Nu har de flesta vinerna jäst klart på ståltankarna, dock är där ett Rödvin och en Rose samt 2 vita ”late harvest” som fortfarande jäser alkoholjäsningen.
Den malolaktiska jäsningen fortgår dock fortfarande i alla viner som vi låter gå igenom detta förfarande och det kommer säkerligen att ta en månad till innan den är avslutad.
Alkoholjäsningen på fat fortgår fortfarande på alla fat detta trotts att vi alltid jäser faten vid högre temperatur än på ståltankarna. Jag upplever så gott som alltid att det är positivt med en långt jäsningsförlopp och det brukar bli minst problem då.
Så gott som dagligen kräver vinerna en tillsyn, det kan vara att något vin blivit reduktivt och behöver dras om eller att det kräver battonage (omrörning av jästfällningen) något annat behöver kanske näring och det tredje kräver kanske en syrajustering för att komma i balans.
Just det här med syrajustering är jag mycket försiktig med, dock är det oftast en justering vi talar om, jag kan sitta och ”diskutera” med mig själv (man blir lite skadad inom alla yrken) i timmar. frågan om jag ska justera 0,3 g/l eller 0,5g/l kan jag älta i dagar.
Har vinet ett ph värde på 2,8 så är det inte så mycket att ”diskutera”, utan problematiken dyker oftast upp när man är ganska nära det man vill uppnå.
Charm i viner är inte helt vanligt, det här med charm har inget med kvalite att göra utan ibland så känns bara ett vin charmigt, och detta gäller så klart både Svenska och utländska viner.
När ett vin upplevs som charmigt gör jag absolut ingenting, oftast så lever charmiga viner på rätt enkla kriterier och vad det här antagligen handlar om är, perfekt harmoni.
Jag vet att det är häftigt/coolt/populärt , som vinmakare ,att bara luta sig till och säga att man inte gör någonting i vineriet, och att ALLT REDAN FINNS I DRUVORNA.
Så brukade PAUL DRAPER på Ridge vineyard svara alla vinjournalister som skrev artiklar om honom och hans viner, men på senare tid så har han ”erkänt” att det även krävdes en närvaro i vineriet och att vinerna inte gjorde sig själva. Jag tycker att han har en ödmjuk approach , men att det är bra att han numera förklarar att inte ens en gång, bra viner tillverkar sig själv.
Motpoolen till Paul är nog MICHEL ROLAND, som i en intervju sa att, hade han tillverkat alla viner i världen, så hade det bara funnits bra viner.
När vi gör rose vin från Klagshamn (i huvudsak på Rondo) så pressar vi hela klasar för att få ut så fin must som möjligt (samma princip som i Champagne) och i år har vi valt att dela upp denna must i 2 fraktioner, dels en som vi tar i början av pressningen och sedan en av det som kommer i slutet av pressningen.
Skillnaden mellan dessa 2 fraktioner är enorm, rent utseendemässigt så är första fraktionen laxrosa som en Fransk rose i färgen och doften är mer åt det eleganta hållet och i smaken så märks det att det är den tidigast avlägsnade musten man har jobbat med och således en knivskarp syra.
Denna syra måste ”hanteras” och då har vi valt att jäsa den malolaktiskt, har man problem att få igång den malolaktiska jäsningen pga för lågt ph, så är det bara avsyra en del av vinet och sedan sätta igång den malolaktiska jäsningen och sedan mata på med den större mängden.
Den andra fraktionen är klarröd i färgen och så gott som alla tänker nog rödvin när de ser färgen. doften är lite grövre och mörkare/vildare och smaken är mycket rundare pga 2-3g/l syra mindre, samt en fruktighet som överaskar.
Till detta ska tilläggas att vi här använt oss av en vildjäst som backar upp frukten med en förstärkt munkänsla och man kan nästan få en förnimmelse av sötma trotts att vinet är torrt.
I avslutet på smaken får man en känsla ”rödvinkaraktär” som känns skoj och dessa två viner är verkligen som natt och dag.
Jag har blivit dålig på att informera om vad jag provar för viner, men jag tror att det viktigaste med denna sidan är att förmedla vad som sker i vingård och vineri.
Dock måste jag säga att vinvärlden förändras hela tiden (vilket är självklart) och häromdagen så drack jag en Syrah 2006 från Turkiet (världens 5e största vinodlings areal, dock till stor del för annat bruk än till vin) , från en firma som heter SEVILEN , och det var utan tvekan det absolut bästa vin jag druckit från Turkiet. Detta vin hade antagligen många satt som en riktigt bra Australiensare. Den dagen man får för sig att ändra beskattningssystemet på Turkiska viner, så kommer säkerligen vinproduktionen att explodera i Turkiet.