Sommar 2017….

1:a Juli så går man i ”väntans tider”, vinstockarnas blomningstidpunkt säger en hel del om vad man kan ha för förhoppningar på årets skörd.

Årets orosmoment så här långt är 3 saker.

1. De låga genomsnittstemperaturerna i maj och juni har gjort att vi ligger efter i vinstockarnas utvecklingsfas.
2. Väldigt tidigt i juni så såg jag primärinfektioner av vinbladsmögel och på en vingård så såg jag till och med att svampen sporerade.
3. Det kyliga vädret i blomningen kan resultera i dålig blomning, vilket i sin tur kan resultera i ojämna klasar eller inga klasar.

Trots att vädret varit svalt så har det varit fullt upp med att hinna med i vingården (precis som vanligt). Om man går igenom momenten lite snabbt så har jag kört med radius (ogräsrensaren) 4 gånger hittills och detta på grund av att vi dels haft en typ av ogräs som radius kniven inte varit helt effektiv mot, men även för att vår vingårdsfilosofi har en låg acceptans mot ogräs och då speciellt där vi har yngre stockar.

I början på maj så skottgallrade (vi tar bort de skott vi ej vill ha på stockarna) vi första gången och 10 dagar senare går vi över varje vinstock igen och tar bort nytillkomna skott och sådana som vi missat.

När skotten börjar närma sig 40 cm så går vi varje måndag och puttar in alla skott mellan trådarna i vårt spaljsystem (nu börjar det bli så stort så att det krävs oftast 1,5 dag drygt).

Midsommarveckan eller veckan innan så börjar vi ta sidoskotten (för att få in luft i lövväggen och hålla fuktigheten låg). I första vändan tar vi alla sidoskott upp till första dubbeltråden, så detta tar en hel del av denna periodens tid. När vi tagit bort alla sidoskotten upp till första nivån så har ca 250 000 sidoskott avlägsnats och då är det hög tid att gå på nästa nivå.

Nyplanteringarna har skottgallrats (endast 1 skott sparas) och bundits upp och här är vi extra noga med att hålla borta ogräset, så att plantorna ska få en så bra start som möjligt.

Första svavelsprutningen gjordes i mitten på juni (som vanligt), på några ställen i odlingen uppfattade jag att det doftade som att det fanns en tendens till mjöldagg, i efterhand så misstänker jag dock att så inte var fallet, då jag inte sett mjöldagg på något annat växtslag hittills i år och detta är extremt ovanligt denna tid på året.

I VINGÅRDEN.

De absolut flesta vinodlare säger att de har en stark tillväxt i år på sina vinstockar och uttryck som ”det har aldrig sett så här bra ut” hör jag dagligen, dock tror jag mer man tittar på plantornas färg, än att man tittat vilken datum det är i almanackan. Fram tills stockarna har blommat klart så har de inte någon speciell belastning, och då kan även ”svaga” stockar se ganska starka ut. Sedan när de blommat klart och är ”belastade” med druvor så blir skillnaden uppenbar.

Personligen tycker jag inte att varken tillväxten eller färgen är exceptionell och denna uppfattning hade även vår närmaste kollega Flädie mat och vingård, trots att man lagt ut 300 ton stallgödsel.

I VINERIET

I vineriet så har det inte hänt så mycket den senaste tiden och det handlar mest om att bevaka och prova tankar och fat. Faten ska dock fyllas upp (avdunstningen är större än vad man tror i ett nytt vineri).

En del omdragningar har gjorts och en del batcher har blandats och sedan så har vi gjort en del provblandningar för kommande viner.

Vi har även utfört en del degorgeringar (när man skjuter ut jästen ur mousserande vin) på Flädies mousserande viner; EBBA brut och SOMMAR Brut. Detta moment har Skepparps vingård hjälpt oss med, då de både har maskinerna och erfarenheten.

Häromveckan så var det även degorgering på vad jag tror är Sveriges första mousserande vin på Magnumflaska, men det skötte Martin (ägaren till Flädie mat och vingård) och Fuffe (ägaren på Skepparps vingård) själva.

Detta första halvåret så har jag lagt enormt med tid på att vika lådor till vinflaskor och klistra etiketter och vinutmärkelser på flaskor.

