VAD KAN MAN HOPPAS PÅ ÅR 2017?
I vanliga fall så brukar man drömma om århundradets årgång denna tid på året, men då man precis lämnat det makalösa 2016 bakom sig, så känns det som att man kan ”nöja” sig om 2017 blir en ”normal årgång”.
UTE I VINGÅRDEN
Ute i vingården så har vi klarat av ca 75 % av grovbeskärningen och jag räknar med att vi är klara med detta innan januari är över om vädret tillåter det. Häromdagen så körde jag över södra fältet med traktor och slaga, så nu är riset flisat och vi kan komma ut med stallgödsel när vädret tillåter det.
De senaste dagarna har gått åt att hämta stallgödsel på en hästgård i närheten och uppskattningsvis så har vi fått hem ca 50 ton, vilket är ungefär hälften av vad vi kommer att behöva i år.
I höstas så gjorde vi en grundlig jordanalys av södra och norra fältet och vissa saker var bra och andra behövde bättras på.
Jordproverna togs på 30 respektive 60 cm djup och på det södra fältet där stockarna nu stått i drygt 15 år så var det framförallt intressant att se vilka näringsämnen som fanns i det djupare skiktet. Rötterna är såklart mycket djupare än 60 cm, men kortsiktigt så är det mycket svårt att påverka näringsinnehållet på så mycket större djup än 60 cm.
Det mest glädjande var att vi på 10 år lyckat dubbla humushalten i jorden, från 2 % till 4 %, det ligger många arbetstimmar bakom denna höjning, men när man ser analyserna så känns det som att det är värt varenda timme.
En sak som detta lett till är att jorden känns enormt ”levande”, det går nästan inte att ta ett spadtag med jord utan att man får upp en eller flera maskar vilket i sin tur leder till en bättre markstruktur.
Vad som även har märkts de senaste 8 åren är att vi verkar ha lättare och lättare att hålla svampsjukdomar borta utan att använda kemiska bekämpningsmedel, samtidigt som det blivit lättare att ”träffa rätt” i skördevolym både lätta och svåra år.
En vanlig missuppfattning är att vinplantor inte behöver näring, men vinplantor är som vilka andra plantor som helst, utan näring stannar tillväxten och vinplantorna blir försvagade och ett lätt byte för till exempel svampsjukdomar.
Precis som med näring till människor så ska det vara ”lagom” mycket, inte för lite och inte för mycket. Får vinplantorna för mycket näring så är detta lika skadligt som för lite och då blir de också ett lätt byte för svampsjukdomar.
En 2 % -ig ökning av humushalten låter kanske inte så ”dramatiskt” men om man räknar lite på vad det innebär så hamnar 2 % i en annan dager.
Säg att matjordsskiktet är ca 40 cm och att 1 liter jord väger 1 kg (för enkelhetens skull). Då innebär det att jorden väger ca 400 kg per kvadratmeter. 2 % är alltså 8 kg humus per kvadratmeter och på ett hektar så innebär detta 80 000 kg. Tänker man då att stallgödsel ger ungefär 30 % humus, så innebär det att man skulle behöva tillföra ungefär 270 ton stallgödsel för att höja humushalten med 2 %. Detta ska man såklart inte göra vid ett tillfälle utan det handlar om att ha kontinuitet, annars är det stor risk för urlakning och att man får en växtkraft som är alldeles för stor.
Humus förbrukas kontinuerligt och detta är en anledning till att vi flisar det vi klipper bort vid vinterbeskärning (om riset inte varit sjukdomsangripet) så att även detta återvänder till jorden.
Ett sätt att tillföra jorden humus är att odla olika växtslag mellan raderna och sedan plöja/fräsa ner dessa i jorden och då har man möjlighet att välja olika växtslag som har en positiv ”bieffekt” såsom att de kanske är djupluckrande, kväve fixerande osv…
Mycket snack om gödsel blev det…..
