…och sedan gick det ännu snabbare….

Klagshamn 2016-06-16

Jag brukar ”alltid” inleda månadsbrevet med att berätta hur stressigt det varit, men det ska jag inte göra denna gången, det är ingen mening, för årets majväder är utanför alla referenser som jag tidigare haft.

Knoppsprickningen (gröna blad på vinstockarna) var den 9/5, vilket var imponerande med tanke på den svala april, och genomsnittet de senaste 15 åren brukar ligga runt den 11/5.

Så skirt och så vackert
Så skirt och så vackert

Sedan dess så har det varit ”HÖGSOMMARVÄRME DELUXE” och vädret har varit så bra att man nästan inte kunnat njuta av det fullt ut, utan känt att detta är för bra för att vara sant. Precis när vi började bli oroliga för att nyplanteringarna skulle börja lida av torkan så fick vi som på beställning 22 mm regn, och strax därefter så var värmen tillbaka och vinstockarna bara ”exploderade” i tillväxt.

När det är en varm försommar så gynnar det oss här i Klagshamn extra mycket, då kloros (problem med näringsupptagning) problemen då i princip försvinner och den kalkrika jorden fullt ut blir en tillgång. På andra hållet är det svala försomrar då våra stockar kan stå och ”stampa” utan att riktigt vilja gå igång, trots att vi gör allt i vår makt.

De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.
De ympade stockarna är i jorden och har tagit sig bra.

 

Igår, 31:a maj, så blev vi klara med andra skottgallringen och detta är såklart rekordtidigt, den 29/5 så började vi putta in skotten mellan trådarna i spaljésystemet (också detta rekordtidigt), och den 30/5 så gjordes årets sista nyplantering.

Rotäkta Solaris planterades ut sist.
Rotäkta Solaris planterades ut sist.

 

 

Nu har vi ca 8000 vinstockar, fördelat på i huvudsak Solaris och Rondo, med ca 75% Solaris och resterande Rondo.

Att sköta 8000 vinstockar på det sätt som vi vill sköta odlingen kräver att man sätter in resurserna vid exakt rätt tillfälle, är man 2-4 dagar för sent på ett arbetsmoment så tar momenten ibland dubbelt så långt tid.

 

I VINERIET

Den varma försommaren har gjort att vi inte kunnat lägga så mycket tid i vineriet, utan det har mer handlat om att vinerna utvecklas som de ska i vineriet och att ståltankarna och ekfaten håller tätt. Just den här tiden på året när temperaturen brukar gå upp i vineriet så kan det börja uppstå läckage på flytlockstankarnas packningar, eller att vattenlås ”går tomma” om man inte är observant. Detta innebär att vi minimum kollar igenom tankar och fat 1-2 ggr i veckan.

 

I VIN SVERIGE

Föreningen Svenskt vin hade årsmöte förra helgen och då hölls även den årliga vinbedömningen av svenska viner. I år så var det nytt rekord i antalet inlämnade viner (ca 60 st) så juryn, bestående av 9 personer, varav jag var en, delades upp i 2 grupper.

En grupp bedömde de vita vinerna och en grupp bedömde mousserande, rosé och rödviner.

 

Jag var med i gruppen som bedömde mousserande, rosé och rödviner och detta var mycket intressant.

Bland de mousserande vinerna så fastnade jag för LYNGBYVINS mousserande, tillverkat på druvan Saphira (nu hoppas jag att jag minns rätt). Vinet var välgjort och ambitiöst och till och med lite maffigt och min summering så här i efterhand är att vinet var bra för att odlaren är ambitiös och noggrann i allt han gör (han hade även med ett vin på 5 i topp listan förra året), och inte för att jag är övertygad om att druvan Saphira skulle vara direkt lämpad för varken Sverige eller vinstilen.

När det gällde rosévinerna så blev jag lite besviken (nu i efterhand så inser jag att jag kanske hade skruvat upp förväntningarna lite väl mycket på denna vinstil). Där fanns absolut en del roséviner som var okej, men även en del som inte var det. Den absoluta favoriten var KOCKA GÅRDEN (i Vallda på västkusten) Rosé som var tillverkad av druvsorten Rondo, vinet hade en fräschör och charm som var helt outstanding och hade gårdsförsäljning varit tillåten så hade jag besökt denna vingård och handlat med mig en låda hem direkt. STORT GRATTIS!!

Bland de röda vinerna så var det viner från hela spektrumet, från ej korrekta via bra kvalitet till riktigt bra.