Ett tag så trodde jag att jag höll på att bli ”utbränd” och det var när jag höll på att klistra medaljer på flaskorna. Något som borde vara fyllt av glädje, det vill säga att man erhållit medaljer på internationella vintävlingar, kändes bara betungande och i mina mörkaste stunder så var jag helt övertygad om att alla som inte erhållit medaljer istället skulle stå och klistra på alla de här etiketterna , fast då med en etikett där det stod ”DETTA VIN HAR INTE ERHÅLLIT  MEDALJ”.

UTANFÖR VINGÅRDEN

Förra året så blev jag invald i SVENSKA DRYCKESAKADEMIEN och i maj så hade vi årsmöte uppe hos Claes Wernersson på QVÄNUM MAT OCH MALT och jag kan bara säga att det är en fröjd att vara omgiven av kompetens. Det är galet vad lite man vet om andra områden än sitt eget och efter att ha provat igenom närmare 70 olika drycker från världens alla hörn, så kan man konstatera att skillnaden mellan bra och dåligt är enorm. Det värsta är när drycken har kombinationen DÅLIG + MYCKET TILLSATSER och här misstänker jag att den självlysande Georgiska dragon läsken hamnade på prispallen. När vi öppnade flaskan så trodde vi att det var en självlysande grön plastflaska, men när vi hällde upp blev vi varse om att flaskan var transparant och det var dryckens färg som lös igenom flaskan.

Det som är bra när människor möts med olika kompetensområden är att man närmar sig utmaningar från olika infallsvinklar, det kan handla om förpackningar, logistik, konserveringar, marknadsföring, försäljning osv…  saker som rör de flesta drycker, men som olika producenter löst på olika sätt.

Rätt man (eller kvinna) på rätt plats brukar jag säga, så det var inte konstigt att jag blev potatisskalare under kvällens gemensamma tillagning av middagen.

 

Helgen efter så hade FÖRENINGEN SVENSKT VIN årsmöte i Klippan och redan på Fredagsmorgonen samlades juryn för SVENSK VINBEDÖMNING, för att bedöma 51 Svenska viner.

11 jurymedlemmar skulle få chans att bedöma alla inlämnade viner och förväntningarna var högt ställda då vi misstänkte att en hel del viner skulle komma från ”århundradets årgång” 2016.

Årets överraskning var förra årets besvikelse (enligt mig), det är glädjande att rosévinerna överlag var riktigt trevliga och framförallt var det renheten och fräschören som lyste igenom.

Första vinet var ett mousserande vin som jag absolut tyckte hade kvaliteter och därefter kom Stora Boråkras Solaris vin (detta visste vi självklart inte om då alla vinerna provades blint) och jag tänkte för mig själv att det här kommer att bli en trevlig fredag.

Provningen fortsatte och det fanns både bättre och sämre viner, men väldigt få hade några defekter (jag tror att endast 6 eller 7 blev underkända).

2016 kommer nog att bli en mycket bra årgång, med betoning på ”kommer”, endast 1 av de 3 bästa vinerna var från årgång 2016 och det var just Stora Boråkras Solaris. De andra var Brattås Vinträdgårds Rödvin Cielo Appasso 2015 och så vinnarvinet PEGASUS ORIGINAL 2014 från FLYINGE VINGÅRD.

Till dem som säger att det inte går att göra rödvin i Sverige, så är min rekommendation att bli vän med Sveneric Svensson (ägaren till Brattås vinträdgård), så att ni får möjlighet att prova gårdens rödviner. Denna producent har de 3 senaste åren placerat sig 1,1 och nu senast 2:a på Svensk vinbedömning med sitt rödvin.

Brattås Vinträdgård är en hobby odling, det vill säga att vinerna inte är kommersiellt producerade och således inte får säljas till konsumenter.

HUR ODLAR OCH TILLVERKAR MAN SVERIGES BÄSTA VINER?

Enligt mig så har ovanstående 3 viner placerat sig där de gjort, för att producenterna har en övertygelse i den filosofi som de valt.

STORA BORÅKRA har de 3 senaste åren placerat sig högt på den Svenska vinbedömningen, 2014 var fantastisk 2015 okej och nu 2016 som var riktigt bra. Vinmakaren Staffan Ottosson sätter inte vinet på flaska förrän det smakar som han vill, han tar hjälp av kompetens från Tyskland för att skapa den typ av vin som han har som mål. Stilen är en stil som ska vara i balans redan när det släpps sommaren efter skörd och således inte kräver någon flasklagring.

