Tankar och funderingar samtidigt som det växer och är festival

KLAGSHAMN 2016-07-10

”RISK FÖR BAKSMÄLLA EFTER SEMESTERN”, ja detta citat läste jag för några dagar sedan i en dagstidning. Det är Systembolagets dotterbolag IQ som gjort en Sifo-undersökning om svenska folkets dryckesvanor under semestern.

I denna undersökning svarade 56 % att de dricker mer under semestern än annars och IQ´s VD Juan-Pablo Roa, konstaterar ”DET ÄR RÄTT HÖGA SIFFROR”.

Jag förstår varför inte jag är VD på IQ, jag tycker det är låga siffror. Om varannan svensk skulle ta sig 1 glas eller 2 mer, under semestern, så ringer det ytterst få varningsklockor i min värld.

Vad jag tycker är alarmerande siffror, är de 4 % som dricker mindre på semestern, än när de jobbar, här hade jag satt in samhällets resurser.

Jag undrar hur dessa 4 % tänker när de tar sig igenom vardagen… kanske såhär; ”jag får nog ta mig ett glas till, imorgon är det arbetsdag” eller såhär; ”ÄNTLIGEN SEMESTER; SÅ JAG KAN SLUTA DRICKA”, är inte detta ett rop på hjälp så vet jag inte vad som är det.

Häromdagen så hade vi besök av två norska vinodlare kollegor och då berättade de att i Norge så får man lov att sälja öl och fruktvin från gårdarna, men inte vin (gjort på druvor), vad detta visar är att ”alkoholmonopolet” handlar lika mycket om politik som folkhälsan.

Jag vill se den doktorsavhandling som konstaterat att alkohol framställt av druvor skulle vara skadligare än den alkohol som ingår i öl och fruktviner.

Innan jag kommer för djupt in i den norska alkoholpolitiken, vill jag vara noga med att förklara att jag bara har mina två norska kollegors ord om Norges regler och att jag inte dubbelkollat vad som gäller i Norge.

Nej jag tänker inte ge mig in i ”ALKOHOLDEBATTEN/GÅRDSFÖRSÄLJNINGS FRÅGAN”, om det nu var någon som trodde det. Jag har bestämt mig för att lägga så lite energi som möjligt på just detta ämne och jag märker att det ibland förvånar.

Jag har sett alldeles för många vänner/kollegor dräneras på sin passion för vinodling, då de gett sig i kast med detta.

Vi svenska vinodlare har satt oss i en ”OMÖJLIG SITS”, eller så är det kanske så att andra satt oss där vi är.

Alla journalister ställer frågan om vad som är viktigast för att svensk vinodling ska bli riktigt stort i Sverige och det är just genom denna fråga som vi satt oss i en ”omöjlig sits”. Vi måste svara gårdsförsäljning, annars så uppfattas vi inte som seriösa, för det är ju just detta svar vi gett journalisterna och politikerna de senaste 10 åren.

Jag fick denna fråga senast för 1 vecka sedan och jag gjorde misstaget, att tänka innan jag svarade och bara denna paus på 3 sekunder gjorde att personen, reagerade med att svara på sin egen fråga, med att det måste väl ändå vara gårdsförsäljning.

Jag tycker precis som alla andra svenska vinbönder att frågan om gårdsförsäljning är den viktigaste, om vi ska kunna få ekonomi i det vi gör, utan att vara krögare, städare, lekledare, clown, gycklare, osv…..  Kort och gott så är den viktigaste frågan för oss vinbönder, att vi ska få lov att konkurrera på samma villkor som alla andra vinbönder i EU.

Problemet är dock att om vi lägger all energi på just denna fråga så har vi ingen energi kvar till de andra sakerna som är viktiga för att svensk vinnäring ska utvecklas, så från och med nu så vill jag att alla vinbönder, ställer sig frågan: VAD ÄR DET NÄST VIKTIGASTE FÖR ATT SVENSK VINODLING SKA FRODAS?

