkar det nu som om även restaurangernas intresse har ökat och detta är enormt skoj. Jag kan i nuläget inte säga att vi tjänar några större pengar på de restauranger vi säljer till, dock vill jag här tillägga att det inte heller är planen, utan att vår närvaro på restauranger mer är för att sprida kännedomen om svenskt vin, i en miljö som förhoppningsvis skapar ett positivt minne.

Det tredje ”segmentet” som ökat enormt den senaste tiden är vinprovningar med svenska viner. För att förklara det enkelt kan man säga att antalet provningar fördubblats på bara ett år och att antalet deltagare också fördubblats på varje provning. Att det idag är 40 eller 50 personer på en svensk vinprovning, är mer regel än undantag och när jag för 2 veckor sedan var på Grand Hotel i Lund så var det 60 personer och fulltecknat. Detta kanske inte låter så stort (men det är det), för 3-4 år sedan så var man glad om 15 personer dök upp och då var kanske 5 av dessa de som arrangerade provningen. Jag vill ge ett stort tack till alla de vinklubbar och privatpersoner som arrangerade dessa vinprovningar, man måste börja någonstans, det var precis vad ni insåg och det är därför vi är där vi är idag.

För att förklara vikten av dessa svenska vinprovningar, så är det bara att tänka sig att 10 vingårdar  håller 20 vinprovningar var, med 50 deltagare på varje. Detta skulle ge 10 000 nya ambassadörer om året för svenskt vin. Nu är det kanske någon som tänker sig att det är orealistiskt att tro att alla deltagare skulle bli nöjda på en svensk vinprovning och att de därför inte heller blir ambassadörer för svenskt vin och detta kanske är sant, men min erfarenhet säger mig att väldigt många är nöjda, och en av de vanligaste kommentarerna är: DET HÄR HADE JAG INTE FÖRVÄNTAT MIG AV SVENSKA VINER!!!

Jag är alltid mycket noggrann med vilka viner jag väljer ut, både när det gäller våra egna men även våra kollegors.

Munskänkarna (Lund sektionen) arrangerade för 2 veckor sedan en svensk vinprovning på Grand Hotel med bara svenska viner och då blev det om jag minns rätt, viner från 5 Skånska vingårdar och sammanlagt 11 viner. Där fanns allt ifrån snustorr ståltanksjäst Solaris till fatjäst sött vin, allt ifrån Solaris årgång 2006, till Solaris 2014. Detta var en oerhört spännande och givande provning som visar på bredden och kvalitéten på de svenska vinerna. På middagen efter provningen så var det en i sektionens styrelse som sa att det är bara att revidera sin uppfattning och konstatera att det finns mycket, bra svenskt vin.

Ett av kvällens mest populära vin var Flyinge vingårds Pegasus 2014 (ett fatlagrat Solaris vin)och jag kan inte annat än att instämma. Attacken (den första känslan när man får in vinet i munnen) i detta vin var helt överväldigande, för att sedan gå över i mellanregistret till total harmoni, och det var först i slutet av upplevelsen som man kände att ekfaten bråkade lite och att det nog skulle må gott av lite lagring. När detta vin kommer ut på Systembolaget (förhoppningsvis till sommaren) så tycker jag att ni ska köpa en flaska, för att verkligen förstå vad en ambitiös vingård i Sverige kan prestera om man har en kunnig vinmakare och en god årgång.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

Många frågar mig om svenskt vin kan lagras, och i så fall hur länge, och de senaste veckorna så har jag verkligen fått bekräftat att min profetia, om i alla fall svenskt Solaris vins lagrings potential.

På provningen på Grand Hotel så hade vi en Solaris 2006 som hade en tydlig mognad, men den var på inget sätt passe´ och detta var ändå ett vin som var buteljerat med 7 mg/l  svavel, de vill säga så lite så att det till och med kvalar in under naturvins kriteriet.

Den ultimata bekräftelsen var dock förr förra helgen när vi hade bjudit hem en Göteborgsrestaurang och bland annat öppnade en Solaris 2007. Denna flaska var kvällens stjärna och alla konstaterade att det var kvällens bästa vin. Gästerna dök upp med en flaska Chassagne Montrachet (Bourgogne), men den var helt chanslös (jag vill dock tacka så hemskt mycket för flaskan, både vinet och tanken var god).  Jag önskar att ännu fler än oss 8 som var närvarande hade kunnat dela denna upplevelse och till de som tycker att svenskt vin är för dyrt, kan jag inte annat än le (och skratta inombords).

Vilka parametrar har skapat ett vin som Solarisvinet från 2007?

  1. Unga vinstockar
  2. Minimal vinmakningskompetens
  3. Inga pumpar i vineriet, bara omdragning med gravitation
  4. Inga tillsatser (sånär som jäst och minimalt med svavel)
  5. Vingårdens Terroir (klimat, jord, läge etc… )

Säger inte detta en hel del om Svensk vinodling möjligheter, hur många vita viner i världen klarar av att lagras och utvecklas i 10 år? Nu är där kanske en del som börjar räkna upp distrikt i huvudet, Bättre Bourgogne, Bättre Rheingau viner, bättre Bordeaux osv… PRECIS, jag kan bara instämma; ”bättre”, är det ord man måste börja med i alla dessa beskrivelser och det andra ordet är ett kvalitetsdistrikt.

Ibland måste man förtydliga det uppenbara. Hade jag sett en enhörning i trädgården, så hade inte det första jag tänkt varit att;  jag ser en enhörning i trädgården, utan första tanken hade varit att nu har det slagit slint i huvudet. Anledningen till detta är att vi alla vet att enhörningar inte finns, och då försöker vi hitta en logisk förklaring till det vi ser. Samma sak är det med svenskt vin ”alla” vinintresserade i Sverige för 10 år sedan ”visste” att det inte gick att göra bra svenska viner och då måste de hitta en förklaring till att det svenska vin de drack, faktiskt var gott, och detta mynnade nog många gånger ut i en osäkerhet och därför fick inte det svenska vinet den uppskattning det borde haft.

VINODLINGEN

Vinterbeskärningen är klar sedan ungefär 1 månad och likaså nerbindningen. Den första ogräsrensningen med radius (ogräsrensningsredskap) skedde i påskhelgen (som vanligt trots att påsken låg tidigt). Vi har även hunnit slänga ut ca 100 ton stallgödsel, samt 5 ton basaltmjöl, så de mest fysiska bitarna är avklarade.

Basaltmjöl sprids ut
Basaltmjöl sprids ut

Trådarna har justerats och spänts och de plantor som ska bytas ut, har grävts upp.

Det enda momentet i vingården som är kvar är en liten gödsling, samt att sätta gummiband på armarna på de stockar som beskärs till kordon (kort sporre).

Det är tänkt att vi ska utöka vår odling på norra fältet och bland annat så har vi en ny rot som ska testas för lämplighet i landet.

Vi har även sått in en bit gräsyta till på det nya fältet för att få symmetri och ett avbrott i raderna.

VINERIET

I vineriet så har det varit 2 filtreringar samt en buteljering av mousserande vin (Flädie mat och vingårds mousserande), vilket även innebar en del magnumflaskor, som alltid känns extra skoj (visst är man lättroad). För tillfället så fortsätter jag att prova av vinerna regelbundet och nu börjar jag närma mig punkten då jag måste bestämma vilka fat som ska ingå i de olika vinerna och detta är så gott som oftast förknippat med vånda.

Ekfat inne i vineriet
Ekfat inne i vineriet

Nästa vecka så är det tänkt att vi ska buteljera lite rosé mousserande och detta är premiär för oss, det dröjer nog något år innan dessa kan tänkas komma ut på marknaden.