BRATTÅS VINTRÄDGÅRD

Sveneric Svensson tillverkar sina viner med kirurgisk precision (antagligen en yrkesskada från hans tidigare profession), det är socker värden, syra värden, pH värden, diagram staplar, index osv… , som ska bekräfta smak och doft upplevelsen innan vinet sätts på flaska.

Druvorna torkas varje år (liknande tillverkning av Amaronevin) och då har han chans att styra processen mot de riktvärde han eftersträvar.

Förutom en stor passion och noggrannhet, så har han även stort tålamod, inga viner lämnas in året efter de är skördade, det gäller både de vita och röda vinerna.

FLYINGE VINGÅRD

Familjen Oscarsson med stab har en filosofi som står med rötterna i Flyinges sandjord (lera i alven). Denna producent skapar sina viner till största delen i vingården, lågt skördeuttag och en ekologisk filosofi, ger ett bra druvmaterial som bas till vinerna.

Denna vingård pratar mer om ”känslan” än om ”siffror”, det finns producenter som MANIPULERAR, och sådana som JUSTERAR, och så finns det vingårdar som Flyinge som väljer att endast göra sina torra PEGASUS viner de år druvorna håller den kvalitet som krävs.

I vineriet så har Ronny Persson (Vingården i Åhus) använts som mentor för att ta hand om druvpotentialen.

När man tillverkar viner på detta sätt så behöver de ofta tid på flaska innan de visar sin fulla potential.

Efter vinbedömningen och den efterföljande middagen så gick vi tillbaka (alla som ville) och provade om vinerna och detta förfarande tycker jag kanske allra bäst om. När man avkopplat och i lugn och ro får chans att prova vinerna och se hur de utvecklas i glaset, och kanske till och med få höra hur vinbonden tillverkat vinerna.

Ett vin som verkligen lyste på kvällen var Kornheddinge Kvarns Solaris 2016 (1/10 poäng från brons medalj), detta vin var gjort i en reduktiv stil (motsatsen till oxidativ) som gjorde att vinet verkligen behövde luftas för att visa sin potential.

Om jag skulle ha lite synpunkter på Svensk vinbedömning och de viner som lämnats in så är de som följer.

1. Många buteljerar sina viner veckan innan de lämnas till bedömning, detta är alltid negativt då flaskorna då får något som kallas flaskchock och det är mig veterligen alltid negativt och vinet får inte chans att visa sig från sin bästa sida.
2. Degorgering veckan innan ett mousserande vin ska bedömas är inte att rekommendera, minst 2-3 månader behövs för att vinet ska hitta sig igen och gärna längre.
3. Fatlagrade eller chippade (ekspån, stavar, kuber etc) behöver tid innan de blir harmoniska och framförallt om vinet har en pigg syra (syra och tanniner från eken förstärker varandra). Vi väntar minimum 1 år och helst 1,5-2 år med viner av denna vinstil innan vi låter dem bedömas.
4. Vill man lämna in ett någorlunda representativt vin till bedömningen så måste man röra runt i tanken innan man buteljerar flaskan.
5. Förslut med ordentlig, bra kork annars är allt jobbet ogjort (en producent hade förslutit med absolut sämsta kvaliteten på kork som går att köpa OCH SEDAN HADE MAN DELAT DEN PÅ MITTEN så den skulle räcka till 2 flaskor)
6. Skölj flaskorna noga, men var noga med att de får rinna av.
7. Om ni verkligen tror på ert vin, och att där är en utvecklingspotential i det, är det då inte bättre att satsa på en guldmedalj 2018 än ett brons 2017. Var inte rädd att lagra de bättre vinerna ett år till innan ni lämnar dem till vinbedömningar.
8. Juryn har ett par minuter på sig att bedöma varje vin, ett ungt vin kan ta tid på sig att öppna sig. Gör ett experiment där hemma med ert vin, öppna en flaska häll upp den och bedöm vinet inom 5 minuter, bedöm det sedan igen efter 1 timme och till sist efter 2 timmar, då brukar man få en bra uppfattning om var vinet är i dag och var det är på väg.