För att få lite distans till ”gårdsförsäljningsfrågan”, så tycker jag bara att man behöver lyfta blicken och titta västerut, det vill säga mot Danmark. Många danskar har hjälpt mig genom åren och jag är evigt tacksam för detta, dock kvarstår fakta. I mina ögon så är inte Danmark ”the promised land” när det gäller vinodling, jag ser många vingårdar som börjat fokusera på alkohol istället för vin. Man tillverkar alla möjliga alkoholdrycker, alltifrån fruktviner, cider, öl  samt diverse spritsorter, i vingårdens namn och då känns det som man tappat både fokus och passion. Jag vet att man även utomlands säljer destillat på vissa kvalitetsvingårdar, men det är oftast ”en grappa” eller något som har ”druvanknytning” och inte en uppsjö av smaksatta spritsorter. Även bland de vinbönder som fokuserar på ”vinodling” har jag ibland ställt mig frågande till kvaliteten, kontra priset. I väldigt många år så tog man tokigt mycket betalt, för viner av väldigt enkel kvalitet, vilket lett till att man blivit tvungen att tokdumpa  priserna, när kunderna slutade dyka upp.

Det tragiska i det hela är att de danska vinodlare som var seriösa från starten, har också blivit tvungna att sänka sina priser och således har ekonomin också försämrats, vilket lett till att man inte kunnat investera för att fortsätta höja kvaliteten.

Problemet som jag ser det här i Norden är att vi har inga regler eller kontroller (missförstå mig rätt, jag är ingen vän av överdriven byråkrati) och ja jag vet att livsmedelsverket dyker upp hos de danska vinproducenterna (precis som de gör i Sverige, men här kostar det pengar till skillnad från Danmark), men deras huvudsakliga uppgift är att se till så att man ”INTE DÖDAR KUNDEN”. Att livsmedelsverket gör kontroll på vinerierna garanterar absolut inte någon som helst kvalitet och det finns inte heller någon som satt upp några övergripande regler eller krav på Norden när det gäller att fokusera på kvalitet. Med andra ord så är det helt upp till vinbondens samvete att korrelera pris/kvalitet och detta är en stor riskfaktor för kunden.

Det finns en tapper liten skara i Danmark (jag tror det är en handfull odlare), som satt upp egna regler som ska höja kvaliteten och jag kan inte annat än att imponeras av deras initiativ. Jag tror att sammanslutningen kallas för ”Genuint Danskt Vin”, men jag är lite osäker på detta namn.

VINODLING SVERIGE

Sol och värme i kombination med de senaste veckornas regn har gjort att tillväxt takten i vingården är enorm, vanliga år så räcker det att vi puttar in skotten 1 gång i veckan (måndag som standard), men nu har vi fått öka intervallet till nästan 2 ggr i veckan för att inte komma efter.

På de flesta delar av odlingen så kör vi med 4 dubbeltrådar, vilket gör att det inte är så långt mellan trådarna och då får man gå lite oftare, men i gengäld så klarar de vinden bättre.

I år så var det Rondo som var först med att blomma (17 Juni), sedan hade vi Solaris den 21 Juni. Ovanstående datum är när 70 % av blommorna blommat.

Rondo i full blom
Rondo i full blom

När jag nu går igenom väderdagböckerna, så märker jag att jag ljugit för så gott som varenda svensk vinbonde denna försommar, då jag påstått att ”JAG ALDRIG VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE”.

2002 var ett galet varmt år, då blommade Leon-Millot (blå druvsort) den 15 juni (om jag minns rätt) och vi hade mogna Siegerrebe druvor sista Augusti.

I år så har vi skrapat ihop 396 graddagar (ett sätt att mäta hur varmt det är under odlingssäsongen) till och med den sista Juni, vilket kan jämföras med 2002, då vi vid samma tillfälle skrapat ihop 417 graddagar.

De enda åren som är i närheten av dessa två, är 2011 (då många odlare drabbades av vårfrost efter knoppsprickning) och 2014 som gav rekordskörd i hela Skandinavien.

Så gott som alla vinodlare som har hört av sig är lyriska över årets inledning och det ska bli mycket spännande att se vad resten av sommaren har att erbjuda. När vi ligger så tidigt i blomningsfasen, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer att bli ”årets utmaning”. Jag har inte en tanke att slappna av en sekund, bara för att det råkar se mycket bra ut för tillfället. Det är bara desto större anledning att vara alert/observant, så att vi verkligen får möjlighet att ta ”skörden av denna fantastiska inledning”.

