30/10

Nu har de flesta vinerna jäst klart på ståltankarna, dock är där ett Rödvin och en Rose samt 2 vita ”late harvest” som fortfarande jäser alkoholjäsningen.

Den malolaktiska jäsningen fortgår dock fortfarande i alla viner som vi låter gå igenom detta förfarande och det kommer säkerligen att ta en månad till innan den är avslutad.

Alkoholjäsningen på fat fortgår fortfarande på alla fat detta trotts att vi alltid jäser faten vid högre temperatur än på ståltankarna. Jag upplever så gott som alltid att det är positivt med en långt jäsningsförlopp och det brukar bli minst problem då.

Så gott som dagligen kräver vinerna en tillsyn, det kan vara att något vin blivit reduktivt och behöver dras om eller att det kräver battonage (omrörning av jästfällningen) något annat behöver kanske näring och det tredje kräver kanske en syrajustering för att komma i balans.

Just det här med syrajustering är jag mycket försiktig med, dock är det oftast en justering vi talar om, jag kan sitta och ”diskutera” med mig själv (man blir lite skadad inom alla yrken) i timmar. frågan om jag ska justera 0,3 g/l eller 0,5g/l kan jag älta i dagar.

Har vinet ett ph värde på 2,8 så är det inte så mycket att ”diskutera”, utan problematiken dyker oftast upp när man är ganska nära det man vill uppnå.

Charm i viner är inte helt vanligt, det här med charm har inget med kvalite att göra utan ibland så känns bara ett vin charmigt, och detta gäller så klart både Svenska och utländska viner.

När ett vin upplevs som charmigt gör jag absolut ingenting, oftast så lever charmiga viner på rätt enkla kriterier och vad det här antagligen handlar om är, perfekt harmoni.

Jag vet att det är häftigt/coolt/populärt , som vinmakare ,att bara luta sig till och säga att man inte gör någonting i vineriet, och att ALLT REDAN FINNS I DRUVORNA.

Så brukade PAUL DRAPER på Ridge vineyard svara alla vinjournalister som skrev artiklar om honom och hans viner, men på senare tid så har han ”erkänt” att det även krävdes en närvaro i vineriet och att vinerna inte gjorde sig själva. Jag tycker att han har en ödmjuk approach , men att det är bra att han numera förklarar att inte ens en gång, bra viner tillverkar sig själv.

Motpoolen till Paul är nog MICHEL ROLAND, som i en intervju sa att, hade han tillverkat alla viner i världen, så hade det bara funnits bra viner.

När vi gör rose vin från Klagshamn (i huvudsak på Rondo) så pressar vi hela klasar för att få ut så fin must som möjligt (samma princip som i Champagne) och i år har vi valt att dela upp denna must i 2 fraktioner, dels en som vi tar i början av pressningen och sedan en av det som kommer i slutet av pressningen.

Skillnaden mellan dessa 2 fraktioner är enorm, rent utseendemässigt så är första fraktionen laxrosa som en Fransk rose i färgen och doften är mer åt det eleganta hållet och i smaken så märks det att det är den tidigast avlägsnade musten man har jobbat med och således en knivskarp syra.

Denna syra måste ”hanteras” och då har vi valt att jäsa den malolaktiskt, har man problem att få igång den malolaktiska jäsningen pga för lågt ph, så är det bara avsyra en del av vinet och sedan sätta igång den malolaktiska jäsningen och sedan mata på med den större mängden.

Den andra fraktionen är klarröd i färgen och så gott som alla tänker nog rödvin när de ser färgen. doften är lite grövre och mörkare/vildare och smaken är mycket rundare pga 2-3g/l syra mindre, samt en fruktighet som överaskar.

Till detta ska tilläggas att vi här använt oss av en vildjäst som backar upp frukten med en förstärkt munkänsla och man kan nästan få en förnimmelse av sötma trotts att vinet är torrt.

I  avslutet på smaken får man en känsla ”rödvinkaraktär” som känns skoj och dessa två viner är verkligen som natt och dag.

 

Jag har blivit dålig på att informera om vad jag provar för viner, men jag tror att det viktigaste med denna sidan är att förmedla vad som sker i vingård och vineri.

Dock måste jag säga att vinvärlden förändras hela tiden (vilket är självklart)  och häromdagen så drack jag en Syrah 2006 från Turkiet (världens 5e största vinodlings areal, dock till stor del för annat bruk än till vin) , från en firma som heter SEVILEN , och det var utan tvekan det absolut bästa vin jag druckit från Turkiet. Detta vin hade antagligen många satt som en riktigt bra Australiensare. Den dagen man får för sig att ändra beskattningssystemet på Turkiska viner, så kommer säkerligen vinproduktionen att explodera i Turkiet.

