24 december

Varje år så försöker jag ta mig utomlands i december, för att besöka olika vindistrikt och producenter, och i år så var Mosel  i Tyskland målet.

Utöver Mosel så han  jag även med en blixtvisit till Rheingau och Nahe. Om man ska börja från början, så kändes det som att många odlare hade haft stora problem med 2014 årgången, precis som i Sverige så började säsongen strålande , men sedan fick man på många ställen väldigt stora regnmängder i slutet av mognadsfasen, vilket gjorde att en hel del druvor sprack , eller i ”bästa” fall blev utspädda. Skillnaden med Sverige var att man i Tyskland hade kommit längre i mognaden när regnet kom och därför fick större problem. Utöver detta så hade man en ny problematik med något kryp som man kallade KIRSH ASSIC FLIEGE ”säkerligen felstavat”, vilket ska vara något i stil med bananflugor (bananflugor kan däremot inte ta sig igenom druvskalen om de inte är skadade), som penetrerade skalen och förstörde druvorna. Allra värst drabbade verkade de blå druvorna ha blivit och generellt så var totalskördarna ner 30% på många ställen.

Jag lider med odlarna, för många av dem har haft det tufft de senaste åren med lägre skördar än normalt.

De flesta vingårdar jag besöker är sådana som fokuserar på hög eller mycket hög kvalite och på dessa vingårdar så märkte man av att det går bra för Tyskland för tillfället, ånga hade redan sålt slut på stora delar av 2013 års produktion och på ett ställe så var det även slutsålt på allt buteljerat vin från 2014, så här fick jag återkomma några dagar senare när de kört en ny buteljering.

När man besöker vingårdarna i December känns det som att vinbönderna har lite mer tid att lägga på en (och detta har jag full förståelse för) och då blir också besöken oerhört givande .

Bland annat besökte jag Schäfer-Fröhlich i Nahe, där vinmakaren Tim Fröhlich var på ett strålande pratsamt humör (inte så konstigt kanske då framgångarna avlöst varandra med utmärkelser som Tysklands bäste vinmakare  av både GAULT MILLAU och EICHELMANN och VINUMs Riesling Champion 2013).

Trotts att så gott som all Riesling var slutsåld så tog han sig tid  och bjöd på sina ”privata” viner och hade jag inte själv bett att få tacka för mig så kanske man hade suttit där än.  Just detta bemötande är ständigt återkommande bland topproducenterna i Tyskland.

En annan producent som överträffade förväntningarna var WEINGUT HEYMAN-LÖWENSTEIN i Mosel, här bjöds det på en mycket bra provning, med genomgående mycket hög kvalite, i en helt egen stil som jag kan tänka mig att många har åsikter om.

När jag frågade källarmästaren hur man jobbade och ”tänkte”, så blev det spontana svaret att här på Heyman-Löwenstein så jobbar vi ungefär tvärtemot det jag lärde mig under min Oenologiutbildning.

Just det här med att inte följa ett ”recept” är genomgående ibland topp producenterna, varje läge och årgång behandlas en aning annorlunda än den andra, och just detta förstärker också skillnaderna mellan de olika jordmånerna. Vad som kan vara frustrerande när man talar med topp producenter är att de inte kan ge en ”raka” svar på de frågor man ställer till dem. Anledningen till detta är säkerligen inte att de vill dölja något, men att frågeställningarna är så komplexa att det inte finns några ”raka” svar.

Många av de odlare/producenter jag möter är fantastiskt duktiga på 1 eller 2 saker, det kan vara , vita torra viner, vita söta viner, röda viner, mousserande viner osv…… , men det är ytterst sällan om någonsin, som jag mött en vinmakare som behärskat alla stilar, om detta är för att man inte har råmaterialet eller kunskapen, för att göra alla stilar, vill jag låta vara osagt, men det gör att man får sig en tankeställare.  Jag har varit inne och ”nosat” på det här ämnet tidigare, men denna reflektion är något att tänka på även för de Svenska vinproducenterna,  och det har de säkerligen gjort.

Problemet i Sverige är att vi inte har gårdsförsäljning och därför inte kan fånga kunder från när och fjärran, utan att vi måste producera det kunderna vill ha istället för det vi är bäst på. Nu hård drar jag det , men skulle vi i Sverige bara fokusera på det varje enskild producent är bäst på, så skulle den genomsnittliga kvaliten på alla producerade viner i Sverige höjas per automatik.

2014 har varit ett mycket spännande och intensivt år för oss och Svensk vinodling, och min tanke med denna ”flik” på hemsidan har varit att förmedla hur vi jobbar och tänker, och jag erkänner att ibland så har jag nog mer förmedlat mina tankar än det jobb jag faktiskt gör i praktiken.

Ett super stort tack till alla som hjälpt oss under året och till alla dem som handlat våra viner.

God jul och gott nytt år.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.