De kända farorna såsom svampsjukdomar, fåglar, skyfall, getingar osv…., finns med i riskanalysen, men vips så dyker ett nytt hot upp, SUZUKII FLUGAN.

Suzuki flugan-Drosophila suzukii
Suzuki flugan-Drosophila suzukii

Om jag förstår det rätt så har den funnits i Sverige sedan 2 år tillbaka. Jag hörde talas om den första gången för ca 4 år sedan i Tyskland och då spred den skräck bland vinbönderna där.

Det var till och med så att vi hörde historier om vinbönder som begått självmord för att ”flugan” förstört hela skörden och kört dem bankrutt.

Jag läste i morgontidningen att Alnarp har satt igång projekt för att få bukt med ”flugan” och vi får se om dessa ”projekt” kan hejda spridningen.

SVAMPTRYCK

Svamptrycket verkar hittills ha varit ganska lågt och jag har bara sett mjöldagg på en enda vinstock utomhus (stod vid en husvägg på österlen, en ren Vinifera), för ca 10 dagar sedan.

Men med tanke på att smittotrycket var så pass stort förra året på vissa ställen, så ska man nog vara vaksam.

Nu i Juni månad så har även KUMULUS (inte svavelnäring, men exakt samma sak) blivit godkänt mot mjöldagg i vinodling. Mig veterligen så är det godkänt för ekologisk vinodling i alla länder, men jag vet inte hur det är i Sverige, detta får man kolla upp om man är certifierad.

Ett råd är att följa er sprutplan med Kumulus, regnar det mer än 10 mm, efter att ni sprutat Kumulus, så är det bara att ge sig ut igen och spruta på nytt (upp till 10 kg sammanlagt/ha ska vara okej enligt den Biodynamiske ”pratkvarnen” Nicholas Joly).

Jag läste igenom godkännandet av Kumulus och där stod det att man rekommenderade 1000 l vatten/ha innan blomning. Nu vet jag inte om det är en kollega/preparatsäljare/kemikalieinspektionen som gjort ansökan, men jag säger bara LYCKA TILL!!! Det måste vara en omöjlighet i Sverige att få 1000 l vatten att fästa på bladmassan innan blomningen. Vi använder ca 400-500 l/ha innan blomningen och jag upplever att detta ger full täckning, vilket gör att vi således kan få in fler sprutningar och ändå hålla oss under den sammanlagda 10 kg gränsen. Har man ett underskott på svavel i odlingen, så är ”10 kg´s gränsen” såklart inget man behöver bry sig om.

Sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, sidoskott, ja så skulle man kunna sammanfatta dagarna de sista 6 veckorna, om man tar bort de dagar då vi puttar in skotten  mellan trådarna.

 

001

29/6 så hade vi tagit alla sidoskott upp till andra dubbeltråden (drygt 500 000 sidoskott så här långt).

Årets nyplantering är uppbundna för andra gången och jag upplever att de tagit sig bra och den senaste veckan så har de verkligen tagit fart, så nu gäller det att få upp de sista dubbeltrådarna, så att plantorna kan växa optimalt (förhoppningsvis inom 2-3 dagar)

Jag har inte haft tid att räkna hur många plantor vi planterat i år (bara det är ett bevis på att vi skulle planterat mindre), men jag gissar att det är runt 2000 plantor, och detta känns som den absoluta smärtgränsen om man samtidigt ska hinna med att sköta den etablerade odlingen.

SKÖRDEUTTAG

”Den eviga frågan” från vinodlare är hur mycket skörd man kan/ska ta ut på varje stock, och här finns definitivt inget enhetligt svar. Jag tycker man ska ställa sig själv några frågor innan man överhuvudtaget börjar fundera över vilket skördeuttag man kan/ska ta ut.

