De senaste veckorna, har jag mest varit i vineriet och det känns som att tiden aldrig räcker till, lukta,lukta smaka ,smaka, spotta spotta och så ska det antacknas, och så går man tillbaka i antackningarna och ser vad som förändrats. Sedan vill man så klart jämföra med andra årgångar och så ska man leta fram anteckningarna från de årgångarna och så sitter man och funderar på vad ”orsaken” är till skillnaderna.
Nu håller jag på att dra om de tankar som ”behöver” syre och samtidigt så avlägsnar jag en del av jästfällningen, andra tankar låter jag ligga kvar på jästfällningen, men då gör jag oftast battonage i dessa behållare.
Några viner med restsötma har jag filtrerat och då har jag kört en dubbelfiltrering (först lite grövre och sedan ett fint filter) , för att härigenom få bort så mycket jäst som möjligt, samt mindre partiklar som ”förbrukar svavlet”. Det här med filtrering är en hel vetenskap och jag hoppas att jag kan frigöra tid i vinter för att lära mig mer om ämnet.
Som jag säkert nämnt innan så verkar ”årgången” ovanligt tillgänglig , men med en kritig strävhet, denna kombination blir intressant att följa, det märkliga var att kritigheten/strävheten, fanns även i druvorna när man smakade dom.
Den malolaktiska jäsningen är så gott som klar på de flesta vinerna , på vissa rödviner så var den redan avslutad för en vecka sedan, vilket antagligen är rekordtidigt.
Några dagar har även gått åt att etikettera bla vårt Rödvin BALDERS BLOD 2013 som vi släpper på bolaget 21/11. Allt görs för hand så det tar sin lilla stund att sätta på hätta , framsides etikett, baksidesetikett, , streckkod, samt packa dem i lådor och sätta steck kod på lådan, nu ska jag dock inte beklaga mig då jag tycker att det är en ”kick”när vinerna väl kommer ut på marknaden.
Sakta men säkert sprider sig intresset för Svenskt vin och det verkar som att fler och fler systembolag har uppmärksammat detta (även om jag önskar att det kunde gå lite snabbare ).
Förra veckan var jag uppe och levererade vin på Systembolagets varudepå i Örebro, härifrån ska de sedan levereras ut till de olika bolagen i Sverige, så vi får se hur detta artar sig.
När jag ändå var i Örebro så passade jag på att besöka Torslunda kaggen. Johan är Sveriges ende (utbildade) tunnbindare och föreningen Svenska vinodlare var och besökte honom för ca 10 år sedan, och jag hade den bilden i mitt minne. Mycket har dock hänt, nya lokaler, annat läge och en handfull anställda har paret Torslund idag .
Jag ska erkänna att jag varit ganska skeptisk till ”Svensktillverkade ” ekfat( antagligen som allmänheten tidigare varit gentemot Svenska viner), men jag tror att det är dags att tänka om.
Johan var enormt vänlig och tog sig tid att visa runt i anläggningen samtidigt som han tillverkade 2 ekfat och rostade dem. Jag fick även möjlighet att bilda mig en egen uppfattning om den Svenska ekens inverkan på drycker och detta är absolut något vi kommer att prova framöver.
Det är först ny vi börjar skaffa oss en referens på hur de olika faten påverkar våra viner, så då kan det också vara motiverat att även prova Svenska ekfat från Torslundakaggen.
På Torslunda kaggen finns även ett ”museum” och jag tycker absolut att det är värt ett besök om man är dryckesintresserad.