När det gäller finbeskärningen (då vi bara sparar det som ska få växa till våren) så kommer vi att avvakta med detta tills vi tror att den värsta vintern är över. Uppbindningssystemet ska gås över så att alla stolpar/plantstöd/trådar är som de ska vara och först därefter så blir det finbeskärning och nedböjning.
I VINERIET
I vineriet så har det varit en lagom lunk. Svavelhalterna kollas av och vinerna provas och nu börjar tankar som, vilken flaskmodell? Ska vi ändra korkmodell på något vin? Kan magnum flaska vara ett alternativ? Och framförallt; när ska vinet lanseras?
Samtidigt som alla dessa tankar går runt i huvudet, så försöker man komma ihåg Systembolagets deadline för alla offertförfrågningar.
Magnum flaskor verkar ha fått ett enormt uppsving och det känns som att det är prestige i att kunna erbjuda sina kunder denna 1,5 liters förpackning. I monopolets Sverige är det dock så att vi får endast erbjuda varje vin vi tillverkar i en förpackningsstorlek (detta gäller såklart inte alla andra vinproducenter i världen utan bara de svenska som säljer lokalproducerat) och därför är det ett stort risktagande att buteljera hela mängden av ett vin på magnum flaskor och detta är nog anledningen till att bara ett svenskt vin funnits på magnumflaska de senaste 15 åren.
Om man väl bestämmer sig för att buteljera på magnumflaska så tillkommer en del andra beslut, såsom att välja flaskmodell, beställa flaskorna, beställa kork i lämplig storlek, lämplig hätta och framförallt införskaffa maskiner som kan hantera de nya flask/kork storlekarna. När man tagit dessa beslut så känns det oftast bra, då tycker man att man har haft framförhållning och varit noggrann, men då trillar ”polletten” plötsligt ner och man inser att flaskmodellen inte passar i buteljeringsmaskinen och man har inte fått tillverkat nya lådor för leverans av magnum flaskorna som uppfyller speditörens och Systembolagets krav.
Jag kanske låter lite väl negativ (och det är inte min mening), men jag har missat att göra så gott som alla ovanstående saker minst en gång och missar man en enda sak så blir det problem, antingen för producenten eller för kunden, eller för båda.
Trots ovanstående så måste jag säga att jag gillar magnumflaskor (ej att förväxlas med halvbox), mognaden går långsammare (och ska således bli bättre) och jag kan inte erinra mig om en dålig magnumflaska (förutom kork defekt) som jag smakat de senaste åren.
En anledning till att magnum flaskor oftast smakar bra är antagligen att det är den ultimata storleken för att vinet ska få utvecklas till fulländning, det andra är att jag tror att de flesta producenter väljer att sätta sina bästa viner på magnum flaska, så ingångs materialet hjälper självklart till att förstärka känslan av fulländning.
Mycket av vineri arbetet så här års består av att ta beslut, vissa är enkla och vissa är definitivt svårare.
När det gäller 2016 års viner, så är dessa lite utanför ens referens, i vanliga fall så ”inväntar” man en viss smak/balans i ett vin och då vet (eller gissar) man att nu är det dags att dra om vinet eller buteljera.
Vinerna har inte den syran (ryggraden) som de brukar ha, utan bärs mer upp av koncentration/frukt/kropp/alkohol och då handlar det väldigt mycket om att få balans mellan dessa beståndsdelar.
Årets syra och PH värden är mer i paritet med vad man brukar sträva efter i de sydländska vinländerna. Solaris med en syra nivå under 7 gram/l tappar identitet och personligen så tycker jag gärna att syran får vara 7,5-9 beroende på stil, ja till och med upp mot 10 g/l om det är tal om sötare viner.
Ph värde runt 3,45 på Solaris viner är inget ovanligt i år och det gör att de spontant känns väldigt tillgängliga och vad jag då för tillfället lägger fokus på är att se till så att där är tillräckligt med frukt/koncentration/kropp för att balansera alkoholen.