Detta är bara några synpunkter som kan hjälpa till att höja kvaliteten ytterligare.

Vad jag har reagerat på i efterhand är att vissa av vinerna (ja faktiskt en hel del) har varit tankprover eller fatprover som lämnats in och att det således i vissa fall varit ett vin som skiljt sig väsentligt mot det som jag sedan fått smaka när det kommit ut på marknaden.

Vinerna har efter bedömningen ibland klarnats (klarningsmedel), ibland filtrerats och svavlats (oftast) och därför upplever jag att vinerna skiljer sig väldigt mycket när de kommer ut på marknaden mot de viner som vi bedömde i juryn (ibland bättre, ibland sämre).

I framtiden så är min förhoppning att alla viner som kvalificerar sig till den svenska vinprovningen på GRAPPE i Stockholm (de 10 bästa kommersiella vinerna) ska ha minst en representant från vingården på plats. De besökare som besöker detta event ska få det absolut bästa och mest kompetenta bemötande man kan tänka sig. Dessa besökare är dagens och morgondagens ambassadörer för Svenskt vin.

Till sist så vill jag tacka Ronny Persson , Maria Herneke-Walter och Staffan Ottosson, för ett fantastiskt jobb med logistiken av vinerna till juryn.

FESTIVALER

I vintras så bestämde vi oss för att vara med på lite fler event i år än vad vi brukar, för att marknadsföra svenskt vin.

Detta har inneburit att vi på mindre antal anställda på vingården i år än förra året ska sköta en större areal vinodling, samt delta på fler festivaler. Man behöver inte vara EINSTEIN för att räkna ut att den matematiken blir svår att få ihop (jag börjar misstänka att hjärnan varit avstängd när dessa beslut fattades).

Det som gjort att man orkat igenom dessa evenemang är den fantastiskt positiva responsen det varit på de svenska vinerna. Man märker att svenskt vin inte uppfattas som något märkligt längre (tar vi oss norrut i landet så är nog situationen annorlunda). Några dagar har jag känt, att får jag frågan om det går att odla vin i Sverige, så kommer jag att explodera, men inte en enda gång har någon ställt denna fråga på de event vi deltagit på.

Det känns som att folk uppfattar det som lika naturligt med svenskt vin som det är med svensk cider eller öl, ja kanske inte lika naturligt som svensk cider eller öl, utan mer som svensk tryffel, alla vet att det finns, man har bara inte provat det

Jag fattar inte hur vi orkade förklara för 99 av 100 svenskar för 10 år sedan att; jo visst går det att odla vin i Sverige, samtidigt så är det så att hade vi inte gjort det så hade vi inte varit där vi är idag.

RADISSON BLU i Helsingborg har dragit igång vad de kallar en Svensk vinfestival, som kommer att arrangeras 4 gånger i sommar och 2 gånger har redan varit.

Första gången var ingen succé men fredagen den 30/6 så var det en dunderhit. Mycket folk och positiv feedback från vad jag uppfattade som en intresserad publik. Huvuddelen av besökarna var medelålders eller äldre (det är väl till stor del de som är våra kunder idag) men även en hel del yngre som tyckte detta med svenskt och närodlat var superintressant.

Sista helgen i juli så kommer vi att vara med på SKEPPARPS VINFESTIVAL, samt LIMHAMNS HAMNFEST (jag uppträder som hologram på hamnfesten och livslevande på Skepparp), dessa 2 event var förra årets glädjeämnen när det gäller event som vi deltog på, så jag hoppas att de lever upp till förväntningarna.

LITTERATUR

Föreningen Svenskt vin har släppt en ny bok som är skriven av Sveneric Svensson (ordförande i föreningen), som kommer att bli (om den inte redan är det) den oumbärliga boken för alla Sveriges vinproducenter, såväl hobby odlare som kommersiella.

Jag fick i höstas möjlighet att läsa korrekturet till denna bok och kände redan då att detta är en bok som många har väntat på. Inte nog med att boken är bra, när man nu ser den i färdigt tryck så tycker jag att layouten gjort den ännu mer inspirerande.

HANDBOK FÖR VINMAKARE är alltså namnet på boken som man kan köpa via Föreningen Svenskt vins hemsida.