  1. Vilken typ/kvalitet vill man tillverka (vitt torrt, vitt fatlagrat, vitt ekchipslagrat, vitt halvtorrt, dessertvin, rosé, lätt rödvin, kraftfullt rödvin, mousserande osv)
  2. Vilka druvsorter har man att jobba med (är de tidigt, medel eller sent mognande i Sverige)
  3. Hur har säsongen varit så här långt (detta är en kontinuerlig frågeställning under hela säsongen
  4. Har man skött odlingen optimalt? (När man rannsakar sig själv, så inser man att man lyckats väl med en del moment och mindre bra med andra under den pågående säsongen)
  5. Hur var plantornas status föregående säsong (detta spelar stor roll för att avgöra skördemängden, framförallt på yngre plantor)

Tittar man internationellt så varierar skördeuttagen enormt, beroende på dels ovanstående frågeställningar, men man har även lagt till frågeställningarna;  VAD VILL FOLK KÖPA OCH HUR KAN VI TJÄNA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT PÅ DESSA FOLK ?

Om vi hoppar över de sistnämnda frågeställningarna, så är skördeuttaget lägst på ”dessertviner”, Chateau d`Yquem (Sauternes) lär ta ner till 900 l /ha och detta är extremt lågt, men det mest otroliga skördeuttag jag hört talas om är ISTVAN SZEPSY (Tokaj), som på vissa extrema viner är nere på 250 l/ha. Ovanstående är visserligen undantagsproducenter men de visar att vinstil oftast kräver ett lägre skördeuttag.

Istvan Szepsy
Istvan Szepsy

Ett rödvin kräver generellt ett lägre skördeuttag än torra vita viner. I Rhonedalen i Frankrike kan den lagliga maxskörden vara så lågt som 2500 l/ha och i Bordeaux pratar man om 4500 l/ha (baserat b.la på en högre plantdensitet).

När det gäller vita stilla viner så ligger man till exempel på 5500 l  som laglig gräns i Alsace och detta är inget ovanligt i andra kvalitetsdistrikt i heller. Genomsnittet i Tyskland på vita viner lär ligga på 10 000 l/ha, märk väl detta är genomsnittet inte maxskörd, vissa skördar uppemot 20 000 l/ha.

Alla ovanstående exempel är från Europa där vi har klimatologiska begränsningar, som fram till 2003 kompletterades med lagliga begränsningar (sedan dess så har det även i Europa blivit lagligt att bevattna vinodlingar).

I Sverige där vi framförallt gör vitt vin och rosé, (det tillverkas även rödviner men de ökar inte i samma snabba takt som vitt vin och rosé)  siktar en kvalitetsorienterad odlare på runt 3000 l/ha  i en perfekt skött vinodling på god vinodlingsmarkoch med en bra växtsäsong. Detta innebär om vi till exempel tar druvsorten Solaris, att man vill skörda runt 5500 kg på 1 Ha. Varje gram druvor som skördas bör drivas till full mognad av åtminstone 20 kvadratcentimeter fullt solbelyst bladyta.

004
Hög lövvägg-stor bladmassa

Låt oss för enkelhetens skull säga att man har 1 meter mellan plantorna och 2 meter mellan raderna, detta skulle innebära att man har 5000 stockar/ha och att man således har 5 km rader/ha. Vill vi landa på 5500 kg/ha så måste varje stock ge 1,1 kg.

Ska dessa 1,1 kg druvor mogna fullt ut, så måste de således ha minimum 2,2 kvadratmeter fullt solbelysta blad, detta brukar motsvara en perfektgallrad lövvägg av en höjd på åtminstone 1,1 meters höjd om allt i odlingen är perfekt (och det är det aldrig, så verkligheten ligger nog närmare 1,2-1,3 meters höjd).

Här i Klagshamn så har vi en lövvägg som brukar variera beroende på årgång, mellan 150-170 cm och då siktar vi generellt på ett skördeuttag på 3000 l/ha på fullt etablerade plantor ett bra år. Är det ett kallare år så går vi ner i skördeuttag med ca 30%  (som 2012 och 2015 )

Ett riktigt bra år så har man möjlighet att ta ett lite högre skördeuttag.  (med det så menar jag 10%-15%, ja till och med 20%-25%  högre skördeuttag, med nästan oförändrad kvalitet.)

Det riktigt spännande med dessa ”SUPERÅRGÅNGAR” är dock när man tar vara på årgången genom att försöka göra extraordinära viner som kan bli en upplevelse och ett samtalsämne för många år framåt. Har man denna ambition så bör man ligga kvar eller till och med gå ner lite i skördeuttag.