I och med att vi har så många olika vita viner i år, så är det oerhört spännande att jämföra dem och följa utvecklingen.
BALDERS BLOD 2016
Det blev bara 2 fat Balders Blod 2016, men jag måste säga att de är helt unika i sin karaktär. Jag tror att ytterst få i Sverige skulle kunna gissa att detta vin till huvuddelen tillverkats på Rondo, om detta är en för eller nackdel får framtiden utvisa. För mig är det helt nya aromer och jag undrar om det är ”field blenden” som börjar tala.
”Field blend” talar man om när en vingårdslott är planterad med mer än en sort och vinet blir således en blandning av vad de olika sorterna ger ett visst år. Alsace producenten Marcel Deiss är en av fanbärarna för field blends och hans motto är: DRUVSORTEN ÄR INGET, VINGÅRDEN ÄR ALLT.
GRAVITATION
Har man för mycket pengar och är vinproducent utomlands så bygger man sitt vineri i etager så att varken druvor, must eller vin behöver pumpas under processen.
Detta är självfallet helt optimalt och vineribyggnaderna brukar dessutom bli ganska estetiskt imponerande och i ögon fallande.
Dit har vi inte kommit men vi har från första början använt oss av gravitation vid omdragningar av vår must och våra viner. Anledningen till att vi började med det var egentligen att vi hade en pump som jag tyckte var för dålig, så alternativet blev att inte använda pump. Från början var det alltså ingen filosofi eller tanke bakom det, men efter att vi mer eller mindre använt pump i 5 år så ville vi gå tillbaka och jobba mer med gravitation.
Nu gör jag precis som vi gjorde de första åren, det vill säga jag lyfter upp tankarna och låter vinet rinna ner i nästa tank, enda skillnaden är väl egentligen att tankarna blivit lite större.
Detta har gjort att vi har börjat leta efter en truck som kan lyfta högre, så att även de största tankarna kan dras om med gravitation helt och hållet.
Filosofin med att jobba med gravitation istället för pumpar bygger på att man anser att pumparna är mer eller mindre aggressiva i sin behandling av vinet/musten/druvorna och att det således är bättre att använda gravitation för att få fram vinets fulla potential.
Jag är ingen ingenjör eller tekniker men jag har redan från början haft filosofin att det finns bättre och sämre pumpar och har man inte möjlighet att använda sig av de absolut bästa pumparna, så är gravitation ett intressant alternativ.
I december så var vi i Slovenien och besökte då EDI SIMCIC, som gör i min mening intressanta viner. Vineri lokalerna är dock så tungarbetade att jag inte förstår hur de orkar.
Vad det handlar om är antagligen prioriteringar, där i källaren såg jag en perilstatisk pump (som är den skonsammaste jag känner till och således har en prislapp därefter) och deras tanke är nog att HUVUDSAKEN ÄR ATT VINET HAR DET BRA!
En annan aspekt med att jobba med gravitation är att det är ganska harmoniskt även för vinmakaren. Inga surrande pumpar och mot slutet så går det långsammare (när nivå skillnaden minskar) och jag har nog samma filosofi angående gravitation som andra har med religion DET KOSTAR INGET ATT TRO!
ÅRETS VINAMBASSADÖR 2016
Varje år så utser Vingården i Klagshamn; Årets svenska vinambassadör och detta går till den eller de personer som under året visat ett engagemang utöver det vanliga och att sprida kännedom om svenskt vin.
Så det är med stor glädje som vi tilldelar VICTOR FUENTES utmärkelsen Årets Svenska vinambassadör 2016.
MOTIVERING: Victor har med hjärta, lekfullhet och kompetens tagit in svenskt vin i finrummet. Med sin brinnande entusiasm och sitt opretentiösa sätt har han satt svenskt vin i rampljuset och visat på dess förträfflighet som måltidsdryck.