 

 

 

18 oktober

Man kan utgå ifrån att desto mindre jag skriver under rubriken vinbondens år ….. , desto mer jobbar  jag, och därför var det ett tag sedan.

Först och främst kan man konstatera att första halvan på odlingsåret var helt fantastisk och fram tills mitten på Augusti, så gällde det bara att hänga med (i den mån man kunde) skotten stack iväg i ett rasande tempo och blomningen var igång i god tid till midsommar. Sidoskotten hade vi börjat gallra en vecka innan så det var bara att köra på för fullt och sedan var det dags för toppning. Vi låg i en fas som mer liknade den kontinentala än den Svenska och nu skulle vi ”få smaka på ” allt det positiva som våra utländska kollegor var vana vid, för självklart är det ju MYCKET BÄTTRE utomlands !!!!!.  . I mitten på Augusti så slog väderomslaget till , temperaturen gick ner  nästan 10 grader och i månadsskiftet Augusti/september så kom syndafloden och Klagshamn dränktes med 80 mm regn på ett halvt dygn (Malmö över 100 mm) och i samband med det här så var där också en del odlare som drabbades av hagelskurar. Detta i kombination med att vi låg tidigt i mognad och att den fuktiga väderleken fortsatte och temperaturerna så smått gick upp, gjorde att vi fick en känsla av hur det är att odla på kontinenten. Med facit i hand så är jag inte alls säker på att jag föredrar att odla under de kontinentala förutsättningarna och de odlare som drabbades av hagel (en odlare tappade hela skörden) är nog benägna att hålla med.

Hur blev då odlingsåret 2014 ?????, jag tror att alla som reflekterat över smaker och mognadsvärden, märkt att det var lite segt på slutet och ”den där” smaken som man väntar på tog väldigt lång tid innan den infann sig, istället för att skörda tidigare än normalt så blev det generellt gärna lite senare och det gällde att hitta rätt skördedagar.

 

I början på september var jag nästan övertygad om att vi skulle nå upp till 105 Oechsle på Solaris, trotts det ymniga regnandet . När vi kom till normal skördetidpunkt (runt 26/9) så var vi inte när mogna druvor , varken i smak ,socker eller syra, veckan efter var det fortfarande samma sak och man började nästan försöka lura sig själv med att man hade en förkylning i kroppen och att det därför inte smakade som man ville och druvornas utseende måste bero på att man börjar bli äldre och att man måste byta glasögon.

När vi hade kommit en bit in i Oktober så började det så smått hända saker och på bara 3 dagar så var vi i ett annat läge, nu började smakerna komma och sockret passera 100 Oechsle.

När vi väl bestämde oss för att skörda så låg sockret på 102 Oechsle och även på de druvorna som vi skördade en vecka senare så låg vi på samma sockernivå.

Syran låg runt 7,5g/l och Ph runt 3,00, beroende på de olika pressfragmenten.

Även ett år med många graddagar visar att man i Sverige bör fokusera på kvalite  och inte kvantitet och att man även ett sånt här år bör ligga på drygt 20 kvadrat centimeter blad/gram frukt för att få god mognad på druvorna.

Hade vi haft mer erfarenhet av det ”kontinentala klimatet” så hade vi fortsatt att jobba förebyggande mot svampsjukdomar längre in på säsongen, nu kände vi att vi var ”safe” i början på Augusti (men så var det inte) och därför sänkte vi garden och blev lite slappa i vårt arbete.

Mjödaggs angrepp i slutet och början på september är ovanligt (om det inte dykt upp innan) men i år så kunde vi se en del tendenser och nu gäller det att vara beredd till nästa år då där säkerligen kommer vara en del sporer som övervintrar.

Har man haft ett kraftigare angrepp så är där säkerligen god anledning att ta bort riset och bränna det i vinter.

För en vecka sedan så kupade(så blir det lättare att få övertag mot ogräset nästa säsong) vi upp alla rader i odlingen så nu är odlingsåret i princip över.

 

 

I vineriet så har det gått dygnet runt den senaste månaden och drygt 15 ton druvor har tagits in (en mindre del från Klagshamn)

15 ton i sig själv är kanske inte så respektingivande , men att hålla koll på 15 tankar och lika många fat som jäser kräver en närvaro.

I år så har vi tittat närmare på olika jäststammar (skrapat ytan) för att se om vi kan hitta pusselbitar som kan vara användbara.

Ett spännande spår är vildjäst, som vi dels kör enbart, men även använder oss i början av jäsningen.