VINVÄRLDEN

Jag fick en fråga om vilket som är nästa hippa vindistrikt. (nej jag ska inte tjata om Skåne och Sverige)  Jag blev lite ställd och började fundera, men kunde i alla fall inte komma på vad det skulle vara för vindistrikt/område och då slog det mig. Nästa HIPPA VINDISTRIKT, är inte ett distrikt utan en generation. De senaste 2 åren så har jag träffat en massa ”ca 30” åriga vinbönder/vinmakare i Europa och dessa 30 åringar är det ”hippaste” för tillfället i min värld. Det kan vara åldern som tar ut sin rätt, och gör att jag börjar bli bekväm, men jag tänker att jag även i framtiden kan fortsätta att åka till bland annat Mosel och Champagne, bara det att nu är det en ny generation som gör vinerna. Den nya generationen gör inte bara en ny stil på vin, utan de gör även många gånger bättre viner än sina föregångare. De är väl utbildade, miljömedvetna, kvalitetsmedvetna, vänliga, service minded, ja egentligen hur jäkla goa som helst.

Detta gäller inte bara vinbönder och vinmakare, detta gäller säkerligen även restaurangbranschen, de nya krögarna/sommeliererna är unga, orädda och verkar inte behöva någon nattsömn över huvud taget och de sprudlar av energi och idéer.

Ett lysande exempel på detta, är en ung driftig sommelier som brukar börja sina SMS till mig med ”TJENA GUBBEN”(man kan inte annat än att le), och sedan står antalet flaskor som han vill beställa. Charmigt och effektivt på samma gång.

Nu tänker kanske någon, vad hjälper det de svenska vinodlarna där genomsnittsåldern kanske ligger på +60, vi kan ju knappast bli yngre, och nästa år så är vi ett år äldre.

Den energi och entusiasm som ”30 åringarna” visar upp ska vi absolut försöka vara en del av, visar de intresse för våra viner, så ska vi backa upp dom alla dagar i veckan, och vi ska även lyssna på deras synpunkter.

Vi kommer inte att tycka samma sak som dom i alla avseende. och vissa saker kommer verka helt galna, men de vet säkerligen vad som uppskattas mest på deras restaurang, och är deras kunder glada, så är de glada och är det våra viner som skapat denna glädje, så bör vi vara glada.

SVENSK VINFESTIVAL

Den 7-8 juli 2016 kommer det att anordnas en Svensk vinfestival (det var på tiden) på Skepparps vingård. I dagsläget så tror jag det är 7-8  svenska vingårdar som är med på deltagarlistan, vilket gör den till en helt unik vinfestival. För 5-6 år sedan brukade man arrangera en Svensk vinfestival i Åhus, vilken var mycket välbesökt, tyvärr så gjorde ”den Svenska byråkratin” till sist det meningslöst att arrangera denna, men den var trevlig de år den fanns. Jag tycker det är på tiden att vi återupptar denna tradition, så att vi får chans att möta de mat och vinintresserade.

Tareq Taylor kommer att stå för maten, vilket garanterar att de svenska vinerna kommer att befinna sig i gott (dubbel bemärkelse) sällskap.

Skepparps vingård ligger på Österlen, för de som inte är bekanta med byn, och det passar ju perfekt då Österlen är Sveriges vingårdstätaste område, så man kan passa på att även besöka andra vingårdar i trakten. Ni som vill besöka andra vingårdar bör boka dessa besök i förväg, information om Skånska vingårdar hittar ni på www.vinvagen.com

SVENSK VINMÄSSA

Aludden Providore anordnar en Svensk vinmässa den 5/6 2016, och då har man chans att smaka vin från flera svenska vingårdar. Mattias Säfvenberg som förra året blev utsedd till ”Årets Svenska vinambassadör” håller i tillställningen.

SVENSK/DANSK VINFESTIVAL

Winetales arrangerar 22-23/4 2016 en vinfestival med internationella viner, men 3 svenska vingårdar kommer att finnas på plats, så det finns även här möjlighet att ”prova svenskt”.

Winetales är ett vinimportföretag som säljer viner direkt till konsumenter i Sverige och har sina lokaler i Dragör, Danmark.