Till sist så provade båda grupperna de söta vinerna, och här märks det extra mycket om man inte har koll på svavlingen av vinerna. Om man ska lista 3 ledord som jag letar efter i ett ungt vin med restsötma så är det FRÄSCHÖR, BALANS och RENHET. Har man dessa 3 saker så tror jag att många människor uppskattar denna stil. Utmaningen/problemet när man tillverkar denna vinstil är att vinerna många gånger måste filtreras och svavlas lite mer än med stilla viner. Personligen så tycker jag också att man ska lägga ett stort fokus på att lagra dessa viner svalt hela vägen, från vinmakning till kund. När vi gör viner i denna stil så har vinerna aldrig varit över 10 grader efter det att vinerna jäst klart, fram tills samma dag som de levereras till Systembolaget/restauranger. Är vinet ett mer komplext t.ex fatjäst vin med restsötma, så har vi dock lite andra kriterier.

Min favorit bland de söta vinerna var ett vin som var aningen defekt, då det var för reduktivt/svavelväte (motsatsen till oxidation) och detta kan ha berott på olika saker, dels att man jobbat väldigt reduktivt men även att man inte tillsatt tillräckligt med näring för att jäsningen skulle fortgå optimalt. Det kan tyckas märkligt att man har ett defekt vin som ”favorit”, men om man ser bortom denna defekt så hade vinbonden gjort många saker rätt och druvkvaliteten kändes hög. I sådana här fall så tycker jag det är viktigt att denna producent får höra både ”ris och ros”, så att personen känner att man är på rätt spår, men att där finns förbättringsmöjligheter.

När det gäller de vita vinerna så var det som sagt den andra gruppen som bedömde dessa och här infann sig även ÅRETS BÄSTA VIN 2016, tillverkat av den förr förra ordföranden i föreningen, tillika även förra årets vinnare, men då vann han med ett rödvin, STORT GRATTIS SVENERIC SVENSSON.

Bland de vinerna som jag smakade efter provningen, så stack bland annat FLYINGE VINGÅRDS ”PEGASUS viner” ut och jag vidhåller att detta är en av Sveriges mest ambitiösa vingårdar.

Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.
Flyinge Vingård-Pegasus. Bilden hämtad från deras hemsida.

En annan favorit (som jag alltid ser fram emot att smaka) var LYNGBY 5:s (inte samma vingård som Lyngby) SOLARIS 2015. Jag vet inte varför deras solarisviner blir så bra, men jag tror att det har att göra med passion och noggrannhet (odlingen har jag tyvärr inte hunnit besöka än). De är alltid så försynta när de presenterar sina viner. Jag har bara ett råd att ge er; RÄTA PÅ RYGGEN OCH KLAPPA ER PÅ AXELN! Jag blir glad när jag smakar sådana viner som er Solaris.

AKADEMISKA VÄRLDEN

Den akademiska världen är många gånger som ett ”parallellt universum” för oss som är verksamma i ”verkligheten” och jag kan inte låta bli att tänka på det svenska universitet som planterat en liten vinodling med fel sorter, fel förarbete, fel skötsel osv……  och deras svar till mig när jag undrade hur man tänkt här, blev; DET ÄR INTE FEL ATT VISA HUR MAN INTE SKA GÖRA !!! .

Jag är inte dummare än att jag förstår att även den akademiska världen behövs om vi ska etablera den svenska vinnäringen och därför tycker jag att det är extra roligt att HVILAN UTBILDNING ( i Åkarp där jag fick min trädgårdsutbildning för 30 år sedan) valt att starta en vinodling i lite större skala. Detta är en milstolpe för den svenska vinnäringen. Här kommer det förhoppningsvis att skapas möjlighet att lära upp framtidens vinbönder.

Min förhoppning på sikt är att det ska finnas både längre utbildningar, men även kortare kurser med specialinriktning på de olika områdena inom svenskt vin.

Dock tror jag att denna typ av utbildningsställen bör kompletteras med universitet och här hoppas jag att Alnarps universitet och Lunds universitet parallellt startar forskningsprojekt och utbildningar.

I Brighton (England), hölls för några veckor sedan en Cool Climate Convention och enligt ”ryktena”, var det den mest påkostade/välorganiserade konferensen hittills, med duktiga talare och ändlösa möjligheter till att prova (cool) vin. Jag hade inte möjlighet att vara där, hur gärna jag än hade velat, men som jag förstod det så var det rekordmånga deltagare från Skandinavien och detta visar säkerligen hur den Skandinaviska vinodlingen utvecklas. Självklart så var det säkerligen många som tog chansen då konferensen hölls i England, dels för att det ligger förhållandevis nära, men även för att klimatet ”liknar” det skandinaviska mer än det amerikanska eller australiensiska.

INTERNATIONELLT

Jag brukar sära på Sverige och den övriga vinvärlden när jag skriver, men nu börjar de ”sammanflätas” och det är riktigt roligt.

1:a juni så öppnades världens största kulturella centra för vin La Cite Du Vin i Bordeaux och bland annat så är vårt vin PHANTASMAGORIA 2013 med och representerar Sverige.