Människor som ger av sig själva på det sätt som Victor gör är alltid värda uppskattning, vad de än sysslar med och detta karaktärsdrag delar han med förra årets vinambassadör Mattias Säfwenberg. Människor som inte bara delar med sig av sin stora kunskap, utan i ännu mer utsträckning delar med sig av sin passion.
I somras ringde Föreningen Svenskt vins tidigare ordförande mig och berättade att han varit på Swedish Taste i Göteborg. Väl där så hade sommelieren (Victor) rekommenderat honom och hans sällskap att prova svenskt vin till maten.
Förutom några trevliga svenska viner, trevlig mat, så ledde detta även till en hel del trevliga diskussioner på restaurangen och det är precis i sådana sällskap svenskt vin ska finnas med.
EKOLOGISKT
Svenska vinbönder tillhör nog de som använder minst gift (kemiska bekämpningsmedel) i vinvärlden (även om det är stor skillnad mellan respektive gårdar) och en anledning till detta är att de flesta valt att odla sorter som har en god svampresistens.
I Klagshamn har vi inte använt kemiska bekämpningsmedel på minst 8 år och filosofin har blivit mer och mer ”miljömedveten” för varje år.
Jag har alltid sagt att vinet kommer i första hand och det kan ju tyckas lätt skrämmande, att man tycker att det är viktigare att vinet blir bra än att jorden inte går under.
Det kräver stor kompetens att odla miljömedvetet och samtidigt få ihop den ekonomiska biten, därför har vi förbehållit oss friheten att kunna spruta med ett kemiskt gift om det skulle behövas.
Detta är inte det samma som integrerad odling som innebär att man i princip inte sprutar mer än det behövs (det här kommer jag nog att få skit för), men man gör inte så mycket ansträngningar för att man ska klara sig helt från kemisk bekämpning.
Som ni märker har jag inte använt ordet EKOLOGISKT en enda gång i texten, för jag har nyligen upptäckt att någon (eller ska jag säga några företag) verkar ha tagit patent på detta ord.
Det kvittar hur ekologisk man är som odlare, är man inte godkänd av någon organisation (läs företag), så får man inte säga att man är ekologisk. Detta för mig är helt galet, hur i helvete kan någon/några ta patent på ett sätt att agera i sin odling. Detta är lika galet som att någon skulle ta patent på att vara snäll, god, generös osv… och har andra inte blivit certifierade av det företag som tagit patenten, så får dom inte säga att dom är snälla, goda eller generösa.
Motargumentet mot ovanstående är antagligen att om det inte finns ett kontrollorgan, så kan vem som helst svänga sig med ordet ekologiskt, men detsamma gäller ju för orden snäll och generös också och jag tror ingen tycker att man bör skaka galler för att man missbrukat dessa ord.
Varför ska odlare som inte använder gift eller konstgödsel betala en årlig avgift till en organisation, bara för att berätta att de inte använder gifter eller konstgödsel?
SYSTEMBOLAGETS MILJÖPOLICY
Häromdagen summerade jag 2016 års försäljning på Systembolaget och det var intressant fakta som trädde fram.
80 % av alla Systembolagets orders bestod av en volym på mellan 6 och 9 l vin, alltså en volym jämförbar med 2 eller 3 Bag in Box. Ett företag som har monopol på vinförsäljning beställer alltså, samma mängd som vissa privat personer konkar hem en fredag eftermiddag.
Har man jobbat miljömedvetet i hela kedjan från odling till tillverkning, så är Systembolagets beställnings system förödande ur miljö hänseende.
Att få Systembolaget att ändra sig, tänker jag inte lägga kraft på (lycka till, om det är någon som försöker), utan vi har istället satt som mål att 35 % av alla transporter ska ske med ”grön el” och därför har vi införskaffat ”THE BLACK PEARL”, en el lådcykel.