Nu är det såklart alldeles för tidigt att dra några slutsatser, men det verkar som att vildjästen ger mindre ”tropisk frukt” och mer ”grönt sting”, samt att det ökar ”munkänslan”.

Vad det dessutom får en att reflektera över är att, vad munkänsla är, det är inte alltid helt enkelt att skilja på fruktighet, koncentration, oljighet, sötma , alkohol, osv .  Alla ovanstående saker gör att vi uppfattar vinet som ”mer”  (med detta inte sagt bättre) och det är inte helt lätt att veta vilken av komponenterna som finns eller saknas. Ta Champagne som exempel, ofta hör jag diskussioner på provningar om vinet är snustorrt eller inte, eller om det bara har en väldigt hög syra som ballanserar dossagen.

Jag ska berätta mer om årets viner när jag får mer känsla för årgången.

Antagligen så blir årets skörd av Svenska druvor rekordstor (det finns ingen statistik) och därför är det kanske lite förvånande att ”mediabevakningen” varit rekordsvag (jag har inte sett en enda rad skrivas om Skånsk kommersiell vinskörd 2014 i Sydsvenskan, som är Skånes överlägset största dagstidning , trotts att de flesta odlingarna ligger i Skåne) och det speglar verkligen media intresset för Svensk vinodling i dagsläget.

För 5 år sedan ”fick” man en halvsida i de flesta dagstidningar bara man skördade 50 kg druvor och för 15 år sedan så var man huvudnyheten på rikstäckande tv kanaler för samma mängd druvor (fråga gamlegården på Hven om någon tycker att jag överdriver).

 

Vad som är ytterst intressant med detta är att intresset för Svenskt vin bland ”vanligt folk”, dvs  de som lever och dricker vin i Sverige, är rekordstort och att fler mäniskor än någonsin känner till och eller har smakat Svenskt vin.

Är det någon som får nys om vad man sysslar med så är de snabbt framme och frågar hur det går och visar ett stort intresse för det vi vinodlare sysslar med, och samma historia får jag höra från de flesta kollegor.

Vad som är positivt med ovanstående reflektion är att det är ”folk” som handlar vin och inte medierna, och det är ”folk” vi är beroende av om vi ska överleva som vinodlare i Sverige.

Jag är helt övertygad om att Vinodlingsbranschen i Sverige kommer att bli som alla andra branscher, är det dags att skörda årets nypotatis, så intervjuvas en potatisbonde, och är det dags för året hummer fiske så intervjuvas en hummerfiskare , och är det dags för druvskörd så ……….. .

I dag så är det mycket reflektioner och då kan jag konstatera att vårt vin INKOGNITO 2012 tagit sig vidare till Master Tasting i Wien (Österike) i vad som enligt dem själva är världens största vintävling .

Samma vin tilldelades en utmärkelse på London International Wine Challenge, i December, vilket överaskade mig då vinet var så pass ungt, viner med den fräschören som våra, som vinifierats på fat behöver oftast 1,5-2 års tid på sig för att  komma i balans.

Jag tycker att man ska ta vintävligar med en nypa salt, vin är levande och visar ibland upp sig från en bättre sida och ibland en sämre, precis som mäniskor.

Detta innebär dock inte att man inte ska glädjas i framgången, tvärtemot så är det inspirerande att Svenskt vin premieras internationellt.

 

 

 

 

 

2014 års skörd är bärgad

Äntligen! Den 11 oktober tog vi in de sista solarisdruvorna. Vädret var perfekt med massor av sol.

Munskänkarna i Malmö hade en kurs som hette ”Arbetet i vingården”. Denna kurs var 2 gånger och den avslutades igår. De fick skörda.

014

Anna kontrollerar noggrant sina druvor.

015

Agneta plockar..

 

 Denna gången skulle botrytisdruvorna med…

Nu väntar en himmelens massa jobb i vineriet.  Än så länge ser det lovande ut iallafall. Mycket lovande…

 

 

Några solaris kvar…

I helgen tog vi in det mesta av solarisen, men några rader sparade vi. Eller så var det att vi inte riktigt hann med att ta in det. Tiden bara sprang iväg.

 

017

De som är kvar ser fina ut..

 

020

Det är vackert på sitt sätt med när det är skördat.

 

 

027

Några rader kvar, som sagt.

 

 

 

 

Ny plats för Vinbonden…

Eftersom vi inte varit riktigt nöjda med den gamla sidan har vi startat denna istället som förhoppningsvis kommer att bli bättre när det gäller att visa bilder….

Rondo 2 140928

 

Detta är Rondo som vi skördade förra helgen. Det kommer att bli en rosé 2015…

 

P1000985Ett glatt gäng var med och skördade…