Tanken med centrat är att besökarna ska kunna lära sig mer om vin, men även att de ska kunna smaka vin från hela världen. Detta ”skyltfönster” räknar med att ha 450 000 besökare om året och infrias förväntningarna, så har jag svårt att se att man ska kunna ha ett bättre skyltfönster mot vinvärlden än detta.

För ett tag sedan så deltog vi på den internationella vintävlingen CUVEE 2016 OSTRAVA i Tjeckien och där erhöll vårt vita vin NORDIC LIGTH 2014; DOUBLE GOLD, ett pris som endast delats ut 11 gånger tidigare (på 14 år).

Nordic Light premierades med ett "Double Gold"
Nordic Light premierades med ett ”Double Gold”

Deras pressmeddelande som gick ut efter tävlingen, säger egentligen allt: THE SENSATION FROM THE POLAR REGION. Dels så säger det en del om deras förvåning, men även övriga Europas uppfattning på sverige/skandinaviens klimatologiska förutsättningar.

Öresund 2015 fick en silvermedalj.
Öresund 2015 fick en silvermedalj.

Den fräschör som skandinaviska druvor kan frambringa (jag vill här vara noga med att jag inte talar om omogna druvors sura syra, utan långsamt mognande perfekt mogna druvor) tillför vinvärlden något unikt och blir en sådan tydlig kontrast till majoriteten av övriga viner i världen, att den är svår att inte reagera/imponeras över.

Jag har slutat försöka övertyga folk om det uppenbara, det svenska klimatets potential för frukter och bär (man pekar inte på en bil och tjatar om att det är en bil, det ser folk själva, och ser de inte det så är det inte bilens fel, utan att man valt att inte besöka sin optiker i tid).

På det personliga planet så blev jag mycket glad över det pris vi erhöll för vårt vin KLAGSHAMN BARRIQUE 2015 , Prix FIJEV CZ, som delas ut av INTERNATIONAL FEDERATION OF JOURNALIST AND WRITERS ON WINE AND SPIRITS.

Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset
Rosé Barrique 2015 fick även en silvermedalj, förutom Prix FIJEV-priset

Kriteriet för detta vin är som de själva beskriver: EXEPTIONELL VINOUS QUALITIES AS BY THEIR SHOWING THE TRUE PATH WINEMAKING SHOULD BE TAKING.

Med tanke på att vi tagit ”ett steg tillbaka” i vår vinmakning (extremt förenklat minimal inblandning/ maximal övervakning), så känns det extra bra att detta uppskattas och premieras.

Även Danmark visade framfötterna på CUVEE OSTRAVA, Danmarks mest premierade vingård SKAERSÖGAARD vann silver medalj för sitt mousserande vin DONS CUVEE BRUT 2014 , (STORT GRATTIS SVEN ).

Detta vin var ett av mina två favoriter när jag provade ett 10 tal viner från Skaersögaard i vintras, den andra var den lite sötare varianten, vilket ytterligare poängterar det jag skrev om tidigare angående den skandinaviska fräschören/syran.

För ca 7-8 år sedan så skulle jag presentera några viner för restauranger och en vinagent och jag började lite ursäktande med att ”beklaga” mig att vinerna hade en del restsötma, men till min stora förvåning så reagerade inte de andra över restsötman utan fokus låg istället på fräschören, syran och renheten , och de räknade upp otaliga allternaiv på olika maträtter som skulle kunna gifta sig med vinets smak. Trots att de som provade vinerna hade min största respekt, (då jag visste att de tillhörde eliten i Sverige inom sina områden), så tog det ett tag innan jag kunde bortse från EU´s regelverk för vad som är ett sött vin/dessertvin. Enligt EU så är ett sött vin ett vin med en restsötma som överstiger 45 g/l, men de flesta som t.ex skulle smakat vårt vin PHANTASMAGORIA 2013, skulle nog inte placera vinet i kategorin sött vin/dessertvin, utan snarare någonstans mellan halvtorrt till halvsött.

På länken härunder kan ni se vad Världsmästare sommelieren Andreas Larson säger om PHANTASMAGORIA 2013

https://www.youtube.com/watch?v=Mdsbx668Lrs

Idag känns det som att VINGÅRDEN I KLAGSHAMN tagit över hela utrymmet under rubriken internationellt och det är inte för att det på något sätt speglar våra tillförda volymer i världens vinsjö, utan mer för att vi haft väldigt fullt upp och således inte haft tid att lyfta blicken och se vad som hänt i vinvärlden.

Det enda som nått mig är att många områden i Europa drabbats av både regn/hagel/snö, de senaste månaderna och jag kan inte annat än att lida med dem.

Mattias gallrar sidoskott.
Mattias gallrar sidoskott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *