Man kan utgå ifrån att desto mindre jag skriver under rubriken vinbondens år ….. , desto mer jobbar jag, och därför var det ett tag sedan.
Först och främst kan man konstatera att första halvan på odlingsåret var helt fantastisk och fram tills mitten på Augusti, så gällde det bara att hänga med (i den mån man kunde) skotten stack iväg i ett rasande tempo och blomningen var igång i god tid till midsommar. Sidoskotten hade vi börjat gallra en vecka innan så det var bara att köra på för fullt och sedan var det dags för toppning. Vi låg i en fas som mer liknade den kontinentala än den Svenska och nu skulle vi ”få smaka på ” allt det positiva som våra utländska kollegor var vana vid, för självklart är det ju MYCKET BÄTTRE utomlands !!!!!. . I mitten på Augusti så slog väderomslaget till , temperaturen gick ner nästan 10 grader och i månadsskiftet Augusti/september så kom syndafloden och Klagshamn dränktes med 80 mm regn på ett halvt dygn (Malmö över 100 mm) och i samband med det här så var där också en del odlare som drabbades av hagelskurar. Detta i kombination med att vi låg tidigt i mognad och att den fuktiga väderleken fortsatte och temperaturerna så smått gick upp, gjorde att vi fick en känsla av hur det är att odla på kontinenten. Med facit i hand så är jag inte alls säker på att jag föredrar att odla under de kontinentala förutsättningarna och de odlare som drabbades av hagel (en odlare tappade hela skörden) är nog benägna att hålla med.
Hur blev då odlingsåret 2014 ?????, jag tror att alla som reflekterat över smaker och mognadsvärden, märkt att det var lite segt på slutet och ”den där” smaken som man väntar på tog väldigt lång tid innan den infann sig, istället för att skörda tidigare än normalt så blev det generellt gärna lite senare och det gällde att hitta rätt skördedagar.
I början på september var jag nästan övertygad om att vi skulle nå upp till 105 Oechsle på Solaris, trotts det ymniga regnandet . När vi kom till normal skördetidpunkt (runt 26/9) så var vi inte när mogna druvor , varken i smak ,socker eller syra, veckan efter var det fortfarande samma sak och man började nästan försöka lura sig själv med att man hade en förkylning i kroppen och att det därför inte smakade som man ville och druvornas utseende måste bero på att man börjar bli äldre och att man måste byta glasögon.
När vi hade kommit en bit in i Oktober så började det så smått hända saker och på bara 3 dagar så var vi i ett annat läge, nu började smakerna komma och sockret passera 100 Oechsle.
När vi väl bestämde oss för att skörda så låg sockret på 102 Oechsle och även på de druvorna som vi skördade en vecka senare så låg vi på samma sockernivå.
Syran låg runt 7,5g/l och Ph runt 3,00, beroende på de olika pressfragmenten.
Även ett år med många graddagar visar att man i Sverige bör fokusera på kvalite och inte kvantitet och att man även ett sånt här år bör ligga på drygt 20 kvadrat centimeter blad/gram frukt för att få god mognad på druvorna.
Hade vi haft mer erfarenhet av det ”kontinentala klimatet” så hade vi fortsatt att jobba förebyggande mot svampsjukdomar längre in på säsongen, nu kände vi att vi var ”safe” i början på Augusti (men så var det inte) och därför sänkte vi garden och blev lite slappa i vårt arbete.
Mjödaggs angrepp i slutet och början på september är ovanligt (om det inte dykt upp innan) men i år så kunde vi se en del tendenser och nu gäller det att vara beredd till nästa år då där säkerligen kommer vara en del sporer som övervintrar.
Har man haft ett kraftigare angrepp så är där säkerligen god anledning att ta bort riset och bränna det i vinter.
För en vecka sedan så kupade(så blir det lättare att få övertag mot ogräset nästa säsong) vi upp alla rader i odlingen så nu är odlingsåret i princip över.