Den senaste månaden har jag smakat både svenskt, engelskt, åländskt och nya zeeländskt mousserande och det har varit från dåligt till okej. Mest besviken blev jag på det nya zeeländska, då det var från en känd producent (Stoneleigh), i och för sig kanske inte en producent som tillverkar absolut högsta kvalitéten, men deras senaste årgång av deras stilla Sauvignon Blanc var fullt drickbar. Nej som sagt deras mousserande klarar jag mig utan. Det bästa mousserande (ej champagne inräknat) var absolut MATTAS ROSÉ 2013 med 4,5 grams dosage. Vinet kändes en aning ungt och lite spretigare än de andra flaskorna jag smakat från MATTAS vingård, men flaskan degorgerades (jästen avlägsnades) i december 2015, så man kan inte förvänta sig att flaskan ska ha hunnit bli helt harmonisk.

Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland
Rosébubbel från Mattas Vingård, Åland

Till de svenska producenterna av mousserande vin så vill jag ytterligare en gång säga: SÄTT I RIKTIGA CHAMPAGNEKORKAR!!!  Ni förstör festen genom att använda dessa ”smulkorkar”. En riktig champagne kork är förvisso tillverkad av smulor, men de ska självfallet ha skivor av hel kork i botten. Det här användadet av ”smulkork” gör att ingen normal människa kan få upp korken utan verktyg, typ polygriptång. Det gör också att personen som köpt flaskan framstår som en jubelidiot, när man först stått och proklamerat ”svenskt vins ljusa framtid” och sedan går det inte att få upp korken.

Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.
Riktiga fina champagnekorkar kan man göra mycket fint av efter man har avnjutit drycken.

Jag tänker inte hänga ut producenten i fråga, utan bara konstatera att innehållet var i en helt egen stil och att den säkerligen kräver att kunderna är väldigt öppna för nya intryck.

Det engelska mousserande var från Ridgeview Estate och innehöll alla 3 champagne druvorna, men vinet var aggressivt syrligt och varken jag eller min magmun, uppskattade vinet.

Till sist ska jag tillkännage mitt nya smeknamn; SVERIGES HERR BREGOTT. Det var ett gäng på besök här i Klagshamn, från Vinkupan i Västerås, som för 20 år sedan varit på vinresa i Muscadet och då träffat vinbonden Michel Bregeon , då en långhårig passionerad vinbonde i Muscadet, som klättrade omkring på faten och ståltankarna för att bjuda på prover av sina viner. Denne Michel Bregeon träffade jag i vintras och han hade fortfarande kvar sin passion, men nu var det en krokig man med spatserkäpp, men passionen fanns kvar. Västeråsbornas begränsade franska gjorde att de kallade honom HERR BREGOTT och de tyckte att min passion påminde om hans, så jag tar det som en komplimang, trotts att jag inte ätit smör de senaste 30 åren.

Gamla, gamla stockar i Muscadet
Gamla, gamla stockar i Muscadet

 

2016-02-20

I ett år så har jag kört ”vinbondens år och lite sånt” via en mailinglista och det har varit intressant att se (och ibland även höra) vilka som läser mina ”funderingar”, men nu är det slut med denna mailinglista och jag tänker börja skriva här under ”fliken” på hemsidan igen.

Vintern har varit superintressant och hektisk, och jag har egentligen ända sedan december kört på för fullt, för att ligga ”före”. Trots detta så känns det för tillfället att vi ”bara” ligger precis där vi bör vara med våra arbetsinsatser.

Vinterbeskärningen är klar till 95% och vi har mindre än 10 % kvar av finbeskärningen och nedbindningen. Vädret har varit fantastiskt (med svenska mått mätt) och det har gjort att man de flesta dagar suttit och njutit ute i odlingen.

005 Nästa vecka hoppas jag kunna gå på ”underhållet” i vingården, trådar ska spännas, klips sättas på plats och vissa plantor behöver kompletteras med nya gummiband (till plantstödet).

009

Plantorna ser ut att ha klarat vintern på ett bra sätt och här har säkerligen den fantastiska hösten 2015 hjälpt till. Ett tag var jag lite orolig att dagstemperaturerna skulle bli för höga och att detta skulle locka ur plantorna ur vintervilan.  Vintern 2003 är fortfarande i friskt minne, 12-13 grader varmt i januari och sedan -17 grader i mitten på mars ställde till det för många odlare i Sverige och Danmark. Rondo är en av de sorter som är känsligast när vädret beter sig på detta sätt, de rena vitis vinifera sorterna verkar klara detta mycket bättre.