INTERNATIONELLT
I början av december så deltog vi på International Wine Challenge i London och detta var 4:e gången vi deltog.
Denna gång hade vi skickat in våra viner tillsammans med Flyinge vingård, så där fanns fyra viner som representerade Sverige, två från oss två från Flyinge vingård.
Alla årgångar av vårt vita vin INKOGNITO har erhållit ”COMMENDED” sedan årgång 2012, så förhoppningarna var ”lika bra eller bättre” (man vill ju inte bryta en sådan fantastisk svit) och till vår glädje så erhöll INKOGNITO 2015 nu en silvermedalj. Detta är första gången ett svenskt vin tilldelas denna utmärkelse på IWC och inte nog med det så vann vi även ett silver för vårt vita vin EGO 3.
Båda Flyinge Vingårds viner fick ”COMMENDED” och med tanke på att detta är blott den andra årgången från denna vingård, så är det smått fantastiskt, STORT GRATTIS FLYINGE!
Summa summarum ledde detta till att IWC pressrelease omnämnde Sverige som en av de stora överraskningarna på årets tävling.
Juryns beskrivningar på vinerna är som följer:
EGO 3 – Intense, grassy, floral, good balance of acidity and fruit with long finish. Some oak complexity.
INKOGNITO 2015 – Complex and well integrated, reminiscent of a good white Bordeaux – mineral, mouth-watering acidity, lemon grass and herbal notes. Great length and linearity.
WANNBORGA VINGÅRD
Det jag skriver under denna fliken på hemsidan ska ju handla om vad en vinbonde gör och tänker samt reflektioner om Sverige och resten av vinvärlden.
Det är inte alltid lätt att finna ord för att beskriva sina tankar och därför har jag dragit mig till slutet av detta månadsbrev, innan jag hittat kraft att berätta om Gunnar Dahlbergs bortgång.
Familjen Dahlberg och då framförallt Gunnar och Ingrid, var några av pionjärerna inom svensk vinodling och i början av 2000-talet när jag lärde känna dem, så var det alltid med stor glädje jag åkte upp till Öland och Wannborga.
Mitt första år som vinbonde (på heltid), hade jag hälften av alla mina inkomster att tacka Gunnar och Ingrid för, hade det inte varit för dem så har jag svårt att se att vi skulle fått hjulet att snurra för att fortsätta detta äventyr.
Det är enormt mycket goda minnen som far igenom tankarna när jag tänker på dessa nästan 15 år som jag känt Gunnar och Ingrid.
Oftast när jag åkte upp till Öland så satte jag mig i bilen 03.30 och styrde från Klagshamn med fulltankad kaffekanna och mängder med idéer som jag ville lufta med Gunnar och Ingrid
Gunnar och Ingrid hade stort odlingskunnande efter att de drivit gårdar både i Skåne och Sörmland och detta hade de stor glädje av i sin etablering av Wannborga vingård.
Gunnar var en av de mest ödmjuka människor jag har träffat, han skulle aldrig få för sig att skryta, knappt ens berätta om en framgång som han varit med om. Därför tycker jag det är viktigt att någon berättar om den bedrift som Wannborga åstadkommit. Vingården har vunnit åtskilliga internationella medaljer genom åren för sina viner samt destillat. 2011 (tror jag det var) så blev man utsedd till Sveriges bästa vingård.
Gunnar och Ingrid har varit fantastiska entreprenörer inom allt de tagit sig för, trots detta så känns denna egenskap som sekundär i sammanhanget, då det framförallt är personerna, människorna Gunnar och Ingrid som jag uppskattat.
Varje gång jag var på Öland så skulle jag och Gunnar smaka igenom alla fat och tankar med deras vin och det starkaste minnet av dessa provningar var att de alltid genomsyrades av en passion och glädje över att umgås och lära sig mer.
Det är med stor saknad som människan och vinodlaren Gunnar lämnat oss.