I vineriet så har det gått dygnet runt den senaste månaden och drygt 15 ton druvor har tagits in (en mindre del från Klagshamn)
15 ton i sig själv är kanske inte så respektingivande , men att hålla koll på 15 tankar och lika många fat som jäser kräver en närvaro.
I år så har vi tittat närmare på olika jäststammar (skrapat ytan) för att se om vi kan hitta pusselbitar som kan vara användbara.
Ett spännande spår är vildjäst, som vi dels kör enbart, men även använder oss i början av jäsningen.
Nu är det såklart alldeles för tidigt att dra några slutsatser, men det verkar som att vildjästen ger mindre ”tropisk frukt” och mer ”grönt sting”, samt att det ökar ”munkänslan”.
Vad det dessutom får en att reflektera över är att, vad munkänsla är, det är inte alltid helt enkelt att skilja på fruktighet, koncentration, oljighet, sötma , alkohol, osv . Alla ovanstående saker gör att vi uppfattar vinet som ”mer” (med detta inte sagt bättre) och det är inte helt lätt att veta vilken av komponenterna som finns eller saknas. Ta Champagne som exempel, ofta hör jag diskussioner på provningar om vinet är snustorrt eller inte, eller om det bara har en väldigt hög syra som ballanserar dossagen.
Jag ska berätta mer om årets viner när jag får mer känsla för årgången.
Antagligen så blir årets skörd av Svenska druvor rekordstor (det finns ingen statistik) och därför är det kanske lite förvånande att ”mediabevakningen” varit rekordsvag (jag har inte sett en enda rad skrivas om Skånsk kommersiell vinskörd 2014 i Sydsvenskan, som är Skånes överlägset största dagstidning , trotts att de flesta odlingarna ligger i Skåne) och det speglar verkligen media intresset för Svensk vinodling i dagsläget.
För 5 år sedan ”fick” man en halvsida i de flesta dagstidningar bara man skördade 50 kg druvor och för 15 år sedan så var man huvudnyheten på rikstäckande tv kanaler för samma mängd druvor (fråga gamlegården på Hven om någon tycker att jag överdriver).
Vad som är ytterst intressant med detta är att intresset för Svenskt vin bland ”vanligt folk”, dvs de som lever och dricker vin i Sverige, är rekordstort och att fler mäniskor än någonsin känner till och eller har smakat Svenskt vin.
Är det någon som får nys om vad man sysslar med så är de snabbt framme och frågar hur det går och visar ett stort intresse för det vi vinodlare sysslar med, och samma historia får jag höra från de flesta kollegor.
Vad som är positivt med ovanstående reflektion är att det är ”folk” som handlar vin och inte medierna, och det är ”folk” vi är beroende av om vi ska överleva som vinodlare i Sverige.
Jag är helt övertygad om att Vinodlingsbranschen i Sverige kommer att bli som alla andra branscher, är det dags att skörda årets nypotatis, så intervjuvas en potatisbonde, och är det dags för året hummer fiske så intervjuvas en hummerfiskare , och är det dags för druvskörd så ……….. .
I dag så är det mycket reflektioner och då kan jag konstatera att vårt vin INKOGNITO 2012 tagit sig vidare till Master Tasting i Wien (Österike) i vad som enligt dem själva är världens största vintävling .
Samma vin tilldelades en utmärkelse på London International Wine Challenge, i December, vilket överaskade mig då vinet var så pass ungt, viner med den fräschören som våra, som vinifierats på fat behöver oftast 1,5-2 års tid på sig för att komma i balans.
Jag tycker att man ska ta vintävligar med en nypa salt, vin är levande och visar ibland upp sig från en bättre sida och ibland en sämre, precis som mäniskor.
Detta innebär dock inte att man inte ska glädjas i framgången, tvärtemot så är det inspirerande att Svenskt vin premieras internationellt.