Denna bok är det största som hänt Skandinavisk vintillverkningsliteratur, sedan VINAVL I DANMARK släpptes första gången 1997.

 I MOLNET

På vissa hemsidor som har med vin att göra, så måste man garantera att man är över 25 år för att få tillträde och detta har fått mig att fundera

Problemet är bara att jag inte vet i vilken ende jag ska börja. Låt oss säga att jag är 22 år gammal och intresserad av vin, jag går in på Systemets hemsida (för där får man läsa om vin) och hittar ett vin som jag tycker verkar spännande och vill lära mig mer om, så jag letar upp vem som är leverantör i Sverige för att hitta mer information om vinet. När jag väl kommer in på hemsidan så ser jag att man måste vara minst 25 för att läsa om vinet. Laglydig som jag är så klickar jag mig inte vidare utan konstaterar för mig själv att vinet inte var speciellt intressant och varför ska man egentligen betala 190 kr för en flaska vin när man kan få 3 l skön bag in box för samma pengar.

I SVERIGE

Desto fler desto bättre och detta gäller även de svenska producenterna, det är fler vingårdar som börjar marknadsföra sig aktivt och vi samarbetar på fler och fler event. Vad detta har gjort är att det känns som att svenskt vin har tagit ett gigantiskt kliv det senaste halvåret. Efter att intresset från media varit lågt de senaste fem åren så märker man att intresset är på väg tillbaka. Helsidor i sydsvenskan om en svensk vinfestival, svenska viner som rekommenderas i både tidningar och TV är bara några av tecknen.

 

I VÄRLDEN

Ideligen får jag höra att en svensk sommar kan vara fantastisk och den kan vara katastrof och hur ska man då kunna göra viner av god nivå varje år.

Svaret på den frågan kanske vi redan fått, inte av någon i Sverige, utan från världens två största vintävlingar.

I våras så fick Kullahalvöns vin LATE HARVEST Solaris 2016 bronsmedalj (stort grattis till er) på London International Wine Challenge. (vinet släpps nästa vecka på Systembolaget)

Vårt vin INKOGNITO 2015 fick på samma tävling en silvermedalj, samt tilldelades i våras en bronsmedalj på DECANTER WORLD WINE AWARD.

Flyinge vingårds PEGASUS ORIGINAL 2014 tilldelades på DECANTER WORLD WINE AWARD i våras en brons medalj.

Vårt vin INKOGNITO har premierats på London International  Wine Challenge varje årgång sedan 2012 (första årgången av vinet)

Svenska viner har alltså erhållit medaljer för 2014,2015,2016, visar inte detta att svenskt vin kan leverera i paritet med våra utländska kollegor.

I KLAGSHAMN

Vecka 27 släpper vi två nya viner, dels är det INKOGNITO 2015, som vi har fått en mycket bra respons på, detta vin kommer att finnas på Systembolagets hyllor i Malmö, Lund, Helsingborg, Göteborg och Stockholm, samt några andra städer, det kommer även att kunna beställas till alla Systembolag i Sverige.

TERRA SCANIA släpps också nästa vecka, fruktigt ståltankslagrad Solarisvin. Detta nya släpp är en NV (non vintage) för att vi blandat vinet från 2015 och 2016 för att kunna göra detta vin och då är det inte tillåtet att sätta ut en årgång.

Vinet kommer att finnas i 8 Systembolagsbutiker i västra Skåne, men går att beställas till vilket bolag som helst.

Till sist vill jag citera en man som var på besök, jag märkte snabbt att manen var vinintresserad och berättade hur han spekulerat i vin sedan 80-talet.  Lite senare var det dags att prova våra viner och jag ser att han börjar se lite arg/irriterad ut.

Efter provningen kommer han fram till mig en aning uppjagad och jag känner att jag får hålla ett säkerhetsavstånd för att känna mig säker och då säger han: JAG TRODDE ATT FOLK DRACK SVENSKT VIN FÖR ATT DET VAR SVENSKT, INTE FÖR ATT DET VAR BRA.

Hans blick efter uttalandet sade allt, man såg att han tänkte att han som har goda kunskaper om vin och spekulerar i vin, inte hade upptäckt svenskt vin tidigare gjorde honom väldigt frustrerad och det var sig själv han var arg på och inte mig.