I VINERIET

Jag talade med en kollega i början av januari och frågade hur hans viner utvecklade sig  och han svarade bedrövat att de var vresiga, fruktlösa och allmänt tråkiga, men sedan la han till att ”det brukar vara så här denna tiden på året”.

Jag kan bara instämma. Oftast är det bara vinerna med restsötma som bjuder på sig runt nyår. Från mitten av januari till mitten av februari, så brukar dock vinerna förändras enormt, i positiv riktning.

I och med att jag känner till fenomenet så har jag smakat våra viner lite mer sparsamt under januari och istället fokuserat på ”jobbet” i vineriet.  2 viner har buteljerat, ÖRESUND 2015 och ROSÉ BARRIQUE 2015.

Öresund 2015  är ett ståltanksjäst, vitt, halvtorrt vin.  När vi gjorde detta vinet så bestämde vi oss för att ”flörta” lite med internationella vinstilar, inperationen har kommit från både Mosel och Nya Zeeland. Vinet har jäst svalt och sedan hållits kallt ända fram tills buteljeringen. Detta gör att vinet innehåller en hel del kolsyra samt är lite mer fruktdrivet än de viner vi gör i vanliga fall. Druvorna till vinet kommer dels från det nya ”norra” fältet och dels från den gamla västra delen. Druvorna från den västra delen har även fått ca 18 timmars skalkontakt, för att förstärka stilen ytterligare.

Öresund 15

Det ska bli mycket skoj att se responsen på detta vin när det släpps på systembolaget den 4/4

Rosé Barrique 2015 är en rose som vi jäst på amerikanska ekfat. Detta vin smakade i januari ”meningslöst”, men då jag vet att det kan hända en hel del på bara några veckor under denna period, så var jag inte speciellt nedstämd. 2 veckor senare så testade jag om vinet för att bestämma buteljeringsdatum, och då infann sig den där härliga känslan ”I LIKE”. Vinet hade fått den där lilla tiden på jästfällningen samt fällt ut en hel del vinkristaller, vilket bidragit med kropp och rondör.

VINKRISTALLER= vinkristaller är kaliumbitartrat och kan fälla ut som kristaller, antingen i tankar eller fat, men kan även fälla ut i flaskan om man inte kylstabiliserat vinet (inte ens en gång då är man säker). Vinkristaller är helt ofarliga, och det är inte sällsynt att man kan hitta dem i våra flaskor.

rosé B 2015

Även Rosé Barrique 2015 kommer att släppas på Systembolaget den 4/4

Vi fick nyligen information om att förra årgången av detta vin, var den mest säljande rosén i sitt segment på de systembolag som vi säljer till.

Ovanstående viner tog mig 1 vecka att etikettera och paketera. Jag vet om att det är ”galenskap” att etikettera för hand, vika lådorna för hand, bygga kryssen i lådorna för hand, och att inget av detta gör vinerna bättre på något sätt, men jag måste säga att det är ren njutning att få hålla varje flaska och fundera över var och när dessa viner ska avnjutas.

DANMARK

Jag är med i en skandinavisk vinodlargrupp för produktion av mousserande vin och för några veckor sedan så hade vi en träff på SKAERSÖGAARD vingård på Jylland. Sven Moesgaard som äger denna vingård är skandinaviens mest diplomerade vinproducent (har vunnit drygt 150 internationella utmärkelser, om jag minns rätt), var värd för mötet  och jag måste säga att det var det mest givande mötet jag varit på , på väldigt, väldigt länge.

Oftast när man har träffar med skandinaviska vinodlarkollegor, så lägger man diskussionerna så att alla ska förstå, detta gör dock att man ”hela” tiden får börja från grunden och att träffarna inte blir så effektiva som de kunde blivit. Jag har full respekt för detta förfarande som ”LYSER AV SOLIDARITET” och har sina positiva sidor.

Från Sverige var vi endast 2 stycken (jag och Niclas från Särtshöga Vingård), men från Åland så hade Fredrik, från Mattas vingård flygit ner dagen innan, så vi 3 samåkte till Jylland.

Väl på plats så blev det rundvisning i anläggningen (vineri,lager och butik) och det gavs möjlighet att diskutera olika maskiner och tillverkningsmetoder. Skaersögard är en anläggning med resurser, så det var intressant att se ”maskinparken” som användes idag, men på vägen genom lokalerna så såg man alla gamla maskiner som använts tidigare och det var nästan som en utställning av den utrustningen som alla vi andra använder idag, vilket ytterligare lättade upp stämningen då alla kände igen sig.

6 timmar efter ankomst, så hade jag 10 helsidor fulla med anteckningar och man var fulltankad med entusiasm över sin ”nyfunna kunskap”.

Vi fick även möjlighet att prova lite av gårdens mousserande vin DONs (uppkallat efter byn) och vinerna gick tillbaka till 2002.

2002 Orion Brut  (Plastkork)

Äppeljuice färgad, lite bubblor

Tydlig oxidation, apelsinskal, romerska bågar, mogen banan

Smaken är oxiderad, frisk, doften bättre än smaken

När flaskan skulle öppnas, så råkade jag se plastkorken (man hade inte börjat använda naturkork än), så jag frågade om en plast kork verkligen kan hålla så länge, svaret på denna fråga blev typiskt danskt, DET LÄR VI SE NÄR VI DRICKER VINET

2006 ORION Cuvee Sec

Lätt gul färg med fina bubblor, tyvärr dock korkad

 

Madelaine Angevine 2008 Brut Nature

Lätt gul, ok bubblor , inte helt klar.

Gula äpplen, vita blommor, märklig citrus, päron

Blommig i en lätt stil, i eftersmaken en lätt orenhet

Vinet hade endast 10 % alkohol och ingen dosage (inget socker tillsatt) vilket gjorde att vinet uppfattades lite enkelt, dock ska erkännas att jag inte är så förtjust i den blommiga mousserande stilen när de är torra.

Dons Cuvee 2014

Ganska ljus, lite vilda bubblor

Ren fruktig, lite mineralisk, trevlig neutral doft (till skillnad från föregående vin)

Trevlig balans i smaken, dosagen är lite separerad för tillfället, men trevlig frukt och koncentration.

Vinet lovar gott för framtiden,och känns internationellt i stilen, Cuveen är gjord på Solaris, Orion och Zalas Perle.

 

Dons Orion Sec 2006

Viss gulnad, bra bubblor

Neutral trevlig internationell stil, lätt nougat, med luftning uppenbarar sig en viss komplexitet.

Perfekt balanserad smak syra/sötma balansen är perfekt och vinet avslutas med en läcker mognad

Detta vin är gjort i en lite sötare stil, vilket ger en läskande känsla, som kompletteras perfekt med mognaden, dagens bästa vin

 

Förutom ovanstående viner så provade vi även rosé mousserande DONs och årgång 2014 av detta vin hade fått mycket höga poäng både nationellt och internationellt om jag kommer ihåg det rätt.

De mousserande rosévinerna är välgjorda och vad jag brukar kalla ”publika” (med publika menar jag lätt inställsamma).

Vad som är intressant i sammanhanget är att  de flesta roséviner buteljeras på transparenta flaskor och Sven menade på att endast 6 veckor under en lampa totalförstör vinet. Att UV ljus förstör vin har sedan länge varit känt, men att det skulle gå så snabbt som på 6 veckor förvånade nog de flesta. För att stärka sin tes (Svens) fick vi smaka 2 flaska som stått under en lampa i 6 veckor, och det var bara att konstatera att de var förstörda, de tydligaste tonerna gick åt ”blomkålsdoft/ost”.

Min tanke runt ämnet är dock att detta inte kan vara fallet med alla viner, då hade ju de stora producenterna av mousserande vin slutat med transparenta flaskor, eller ??? .  Jag har en liten teori att det kan ha att göra med färgpigmenten i vissa av de druvor vi odlar i skandinavien, men det ska bli intressant att följa diskussionerna framöver.

När vi ändå är inne på ämnet ”transparenta flaskor” så provade jag och 11 andra lojala vinvänner  MATTAS ROSÉ 2011 non dosage, från Åland och detta vin väcker absolut diskussioner kring transparenta flaskor.

Vinet hade en doft av ”DANSK OST”  och det hördes mer som att man var i en ostbutik än på en vinprovning när personerna skulle beskriva doften.

Dagens aha upplevelse (nu överdriver jag en aning) i Danmark, var ett rött mousserande vin. Jag säger alltid till folk att de ska vara ”openminded” när de provar viner, men när Sven berättade att vi skulle prova rött mousserande så  hade jag redan en förutfattad mening, jag tänkte på de australiensiska exempel som jag provat, och inte gillat.

Vinet var från 2009 och gjort på Regent och Leon-Millot

Druvorna hade avstjälkats och jäst med skalen i 7 dagar, för att sedan lagras på ekfat.

Vinet ser ut som ett medelmörkt rödvin i färgen och har en hel del fatkaraktär i doften, trevliga gröna toner, lite lakrits, lite mint.

Smaken är trevligt balanserad med tydlig restsötma, som lindar in tanninerna på ett trevligt sätt. Eftersmaken ger en en känsla av jul då kanelsmaken från faten hänger kvar i gom och näsa.

Det här vinet smakar som en mousserande Amarone och med en restsötma på 48 gram så har detta vin alla förutsättningar att till- fredställa den skandinaviska publiken.  Jag ser en framtida  svensk julklassiker i vardande, VÖRTBRÖD; JULSKINKA och SVENSKT MOUSSERANDE RÖDVIN, detta måste ju vara smakernas CLASH OF THE TITANS.

I vanliga fall så har detta vin allt som jag inte gillar, ändå kan jag inte låta bli att bli road, och jag undrar om inte Sven skapat något som fler kommer att börja tillverka. Detta var första gången jag smakar ett skandinaviskt mousserande rödvin och det kan vara det där totala överraskningsmomentet, som gjort mig lite exalterad, men får ni chans att prova det så ska ni absolut göra det.

DONs mousserande viner ligger runt 400 danska kronor flaskan och detta är mig veterligen en bra bit över andra danska producenters priser, dock bör det nämnas att ingen har tillverkat mousserande vin lika länge i Danmark och ingen annan är heller i närheten av det internationella erkännandet som DONs har.

På SKAERSÖGAARDS hemsida läste jag att danskt mousserande vin serverats på FNs högkvarter i New York och anledningen var att man ville att alla 92 medlemsländer skulle servera vin från sitt land.

Det första som slår mig var såklart, vilket svenskt vin serverades ??? Jag har inte hört något om detta och om någon svensk producent haft sitt/sina viner där, skulle de inte berätta detta då? Detta får jag luska vidare i. Visar det sig att Sverige inte var representerade så skulle det inte förvåna mig, vi är generellt dåliga på att marknadsföra oss. För många år sedan så tänkte jag att vi delvis skulle sälja våra viner till olika svenska ambassader i världen, men det var tvärstopp, Jag undrar om det är likadant på de franska och italienska ambassaderna ???

SOMMELIERERNAS DAG 2016

För 2 veckor sedan var jag i Göteborg tillsammans med en representant för föreningen SVENSKT VIN , samt en representant från ÄSTAD VINGÅRD och höll ett föredrag på Sommelierernas dag.

Alltid när jag håller föredrag eller vinprovningar så brukar jag inleda med att fråga  hur många som smakat svenskt vin och för 10 år sedan så var det kanske 1-2 personer i varje grupp (alltså någon ynka %). Sedan dess så har jag sett en stigande kurva för varje år och nu händer det ganska ofta att hälften av deltagarna/åhörarna smakat svenskt vin, dock har det aldrig tidigare hänt att alla provat svenskt vin förrän NU, och jag säger som Gert Fylking , ÄNTLIGEN!!!

ALLTSÅ KÄRA VÄNNER, RISTA IN DATUMET 2016-02-06 i den Ssenska vinhistorikens runsten, detta är datumet som jag har väntat på ända sedan vi startade vår vingård.

001