Årgångstabeller (bedömning av årgångens kvalitet och hållbarhet) har funnits i många år, men jag tycker att de som odlar vin i Sverige även bör skapa en ”årgångstabell” över sin egen insats, för vi vinbönder är i högsta grad med och påverkar slutresultatet. Till sist skulle denna ”årgångstabell” kunna kompletteras med vinmakningen, för att få ”hela bilden”.

Avslutningsvis så kom jag att tänka på en känd vinmakare i Italien, som 1998 (en bra årgång på många ställen i Italien) gjorde världen bästa vin, han hade rannsakat sig själv och kommit till slutsatsen ”JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN IGEN ATT KUNNA TILLVERKA ETT VIN AV DENNA KVALITE”.

SVENSKT VIN

Häromveckan så presenterade FÖRENINGEN SVENSKT VIN tio svenska viner på vinkällaren GRAPPE (Stockholm)och detta var ett arrangemang som många vinodlare kände en stor glädje över. Det var länge sedan jag upplevt ett sådant unisont ”WOW VA SKOJ” från samtliga svenska vinbönder. Enligt de artiklar som skrivits om provningen så verkar också de närvarande vinjournalisterna upplevt det som en mycket trevligt och intressant provning.

Jag märker en ny trend, eller rättare sagt en 3 årig trend som förstärkts, PRISDUMPNING !!!

Får vi en ny ”2014” årgång, det vill säga en årgång med bra volym/kvalitet, så är jag rädd för att vi kommer att se Sveriges första 99 kr/75 cl vin nästa sommar. Det är kanske någon som ser det här som något positivt, men det gör inte jag. Kan man inte ”ta betalt” för bra årgångar, hur gör man då med de enklare.

Har vi svenska vinbönder inte råd att investera i kunskap och kompetens, så gör vi snart allesammans, viner för 99 kr helflaskan, och då undrar jag om jag inte vill gå tillbaka till mitt gamla jobb som butiksbiträde istället.

Resten av Sverige och då är ”Bag in Box journalisterna” inräknade, har äntligen insett att man måste vara beredd att lägga åtminstone 100 kr/75 cl kvalitetsvin, detta är i princip en minimumgräns (om inte vinbonden eller leverantören bestämt sig för att gå back), och då utgår vi ifrån att detta vin kommer från ett låglöneland som till exempel Sydafrika, där en anställd vingårdsarbetare kostar 4000 kr i månaden.

Vill man här i Sverige ha kompetent personal och ge dem en skälig lön, så att de stannar kvar och kan utveckla vingården/branschen, så fattar ju vem som helst att man i Sverige inte kan sälja ett kvalitetsvin för 100 kr flaskan, utan att gå back och det tror jag att man tröttnar på ganska snabbt.

Jag tror det är mycket viktigt att vi hittar en seriös prissättning i Sverige, då vi tittar på varje enskilt vins kvalitet och inte minst var det ska säljas. Det sistnämnda är något som jag aldrig hört någon i Sverige diskutera, utan vi köper Systembolagets filosofi med hull och hår

Alla i Sverige accepterar att ett hotellrum i centrala Stockholm kostar, låt oss säga 2000 kr natten, men vi klagar om man begär 900 kr i Eslöv. När det gäller vin, så kostar en flaska kvalitetsvin på Systembolaget lika mycket på Östermalm, som den gör i Eslöv, och sedan gör Systembolaget bedömningen att det inte går att sälja ”kvalitetsvin” i Eslöv. Självklart blir denna profetia självuppfyllande, då varken lönebilden i Eslöv eller kundunderlaget är detsamma som i Stockholm.

Vi vinbönder kommer inte att kunna ändra detta, vad vi däremot kan göra är att vara strategiska i vår prissättning, Östermalm kanske tål ett annat pris än Eslövsborna? Eller vill vi få media att skriva positivt om ett visst vin, så kanske vi offererar vårt prestigevin till huvudstaden, till ett attraktivt pris?

Nu känns det som att jag varit ”gnällig” så det räcker, det mesta av ovanstående text är sånt som ”snurrar i mitt huvud”. Vad som dock är positivare och roligare att skriva om är vårt ”finbesök” för några veckor sedan.

Madeleine Stenwreth, en av Sveriges två MASTER OF WINE (antagligen den högsta titeln man kan få i vinvärlden, det finns drygt 300 i världen) kom på besök med sin man, och jag kan bara konstatera att vi hade några riktigt trevliga timmar.

Anledningen till att hon dök upp var att hon suttit i juryn på London International Wine Competition och då hade ett av våra viner dykt upp och efteråt så hade de andra jurymedlemmarna frågat henne om Vingården i Klagshamn och svenska viner. Med det stora vinintresse som hon har så kände hon att detta måste hon kolla upp, för i ärlighetens namn så fanns där kompetensluckor rörande den svenska vinnäringen.

012
Madeleine Stenwreth

Det är sällan man får möjlighet att träffa folk med den passionen/kunskapen, så det kändes enormt tillfredställande och egentligen så gick timmarna alldeles för fort. Vi provade igenom 6 viner och lite olika årgångar och diskuterade nyanser på en nivå som jag sällan, om aldrig fått möjlighet att göra. Madelaine jobbar som frilansande konsult med att just utveckla viner för olika marknader, så jag tror att hon har en annan infallsvinkel gentemot vin, men jag kände att hennes utgångspunkt var den samma som våran, dvs passion.

Vad jag hoppas på i framtiden, är att vinsverige ska få ta del av hennes kunskaper/kontaktnät, på ett eller annat sätt och om detta är som ambassadör för svenskt vin, eller som föreläsare, eller något annat spelar kanske mindre roll, men det kommer i så fall att ta oss närmare den etablerade vinvärlden med stormsteg.

Jag bugar och tackar Herr och Fru Stenwreth för besöket.

Madeleine och Torbjörn Stenwreth
Madeleine och Torbjörn Stenwreth

 

SKEPPARPS SVENSKA VINFESTIVAL 2016

Den 7/7 och den 8/7 så var det vinfestival i Skepparp med 6 svenska vinproducenter på plats, SKEPPARPS VINGÅRD, FLYINGE VINGÅRD, ÖSTERLEN VIN; FLÄDIE VINGÅRD, STORA BORÅKRA VINGÅRD och så vi. Detta är första gången som denna festival anordnas och personligen måste jag säga att det var en dunder succé. Vad som slog en var folks enorma nyfikenhet inför svenskt vin och den enormt positiva stämning som hela evenemanget utstrålade. Upplägget på festivalen verkade passa folk som handen i handsken, jag vet inte hur Tareq Taylor hade lyckats få ihop maten, men jag hörde inte en enda person som beklagade sig över maten, utan de var lyriska över hur god den var, samt hur bra den gick ihop med de svenska vinerna. Man brukar snacka om WIN WIN situation och det var nog precis vad denna festival var för alla. Ska man ”nyktert” sammanfatta framgångskonceptet, så är det nog följande saker som sticker ut:

  1. Bra till mycket bra viner (hur ofta har man möjlighet att smaka 20 olika Svenska viner av denna kvalitet)
  2. Tareqs Gäng
  3. Idylliskt läge
  4. Välorganiserat (det fanns säkerligen ett 30-40 tal fantastiska volontärer på plats)
  5. Besökarna (de kändes nästan handplockade)
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Vinfestival i Skepparp
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Skepparps vingård ligger så underbart vackert ute på Österlen.
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
Uteserveringen var full av folk hela tiden liksom restaurangen. Tareq Taylors mat gick hem!
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-
I utebaren köpte man sitt vin att ha till maten. Eller kaffet efter maten-

För att sätta festivalen i perspektiv, så var vi förra året med på Älska mat mässan i Malmö (2 dagars) och denna tyckte vi blev en stor succé. Första dagen på Skepparps svenska vinfestival så serverade vi nästan lika många besökare som vi gjorde på 2 dagar på mässan i Malmö och denna festival hade sammanlagt 7000 besökare om jag inte missminner mig.

Jag hoppas definitivt att denna festival blir återkommande, stort tack alla inblandade.

2 reaktion på “Tankar och funderingar samtidigt som det växer och är festival”

  1. Följer allt ni gör och skriver på er underbara vingård. Varma hälsningar från en som också drömmer om att bli vinodlare i Sverige.

    PS. Du skulle bara våga bli butiksbiträde igen. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *